8.11.1875 Finanslära
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
1875 H. T.Höstterminen
Finanslära
1875 H. T.Höstterminen
15de Föreläsn.Föreläsningen
8 Nov.november
Regaler. I den äldre statsvetenskapen knappt ngtnågot så obe-
stämdt begrepp som regaler: Uppfattningen af dem kan
endast ske på historisk väg. – Ursprung.Ursprungligen hvarje Statens
höghetsrätt som g.genom förläning kunde lemnas åt vasall. Re-
galernas omfång således sväfvande. I 16de seklet regalia ma-
jora och minora, de förra ofögstruket oförrytterliga, om distinktion
las. I 17 et 18de seklet vande man sig att inskränka
uttrycket regal på inkomstgifvande höghetsrättigheter. Derföre
behandlades ock regalerna i nära förening med förvaltnings-
läran, i det att man svälsåväl gjorde statens öfveruppsigt öfver folk-
hushållningens alla grenartillagt [...]oläslig/saknad text till ett regal; hvaraf följde att staten i
kraft af dessa sin öfveruppsigtsrätt förskaffade sig inkomster
på de mest olika sätt. Det var naturligt att regalernas omfång
derigenomtillagt tilltog i obestämdhet, då statsförvaltningen öfverallt kunde påhitta
regaler, för att göra sig inkomster på allehanda sätt. Också fanns
fordom en ändlös mängd.
Uppkomsten af ett rationellare beskattningssystem gjorde
att en stor del af dessa regaler försvunno. I stället för de fordom
i kraft af statens regalrätt uppburna afgifterna från en mängd
näringar kom en allmän, dessa näringar omfattande beskattning.
Näringen kommer till en friare utveckling och undandrager sig alltmera
statens förmynderskap. – Mot slutet af förra sekel hade det,
sssåsom antyddes, vunnits helst den begränsning, att regalerna ansågos vara
blott de statens eller RgnsRegeringens höghetsrättigheter som till sin natur kunde
afge en inkomst. Visst var dock äfven detta teml.tämligen obestämdt. Om
t. ex. staten företog sig beskatta tobaks- och saltproduktion, kal-
lade man det regal, ehuru om beskattning. – Vidare brukade
man nyttja ordet regal i de fall när staten ss.såsom ett slags öfverjord-
egare, ett minne från feodaltiden, utöfvade vissa rättigheter å den
privata jordegendomen, – skogs- och jagtregalet. Histor.Historiskt betecknade
man äfven sådant ss.såsom regal hvaraf staten helt enkelt ss.såsom egare
drog inkomst ss.såsom t. ex. bergsbruk, eller hvarest staten endast utöfvade
en viss öfveruppsigt. Hos de förf.författningar hvilka ännu f. n.för närvarande bibehålla regaler
ss.såsom ett särskildt sly af statsinkomster, betecknas dermed dels enskilda
former af beskattning, afstruket dels vissa administrativa funktioner
|2|
som äro förenade med inkomster; dels sådana af staten
drifna näringar, hvilka man ansett den enskilde ej med fördel
för det allmänna kunna befatta sig. Af det sagda synes huru
förvilladt begreppet regalier verkl.verkligen är.
Exempel. Max Wirth, som definierar regaler ss.såsom ”den befogenhet
hos regenten hvilken han hemtar ur sin egenskap att vara
öfveregare”. Han anför ss.såsom än existerande: Bergverken
eller bergsregal – Saltregal – Salpetersregal – Myntregal,
pappersmynts- eller sedelregal – Postregal, – Jernvägs-
regal – telegrafregal – tobaks- kalender- och spelkortsregal
– färgnings- flotnings- skeppsfartsregal – lotteriregal. – I afseende
å tillgodogörandet anför han huruledes de antingen 1o) utöfvas
af staten sjelf eller 2o) utarrenderas och 3o) lemnas fria till allmänt
begapande mot viss afgift – 4o) ställes ss.såsom monopol.
Går igen äfven hos äldretillagt svenska förf.författaren Rabenius: ”I kameralistisk
hänseende kunna kronans höghetsrättighet indelas i 3 arter
neml.nämligen Grundregaler, Rättsregaler, Nyttiga regaler. För 1o) åbe-
ropar han Helgeandsholms beslut af 1282, hvarigenom kronan
tillades alla bergverk, på hvems egor som helst, flera sjöar och
strömmar samt all stubbjord. Härtill kom att Gustaf I för-
klarade att alla obebygda egor, stora skogar och allmänningar
hörde Gud, konungen och Sveriges krona till – hvarmed blef
slut på fria inberäkningsrätten till landet. – Men detta icke annat
än att konstatera svenska statens, nationens dispositionsrätt – det
stod icke innan öppet för främande kolonister. Ss.såsom 2o) Danaarf, rätt till fynd.
Jus detraktus.tillagt Sakfall, reduktion, fredsfördag, afvittringar. – Rätt att
göra krig och fred (emedan derpå kan förtjenas) – Myntningsrätt.
Lagstiftningsmyndighet (i civil lagstiftlagstiftning: stempladt papper!) 3o)
Nyttiga regaler: Postinrättningen, Kontroll inrättningen – Bankinrättningen
och fordom kronofabriker.
Finanslära
1875 H. T.Höstterminen
15de Föreläsn.Föreläsningen
8 Nov.november
Regaler. I den äldre statsvetenskapen knappt ngtnågot så obestämdt begrepp som regaler: Uppfattningen af dem kan endast ske på historisk väg. – Ursprung.Ursprungligen hvarje Statens höghetsrätt som g.genom förläning kunde lemnas åt vasall. Regalernas omfång således sväfvande. I 16de seklet regalia majora och minora, de förra oförrytterliga, om distinktion las. I 17 et 18de seklet vande man sig att inskränka uttrycket regal på inkomstgifvande höghetsrättigheter. Derföre behandlades ock regalerna i nära förening med förvaltningsläran, i det att man svälsåväl gjorde statens öfveruppsigt öfver folkhushållningens alla grenar [...]oläslig/saknad text till ett regal; hvaraf följde att staten i kraft af dessa sin öfveruppsigtsrätt förskaffade sig inkomster på de mest olika sätt. Det var naturligt att regalernas omfång derigenom tilltog i obestämdhet, då statsförvaltningen öfverallt kunde påhitta regaler, för att göra sig inkomster på allehanda sätt. Också fanns fordom en ändlös mängd.
Uppkomsten af ett rationellare beskattningssystem gjorde att en stor del af dessa regaler försvunno. I stället för de fordom i kraft af statens regalrätt uppburna afgifterna från en mängd näringar kom en allmän, dessa näringar omfattande beskattning. Näringen kommer till en friare utveckling och undandrager sig alltmera statens förmynderskap. – Mot slutet af förra sekel hade det, sssåsom antyddes, vunnits helst den begränsning, att regalerna ansågos vara blott de statens eller RgnsRegeringens höghetsrättigheter som till sin natur kunde afge en inkomst. Visst var dock äfven detta teml.tämligen obestämdt. Om t. ex. staten företog sig beskatta tobaks- och saltproduktion, kallade man det regal, ehuru om beskattning. – Vidare brukade man nyttja ordet regal i de fall när staten ss.såsom ett slags öfverjordegare, ett minne från feodaltiden, utöfvade vissa rättigheter å den privata jordegendomen, – skogs- och jagtregalet. Histor.Historiskt betecknade man äfven sådant ss.såsom regal hvaraf staten helt enkelt ss.såsom egare drog inkomst ss.såsom t. ex. bergsbruk, eller hvarest staten endast utöfvade en viss öfveruppsigt. Hos de förf.författningar hvilka ännu f. n.för närvarande bibehålla regaler ss.såsom ett särskildt sly af statsinkomster, betecknas dermed dels enskilda former af beskattning, dels vissa administrativa funktioner|2| som äro förenade med inkomster; dels sådana af staten drifna näringar, hvilka man ansett den enskilde ej med fördel för det allmänna kunna befatta sig. Af det sagda synes huru förvilladt begreppet regalier verkl.verkligen är.
Exempel. Max Wirth, som definierar regaler ss.såsom ”den befogenhet hos regenten hvilken han hemtar ur sin egenskap att vara öfveregare”. Han anför ss.såsom än existerande: Bergverken eller bergsregal – Saltregal – Salpetersregal – Myntregal, pappersmynts- eller sedelregal – Postregal, – Jernvägsregal – telegrafregal – tobaks- kalender- och spelkortsregal – färgnings- flotnings- skeppsfartsregal – lotteriregal. – I afseende å tillgodogörandet anför han huruledes de antingen 1o) utöfvas af staten sjelf eller 2o) utarrenderas och 3o) lemnas fria till allmänt begapande mot viss afgift – 4o) ställes ss.såsom monopol.
Går igen äfven hos äldre svenska förf.författaren Rabenius: ”I kameralistisk hänseende kunna kronans höghetsrättighet indelas i 3 arter neml.nämligen Grundregaler, Rättsregaler, Nyttiga regaler. För 1o) åberopar han Helgeandsholms beslut af 1282, hvarigenom kronan tillades alla bergverk, på hvems egor som helst, flera sjöar och strömmar samt all stubbjord. Härtill kom att Gustaf I förklarade att alla obebygda egor, stora skogar och allmänningar hörde Gud, konungen och Sveriges krona till – hvarmed blef slut på fria inberäkningsrätten till landet. – Men detta icke annat än att konstatera svenska statens, nationens dispositionsrätt – det stod icke innan öppet för främande kolonister. Ss.såsom 2o) Danaarf, rätt till fynd. Jus detraktus. Sakfall, reduktion, fredsfördag, afvittringar. – Rätt att göra krig och fred (emedan derpå kan förtjenas) – Myntningsrätt. Lagstiftningsmyndighet (i civil lagstiftlagstiftning: stempladt papper!) 3o) Nyttiga regaler: Postinrättningen, Kontroll inrättningen – Bankinrättningen och fordom kronofabriker.