2.9.1878 LM–Harald Wieselgren
Finsk text
Helsinki 2. syyskuuta 78
Kunnioitettu ystävä!
Hyvä ystävä mun
joka armoitetun
avun annoit mun lähtiessäin,
posti kiitoksen tuo
kirjekuoressa luo
vanhan mainion toverin näin.
Eihän mitallista runoa
ole helppo muiden punoa
kuin sinun vain, ystäväni.
Vaan minunpa on
lähes mahdoton
Saada oodeja kynästäni.
Vaan jos lailla Lidnerin
saisin lahjan sittenkin
runon kauniin laadintaan,
säe moni lähtisi
meren yli luoksesi
Svean maahan matkaamaan.
Kun ei onnistu moinen,
vain proosaa siis voinen
nyt käyttää kun kerron mä sulle:
on mitä on,
niin vankkumaton
sinä ystävä oot aina mulle.
Tuus
L. Mechelin.
Original (transkription)
|1|
Helsingfors 2 Sept.September 78.
Heders vän!
För den räddande hand,
Som på Sveas strand
Du mig räckte i afskedsstunden,
Tag emot den tack,
I kuvert och lack
Dig sändes från gamle kunden.
Ack, den bundna stil
Den är ej facil
För andra än dig, min broder.
För mig deremot
Är det straff och bot
Att författa verser och oden.
Men om Lidners knäpp
Mig gåfve det grepp
Som behöfs för att vackert rimma
Nog skulle till dig
Mångt quäde från mig
Öfver Åländska vågor simma.
Nu kan jag ju blott
I prosaiskt klått
Dig säga realiteten,
Som är den, att din vän
Uti alla skiftenn
Jag förblir uppå denna planeten.
Tuus
L. Mechelin.
Helsingfors 2 Sept.September 78.
Heders vän!
För den räddande hand,
Som på Sveas strand
Du mig räckte i afskedsstunden,
Tag emot den tack,
I kuvert och lack
Dig sändes från gamle kunden.
Ack, den bundna stil
Den är ej facil
För andra än dig, min broder.
För mig deremot
Är det straff och bot
Att författa verser och oden.
Men om Lidners knäpp
Mig gåfve det grepp
Som behöfs för att vackert rimma
Nog skulle till dig
Mångt quäde från mig
Öfver Åländska vågor simma.
Nu kan jag ju blott
I prosaiskt klått
Dig säga realiteten,
Som är den, att din vän
Uti alla skiftenn
Jag förblir uppå denna planeten.
Tuus
L. Mechelin.