1.2.1876 Finanslära
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Finanslära
V. T.Vårterminen 1876.
4de FöreläsnFöreläsningen
1 Febr.februari
Af det gåriga bort framgå att grundskattens gestalt-
ning i de kontinentala länderna väsendtligen betingades
af den politiska utvecklingen och egendoms fhållandenförhållandentillagt – liksom förut i allmhetallmänhet anmärka
att finansväsendet afspeglar det politiska. – Vända vi oss nu
till Sverige möta vi der i st. f.stället för feodalrätten, odalrätten,
som visar sig lefvande hos de folk, hvilkas samhällsskick,
ostört af fremmade inkräktare, utvecklat sig på inhemsk grund
– der personl.personliga friheten icke dukat under för makten och
der eganderätten utgått frfrån odlarens naturliga rätt att uteslu-
tande begagna det jordstycket han upptagit på en mark som var
tillgänglig för alla. Då härvid konungen icke större rätt
till den inom statsgebitet liggande jord än hvarje enskild.
Så följde ock skatt utgick icke på grund af erkänd rätt
till afrad, ränta, utan blott till följd af bevillning (I de feo-
dala fick rgetenregenten deremot påbjuda all skatt utom för bortför-
länade jorden). – Redan i gamla sagorna omtalas ”skatt-
giafir” = skattgåfvor, som skulle uppbäras af hvarje person,
– och att konungen egde påbjuda skulle erhållatillagt gengården då han vistade
i landskapen, till sitt underhåll. Ledungen krigsföljandettillagt. Öfvergången
från personella till reella skatter torde berott på katolicismens
införande af tionden, hvilken ju utgick med viss andel af jordens
afkastning, – hvarjemte begreppet om ständiga skatter inkom.
Personernas förmögenhet i borgarsamhället icke mycket olika, förklara.tillagt i marginalen
På tiden för landskapslagarnas tillkomst skatterna dels per-
sonella, dels reella, – och detstruket lagentillagt skiljes mellan vissa bestämda
årliga skatter, som ansågos beviljade en gång för alla, och
gårdar, tillfälliga bevillningar. – Den af Magnus Ladulås
införda skattefrihet för rosstjenst bidrog till uppfattningen att skatten
fästad vid jorden, icke personer – i LL.landskapslagarna talas redan om
frälsejord och skattegård.
Således nu grundskattensstruket var i sintillagt uppkomst varstruket,en blandning af personela och
reella skyldighet. Ledungslama eller skeppsvisttillagt (som ursprungligen uppbars blott
då ledung icke kom i fråga) blef efterhand beständig skatt och
utgick dels efter markland jord, dels efter ”mantali”.
Vidare en ”attaergiaeld”, efter mantalet 3o) Den gengård
som sammansköts för konungens underhåll under hans resa
|2|
genom landet hade ock blifvit en ständig årlig skatt, som
i vissa persedlar utgick från häradet, i andra åter från sam-
mansättningen af bönder (Fr.Från häradet 4 nät, frfrån 6 bönder 1 får)
hvartill ock ”spannemåler” ½ påse korn, ½ malttillagt torde vara att hänföras.
Dessa tre slag af skatter äro tydliga fortsättningar af de äldsta.
Icke bestämdt huru mycket hvarje betalande skulle
erlägga. Vanligen häradsvis, häradets belopptillagt fördeltes på de mindre
distrikten: fjerdingar, attungar, hamnar, efter jemförelse af
mannatal och jord. – Men när frälset uppkommit kunde
icke häradet mera anses skyldigt erlägga en bestämd skatt.
Kyrkan dragit under sig massor af jord, som dermed blef skattefri,
rusttjensten gjorde annan jord fri. – De årliga laga utskyld
måste nu bestämmas till något visst för hvarje skatt-
skyldig, hvarvid hänsyn togs till jorden. – Men rote-
gården ännu länge efter mannatalet, – dock i slutet
af medeltiden hänsyn till förmögenheten: fullsädes och half
sädes bönder, hel och half setting m. m. Under Gustaf
Wasa begynte man ock 1½, 1¾ sädesmän. – Sålunda
blef den egande jordens vidd och godhet småningom
ett moment i mantalets betydelse. De personella
skatterna förvandlades utan vidare till jordskatter.
Jordaregistern, som upprättades under Gustaf Wasa
bidraga härtill. –
Dessutom onera. Af gammalt hästeloppet, – utfodrandet
af konungens hästar, intogs dock med tiden ss.såsom en ränta
i jordeboken. – Dagsverken vid byggande af kronans
slott och skötandet af jord. – Gästning och skjutsning. –
Väg- och brobygnad – Skallgång, brandstod, m. m.
I hågkommen bör vidare tionden, hvaraf ⅔ in-
dragas under kronan af Gustaf Wasa – Lagmans, land-
höfdings aflöning, – kommunala och kyrkliga bygnadsskyldighet.
Om tionden att märkas att redan tidigt, på 16talet uppbörden att bestämmas ss.såsom verklig 10 % – om ej friad.tillagt i marginalen
Dertill kommer sedan under förra delen af 1600-talet flera
gårdar, som quarblefvo och som bildat mantalsräntor.
Det är nu hufvuddragen. Hvad Finland särskildt angår,
är kännedom om de äldsta tidens skattefhållandenskatteförhållanden här mycket
dunkel. Från 1362, då finnar erhöllo samma rättigheter och
friheter, som Svenskarna af ålder haft, – och bland dem
sjelfbeskattningsrätten. Hvarefter likhet i skatteväg med
Sverige: – Rekapitulera. – Således agglomerat
nu efterhand häftande vid viss jordland. – Ursprungligen
togs skatter af alla personer d. ä.det är jordegare likatillagt utan afseende å huru
mycket jord de egde. Sedan ock nu af alla lika jordmantal
lika, utan hänsyn till öfrig personlig förmögenhet.
Behofvet af reglering och strängare ordning samt jemkning
blef äfven här känbart, och tidigare än i mångastruket andra länder
begynte här metodiska skattläggningar.
Här liksom annorstädes – särskildt de igår nämnda
milanesiska – har man velat finna jordens nettoinkomst.
Låtom oss tillse huru i allmänhet härvid förfarits.
Refning. Det första vilkor noga kännedom arealen ha
alla i enskild ego varande jordstycken. – Säker och behörig mätning
eller refning och affattning på karta.
Gradering. En klassifikation af de uppmätta beskattningsenheterna.
Först uppställandet af kulturarterna, ty så många slags beskatt-
ningsenheter, som det finns i landet olika sätt att begagna
jorden sig till nytta – De allmännaste: åker, äng, skog. – Dertill
kunna komma vinberg – svedjeland – torfmassa – betesland.
Dessa klasser vidare i underafdelningar, beroende på olika
bördighet hos jordmånen, hvarföre nettoinkomsten vid samma
kulturart måste antagas olika frfrån lika areal. Först uträknas
bruttoinkomsten eller jordens produktionsförmåga, sedermera
kostnaden efter fastställda regler, och då framgå netto.
Alltid 1o) Uppgift å produktionens totala belopp, 2o) deras pris,
3o) Afdragna fr.från rå produktion – i arbets, transport kostnkostnader och onera.
4o) Summan som blir öfver är ren inkomst. Efter denna bildas
|4|
sedan underafdeln.underavdelning för hvarje kulturart: 1a, 2a, 3e klassens
åker etc. – Våra skattläggningsmetoder ej fullt så noggranna,
men ehuru vidare äldre än annorstädes, uppstånda i slutet af
17de seklet, dock i det hela samma grunder. Nyländska
metoden vår fullständigaste, den delen jorden lägenhetentillagt först i klassen
efter kulturarterna: åker, äng, skog, fiskevatten o. s. v.och så vidare Åker
och äng efter godheten i 4 klasser. Vid åker ½ afkastningen
ss.såsom produktionskostnad. Slagen bestämmer ej den rena
inkomsten, endast ngtnågot så när. I pengar uppskattades
den icke, enär skatten bestämdes i persedlar, – ock
en mängd olika ”undervisningar” härom, t. o. m. olika i byar
af samma socken. Alla slags egoförmon som gifva
inkomst, med i betraktande. – Resultatet som här
eftersträfvades var ett annat än. Vid de flestatillagt utländska ett
för hvarje jordstycke eller parcell af viss beskaffenhet
och hörande till viss kulturart finna motsvarande skatt.
Hos oss återigen att bestämma skatten för en viss komplex
af alla slags jordstycken, – hemman. – Landtmäteriet,
storskiftet – båda egobestämning och skattläggning.
Vid uppskattningen af netto för jordstycket, då denna
varierar, söka man finna medelbelopp. Olika
metoder härvid. Antingen verkl.verkliga afkastningen till grund, eller
saluvärdet. Den förra beror på 3 faktorer. – Egar-
uppgifter grundad på erfarenhet. Skattläggningsmännens
pröfning i detalj – Om dessa 2 ej öfverensstämma så
bestämma högre auktoritet. Uppskattningen efter saluvärdet
åter utgår från den princip att detta värde kapitalet,
hvari netto är räntan. Ledning härför alltings
verkliga försäljning der sådan nyss skett, eller kapita-
lisering af arrendebelopp. Detta icke särdeles säkert. Felas
sådana indicier, måste ändå uppskattningar ske på förra
sättet. Skatten bestämmes sedan i förhållande.
Visserl.Visserligen framsteg när jordskatten sålunda grundad
på kataster. Först lagen har mera erhållit fasta och noga
bestämda beskattningsföremål, och en större jemnhet – så vida
i allm.allmänhet möjlig. Deföre kataster en vigtig genomgångspunkt i jordskattens
historia. Men likväl vansklig. – Föränderlighet. Olika kapital och kultur.
Kommunikation. Och huru dyra.
Finanslära
V. T.Vårterminen 1876.
4de FöreläsnFöreläsningen
1 Febr.februari
Af det gåriga bort framgå att grundskattens gestaltning i de kontinentala länderna väsendtligen betingades af den politiska utvecklingen och egendoms fhållandenförhållanden – liksom förut i allmhetallmänhet anmärka att finansväsendet afspeglar det politiska. – Vända vi oss nu till Sverige möta vi der i st. f.stället för feodalrätten, odalrätten, som visar sig lefvande hos de folk, hvilkas samhällsskick, ostört af fremmade inkräktare, utvecklat sig på inhemsk grund – der personl.personliga friheten icke dukat under för makten och der eganderätten utgått frfrån odlarens naturliga rätt att uteslutande begagna det jordstycket han upptagit på en mark som var tillgänglig för alla. Då härvid konungen icke större rätt till den inom statsgebitet liggande jord än hvarje enskild. Så följde ock skatt utgick icke på grund af erkänd rätt till afrad, ränta, utan blott till följd af bevillning (I de feodala fick rgetenregenten deremot påbjuda all skatt utom för bortförlänade jorden). – Redan i gamla sagorna omtalas ”skattgiafir” = skattgåfvor, som skulle uppbäras af hvarje person, – och att konungen egde påbjuda skulle erhålla gengården då han vistade i landskapen, till sitt underhåll. Ledungen krigsföljandet. Öfvergången från personella till reella skatter torde berott på katolicismens införande af tionden, hvilken ju utgick med viss andel af jordens afkastning, – hvarjemte begreppet om ständiga skatter inkom.
Personernas förmögenhet i borgarsamhället icke mycket olika, förklara.tillagt i marginalen
På tiden för landskapslagarnas tillkomst skatterna dels personella, dels reella, – och lagen skiljes mellan vissa bestämda årliga skatter, som ansågos beviljade en gång för alla, och gårdar, tillfälliga bevillningar. – Den af Magnus Ladulås införda skattefrihet för rosstjenst bidrog till uppfattningen att skatten fästad vid jorden, icke personer – i LL.landskapslagarna talas redan om frälsejord och skattegård.
Således nu grundskatten var i sin uppkomst,en blandning af personela och reella skyldighet. Ledungslama eller skeppsvist (som ursprungligen uppbars blott då ledung icke kom i fråga) blef efterhand beständig skatt och utgick dels efter markland jord, dels efter ”mantali”. Vidare en ”attaergiaeld”, efter mantalet 3o) Den gengård som sammansköts för konungens underhåll under hans resa|2| genom landet hade ock blifvit en ständig årlig skatt, som i vissa persedlar utgick från häradet, i andra åter från sammansättningen af bönder (Fr.Från häradet 4 nät, frfrån 6 bönder 1 får) hvartill ock ”spannemåler” ½ påse korn, ½ malt torde vara att hänföras.
Dessa tre slag af skatter äro tydliga fortsättningar af de äldsta. Icke bestämdt huru mycket hvarje betalande skulle erlägga. Vanligen häradsvis, häradets belopp fördeltes på de mindre distrikten: fjerdingar, attungar, hamnar, efter jemförelse af mannatal och jord. – Men när frälset uppkommit kunde icke häradet mera anses skyldigt erlägga en bestämd skatt. Kyrkan dragit under sig massor af jord, som dermed blef skattefri, rusttjensten gjorde annan jord fri. – De årliga laga utskyld måste nu bestämmas till något visst för hvarje skattskyldig, hvarvid hänsyn togs till jorden. – Men rotegården ännu länge efter mannatalet, – dock i slutet af medeltiden hänsyn till förmögenheten: fullsädes och half sädes bönder, hel och half setting m. m. Under Gustaf Wasa begynte man ock 1½, 1¾ sädesmän. – Sålunda blef den egande jordens vidd och godhet småningom ett moment i mantalets betydelse. De personella skatterna förvandlades utan vidare till jordskatter. Jordaregistern, som upprättades under Gustaf Wasa bidraga härtill. –
Dessutom onera. Af gammalt hästeloppet, – utfodrandet af konungens hästar, intogs dock med tiden ss.såsom en ränta i jordeboken. – Dagsverken vid byggande af kronans slott och skötandet af jord. – Gästning och skjutsning. – Väg- och brobygnad – Skallgång, brandstod, m. m.
I hågkommen bör vidare tionden, hvaraf ⅔ indragas under kronan af Gustaf Wasa – Lagmans, landhöfdings aflöning, – kommunala och kyrkliga bygnadsskyldighet.
Om tionden att märkas att redan tidigt, på 16talet uppbörden att bestämmas ss.såsom verklig 10 % – om ej friad.tillagt i marginalen
Dertill kommer sedan under förra delen af 1600-talet flera gårdar, som quarblefvo och som bildat mantalsräntor.
|3|Det är nu hufvuddragen. Hvad Finland särskildt angår, är kännedom om de äldsta tidens skattefhållandenskatteförhållanden här mycket dunkel. Från 1362, då finnar erhöllo samma rättigheter och friheter, som Svenskarna af ålder haft, – och bland dem sjelfbeskattningsrätten. Hvarefter likhet i skatteväg med Sverige: – Rekapitulera. – Således agglomerat nu efterhand häftande vid viss jordland. – Ursprungligen togs skatter af alla personer d. ä.det är jordegare lika utan afseende å huru mycket jord de egde. Sedan ock nu af alla lika jordmantal lika, utan hänsyn till öfrig personlig förmögenhet.
Behofvet af reglering och strängare ordning samt jemkning blef äfven här känbart, och tidigare än i andra länder begynte här metodiska skattläggningar.
Här liksom annorstädes – särskildt de igår nämnda milanesiska – har man velat finna jordens nettoinkomst. Låtom oss tillse huru i allmänhet härvid förfarits.
Refning
lantmätning (för skattläggning). Det första vilkor noga kännedom arealen ha alla i enskild ego varande jordstycken. – Säker och behörig mätning eller refning och affattning på karta.
Gradering. En klassifikation af de uppmätta beskattningsenheterna. Först uppställandet af kulturarterna, ty så många slags beskattningsenheter, som det finns i landet olika sätt att begagna jorden sig till nytta – De allmännaste: åker, äng, skog. – Dertill kunna komma vinberg – svedjeland – torfmassa – betesland. Dessa klasser vidare i underafdelningar, beroende på olika bördighet hos jordmånen, hvarföre nettoinkomsten vid samma kulturart måste antagas olika frfrån lika areal. Först uträknas bruttoinkomsten eller jordens produktionsförmåga, sedermera kostnaden efter fastställda regler, och då framgå netto. Alltid 1o) Uppgift å produktionens totala belopp, 2o) deras pris, 3o) Afdragna fr.från rå produktion – i arbets, transport kostnkostnader och onera. 4o) Summan som blir öfver är ren inkomst. Efter denna bildas|4| sedan underafdeln.underavdelning för hvarje kulturart: 1a, 2a, 3e klassens åker etc. – Våra skattläggningsmetoder ej fullt så noggranna, men ehuru vidare äldre än annorstädes, uppstånda i slutet af 17de seklet, dock i det hela samma grunder. Nyländska metoden vår fullständigaste, den delen jorden lägenheten först i klassen efter kulturarterna: åker, äng, skog, fiskevatten o. s. v.och så vidare Åker och äng efter godheten i 4 klasser. Vid åker ½ afkastningen ss.såsom produktionskostnad. Slagen bestämmer ej den rena inkomsten, endast ngtnågot så när. I pengar uppskattades den icke, enär skatten bestämdes i persedlar, – ock en mängd olika ”undervisningar” härom, t. o. m. olika i byar af samma socken. Alla slags egoförmon som gifva inkomst, med i betraktande. – Resultatet som här eftersträfvades var ett annat än. Vid de flesta utländska ett för hvarje jordstycke eller parcell af viss beskaffenhet och hörande till viss kulturart finna motsvarande skatt.
Hos oss återigen att bestämma skatten för en viss komplex af alla slags jordstycken, – hemman. – Landtmäteriet, storskiftet – båda egobestämning och skattläggning.
Vid uppskattningen af netto för jordstycket, då denna varierar, söka man finna medelbelopp. Olika metoder härvid. Antingen verkl.verkliga afkastningen till grund, eller saluvärdet. Den förra beror på 3 faktorer. – Egaruppgifter grundad på erfarenhet. Skattläggningsmännens pröfning i detalj – Om dessa 2 ej öfverensstämma så bestämma högre auktoritet. Uppskattningen efter saluvärdet åter utgår från den princip att detta värde kapitalet, hvari netto är räntan. Ledning härför alltings verkliga försäljning der sådan nyss skett, eller kapitalisering af arrendebelopp. Detta icke särdeles säkert. Felas sådana indicier, måste ändå uppskattningar ske på förra sättet. Skatten bestämmes sedan i förhållande.
Visserl.Visserligen framsteg när jordskatten sålunda grundad på kataster. Först lagen har mera erhållit fasta och noga bestämda beskattningsföremål, och en större jemnhet – så vida i allm.allmänhet möjlig. Deföre kataster en vigtig genomgångspunkt i jordskattens historia. Men likväl vansklig. – Föränderlighet. Olika kapital och kultur. Kommunikation. Och huru dyra.