23.3.1879 Karl Lindholm–LM

24.3.1879 Finlands statsrätt

24.3.1879 Fredrik Idestam–LM

24.3.1879 Finlands statsrätt

Svensk text

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårtermin 79
30de FöreläsnFöreläsningen
24 Mars.

Karaktärtillagt i marginalen

Härmed redde man sig första decennierna. Men så kom K. förordn.Kejserliga förordningen ang.angående Censuren och bokhandeln 14 Okt.oktober 1829. ”För större likhet med öfriga skatterna.”

§ 1 Till Censurens granskning höra alla litteraturens, vetenskapernas och konsternas alster, hvilka äro bestämda att genom tryck, gravur eller litografi inom landet utgifvas eller hvilken, antingen af publika verk, eller bokhandlare och enskilte personer, från utrikes orter införes. – Således inre och yttre censur. Så följa bestämning i hvilka fall förbud af censuren. Bland annat: allt som på något sätt förnärma landets regering och grundlagar. Och särskildt inskärpt i vår granskning af historiska och politiska skrifter skydda censuren helgden af Högsta makten genom ett noggrannt vakande deröfver att ngtnågot förolämpande för Landets Regering eller de Regeringar, hvilka stå i vänskapligt fhållandeförhållande till Ryssland, icke tillåtes. – Likaså visserligen mot moral och anständighet.

Obs.Observera skildt § 60 i 1829 års förf.författning om ansvarighet.

Censur Öfverstyrelse och komité. Öfverstyrelse: Vicekansler Kansli chef i Senaten och Prokuratorn. – Skilnad mellan böcker och periodiska skrifter:

§ 20 Tillåtelse till utgifvande af nya tidningar och periodiska skrifter, meddelas af Vår Senat för Finland, som deröfver förut infordrar Censur öfverstyrelsens betänkande. Af Senaten beror äfven att, å förekommen anledning, förordna om dylika Skrifters upphörande; men granskningen tillhörsvårtytt censorerna. 30 Mars 1847 denna funktion flyttad på GguvernörenGeneralguvernören. 23 Mars 1857 äfven sjelfva tillsynen åt GguvernörenGeneralguvernörentillagt i marginalen. – Privilegier i boktryckeri och bokhandel Senaten efter Öfverstyrelsens hörande. – [...]oläslig/saknad text

Besvär fr.från Censurkomitén till Öfverstyrelsen.

Domkapitlet och universitetettillagt i marginalen

Åtskilliga smärre förff.författningar efteråt. 1829 upphäfde icke de förra helt och hållet.tillagt i marginalen Bland de märkligaste K. Br.Kejserligt Brev till Censur Öfverstyrelsen angdeangående åtskilliga tillägg till författningar om censuren 8 April 1850: Af nya böcker, brochyrer, periodiska eller andra skrifter, af hvad form eller omfång de vara må, få på finska språket utgifvas blott sådana som utan att strida emot de allm.allmänna censur stadgarna, hafva såväl g.genom den anda hvari de äro författade som genom deras framställningssätt till ändamål enligt religiös uppbyggelse eller ekonomisk nytta; deremot förbjudes helt och hållet att genom tryck på finska språket offentliggöra politiska nyheter eller underrättelser om brott, som utomlands blifvit föröfvad, liksom utgifvandet på nämnda språk af romaner, antingen dessa äro original eller öfversättningar, härifrån ej ens sådana undantagna, som på annat språk äro af censuren tillåten. Dock få nya upplagor af förut utkomna finska arbeten utgifvas, äfvensom finska häfder, sagor, och gamla folksånger eller poemer. Nya läroböcker särskildt tillstånd.

|2|

Hör till 29de30:de Föreläsn.Föreläsningen
V. T.Vårterminen 79.tillagt i marginalen

Detta kan betecknas ss.såsom en kulmination. SdnSådan ringaktighet mot vårt odalsmannastånd och derför mot nationen i dess helhet hör till de mörkaste blad från den reaktionära tiden. – 27 Febr.februari 1860 K K.Kejserlig kungörelse upphäfdes detta och förordnades att tryckningen af arbeten på finska språket skall för framtiden vara underkastad de i Finland för censuren gällande allmänna stadgande. K K.Kejserlig kungörelse 9 Decbdecember 1861 tillsyn öfver tidningar åter till censur Öfverstyrelse öfverlemnad. Censur styrelse under G GGeneralguvernören men rätt att i fråga om synnerlig vigt genom Senaten och Ministerstatssekreteraren hemställa hos Monarken.

30 Mars 1847 upphäfvasvårtytt, tillstånd till tidningars utgifvande åter Senaten.

Så randades en annan tid. Till 1863 års Ständer propos.proposition om förordning angdeangående tryckfrihet i Finland och om vilkoren för dess begagnande. H MtHans Majestät funnit ändringar behöfliga samt ”såvida åtskilligt af hvad sagde förslag innehålla beror af begge statsmakternas godkännande, anbefallda förslag Ständerna till pröfning föreläggas: Tillika förklaras: att ifall oförändrad antagas, eller om förändring sådan att H MHans Majestät kan godkänna dem, så skall den gälla till nästa landtdags slut till den kraft, som tillkomma öfrig af Monark och Ständer stiftad allmän lag, hvaremot i annat fall, förelagt till hela dess vidd kommer att förfalla och nu gällande pressförfattning skola att framgent tillsvidare lända till efterrättelse.”

Hvad utskottet derom yttrat.tillagt i marginalen

Så emanerade K. f.Kejserlig förordning 18 Juli 1865 angdeangående tryckförhtryckförhållanden i Finland och om vilkoren för dess begagnande. Den § 1 lydde: ”Hvarje finsk medborgare ega rättighet att, under iakttagande af hvad denna förordning stadgar, utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, i tryck yttra och inför allmänheten framsläppa sina tanker i alla ämnen hvilka kunna vara föremål för menskligt vetande.”

Förbehåll i ingressen om återinträdande af administrativ lagstifträttlagstiftningsrätt.

|3|

Vidare § 3 att förordningensvårtytt icke tillämpas å tyckalster innan det offentligen utstälts eller kommit i annans hand, än boktryckarens eller förläggarens. – Skådespel såsnart det är uppfördt.

§ 13. Rättighet att utge periodiska skrifter tillkomma hvarje finsk medborgare som uppnått 21 års ålder är sui jurislat. myndig person och icke vanfrejdad; bör blott nedsätta kaution för möjliga böter. – Anmälan hos Öfverstyrelse för pressärendena, som inom 8 dagar efter pröfning ger tillstånd. 14. Lika qvalifikation för inrättande af boktryckeri, men endast inrättas i stad. 26 Lika för bokhandel.

30. Tryckfrihetsbrott begås genom tryckfrihetens missbrukande emot religion, monark, samhälle, sedlighet eller enskild person. Straffbestämningen dels enligt M BMissgärningsbalken dels böter ända till 5 000 mark. Utgifvare af periodisk skrift dubbelt, der ej straffet urbota, dock högst 8 000 mark.

§ 36 Vid pröfningen deraf huruvida ngnnågon af de i § 31 nämnda förbrytelser skall anses hafva blifvit genom skrift begången, bör domare utan rättighet att draga godtyckliga slutsatser af uttrycken alltid fästa afseende endast på skriftens ur ordalydelser framgående uppenbara mening och sammanhang, samt i fall som tvetydiga synas, hellre fria än fälla.tillagt i marginalen

Tillsyn: en öfverstyrelse för pressangelägenheter med ombudsmän. – Forum rådstufvurätt. –

Mild var denna lag icke. Men det var lag, det var ej preventivt förmyndarskap.

Propos.Proposition 1867. Ingressen. Anmärkning mot pressens hållning. DförDärför vissa ändringar föreslagna. ”Och har H. K. M.Hans Kejserliga Majestät för afsigt att till en början på försök låta den nya tryckfrihetslagen, från den dag då den n. v.nuvarande upphör att gälla, lända till efterrättelse intill den 1 Januari 1869, hvarefter det kommer att bero på pressens egen hållning huruvida H. MtHans Majestät vill låta författningensvårtytt än vidare fortfara, eller om H MtHans Majestät då finna godt att åter inträda i full utöfning af Dess rätt att ensam rörande pressens ordnande och öfvervakande besluta, och af hvilken rätt H. M.Hans Majestät jemväl kommer att Sig begagna ifall det ifrågavarande nya författningsförslaget af StnaStänderna icke antagas.”

Betänkliga vilkor.

|4|

H. t.Hör till 29de30:de Föreläsningentillagt i marginalen

Åtskilliga punkter ändrade. § 36: ”Vid pröfningen deraf huruvida ngnnågon af de i § 31 nämnda förbrytelser skall anses hafva blifvit g.genom skrift begången, bör domaren taga i öfvervägande icke allenast skriftens ur ordalydelsen framgående mening och sammanhang, utan ock deri förekommande förnärmande hänsyftningar på personer och fhållandenförhållanden, [...]oläslig/saknad text dessa icke äro uttryckligen nämnda, utan endast på ett förtäckt, ehuru lätt igenkänligt sätt antydda.”

§ 70 ”Denna förordning träda i verksamhet dagen näst efter den då ur påstämda landtdag i Finland afslutas, att gälla intill 1 Jan 69; dock är H. K. M.Hans Kejserliga Majestät förbehållet att, om H. M.Hans Majestät finna förordn.förordning uppfylla det dermed afsedda ändamål, än derutöfver utsträcka tiden för dess gällande kraft.”

Lagutskottets invändningar.tillagt i marginalen

StnaStänderna beslöto. Denna förordning träder i verksamhet den – och gälla intill dess annan af Monark och Ständer stiftad tryckfrihetslag blifvit kungjord.

Derpå föll saken: StnasStändernas beslut vann icke H MsHans Majestäts godkännande. Så utfärdades nu gällande förordning ang.angående pressangelägenheter i Finland 31 Maj 1867. – Man återfinna åtskilligt ur tryckfrihetslagen, – men sjelfva tryckfriheten icke mer. Inskränkning i synnerhet i afs.avseende å periodiska skrifter. Ingen skrift får utlemnas för tryckeri innan utansvårtytt ombudsman intyg derom att skriften förut blifvit denna tillstäld; boktryckare fördomsvårtytt annars rätt att fortsätta tryckerirörelse, och straffen dessutom, om skriften är af föregripligt innehåll lika med förefnsvårtytt enl.enligt lag. – Periodisk skrift tillställes ombudsman minst 2 timmar före utdelningen: Ombudsmans företedt innbärsvårtytt att|5| han ej anser hinder för dess utgifvande förekomma; dock utan att sådandt må hindra skriftens åtalande vid domstol, derest den sedan befinnas innehålla ngtnågot föregripligt.

Men innehålla skriften (utom de grofva brotten) bl.bland annat: ”vrängd eller skef framställning, förtydning eller olämpligen framstäldt klander af Styrelsemyndigheternas i landet åtgärder eller afsigterna med desamma”; etcetcetera – Så eger ombudsman tillsvidare inställa tryckalstrets utgifvande och ofördröjligen hos Öfverstyrelsen för pressärendena anmäla förhållandet i afs.avseende å närmare förordnande.

Vi befinna oss alltså åter på den preventiva regimens ståndpunkt. Petition 1870. KKejserligt Reskript 8 April 1870 – ej bästa afseende såvida den för Finland faststälda pressförfattning i landets närvarande ställning motsvara behofvet. Derjemte varder till efterrättelse meddeladt att endast StnaStänderna petitionsrätt på landets vägnar. Ständernas petition 1872. FällFälldes.

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

Kevätlukukausi 1879

30. luento 24. maaliskuuta

Luonnetillagt i marginalen

Näillä selvittiin ensimmäiset vuosikymmenet. Mutta sitten tuli Keisarillinen asetus sensuurista ja kirjakaupasta 14. lokakuuta 1829. ”Suuremman vastaavuuden saavuttamiseksi muiden verojen kanssa.”

§ 1. Sensuurin tarkastettaviksi kuuluvat kaikki kirjallisuuden, tieteiden ja taiteiden tuotteet, jotka on tarkoitettu julkaistaviksi maan rajojen sisäpuolella painettuina, kaiverrettuina tai litografioina, tai jotka joko julkiset laitokset tai kirjakauppiaat ja yksityiset henkilöt tuovat maahan ulkomailta. – Siten sisäinen ja ulkoinen sensuuri. Sitten seuraa määräys, missä tapauksessa sensuuri määrää kiellon. Muun muassa kiellettyä on kaikki, mikä jollain tavalla loukkaa maan hallitusta ja perustuslakeja. Ja erityisen tiukasti meidän historiallisten ja poliittisten kirjoitustemme tarkastelussa sensuuri suojelee Korkeimman mahdin pyhyyttä valvomalla tarkasti sitä, ettei sallita mitään loukkaavaa maan Hallitusta tai niitä hallituksia kohtaan, jotka ovat ystävällisissä suhteissa Venäjän kanssa. – Samoin tietenkin moraalia ja säädyllisyyttä kohtaan.

Huom. Erikseen § 60 vuoden 1829 vastuuta koskevasta asetuksesta.

Sensuuriylihallitus ja komitea. Ylihallitus: Varakansleri. Senaatin kansliapäällikkö ja Prokuraattori. Ero kirjojen ja aikakausilehtien välillä:

§ 20. Lupa uusien sanoma- ja aikakausilehtien julkaisemiseen saadaan Meidän Suomen Senaatiltamme, joka lisäksi pyytää siitä etukäteen Sensuuriylihallituksen mietintöä. Senaatista riippuu myös sattuneesta syystä sellaisten kirjoitusten ilmestymisen lakkaaminen; mutta tarkastus kuuluu sensoreille. 30. maaliskuuta 1847 tämä tehtävä siirrettiin Kenraalikuvernöörille. 23. maaliskuuta 1857 myös itse valvonta Kenraalikuvernöörille.tillagt i marginalen – Kirjapainon ja kirjakaupan etuoikeudet antaa Senaatti ylihallitusta kuultuaan. – [...]oläslig/saknad text

Valitukset sensuurikomitealta ylihallitukselle.

Tuomiokapituli ja Yliopistotillagt i marginalen

Jälkeenpäin lukuisia pienempiä asetuksia. Vuonna 1829 ei entisiä kokonaan kumottu.tillagt i marginalen Merkittävimpien joukossa on Keisarin kirje sensuurin ylihallitukselle erilaisista lisäyksistä 8. huhtikuuta 1850 annettuihin sensuurimääräyksiin: Uusista kirjoista, lehtisistä, aikakausi- tai muista kirjoituksista, olivat ne laajuudeltaan millaisia tahansa, saa suomen kielellä julkaista vain sellaisia, jotka eivät sodi yleisiä sensuurisäädöksiä vastaan, vaan niiden tavoitteena on sekä sen hengen, jossa ne on laadittu, että esitystapansa kautta tuottaa hengellistä rakentumista tai taloudellista hyötyä; sitä vastoin kielletään täysin julkaisemasta painamalla suomen kielellä poliittisia uutisia tai selostuksia rikoksista, joita ulkomailla on tehty, samoin kuin julkaisemasta mainitulla kielellä romaaneja, olivat ne sitten alun perin suomeksi kirjoitettuja tai käännöksiä. Tästä eivät ole poikkeuksia edes ne, jotka ovat muissa kielissä sensuurin sallimia. Kuitenkin saadaan julkaista uusia painoksia aikaisemmin julkaistuista suomenkielisistä teoksista samoin kuin suomenkielisiä vihkosia, satuja ja vanhoja kansanlauluja tai runoja. Uusille oppikirjoille erillinen painatuslupa.

Kuuluu 30. luentoon. Kevätlukukausi 1879.tillagt i marginalen

Tätä voidaan pitää kulminaationa. Tällainen äärimmäinen vähättelevyys meidän vapaiden talonpoikiemme säätyä ja siten kansakuntaa kohtaan kuuluu taantumuksen ajan synkimpiin lehtiin. – Tämän kumosi 27. helmikuuta 1860 Hänen Keisarillinen Korkeutensa ja antoi asetuksen, että suomenkielisten kirjoitusten painaminen tulee vastedes olemaan Suomessa sensuuria koskevien yleisten säädösten alaista. 9. joulukuuta 1861 Hänen Keisarillinen Korkeutensa antoi taas sanomalehtien sensuurin ylihallitukselle. Sensuurihallinto oli Kenraalikuvernöörin alainen, mutta sillä oli oikeus esittää asiansa Monarkille erityisen tärkeissä kysymyksissä Senaatin ja Ministerivaltiosihteerin välityksellä.

30. maaliskuuta 1847 kumottu sanomalehtien painatusluvan antaminen palautettiin Senaatille.

Siten alkoi uusi ajanjakso. Vuoden 1863 Säätyjen tekemään esitykseen asetuksesta Suomen painovapaudesta ja sen käyttämisen ehdoista Hänen Majesteettinsa katsoi muutoksia tarpeellisiksi, sekä:

”koska sanotun ehdotuksen sisällössä on paljon sellaista, mikä vaatii molempien valtiomahtien hyväksyntää, esitetään Säätyjen tutkittavaksi suosittelemiamme ehdotuksia: Samoin ilmoitetaan, että mikäli ne hyväksytään muuttamattomina tai jos muutos on sellainen, että Hänen Majesteettinsa voi sen hyväksyä, niin se tulee voimaan seuraavien valtiopäivien lopussa niin pätevänä kuin muut Monarkin ja Säätyjen säätämät yleiset lait. Mutta muussa tapauksessa se tulee koko laajuudessaan raukeamaan ja nyt voimassa olevaa lehdistölakia tulee vastaisuudessa edelleenkin noudattaa.”

Mitä valiokunta on siitä lausunut.tillagt i marginalen

Niin sitten syntyi Keisarillinen asetus 18. heinäkuuta 1865 Suomen painovapaudesta ja ehdoista sen käyttämiseen. Sen § 1 kuului näin:

”Minkään julkisen vallan etukäteen esteitä asettamatta, jokaisella Suomen kansalaisella on oikeus tämän asetuksen säädökset huomioon ottamalla, lausua painetussa muodossa ja tuottaa yleisön eteen ajatuksiaan kaikista aiheista, jotka voivat kuulua inhimillisen tietämyksen aihepiiriin.”

Ingressissä varaus hallinnollisen lainsäädäntöoikeuden paluuseen.

§:ssä 3 sanotaan edelleen, ettei asetusta sovelleta painotuotteisiin, ennen kuin ne on julkisesti asetettu nähtäväksi tai tulleet jonkun muun kuin kirjanpainajan tai kustantajan käsiin. – Näytelmään heti, kun se on esitetty.

§ 13. Oikeus julkaista aikakausilehtiä on jokaisella Suomen kansalaisella, joka on saavuttanut 21 vuoden iän, on sui jurislat. täysi-ikäinen, täysivaltainen henkilö eikä ole huonomaineinen; hänen on vain annettava vakuus mahdollisten sakkojen varalle. – Ilmoitus lehdistöasioiden ylihallitukseen, joka antaa luvan 8 päivän tarkastuksen jälkeen. 14. Samanlaiset pätevyysvaatimukset kirjapainon perustamiselle, mutta se voidaan perustaa vain kaupunkiin. 26. Sama koskee kirjakauppaa.

30. Painovapausrikos tehdään, jos painovapautta käytetään väärin uskontoa, monarkkia, yhteiskuntaa, hyviä tapoja tai jotain yksityistä ihmistä vastaan. Rangaistusmääräys osittain Majesteetinkaaren mukaan, osittain sakkoja 5 000 markkaan asti. Aikakausilehden julkaisija maksaa kaksinkertaisesti, jos rangaistus ei ole sovittamaton, kuitenkin korkeintaan 8 000 markkaa.

§ 36. Kun tutkitaan sitä, onko jokin §:ssä 31 mainituista rikkomuksista katsottava kirjallisesti tehdyksi, pitää tuomarin aina kiinnittää huomio vain kirjoituksen sanamuodosta ilmi tulevaan ilmeiseen merkitykseen ja lauseyhteyteen tekemättä mielivaltaisia johtopäätöksiä käytetyistä ilmauksista. Ja tapauksissa, joita on pidettävä monimerkityksisinä, on mieluummin vapautettava kuin langetettava tuomio.tillagt i marginalen

Valvonta: lehdistöasioiden ylihallitus ja asiamiehet. – Oikeusistuimena raastuvanoikeus. –

Lievä tämä laki ei ollut, mutta se oli laki, se ei ollut ehkäisevää holhoamista.

Esitys 1867. Ingressi. Huomautus lehdistön asennetta vastaan. Siksi ehdotettiin tiettyjä muutoksia.

”Ja Hänen Keisarillisella Majesteetillaan on tarkoitus aluksi sallia kokeeksi painovapauslaki noudatettavaksi siitä päivästä lähtien, jolloin nykyinen lakkaa olemasta voimassa, ja jatkuvaksi 1. tammikuuta 1869 saakka, minkä jälkeen tulee riippumaan lehdistön omasta asenteesta, salliiko Hänen Majesteettinsa lain voimassaolon jatkumisen, vai katsooko Hänen Majesteettinsa silloin hyväksi palata takaisin sen oikeuden harjoittamiseen, että Majesteetti yksin saa päättää lehdistön järjestämisestä ja valvomisesta, ja mitä lakia Hänen Majesteettinsa myös tulee käyttämään, mikäli Säädyt eivät kyseistä uutta lakiehdotusta hyväksy.”

Arveluttavia ehtoja.

Kuuluu syyslukukauden 30. luentoon.tillagt i marginalen

Lukuisat kohdat on muutettu. § 36: ”Tutkiessaan sitä, katsotaanko jonkun tehneen §:ssä 31 mainitut rikkomukset kirjallisesti, tuomarin on harkittava kirjoituksen sanamuodosta esiin tulevan merkityksen ja asiayhteyden lisäksi myös siitä esiin tulevia loukkaavia viittauksia henkilöihin ja tilanteisiin, [...]oläslig/saknad text jotka eivät ole nimenomaan selvästi mainittuja vaan vain peiteltyjä, vaikkakin helposti tunnistettavalla tavalla vihjailtuja.”

§ 70 ”Tämä asetus astuu voimaan päivää sen jälkeen, kun siitä on käynnissä olleilla valtiopäivillä Suomessa päätetty, ja se tulee olemaan voimassa 1. tammikuuta 1869 asti. Hänen Keisarillinen Majesteettinsa on kuitenkin pidättänyt itselleen oikeuden, että jos Hänen Majesteettinsa näkee, että asetus on täyttänyt sille asetetut tavoitteet, vielä sen jälkeen jatkaa sen voimassaoloaikaa.”

Lakivaliokunnan huomautukset.tillagt i marginalen

Säätyjen päätös. Tämä asetus astuu voimaan xx päivänä ja on voimassa, kunnes Monarkin ja Säätyjen säätämästä muusta painovapauslaista on kuulutettu.

Tähän asia kaatui: Säätyjen päätös ei saanut Hänen Majesteettinsa hyväksyntää. Niin julkaistiin nyt voimassa oleva asetus lehdistöasioista Suomessa 31. toukokuuta 1867. – Painovapauslaista löydetään monenlaista, – mutta ei enää itse painovapautta. Rajoitus koskee erityisesti aikakausilehtiä. Mitään kirjoitusta ei saa viedä kirjapainoon, ennen kuin sillä on asiamiehen todistus siitä, että kirjoitus on esitetty hänelle sitä ennen: kirjanpainajalla on tällöin oikeus jatkaa kirjapainotoimintaa ja hän säästyy rangaistukselta, jos kirjoitus on ennakoidulta sisällöltään yhteneväinen laissa annettujen määräysten kanssa. – Aikakausijulkaisuun tuleva kirjoitus esitetään asiamiehelle vähintään 2 tuntia ennen jakamista:

Asiamiehelle esitetty merkitsee, ettei hän ole nähnyt esteitä kirjoituksen julkaisemiseen; kuitenkin ilman, että sellainen estäisi kirjoituksen asettamiseen syytteeseen tuomioistuimessa, koska sen sisällöstä on sittemmin löydetty jotain huomioon otettavaa.

Mutta jos kirjoitus sisältää (karkeita rikoksia lukuun ottamatta) muun muassa: ”vääristeltyä tai vinoa esitystä, vihjailua tai sopimattomasti esitettyä moitetta maan Hallitusviranomaisten toimenpiteistä tai niiden tarkoitusperistä”, jne. Näin asiamiehellä on toistaiseksi oikeus keskeyttää painotuotteen julkaiseminen ja viipymättä ilmoitettava lehdistöasioiden ylihallitukselle, mikä tilanne asiassa on, lähempien määräysten saamiseksi.

Olemme siis taas ennalta ehkäisevän hallinnon näkökulmassa. Toivomusaloite 1870. Keisarin käskykirje 8. huhtikuuta 1870 – ei paras mahdollinen, koska Suomelle vahvistettu lehdistölaki vastaa tarvetta maan nykyisessä asemassa. Lisäksi on noudatettavaksi ilmoitettu, että vain Säädyillä on toivomusaloiteoikeus maan puolesta. Säätyjen toivomusaloite 1872. Raukesi.

Original (transkription)

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårtermin 79
30de FöreläsnFöreläsningen
24 Mars.

Karaktärtillagt i marginalen

Härmed redde man sig första decennierna. Men så kom
K. förordn.Kejserliga förordningen ang.angående Censuren och bokhandeln 14 Okt.oktober 1829.
”För större likhet med öfriga skatterna.”

§ 1 Till Censurens granskning höra alla litteraturens, veten-
skapernas och konsternas alster, hvilka äro bestämda att
genom tryck, gravur eller litografi inom landet utgifvas
eller hvilken, antingen af publika verk, eller bokhandlare
och enskilte personer, från utrikes orter införes. – Således
inre och yttre censur. Så följa bestämning i hvilka fall
förbud af censuren. Bland annat: allt som på något
sätt förnärma landets regering och grundlagar. Och särskildt
inskärpt i vår granskning af historiska och politiska skrifter
skydda censuren helgden af Högsta makten genom ett
noggrannt vakande deröfver att ngtnågot förolämpande
för Landets Regering eller de Regeringar, hvilka stå i vän-
skapligt fhållandeförhållande till Ryssland, icke tillåtes. – Likaså
visserligen mot moral och anständighet.

Obs.Observera skildt
§ 60 i 1829 års
förf.författning om ansvarighet.tillagt

Censur Öfverstyrelse och komité. Öfverstyrelse:
Vicekansler
Kansli chef i Senaten
och Prokuratorn.tillagt – Skilnad mellan böcker och perio-
diska skrifter:

§ 20 Tillåtelse till utgifvande af nya tidningar och perio-
diska skrifter, meddelas af Vår Senat för Finland, som
deröfver förut infordrar Censur öfverstyrelsens betänkande. Af
Senaten beror äfven att, å förekommen anledning, förordna
om dylika Skrifters upphörande; men granskningen tillhörsvårtytt
censorerna. 30 Mars 1847
denna funktion flyttad
på GguvernörenGeneralguvernören.
23 Mars 1857 äfven
sjelfva tillsynen
åt GguvernörenGeneralguvernörentillagt i marginalen. – Privilegier i boktryckeri och
bokhandel Senaten efter Öfverstyrelsens hörande. – [...]oläslig/saknad text

Besvär fr.från Censurkomitén till Öfverstyrelsen.

Domkapitlet
och universitetettillagt i marginalen

Åtskilliga smärre förff.författningar efteråt. 1829 upp-
häfde icke de förra
helt och hållet.tillagt i marginalen Bland de märkligaste
K. Br.Kejserligt Brev till Censur Öfverstyrelsen angdeangående åtskilliga tillägg till för-
fattningar om censuren 8 April 1850: Af nya böcker, brochyrer,
periodiska eller andra skrifter, af hvad form eller omfång de vara må,
få på finska språket utgifvas blott sådana som utan att strida
emot de allm.allmänna censur stadgarna, hafva såväl g.genom den anda hvari
de äro författade som genom deras framställningssätt till ändamål enligt
religiös uppbyggelse eller ekonomisk nytta; deremot förbjudes
helt och hållet att genom tryck på finska språket offentliggöra
politiska nyheter eller underrättelser om brott, som utomlands
blifvit föröfvad, liksom utgifvandet på nämnda språk af romaner,
antingen dessa äro original eller öfversättningar, härifrån ej ens sådana
undantagna, som på annat språk äro af censuren tillåten. Dock få nya upplagor af
förut utkomna finska arbeten utgifvas, äfvensom finska häfder, sagor, och gamla folk-
sånger eller poemer. Nya läroböcker särskildt tillstånd.

|2|

Hör till 29de Föreläsn.Föreläsningen
V. T.Vårterminen 79.tillagt i marginalen

Detta kan betecknas ss.såsom en kulmination. SdnSådan
ringaktighet mot vårt odalsmannastånd och derför mot
nationen i dess helhet hör till de mörkaste blad från den
reaktionära tiden. – 27 Febr.februari 1860 K K.Kejserlig kungörelse upp-
häfdes detta och förordnades att tryckningen af arbeten
på finska språket skall för framtiden vara under-
kastad de i Finland för censuren gällande all-
männa stadgande. K K.Kejserlig kungörelse 9 Decbdecember 1861 tillsyn
öfver tidningar åter till censur Öfverstyrelse öfverlemnad.
Censur styrelse under G GGeneralguvernören men rätt att i fråga
om synnerlig vigt genom Senaten och Minister-
statssekreteraren hemställa hos Monarken.

30 Mars 1847 upphäfvasvårtytt, tillstånd till tidningars
utgifvande åter Senaten.

Så randades en annan tid. Till 1863 års
Ständer propos.proposition om förordning angdeangående tryckfrihet
i Finland och om vilkoren för dess begagnande.
H MtHans Majestät funnit ändringar behöfliga samt ”såvida åt-
skilligt af hvad sagde förslag innehålla beror af
begge statsmakternas godkännande, anbefallda förslag
Ständerna till pröfning föreläggas: Tillika förklaras:
att ifall oförändrad antagas, eller om förändring sådan
att H MHans Majestät kan godkänna dem, så skall den gälla till nästa
landtdags slut till den kraft, som tillkomma öfrig
af Monark och Ständer stiftad allmän lag, hvaremot
i annat fall, förelagt till hela dess vidd kommer
att förfalla och nu gällande pressförfattning skola
att framgent tillsvidare lända till efterrättelse.”

Hvad utskottet
derom yttrat.tillagt i marginalen

Så emanerade K. f.Kejserlig förordning 18 Juli 1865 angdeangående tryckförhtryckförhållanden
i Finland och om vilkoren för dess begagnande. Den § 1
lydde: ”Hvarje finsk medborgare ega rättighet
att, under iakttagande af hvad denna förordning
stadgar, utan några af den offentliga makten i förväg
lagda hinder, i tryck yttra och inför allmänheten framsläppa
sina tanker i alla ämnen hvilka kunna vara föremål
för menskligt vetande.”

Förbehåll i in-
gressen om åter-
inträdande af
administrativ
lagstifträttlagstiftningsrätt.tillagt

|3|

Vidare § 3 att förordningensvårtytt icke tillämpas å tyckalster
innan det offentligen utstälts eller kommit i annans
hand, än boktryckarens eller förläggarens. – Skådespel
såsnart det är uppfördt.

§ 13. Rättighet att utge periodiska skrifter tillkomma hvarje
finsk medborgare som uppnått 21 års ålder är sui juris
och icke vanfrejdad; bör blott nedsätta böterstruket kaution
för möjliga böter. – Anmälan hos Öfverstyrelse för
pressärendena, som inom 8 dagar efter pröfning ger
tillstånd. 14. Lika[...]oläslig/saknad text qvalifikation för inrättande
af boktryckeri, men endast inrättas i stad. 26 Lika för
bokhandel.

30. Tryckfrihetsbrott begås genom tryckfrihetenstillagt missbrukande
emot religion, monark, samhälle, sedlighet eller
enskild person. Straffbestämningen dels enligt
M BMissgärningsbalken dels böter ända till 5 000 mark. Utgifvare
af periodisk skrift dubbelt, der ej straffet urbota,
dock högst 8 000 mark.

§ 36 Vid pröf-
ningen deraf huru-
vida ngnnågon af de i
§ 31 nämnda för-
brytelser skall anses
hafva blifvit genom
skrift begången,
bör domare utan
rättighet att draga
godtyckliga slut-
satser af uttrycken
alltid fästa afseende
endast på skriftens
ur ordalydelser fram-
gående uppenbara
mening och sam-
manhang, samt
i fall som tve-
tydiga synas,
hellre fria
än fälla.tillagt i marginalen

Tillsyn: en öfverstyrelse för pressangelägenheter
med ombudsmän. – Forum rådstufvurätt. –

Mild var denna lag icke. Men det var lag, det
var ej preventivt förmyndarskap.

Propos.Proposition 1867. Ingressen. Anmärkning mot pressens
hållning. DförDärför vissa ändringar föreslagna. ”Och har H. K. M.Hans Kejserliga Majestät
för afsigt att till en början på försök låta den nya
tryckfrihetslagen, från den dag då den n. v.nuvarande upphör att gälla,
lända till efterrättelse intill den 1 Januari 1869, hvarefter
det kommer att bero på pressens egen hållning huruvida
H. MtHans Majestät vill låta författningensvårtytt än vidare fortfara, eller om H MtHans Majestät
då finna godt att åter inträda i full utöfning af Dess rätt
att ensam rörande pressens ordnande och öfvervakande
besluta, och af hvilken rätt H. M.Hans Majestät jemväl kommer att Sig
begagna ifall det ifrågavarande nya författningsförslaget
af StnaStänderna icke antagas.”

Betänkliga vilkor.

|4|

H. t.Hör till 29de Föreläsningentillagt i marginalen

Åtskilliga punkter ändrade. § 36: ”Vid pröfningen
deraf huruvida ngnnågon af de i § 31 nämnda förbrytelser
skall anses hafva blifvit g.genom skrift begången, bör
domaren taga i öfvervägande icke allenast skriftens
ur ordalydelsen framgående mening och samman-
hang, utan ock deri förekommande förnärmande
hänsyftningar på personer och fhållandenförhållanden, [...]oläslig/saknad text
dessa icke äro uttryckligen nämnda, utan endast på
ett förtäckt, ehuru lätt igenkänligt sätt antydda.”

§ 70 ”Denna förordning träda i verksamhet dagen
näst efter den då ur påstämda landtdag i Finland
afslutas, att gälla intill 1 Jan 69; dock är
H. K. M.Hans Kejserliga Majestät förbehållet att, om H. M.Hans Majestät finna för-
ordn.förordning uppfylla det dermed afsedda ändamål, än
derutöfver utsträcka tiden för dess gällande kraft.”

Lagutskottets
invändningar.tillagt i marginalen

StnaStänderna beslöto. Denna förordning träder i verksam-
het den – och gälla intill dess annan af Monark
och Ständer stiftad tryckfrihetslag blifvit kun-
gjord.

Derpå föll saken: StnasStändernas beslut vann icke
H MsHans Majestäts godkännande. Så utfärdades nu gällande
förordning ang.angående pressangelägenheter i Finland
31 Maj 1867. – Man återfinna åtskilligt
ur tryckfrihetslagen, – men sjelfva tryckfriheten
icke mer. Inskränkning i synnerhettillagt i afs.avseende å periodiska
skrifter. Ingen skrift får utlemnas för tryckeri
innan utansvårtytt ombudsman intyg derom att skriften
förut blifvit denna tillstäld; boktryckare fördomsvårtytt
annars rätt att fortsätta tryckerirörelse, och straffen
dessutom, om skriften är af föregripligt innehåll
lika med förefnsvårtytt enl.enligt lag. – Periodisk skrift
tillställes ombudsman minst 2 timmar före
utdelningen: Ombudsmans företedt innbärsvårtytt att
|5| han ej anser hinder för dess utgifvande före-
komma; dock utan att sådandt må hindra
skriftens åtalande vid domstol, derest den
sedan befinnas innehålla ngtnågot föregripligt.

Men innehålla skriften (utom de grofva brotten)
bl.bland annat: ”vrängd eller skef framställning, för-
tydning eller olämpligen framstäldt klander
af Styrelsemyndigheternas i landet åtgärder
eller afsigterna med desamma”; etcetcetera –
Så eger ombudsman tillsvidare inställa
tryckalstrets utgifvande och ofördröjligen hos
Öfverstyrelsen för pressärendena anmäla förhållandet
i afs.avseende å närmare förordnande.

Vi befinna oss alltså åter på den preventiva
regimens ståndpunkt. Petition 1870. KKejserligt Reskript
8 April 1870 –
ej bästa afseende såvida
Pressförstruket den för Finland
faststälda pressförfattning
i landets närvarande
ställning motsvara
behofvet.
Derjemte varder
till efterrättelse
meddeladt att endast
StnaStänderna petitionsrätt
på landets vägnar.tillagt Ständernas
petition 1872. FällFälldes.

Dokumentet i faksimil