22.7.1874 F. W. Hisinger–LM
Finsk text
Kullaa 22. heinäkuuta 1874
Kunnon veli!
Ikävä kyllä minulla ei ole tilaisuutta tehdä palvelusta Veljelle koska yrittäjäni, ruotsinmaalainen Johnson Wärmlannista on lähtenyt ensimmäisten 20 tynnyrianalan polttamisen jälkeen eikä palaa ennen kuin rukiinkylvön aikaan. Heti kun hän palaa taas tänne, lähetän hänet luoksesi Helsinkiin. Valistusmielessä voin kertoa, että minun sopimukseni hänen kanssaan on seuraavanlainen: ensimmäisenä vuonna (1873) hänen väkensä kaatoi eli hakkasi 20 tynnyrinalaa metsää ja levitti oksat alueelle, jonka hän 1874, sen jälkeen kun minä olin talvella kerännyt pois kaikki kelvolliset puut, poltti ja levitti tuhkan omilla kaskiauroillaan maan sekaan. Myös tänä vuonna hän on luvannut kaataa 20 tynnyrinalaa. Kun minä olen koonnut vuoden 1875 sadon, hän ottaa kannonrikkojillaan maasta kaikki viljelyä haittaavat juuret sekä kannot ja puhdistaa sen, jonka jälkeen ala kynnetään tavallisella vermlantilaisauralla ja uuden, kevyemmän polton jälkeen kylvetään rukiilla ja heinänsiemenellä.
Suurin piirtein tällainen on sopimukseni hänen kanssaan ja maksan miehelle 100 markkaa jokaisesta tällä tavoin käyttöön otetusta tynnyrinalasta. Hänen ansionsa menevät tavallisesti kädestä suuhun ja vaikka palkka maksetaankin vasta kun viljelys on valmiina, minun täytyy siksi olla kuitenkin valmiina maksamaan hiukan ennakkoa, ja ennakkoa on koemielessä maksettu työn edistymisen mukaan. Hän on sitoutunut tällä tavoin ottamaan viljelyyn 60 tynnyrinalaa, vaikka minä en ole täysin varma siitä, sallinko toisen polttamisen vai otanko yhden kaurasadon ensimmäisen polttamisen jälkeen ja laitan maan lannoituksen kera heinänurmeksi.
Tämä hiukan helpottaa hänen työtään mutta vaikein eli kantojen raivaaminen maasta ja metsän raivaaminen puhtaaksi jää kuitenkin.
Hän tekee kyllä hyvää työtä ja on aivan suositeltava, ja pyytäisinkin ettet mainitsisi tästä kovin paljon ennen kuin minä olen saanut oman työni teetettyä, sillä hänellä tuntuu olevan se vika, että hän kerää itselleen enemmän töitä kuin mistä hän selviytyy.
Voi hyvin äläkä unohda vanhaa ystävääsi
F. W. Hisinger
Original (transkription)
|1|
Kulla den 22de Juli
1874.
Heders Broder!
Ledsamt nog, kan jag för
tillfället ej betjena Bror, emedan
min entrepenör (Svensken Johsson
från Wermland) efter verkställd brän-
ning på de första 20 tunnlanden, afrest
och ej återkommer för än till Rågsådden.
Genast vid hans hitkomst åter skall
jag sända honom till Dig på HforsHelsingfors. –
Upplysningsvis får jag meddela att
mitt kontrakt är med honom följande.
Första året (1873) uppbröts d. v. s. nedhöggs
skogen från 20 tunnland af hans folk
samt utspridde qvistarna på fältetsvårtytt
|2|
hvilket fält han nu, (1874) sedan
jag under vintern borttagit alla till
vid dugliga trän, svedjat samt med
egna svedjeplogar nermyllat aska, –
jemte förbindelse att ytterligare under
detta är nedhugga 20 tnlndtunnland. –
Sedan skörden 1875 af mig blifvit
verkställd bör han med stubbrytare
upptaga alla för odling hinderliga
rötter och stubbar, samt [...]oläslig/saknad textåren
derpå med den vanliga Wermlands
plogen upplöja fältet samt efter
ytterligare lättare bränning inså
fältet med råg och gräsfrö. –
Ungefärligen sålunda är min öfverens-
kommelse med honom och betalar jag
mannen med etthundra mark för
hvarje efter ofvan beskrifva method
upptaget tunnland. – Då hans förtjens-
ter vanligen går från hand till mun,
måste jag ehuru liqviden ej sker för
än odlingen är färdig, dock förskotta
något och har förskottet blifvit
|3|
pröfningsvis efter arbetet utbetalat. –
Han har förbundit sig att sålunda
upptaga 60 tunnland ehuru jag ärstruket ej är
ense med mig sjelf, i händelse jag
tillåter den andra bränningen utan
helldre efter första bränningen tager
en hafvreskörd, samt & med gödsel
nedlägger fältet till slottervall. –
Arbetet blifver väl derigenom för
honom något lättare med det svåraste
d. v. s. fältets befriande från stubbar
jemte skogens rödjning återstå likväl. –
Han arbetar annars mycket dugligt
och är på det bäste att recommen-
deras och skulle jag bedja Dig tills
mina arbeter äro slutförda, att
ej derom alltför mycket omtala, eme-
dan mannen tyckes hafva det felet
att vilja åtaga sig mera än han
kanske går i land med. –
Må väl samt glöm ej den gamle
Vännen
F. W. Hisinger.
Kulla den 22de Juli 1874.
Heders Broder!
Ledsamt nog, kan jag för tillfället ej betjena Bror, emedan min entrepenör (Svensken Johsson från Wermland) efter verkställd bränning på de första 20 tunnlanden, afrest och ej återkommer för än till Rågsådden. Genast vid hans hitkomst åter skall jag sända honom till Dig på HforsHelsingfors. – Upplysningsvis får jag meddela att mitt kontrakt är med honom följande. Första året (1873) uppbröts d. v. s. nedhöggs skogen från 20 tunnland af hans folk samt utspridde qvistarna på fältetsvårtytt|2| hvilket fält han nu, (1874) sedan jag under vintern borttagit alla till vid dugliga trän, svedjat samt med egna svedjeplogar nermyllat aska, – jemte förbindelse att ytterligare under detta är nedhugga 20 tnlndtunnland. –
Sedan skörden 1875 af mig blifvit verkställd bör han med stubbrytare upptaga alla för odling hinderliga rötter och stubbar, samt åren derpå med den vanliga Wermlands plogen upplöja fältet samt efter ytterligare lättare bränning inså fältet med råg och gräsfrö. –
Ungefärligen sålunda är min öfverenskommelse med honom och betalar jag mannen med etthundra mark för hvarje efter ofvan beskrifva method upptaget tunnland. – Då hans förtjenster vanligen går från hand till mun, måste jag ehuru liqviden ej sker för än odlingen är färdig, dock förskotta något och har förskottet blifvit|3| pröfningsvis efter arbetet utbetalat. –
Han har förbundit sig att sålunda upptaga 60 tunnland ehuru jag ej är ense med mig sjelf, i händelse jag tillåter den andra bränningen utan helldre efter första bränningen tager en hafvreskörd, samt & med gödsel nedlägger fältet till slottervall. –
Arbetet blifver väl derigenom för honom något lättare med det svåraste d. v. s. fältets befriande från stubbar jemte skogens rödjning återstå likväl. –
Han arbetar annars mycket dugligt och är på det bäste att recommenderas och skulle jag bedja Dig tills mina arbeter äro slutförda, att ej derom alltför mycket omtala, emedan mannen tyckes hafva det felet att vilja åtaga sig mera än han kanske går i land med. –
Må väl samt glöm ej den gamle
Vännen
F. W. Hisinger.