30.9.1880 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Urdiala & Notsjö d. 30 Septbr.september 1880.
Älskade Leo!
Förlåt min ohjelpliga oduglighet
som brefbärare! Dina paketter af-
lemnade jag ordentligt å Turengi
och gjorde i tankarna små öfningar
för att rigtigt utföra det återstående
vid sammanträffandet med Alexandra,
men ändock gick det på tok. – Jag
mötte vagnar på det smalaste stället
af hela vägen, en resande torpare trängde
sig i detsamma oskickligt emellan våra
åkdon och jag måste framför allt tänka
på att få min Tuima bort förbi vagnen
för att förekomma spektakel från Ilo’s
sida. Allt detta i förening med den ängslan
jag kände vid de kära vännernas afresa
från Jenny och mig vållade konfusionen.
Paltån öfverlemnade jag ordentligt till Alexandra
|2|
men brefvet erinrade jag mig först vid
ankomsten hit. – Måtte ingen synnerlig
skada härigenom ha skett! – Jag antager
att brefvet icke var af sådant innehåll, eljest
hade Du väl varit försigtigare med det. –
Derföre skickade jag det ej heller i dag i häll-
regnet med extra bud till posten, sedan en fatal
omständighet, som icke skall aflöpa utan
behörig ”krassning” å bruket, vållat att bruks-
posten afgått i dag redan kl. 9 (i st. f.i stället för det vanliga
kl. 1.) utan att min enskildatillagt post blifvit å bruket
aflemnad.
Om inga ytterligare fataliteter inträffa
återgår det olyckliga brefvet jemte detta
i morgon tilltillagt Dig, till ytterligare bekräftelse
på min fortfarande oduglighet såsom
postiljon.
För öfrigt är här allt temmeligen väl.
Hjertl.Hjärtlig tack för sist och helsningar från
de mina och Din tillgifne
Torsten.
Urdiala & Notsjö d. 30 Septbr.september 1880.
Älskade Leo!
Förlåt min ohjelpliga oduglighet som brefbärare! Dina paketter aflemnade jag ordentligt å Turengi och gjorde i tankarna små öfningar för att rigtigt utföra det återstående vid sammanträffandet med Alexandra, men ändock gick det på tok. – Jag mötte vagnar på det smalaste stället af hela vägen, en resande torpare trängde sig i detsamma oskickligt emellan våra åkdon och jag måste framför allt tänka på att få min Tuima bort förbi vagnen för att förekomma spektakel från Ilo’s sida. Allt detta i förening med den ängslan jag kände vid de kära vännernas afresa från Jenny och mig vållade konfusionen.
Paltån öfverlemnade jag ordentligt till Alexandra|2| men brefvet erinrade jag mig först vid ankomsten hit. – Måtte ingen synnerlig skada härigenom ha skett! – Jag antager att brefvet icke var af sådant innehåll, eljest hade Du väl varit försigtigare med det. –
Derföre skickade jag det ej heller i dag i hällregnet med extra bud till posten, sedan en fatal omständighet, som icke skall aflöpa utan behörig ”krassning” å bruket, vållat att bruksposten afgått i dag redan kl. 9 (i st. f.i stället för det vanliga kl. 1.) utan att min enskilda post blifvit å bruket aflemnad.
Om inga ytterligare fataliteter inträffa återgår det olyckliga brefvet jemte detta i morgon till Dig, till ytterligare bekräftelse på min fortfarande oduglighet såsom postiljon.
För öfrigt är här allt temmeligen väl. Hjertl.Hjärtlig tack för sist och helsningar från de mina och Din tillgifne
Torsten.