5.4.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
27. luento 5. huhtikuuta
§ 2.
II Omaisuuden suoja ja turvallisuus – kaikenlaista kaltoin kohtelua vastaan, tuli se sitten yksilöiden tai valtion taholta.
Hallitusmuodon § 2. ”Kukaan ei saa riistää keltään mitään tavaraa, irtainta tai kiinteää, eikä sallia niiden riistämistä ilman että asia tutkitaan ja tuomitaan.
Omistusoikeuden pyhyys tunnustetaan kaikissa sivistysvaltioissa. Se on yksi oikeusyhteiskunnan peruspilareista ja yksi ihmissuvun edistymisen mahtavimmista tekijöistä.
Valtion tärkeä tehtävä on suojella yksityisten ihmisten omaisuutta. Jokaisella kansalaisella on ehdoton oikeus vaatia, että poliisi- ja tuomarivalta ovat siten organisoituja, että hän voi tietää omistusoikeutensa olevan turvassa. Jos ryöstämistä tapahtuu vapaasti, jos tällainen varkaus ja muu omistusoikeuden rikkominen johtuu puutteellisesta poliisisuojasta tai jää lain toimeenpanon leväperäisyyden vuoksi rankaisematta, tai siihen ei edes puututa, niin silloin valtio ei täytä niitä vaatimuksia, joita oikeusvaltiolle täytyy asettaa.
Hallitusmuodon § 2 todistaa, että tästä asiasta siinä on terve käsitys.
Mutta aivan kuten valtion on suojattava yksityisiä ihmisiä hyökkäyksiltä, samoin on valtion itse ja sen kaikkien elinten kunnioitettava yksityisten kansalaisten omaisuutta. – Mitään takavarikointia tai muuta omaisuuteen kohdistuvaa rangaistusta ei saa langettaa ilman laillista tuomiota, - myöskään vakuustakavarikkoa tai ulosottoa ei saa toimittaa ilman laillista järjestystä, se sanotaan myös Hallitusmuodon §:ssä 2.
Uudesta rikoslakiehdotuksesta on poistettu takavarikko.tillagt i marginalen
Tällä ei kuitenkaan tarkoitetta, ettei valtiolla olisi koskaan oikeutta ottaa haltuunsa yksityistä omaisuutta. Yleisen tarpeen täyttäminen on periksiantamatonta. Ja silloin on yksityisen ihmisen uhrauduttava. Emme halua tässä puhua veroista – ilman niitä ei valtio pysty elämään, niitä tarvitaan jo oikeusturvan kustannusten kattamiseen, eikä niihin voi suhtautua yksityisen omaisuuden riistämisenä, mikäli verotus tapahtuu laillisesti ja vero kannetaan lain mukaan tavalla, jota oikeusvaltiokäsite edellyttää. Tässä kohtaa voi muistuttaa itseverotusoikeuden lisäksi yleensä myös Monarkinkaaren luvusta 44. Koskee sitä, joka sälyttää veroja ja rasitteita kuninkaan verovelvollisille alamaisille. On korvattava vahinko ja kärsittävä kymmenkertainen rangaistus varkaudesta.tillagt i marginalen
Valtio voi myös tarvita yksityistä omaisuutta erityistarkoituksiin muulla tavoin kuin verotuksen kautta. Tarkoitan luonnollisesti pakkolunastusta. Meidän perustuslakimme eivät puhu siitä. Täysin vierasta tämä periaate ei kuitenkaan ollut lainsäädännöllemme ennen Keisarillisen, 12. joulukuuta 1864 päivätyn asetuksen julkaisemistakaan. Ks. Rakentamiskaaren luvun 25, § 1. – – Korvausperiaatekin oli tunnustettu, joskin se koski vain peltoja ja niittyjä – ja sen avulla Kruunu täydensi omaisuuttaan. Muunlaista maata lienee tuolloin katsottu lähes arvottomaksi. – Nyt on voimassa sama periaate kuin muissa moderneissa perustuslaillisissa valtioissa, joskaan ei perustuslain kautta vaan siviililain. – Belgian perustuslaissa on tätä koskeva §: Keltään ei voida riistää hänen omaisuuttaan paitsi yleishyödylliseen tarpeeseen, siinä tapauksessa ja sillä tavalla kuin laki määrää sekä oikeudenmukaista ja etukäteen määriteltyä korvausta vastaan.
Takavarikointia rangaistuksena ei ole varsinaisesti kirjattu rikoslakiimme. Hallitusmuodon § 2 edellyttää kuitenkin tämän rangaistusmuodon olemassaoloa. Muistutan esim. sen luvusta 4 kohdista 1-3 sekä Monarkinkaaren §:stä 5 ja luvusta 6, §§ 1 Ja 4, joissa tavaroita henkeä ja kunniaa lukuun ottamatta voidaan menettää valtiolle petoksen ja kapinan tai levottomuuksien lietsonnan vuoksi. Belgian perustuslaki sanoo: Rangaistusta ei saa langettaa omaisuuden takavarikointina. Näin ollen on myös monia muita rangaistusmenetelmiä. Takavarikko merkitsee epäoikeudenmukaisuuttakin, sillä se kohdistuu myös syyttömiin. –
Näiden perustuslakiin kuuluvien omaisuuden suojan periaatteiden kehittyminen edelleen kuuluu siviili- ja rikoslakiin. Pakkolunastusta koskevasta laista on kuitenkin mainittava, että viime aikojen oikeustiede haluaa siirtää sen julkisoikeuteen. Minäkin olen sitä mieltä, koska se koskee valtion suhdetta yksityiseen ihmiseen. Mutta mielestäni yksityiskohtia siitä on käsiteltävä hallinto-oikeudessa (muussa yhteydessä).
§ 3.
III Kotirauhan suoja ja turvallisuus. Myös tässä Englannin ja Ruotsin lait ovat paljon vanhempia kuin muut; - joskin Ruotsin laki on paljon epätäydellisempi kuin Englannin kotirauhan kehittynyt käsite.
Englannissa ovat voimassa seuraavat periaatteet: kansalaisen koti on loukkaamaton; kukaan ei saa sinne tunkeutua ilman kansalaisen suostumusta paitsi silloin, kun on kyse asianmukaisessa muodossa annetun pidätysmääräyksen toteuttamisesta.
Kotietsinnät, milloin sellaiset osoittautuisivat välttämättömiksi jonkin rikoksen tutkinnassa, saavat tapahtua vain asianomaisen tuomioistuimen kirjallisen määräyksen perusteella. Niitä ei saa suorittaa yöllä.
Jokaista kotietsintää, joka on määrätty sellaisten kirjallisten paperien löytämiseksi kansalaisen paperien joukosta, joiden rikollista tarkoitusta ei ole jo sitä ennen oikeudellisesti todettu, katsotaan laittomana vainoamisena.
Tämä on ollut Englannissa voimassa jo vuosisatoja, niin aivan, jo Magna Chartan alusta lähtien. – Ruotsissa on tosin jo Birger Jaarli antanut lain kotirauhan turvaamisesta. Rauhanvalalaki on kuitenkin varsinaisesti hänen poikansa Maunu Ladonlukon antama. Käsite muodostettiin jälkeenpäin. Kaupunki- ja Maanlain osalta löydämme tästä peruspiirteinä sen, mitä nyt säädetään Monarkinkaaren luvussa 20. Luonteeltaan tässä on kysymys: kodin suojaamisesta rikollisilta tunkeutumisilta säätämällä tiukkoja rangaistuksia kotirauhan rikkomisesta. Se ei ole luonteeltaan suoja valtioelinten toimenpiteitä vastaan. Mutta kun kuninkaan vala sitoi häntä erityisesti myös kotirauhan suojelemiseen (Maanlaki, Kuninkaankaari IV § 7), niin se merkitsee ilmeisesti, ettei hän itsekään tai hänen hallintoelimensä saisi rikkoa sitä. On yhä vielä voimassa.tillagt i marginalen – Kotiin voi kuitenkin tarvita tulla sisään valtiovallan puolesta, vangitsemaan ja kotietsintään. Tässä suhteessa lainsäädäntömme ei vielä ole täysin kehittynyt. – Vangitsemisesta oli jo kysymys. – Mitä kotietsintään tulee, niin Monarkinkaaren luvussa 52 on kuitenkin pohjana se periaate, ettei kotia saa ilman erityisen perusteltuja epäilyjä häiritä kotietsinnällä, koska siinä annetaan ainoaksi syyksi varastetun tavaran etsintä.
Ja itse asiassa meidän oikeustietoisuutemme on sen käsityksen läpitunkema, että vallan on edustettava kodin loukkaamattomuutta.
Täten ei ole kuitenkaan sanottu, ettei lainsäädäntöä voisi olla tarvetta tässä suhteessa kehittää kohti sitä ehdottomuutta, jonka modernit valtiosäännöt sille tapaavat antaa.
Kosketeltu luvussa valtion toiminnasta kulttuurin hyväksi, – koska siinä on rajoitus.tillagt i marginalen
§ 4tillagt i marginalen
IV Omantunnon- ja Uskonnonvapaus. Ihmisen sisäinen elämä, siihen liittyvä hengellinen kiinnostus ovat myös vankkumattomia henkilökohtaisia oikeuksia, jotka vaativat laillista tunnustusta ja valtiovallan antamaa henkilökohtaisen vapauden suojelua.
Uskonnonvapaus merkitsee kahta asiaa. Ne molemmat kietoutuvat toisiinsa, mutta eivät kuitenkaan merkitse samaa. Sanan laajassa merkityksessä se on synonyymi omantunnonvapaudelle eli oikeudelle etsiä uskonnollista totuutta, oikeudelle, joka kuuluu jokaiselle ihmisolennolle, ja jonka avulla hän voi tuntea sen siteen, jolla hän on kiinnittynyt Luojaan. – Ahtaammassa merkityksessä tämä sana ilmaisee uskonnollisten yhteisöjen poliittista riippumattomuutta, kirkon eroa valtiosta. Juuri nämä kaksi vapautta kietoutuvat toisiinsa, kaksi luonnollista oikeutta sellaisina kuin valtion on ne tunnustettava mutta ei herättää tai saattaa voimaan.
Meidän ominaisuutemme kansalaisina ei saa meitä kääntymään Jumalan puoleen, vaan ominaisuutemme ihmisinä eli ajattelevina ja siveellisinä olentoina: Tämä suhde ei kuulu muulle maailmalle; jokaisen velvollisuus on etsiä totuutta, totuutta, jota ei yksikään hallitusvalta voi paljastaa eikä yksikään laki korostaa.
Usko on jokaisen yksityisasia, mitä ja keneen minä uskon, ei kuulu kenellekään muulle. Valtio toiminta on tämän alueen ulkopuolella, sen valvomat intressit ovat muista sfääreistä. On valtiolle vieras asia, mitä ihminen kohtaa, kun hän on kulkenut haudan portista, eikä valtiolla ole siihen mitään vaikutusta. Olemme velvolliset tottelemaan valtiota sen sfäärin sisäpuolella, mutta emme sen enempää. Omatuntomme kuuluu pelkästään meille itsellemme.
Vaalit ja valinnat muistuttavat meitä tästä käsityksestä, johon moderni tietoisuus on myöhempinä aikoina kohonnut.
Meidän perustuslaeillemme sellainen käsitys on vierasta.
Kertaa syyslukukauden luento nro 33.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1875.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
27de Föreläsn.Föreläsningen
d. 5 April.
§ 2.tillagt
II Skydd och säkerhet för egendom – mot
hvarjehanda förfördelande vare sig från enskildes
eller statens sida.
2 § R F.Regeringsformen ”Ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan laga dom och ransakning.
Eganderättens helgd i alla civiliserade stater
erkänd. En af grundpelarna i rättsliga samhällen
och en af de mäktigaste faktorer för menniskoslägtets
framåtskridande.
En vigtig uppgift för staten att skydda de enskildas
egendom. Hvarje medborgare har ovilhagligsvårtytt berättigade
anspråk derpå att polis- och domaremakt må så
organiserade att han kan veta sig trygg i sin egen-
domsrätt. Om röfveri fritt passerar, den stöld och
andra ingrepp i eganderätt tillföljd af bristfällig polis
eller slapphet i lagskipningen förbli obeifrade eller
ostraffade, der uppfyller staten icke de anspråk,
som på rättsstaten måste ställas.
2 § R. F.Regeringsformen vittnar om sund uppfattning härutinnan.
Men liksom staten bör skydda mot enskilda
angrepp, likaså bör staten sjelf och alla dess organertillagt respektera egandestruket
de enskildas egendom. – Ingen konfiskation eller
annat egendomsstraff får påläggas utan laga dom,
– ej heller får qvarstad eller beslag verkställas
utom i laga ordning, detta ligga ock i 2 § R FRegeringsformen.
I nya strafflagförslstrafflagförslaget
Konfiskation
afskaffad.tillagt i marginalen
Dermed dock icke sagdt att staten aldrig skall få
taga enskild egendom. Tillgodoseendet af det allmän-
nas behof fstruket oeftergifligt. Och då måste den enskilde
uppoffra. Vi vilja ej här tala om skatterna – utan
dem kan staten ej lefva, de behöfvas redan för rätts-
|2|
skyddets bekostande och äro ej att betraktas
ss.såsom afhändande af enskild egendom såvida
beskattning sker genom lag och uppbörd enligt
lag, på sätt rättsstatens begrepp det fordrar.
Härvid kan påminnas ej blott om sjelfbeskatt-
ningsrätten i allmänhet, utan ock om 44 kap.kapitlet
M. BMissgärningsbalken. Om den som lägger skatt och tunga
å konungens skattskyldiga undersåtar.
Gälde skadan åter och
stånde tiosvårtyttdubbel
tjufsrätt.tillagt i marginalen
Staten kan äfven för speciella ändamål, på
annan väg än beskattningens behöfva enskild egendom.
Jag syftar naturligtvis på expropriation. Våra
grundlagar tala derom icke. Alledeles främ-
mande var vår lagstiftning dock icke för denna
princip innan K.Kejserliga förordningen af 12 Decbrdecember 1864 utkom.
Se 25 kap.kapitlet 1 § B. BByggningabalken. – – Ersättningsprincipen
äfven den erkänd om ock blott gällde åker och
äng – njuta sin fyllnad
af Kronan.tillagt annan mark lära väl då ännu ansetts
nästan värdelös. – Nu gäller samma princip som
i andra moderna konstitutioner, om ock ej genom
grundlag, utan civillag. – I Belgiens konstitution
lyder hithörande §: Ingen kan beröfvas
sin egendom utom för allmännytigt behof
i de fall och på det sätt som lag bestämt
och medelst en rättvis och förut erlagdtillagt ersättning som på förhandstruket
[...]oläslig/saknad text.
Konfiskations straffet icke utdömdt från vår
strafflag. 2 § R F.Regeringsformen förutsätta ock denna straff-
arts tillvaro. Påminner t. ex. om 4 kapkapitlet 1–3 samt 5 §
M. B.Missgärningsbalken och 6 kap 1 och 4 §§ M. B.Missgärningsbalken der gods, utom lif
och ära förverkas för förräderi, myteri och uppror.
|3|
Belgiens konstitution säger: Straffet af egen-
domskonfiskation får icke införas. Så
ock flera andra förfarförfattningar. – Innebär ock de orätt-
visa ss.såsom drabbande äfven oskyldige. –
Den vidare utvecklingen af dessa på G LagenGrundlagen
ingående principer till egendomars skydd
tillhör naturligtvisstruket civil- och strafflagen.
Hvad särskilt angå lagen om expropriation
bör dock nämnas att rättsvetenskapen i senaste
tider vill hänföra den till den offentliga rätten.
Äfven jag omfattar denna åsigt, enär det gälla
statens förhållande till enskilda. Men anser
detaljer böra behandlas i förvaltningsrätten annat samhangtillagt.
§ 3.tillagt
III Skydd och säkerhet för hemfriden. Äfven häri
den engelska och den svenska rätten vida
tidigare än andra; – om ock den svenska till vida
mindre fullkomlighet än den engelska utbildat begreppet
af hemfrid.
I England gälla följande principer: medborgarens
hem är okränkbart; ingen må intränga der utan
hans samtycke, utom då det gäller utförandet af en
i behörig form aflåten arresteringsorder.
Husvisitationer, der sådana skulle pröfvas nöd-
vändiga för undersökningen i ett [...]oläslig/saknad text brottmål,
kunna ickestruket endasttillagt ega rum på grund af behörig domstols
skriftliga order. De få icke föras om natten.
Hvarje visitation, föreskrifven för att blandtillagt en med-
borgares papper upptäcka skriftstycke, hvilkas
brottslighet icke allaredan blifvit rättsligen konstaterad,
skall betraktas ss.såsom olaglig och vexatoirestruket förföljelsetillagt.
Detta i England sedan sekler, ja redan i Magna
Charta början. – I Sverige har visstsvårtytt redan
Birger Jarl gifvit lag för atttillagt värna hemfriden. Edsörelagen
datera dock egentl.egentligen från hans son Magnus
Ladulås. Efterhand utbildades begreppet. Hvad
i Stads- och Landslagen ingick härom återfinna
vi såsom grunddragen af hvad nu stadgas i
20 kap.kapitlet M. B.Missgärningsbalken – Karakteren häraf är:
högrestruket hemmets skyddande mot enskildas
brottsliga tilltåg ochstruket genom skärpt straff
för hemfridsbrott. Det har icke karakteren af
skydd mot statsorganens tilltag. Men då kungens
ed förband honom specielt ock att skydda hem-
friden (L LLandslagens K BKonungabalk IV § 7tillagt), ligger deri uppenbart
att han ej heller sjelf eller genom sina organer skulle
få kränka den. Gäller ännu.tillagt i marginalen – Dock kan hemmet
behöfva på statsmaktens vägnar beträdas, för
häktning och husransakningstruketvisitationtillagt. I detta hänseende
vår lagstiftning icke fullt utvecklad. – Om
häktning var redan fråga. – Hvad husvisitation
vidkommer, så ligger i 52 kap.kapitlet M. B.Missgärningsbalken dock den
princip till grund, att hemmet icke må utan
särdeles grundade misstankar genom visitation
ofredas, liksom der endast tjufnad förutsättes sssåsom anledning.
Och i sjelfva verket är rättsmedvetande hos
oss fstruket genomträngdt af den uppfattning att hemmets
okränkbarhet bör af makten representeras.
Dermed dock icke sagdt, att ej lagstiftningen
i dessa hänseende kunde behöfva utveckling till den
bestämdhet, som moderna konstitutioner pläga
deråt gifva.
Berörd i kap.kapitlet
om statens verksamhet
för kultur, – emedan
inskränkning deri.tillagt i marginalen
§ 4tillagt i marginalen
IV. Samvets och Religionsfrihet. Menniskans inre
lif, dess andliga intresse äro ock oförytterliga personliga
rättigheter, med anspråk på lagligt erkännande och
maktens skydd för den individuella friheten.
Religionsfrihet betyder två ting. De båda betvinga hvarandra inbördes, men är docktillagt
ej detsamma.tillagt i marginalen I sin vidsträckta
bemärkelse är det likbetydande med samvetsfrihet,
det är rättigheten att söka den religiösa sanningen,
en rättighet som tillhör hvarje mensklig varelse,
i och med detsamma kan förnimma det band hvarmed
han är fästad vid skaparen. – I trängre mening
uttrycker detta ord de religiösa samfundens poli-
tiska oberoende, kyrkans skiljandestruket separation
från staten. Det är tvenne friheter som betinga
hvarandra inbördes, tvenne naturliga rättigheter
d. ä.det är sådan som staten har att erkänna, icke att
framkalla eller införa.
Det är icke i vår egenskap af medborgare, utan
ss.såsom menniskor, d. ä.det är ss.såsom tänkande och sedliga väsenden,
som vi hänvända oss till Gud: den yttre verlden
angår detta förhållande icke; enhvars pligt är att
söka sanningen; sanningen har ingen regent makt att
uppdaga, ochtillagt det är icke lagen som framställa den.
Tron är enhvars ensak, hvad och hvem jag tror,
angår icke någon annan. Statens verksamhet står utanför
detta gebit, de intressen den bevakar är af en annan
sfer. Hvad menniskan möter när hon gått genom
grafvens portar, det är för staten fremmande, han
har derpå intet inflytande. Vi äro staten lydnad
skyldiga inom dess sfer, men intet mera. Vårt
samvete tillhör oss uteslutande.
Valetsvårtytt påminner om denna uppfattning till hvilken
det moderna medvetandet efterhand höjt sig.
För våra grundlagar är en sådan uppfattning
fremmande.
Rekapitulera från höst föreläsning nronummer 33.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
27de Föreläsn.Föreläsningen
d. 5 April.
§ 2.
II Skydd och säkerhet för egendom – mot hvarjehanda förfördelande vare sig från enskildes eller statens sida.
2 § R F.Regeringsformen ”Ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan laga dom och ransakning.
Eganderättens helgd i alla civiliserade stater erkänd. En af grundpelarna i rättsliga samhällen och en af de mäktigaste faktorer för menniskoslägtets framåtskridande.
En vigtig uppgift för staten att skydda de enskildas egendom. Hvarje medborgare har ovilhagligsvårtytt berättigade anspråk derpå att polis- och domaremakt må så organiserade att han kan veta sig trygg i sin egendomsrätt. Om röfveri fritt passerar, den stöld och andra ingrepp i eganderätt tillföljd af bristfällig polis eller slapphet i lagskipningen förbli obeifrade eller ostraffade, der uppfyller staten icke de anspråk, som på rättsstaten måste ställas.
2 § R. F.Regeringsformen vittnar om sund uppfattning härutinnan.
Men liksom staten bör skydda mot enskilda angrepp, likaså bör staten sjelf och alla dess organer respektera de enskildas egendom. – Ingen konfiskation eller annat egendomsstraff får påläggas utan laga dom, – ej heller får qvarstad eller beslag verkställas utom i laga ordning, detta ligga ock i 2 § R FRegeringsformen.
I nya strafflagförslstrafflagförslaget Konfiskation afskaffad.tillagt i marginalen
Dermed dock icke sagdt att staten aldrig skall få taga enskild egendom. Tillgodoseendet af det allmännas behof oeftergifligt. Och då måste den enskilde uppoffra. Vi vilja ej här tala om skatterna – utan dem kan staten ej lefva, de behöfvas redan för rätts|2|skyddets bekostande och äro ej att betraktas ss.såsom afhändande af enskild egendom såvida beskattning sker genom lag och uppbörd enligt lag, på sätt rättsstatens begrepp det fordrar. Härvid kan påminnas ej blott om sjelfbeskattningsrätten i allmänhet, utan ock om 44 kap.kapitlet M. BMissgärningsbalken. Om den som lägger skatt och tunga å konungens skattskyldiga undersåtar. Gälde skadan åter och stånde tiosvårtyttdubbel tjufsrätt.tillagt i marginalen
Staten kan äfven för speciella ändamål, på annan väg än beskattningens behöfva enskild egendom. Jag syftar naturligtvis på expropriation. Våra grundlagar tala derom icke. Alledeles främmande var vår lagstiftning dock icke för denna princip innan K.Kejserliga förordningen af 12 Decbrdecember 1864 utkom. Se 25 kap.kapitlet 1 § B. BByggningabalken. – – Ersättningsprincipen äfven den erkänd om ock blott gällde åker och äng – njuta sin fyllnad af Kronan. Aoriginal: annan mark lära väl då ännu ansetts nästan värdelös. – Nu gäller samma princip som i andra moderna konstitutioner, om ock ej genom grundlag, utan civillag. – I Belgiens konstitution lyder hithörande §: Ingen kan beröfvas sin egendom utom för allmännytigt behof i de fall och på det sätt som lag bestämt och medelst en rättvis och förut erlagd ersättning.
Konfiskations straffet icke utdömdt från vår strafflag. 2 § R F.Regeringsformen förutsätta ock denna straffarts tillvaro. Påminner t. ex. om 4 kapkapitlet 1–3 samt 5 § M. B.Missgärningsbalken och 6 kap 1 och 4 §§ M. B.Missgärningsbalken der gods, utom lif och ära förverkas för förräderi, myteri och uppror.|3| Belgiens konstitution säger: Straffet af egendomskonfiskation får icke införas. Så ock flera andra förfarförfattningar. – Innebär ock de orättvisa ss.såsom drabbande äfven oskyldige. –
Den vidare utvecklingen af dessa på G LagenGrundlagen ingående principer till egendomars skydd tillhör civil- och strafflagen. Hvad särskilt angå lagen om expropriation bör dock nämnas att rättsvetenskapen i senaste tider vill hänföra den till den offentliga rätten. Äfven jag omfattar denna åsigt, enär det gälla statens förhållande till enskilda. Men anser detaljer böra behandlas i förvaltningsrätten (tillagt av utgivarenannat samhang)tillagt av utgivaren.
§ 3.
III Skydd och säkerhet för hemfriden. Äfven häri den engelska och den svenska rätten vida tidigare än andra; – om ock den svenska till vida mindre fullkomlighet än den engelska utbildat begreppet af hemfrid.
I England gälla följande principer: medborgarens hem är okränkbart; ingen må intränga der utan hans samtycke, utom då det gäller utförandet af en i behörig form aflåten arresteringsorder.
Husvisitationer, der sådana skulle pröfvas nödvändiga för undersökningen i ett brottmål, kunna endast ega rum på grund af behörig domstols skriftliga order. De få icke föras om natten.
Hvarje visitation, föreskrifven för att bland en medborgares papper upptäcka skriftstycke, hvilkas brottslighet icke allaredan blifvit rättsligen konstaterad, skall betraktas ss.såsom olaglig förföljelse.
|4|Detta i England sedan sekler, ja redan i Magna Charta början. – I Sverige har visstsvårtytt redan Birger Jarl gifvit lag för att värna hemfriden. Edsörelagen datera dock egentl.egentligen från hans son Magnus Ladulås. Efterhand utbildades begreppet. Hvad i Stads- och Landslagen ingick härom återfinna vi såsom grunddragen af hvad nu stadgas i 20 kap.kapitlet M. B.Missgärningsbalken – Karakteren häraf är: hemmets skyddande mot enskildas brottsliga tilltåg genom skärpt straff för hemfridsbrott. Det har icke karakteren af skydd mot statsorganens tilltag. Men då kungens ed förband honom specielt ock att skydda hemfriden (L LLandslagens K BKonungabalk IV § 7), ligger deri uppenbart att han ej heller sjelf eller genom sina organer skulle få kränka den. Gäller ännu.tillagt i marginalen – Dock kan hemmet behöfva på statsmaktens vägnar beträdas, för häktning och husvisitation. I detta hänseende vår lagstiftning icke fullt utvecklad. – Om häktning var redan fråga. – Hvad husvisitation vidkommer, så ligger i 52 kap.kapitlet M. B.Missgärningsbalken dock den princip till grund, att hemmet icke må utan särdeles grundade misstankar genom visitation ofredas, liksom der endast tjufnad förutsättes sssåsom anledning.
Och i sjelfva verket är rättsmedvetande hos oss genomträngdt af den uppfattning att hemmets okränkbarhet bör af makten representeras.
Dermed dock icke sagdt, att ej lagstiftningen i dessa hänseende kunde behöfva utveckling till den bestämdhet, som moderna konstitutioner pläga deråt gifva.
|5|Berörd i kap.kapitlet om statens verksamhet för kultur, – emedan inskränkning deri.tillagt i marginalen
§ 4tillagt i marginalen
IV. Samvets och Religionsfrihet. Menniskans inre lif, dess andliga intresse äro ock oförytterliga personliga rättigheter, med anspråk på lagligt erkännande och maktens skydd för den individuella friheten.
Religionsfrihet betyder två ting. De båda betvinga hvarandra inbördes, men är dock ej detsamma.tillagt i marginalen I sin vidsträckta bemärkelse är det likbetydande med samvetsfrihet, det är rättigheten att söka den religiösa sanningen, en rättighet som tillhör hvarje mensklig varelse, i och med detsamma kan förnimma det band hvarmed han är fästad vid skaparen. – I trängre mening uttrycker detta ord de religiösa samfundens politiska oberoende, kyrkans separation från staten. Det är tvenne friheter som betinga hvarandra inbördes, tvenne naturliga rättigheter d. ä.det är sådan som staten har att erkänna, icke att framkalla eller införa.
Det är icke i vår egenskap af medborgare, utan ss.såsom menniskor, d. ä.det är ss.såsom tänkande och sedliga väsenden, som vi hänvända oss till Gud: den yttre verlden angår detta förhållande icke; enhvars pligt är att söka sanningen; sanningen har ingen regent makt att uppdaga, och det är icke lagen som framställa den.
Tron är enhvars ensak, hvad och hvem jag tror, angår icke någon annan. Statens verksamhet står utanför detta gebit, de intressen den bevakar är af en annan sfer. Hvad menniskan möter när hon gått genom grafvens portar, det är för staten fremmande, han har derpå intet inflytande. Vi äro staten lydnad skyldiga inom dess sfer, men intet mera. Vårt samvete tillhör oss uteslutande.
|6|Valetsvårtytt påminner om denna uppfattning till hvilken det moderna medvetandet efterhand höjt sig.
För våra grundlagar är en sådan uppfattning fremmande.
Rekapitulera från höst föreläsning nronummer 33.