14.1.1878 Johan Hagströmer–LM

Genom Leffler har jag från Dig
erhållit såväl helsningar, som Din
vänliga julgåfva, och ehuru jag
genom honom sändt Dig mitt tack,
vill jag ytterligare göra det skriftligen,
synnerligen som detta gifvet mig till-
fälle till en stunds samspråk med
Dig. Först och främst altså – hjertlig
tack för Din gåfva och den vänliga
hågkomst, som deri uttalade sig!

Jag kan väl föreställa mig, att
den tid, som följt efter vårt
sista korta sammanträffande före
jubelfesten, för Dig varit, mer
|2| än någon annan, en kampens och ansträng-
ningens tid. Med varmt intresse har jag
– försåvidt sådant härifrån varit möjligt –
följt Dig och dem, som till Dig anslutit sig,
i Edra sträfvanden i landets stora fråga, och
gladt mig åt den utgång, saken fått på sitt
första stadium. Jag har uppriktigt beundrat
så väl den uppfattning, som legat till grund
för dessa sträfvanden, som den politiska skick-
lighet och den handlingskraft, hvarur – som
jag väl kan förstå – deras framgång ensamt
och allena låter förklara sig. Måtte sakens
vidare fortgång motsvara Edra önskningar och
förhoppningar! Med stor spänning afvaktar
jag att erfara något derom.

Genom Leffler fick jag bekräftelse
på ryktet derom, att Ehrström skulle afgå
från sin professur. Jag intresserar mig
utomordentligt för, hvem som skall bli
hans efterträdare. Denne person blir ju min
|3| naturlige medarbetare på den nordiska straff-
rättens område. Den uppgift, som väntar
honom inom hans eget land, år också sanner-
ligen ej ringa. Enligt sakens natur bör han
få ej litet inflytande på Eder nya strafflag,
och, sedan den väl är utkommen, blir det
hans sak att vetenskapligt bearbeta densamma.
Jag hoppas, att Eder praxis att ej
altför mycket brådska med tillsättningen
af akademiska lärarebefattningar samt
att sända kandidaterna tilltillagt utlandet här
skall bära goda frukter. Egen I
någon begåfvad ung man, som
fullbordat eller snart fullbordar sina
allmänna juridiska studier, så
böra I genom att sända honom
utomlands till Binding, v. Bar eller
någon annan af de mer framstående
tyskarne på tämligen kort tid kunna
i honom erhålla en kriminalist, som
|4| kan lofva att bli för framtiden hvad Ni ound-
gängligen behöfva. Om han hittills särskildt
egnat sig något åt denna gren af juridiken
eller ej, är väl härvidlag tämligen likgiltigt.
Jag vet mer än väl, att akademiska befordrings-
frågor ej alltid lösas så, som de borde.
Jag tror dock, att det hos Eder i detta
afseende står bättre till än hos oss. I
hvarje fall hoppas jag lifligt, att Edert
Universitet – med Dig och Montgomery i
Juridiska Fakulteten – till denna plats skall
lyckas erhålla en man, af hvilken man kan
vänta, att han skall fylla den.

Framför mina hjertligaste hels-
ningar till Montgomery. Min fru ber
om sin helsning och båda anhålla
vi om vår helsning till Din Fru.