1.8.1874 Fanny Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
1874tillagt senare
Botby 1er Août
Cher Leo
Ta lettre nous a vivement touchées.
Les sentiments que tu y exprime
pour ton compte comme pour
celà d’Alexandra, nous ont prou-
vé une fois de plus que vous
avez du cœur, des cœurs qui com-
patissant au malheurs d’autres.
Le coup qui vient de nous
frapper est en effet terrible.
Ma pauvre sœur, sa vie, son
avenir sont brisés, car en per-
dant son mari, elle a perdu
l’idéal, le bonheur de son
existence ici bas. La commotion
que maman eutillagt à éprouver, nous
|2|
a fait craindre pour sa
santé. Il y aviat une prostra-
tion dans tout son être, qui
nous a fait peur. Elle voulait
partir immédiatement pour
rejoindre ma sœur, mais im-
possible. Point de visa à obte-
nir pour son passeport, en
platatsvårtytt pour m’exprimer plus
correctement, on n’a pas osé lui
délivrer un passport pour l’é-
tranger, sur celui qu’elle a
présenté et qui lui sert annuel-
lement pour les longs voyages.
Nous avons proposé de télégra-
phier au gouverneur d’Odessa,
qui est un ami à nous,
impossible. Quel danger y
avait-il de délivrer un passe-
|3|
port à une veuve agée, ne
s’occupant pas de politique,
n’ayant pas un pennisvårtytt des dettes
et allant au chevet d’un
mourant? Enfin! ... Ma sœur
Constance, au contraire, a
eu son passeport virésvårtytt par
le Consul d’Allemagne. Ainsisvårtytt
est-elle partie pour rejoindre
ma sœur Adèle. Elle eststruket Arrivée
à Vienne Vendredi soir, elle
nous télégraphie qu’elle repartira
Lundi, avec Adèle et Paulinette
pour Botby. Je les attends donc
Jeudi ou Vendredi, c. à. d. le 6 ou
le 7. –
En te réiterant mes remerci-
ments pour l’aimable invi-
tation à Laitiala, j’espère
pouvoir en profiter, sans
|4|
cependant pouvoir en préciser
l’époque. Le temps venu, je
suivrai exactement tes ins-
tructions.
Maman te serre la main
avec affection, ainsi qu’à
Alexandra. Elle vous aime
tous deux.
Nous sérions bien heureux
de vous voir tous trois arriver
à Botby et prendre part à
la réunion de famille, lu-
gubre il est vrai, mais
cordiale toujours. C’est dom-
mage qu’Adolphe [...]oläslig/saknad text
nous quitter. Il part Lundi
pour Jaachimvaara.
Au revoir cher Leo,
mille amitiés et un baiser
pour Alexandra.
Ta tante et amie
Fanny M.
Julie est de moitiésvårtytt dans tout ce que je dis.
Botby 1 augusti
Käre Leo
Ditt brev rörde oss djupt. De känslor du uttrycker för både din och Alexandras del har än en gång bevisat att ni har hjärta, hjärtan som känner med i andras sorg. Det slag som drabbat oss är verkligen hemskt. Min stackars syster, hennes liv, hennes framtid har krossats, ty i förlusten av hennes make förlorade hon idealet, lyckan i hennes existens här nere. Mamma skakades så djupt att vi|2| blev oroliga för hennes hälsa. Hela hennes väsen andades en sådan bestörtning att vi blev rädda. Hon ville genast åka till min syster, men omöjligt. Inget visum kunde fås för hennes pass, eller rättare sagt, man vågade inte utfärda ett pass till utlandet för henne, med det som hon visade upp och som hon årligen har använt för de långa resorna. Vi erbjöd oss telegrafera till guvernören i Odessa som är en vän till oss, omöjligt. Vilken fara hade det legat i att utfärda ett pass|3| åt en gammal änka, som inte ägnar sig åt politik, som inte har ett pennisvårtytt i skulder och på väg till en dödsbädd? Nåja! ... Min syster Constance, å sin sida, fick sitt pass utfärdat genom tyske konsuln. Sålunda åkte hon till min syster Adèle. Anlände till Wien fredag kväll, hon telegraferade att hon åker på måndag med Adèle och Paulinette till Botby. Jag väntar dem således på torsdag eller fredag, det vill säga den sjätte eller sjunde.
Jag tackar ännu en gång för den vänliga inbjudan till Laitiala och hoppas att jag kan anta den,|4| emellertid utan att närmare kunna precisera när. När den tiden kommer ska jag följa dina instruktioner till punkt och pricka.
Mamma trycker ömt din hand, liksom Alexandras. Hon älskar er båda.
Det skulle glädja oss mycket om vi fick se er alla tre på Botby och ni deltog i familjesammankomsten, det är sant att den är dyster, men alltid hjärtlig. Det är synd att Adolf måstesvårtytt lämna oss. Han åker på måndag till Jakimvaara.
På återseende käre Leo, tusen hälsningar och en kyss till Alexandra.
Din faster och vän
Fanny M.
Julie förenarsvårtytt sig i allt jag säger.