ca 1.5.1881 Woldemar von Daehn–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
W.v. Daehntillagt senare
Wiborg den 1 Maj 1881svårtytt
Heders Bror! Det fägnar mig att se af ditt
sista bref att man kan tala öppet språk
med Dig. Och hoppas jag att uppriktighet också
härefter skall oss emellan råda. Det är också säkert
den bästa vägen att hinna det mål vi troligen båda med
lika ifver eftersträfva, d. ä.det är att tjena landet med alla
sina krafter.
Hvad Salonius beträffar så är det den tjensteman
som gör också mig de mesta bekymmer. Hans
sätt med allmogen är yttrest groft ock utan all
humanitet. Emellertid kan jag icke frambringa
några sådana nya fakta som skulle tillåta mig
att taga initiativet till hans skiljande från befatt-
ningen af förvaltare af donationsgodsen i Kexholms
härad. Men glad skall jag bli om han blifver
|2|
skiljd. Jag kommer nu inte rigtigt ihåg [...]oläslig/saknad text
historien och då handlingarna alla äro i Senaten,
har jag icke heller kunnat få tillförlitlig ut-
redning i saken. Också som kronofogde är han alls icke
på sin plats, ty han är alldeles oordentlig i sina
räkenskaper, och ännu mindre punktlig. Han har
tills dato icke kunnat förmås att specificera sina
räkningar om donationsdagsverken såsom det fordras
enligt Finansexpeditionens skrifvelse af den 7 Mai 1879 NoNummer
282, den 10 AugAugusti 1881 NoNummer 2 420 och den 11 Nov.November 1881 NoNummer 2 619.
Det har varit i allmänhet detta år en rad af
vikarieringar i Wiborgs län som alldeles icke äro
helsosamma för affärernas gång. Två kronofogdar
hafva varit borta i komitteer i Helsingfors och nu är
Weissenberg der. Man borde taga för regel att låta
kronofogdar i Viborgs län vara i fred, ty här hafva
|3|
de dessutom donationsförvaltningen på sin nacke. Det finns
ju tillräckligt af den sorten i andra delar af landet.
Jag skickar med denna post till Dig en ganska vigtig an-
gelägenhet, om Raivola ryske presterskapet och deras af-
löning. De böra nödvändigt bibehållas vid allt hvad
de förut haft, för att undvika allt skrik. – Skulle det
verkeligen ligga någon orättvisa häruti skulle jag
visst icke fördra det. Men jag tycker det icke anstår
Finska staten att knussla blott derföre att deras
rättigheter icke blifvit nog tydligt juridiskt formu-
lerade. Marken der kyrkan, presthuset och skolhu-
set stå bör också exproprieras, ty enligt författningen
kan mark för kyrkors behof exproprieras. Att åter
göra något temporärt aftal med Rosenius lönas
icke mödan, ty måste man efter aftalstiden ut-
gång börja samma historie ånyo kanske under
svårare omständigheter. Rosenius pockar naturligtvis
|4|
på sin formella rätt, men saken är helt enkelt den att
han kommit i gräl med ryska prester. Då det uti kon-
traktet står att ryska presterskapet bibehåller den aflöning
som den haft af Artilleristyrelsen, så går det för Finska staten
icke an att tolka ordettillagt aflöning annorlund än i dess vidsträck-
taste bemärkelse, d. v. s.det vill säga alla naturalier med inberäk-
nade. Och jag ser icke någon annan väg att komma
ifrån saken än den jag uti skrifvelsen proponerat.
Rosenius skulle visst önska få ärendet förvist till
domstol, men detta kan alldrig tillåtas.
Jag skulle gerna hafva kommit till Helsingfors,
men när man tjenar för half lön är man i så be-
tryckta ekonomiska omständigheter att man måste
afhålla sig från alla utgifter som icke är absolut
nödvändiga
Din tillgifne
W. Daehn
Wiborg den 1 Maj 1881svårtytt
Heders Bror! Det fägnar mig att se af ditt sista bref att man kan tala öppet språk med Dig. Och hoppas jag att uppriktighet också härefter skall oss emellan råda. Det är också säkert den bästa vägen att hinna det mål vi troligen båda med lika ifver eftersträfva, d. ä.det är att tjena landet med alla sina krafter.
Hvad Salonius beträffar så är det den tjensteman som gör också mig de mesta bekymmer. Hans sätt med allmogen är yttrest groft ock utan all humanitet. Emellertid kan jag icke frambringa några sådana nya fakta som skulle tillåta mig att taga initiativet till hans skiljande från befattningen af förvaltare af donationsgodsen i Kexholms härad. Men glad skall jag bli om han blifver|2| skiljd. Jag kommer nu inte rigtigt ihåg [...]oläslig/saknad text historien och då handlingarna alla äro i Senaten, har jag icke heller kunnat få tillförlitlig utredning i saken. Också som kronofogde är han alls icke på sin plats, ty han är alldeles oordentlig i sina räkenskaper, och ännu mindre punktlig. Han har tills dato icke kunnat förmås att specificera sina räkningar om donationsdagsverken såsom det fordras enligt Finansexpeditionens skrifvelse af den 7 Mai 1879 NoNummer 282, den 10 AugAugusti 1881 NoNummer 2 420 och den 11 Nov.November 1881 NoNummer 2 619. Det har varit i allmänhet detta år en rad af vikarieringar i Wiborgs län som alldeles icke äro helsosamma för affärernas gång. Två kronofogdar hafva varit borta i komitteer i Helsingfors och nu är Weissenberg der. Man borde taga för regel att låta kronofogdar i Viborgs län vara i fred, ty här hafva|3| de dessutom donationsförvaltningen på sin nacke. Det finns ju tillräckligt af den sorten i andra delar af landet.
Jag skickar med denna post till Dig en ganska vigtig angelägenhet, om Raivola ryske presterskapet och deras aflöning. De böra nödvändigt bibehållas vid allt hvad de förut haft, för att undvika allt skrik. – Skulle det verkeligen ligga någon orättvisa häruti skulle jag visst icke fördra det. Men jag tycker det icke anstår Finska staten att knussla blott derföre att deras rättigheter icke blifvit nog tydligt juridiskt formulerade. Marken der kyrkan, presthuset och skolhuset stå bör också exproprieras, ty enligt författningen kan mark för kyrkors behof exproprieras. Att åter göra något temporärt aftal med Rosenius lönas icke mödan, ty måste man efter aftalstiden utgång börja samma historie ånyo kanske under svårare omständigheter. Rosenius pockar naturligtvis|4| på sin formella rätt, men saken är helt enkelt den att han kommit i gräl med ryska prester. Då det uti kontraktet står att ryska presterskapet bibehåller den aflöning som den haft af Artilleristyrelsen, så går det för Finska staten icke an att tolka ordet aflöning annorlund än i dess vidsträcktaste bemärkelse, d. v. s.det vill säga alla naturalier med inberäknade. Och jag ser icke någon annan väg att komma ifrån saken än den jag uti skrifvelsen proponerat. Rosenius skulle visst önska få ärendet förvist till domstol, men detta kan alldrig tillåtas.
Jag skulle gerna hafva kommit till Helsingfors, men när man tjenar för half lön är man i så betryckta ekonomiska omständigheter att man måste afhålla sig från alla utgifter som icke är absolut nödvändiga
Din tillgifne
W. Daehn