11.4.1873 LM–Alexandra Mechelin

I morgse erhöll jag ditt bref af den 7^de, med den öfverraskande nyheten att du redan den 16^de skall afresa från H^forsHelsingfors. – Detta var emellertid icke annat än en glad öfverraskning, och det fägnade mig så mycket mera, som jag just igår hade efter mogen öfverläggning beslutat att skrifva och be dig komma tidigare än ämnadt var. – Emellertid telegraferade jag nu

”Reise mit Wahlgren direkte Wien wohin ich Mittwoch abreise, Henrik soll 150 Rubel 600 Florinen mitgeben,”ty. Res med Wahlgren direkt till Wien dit jag på onsdag reser, Henrik ska ge med 150 rubel 600 floriner

hvilket jag hoppas att sist imorgon kommer dig riktigt tillhanda. Nu skall jag förklara detta beslut närmare.|2| Jag har nu af Gneist och Lasker erfarit så mycket de kunna upplysa om tyska riksförfattningen. Med Holtzendorff får jag imorgon konferera vidare angående åtskilliga saker. Men i allmänhet är det blott det slags statsunioner, som kallas förbundsstater, hvarom jag här kunnat skaffa mig fullständiga materialer. De österrikiska frågorna äro här mindre noga kända. Och emellertid erbjuder just den österrikiske monarkien tillfälle att studera personal- och realunioner, hvilket är den vigtigaste delen af mitt ämne. Det blir derföre nödvändigt besöka både Wiennbiblioteket och professor Stein i Wien, till hvilken jag hoppas att få rekommendation härifrån. Såsnart detta blef mig klart, beslöt jag att med det snaraste bege mig till Wien, så att jag redan före expositionens öppnande måtte hinna samla de upplysningar som jag behöfver. Och tillika beslöt jag|3| att uppmana dig komma så tidigt som möjligt dit, ty det vore önskligt att vi redan den 8 à 10 kunde anträda hemresan. Nu kan du finna huru glad jag blef öfver ditt meddelande. Jag hinner nu till Wien par dagar före dig, anskaffar qvarter och gör mig litet hemmastadd. Sedan egnar vi oss åt att studera Wien tillsammans – och gör möjligen en utflygt till Pest ännu före den 1 Maj. Och såsnart utställningen öppnats kunna vi uteslutande egna oss åt den, så att kanske 8 dagar bli tillräckliga.

Och då jag nu icke behöfver dröja längre i Berlin – det hufvudsakliga resultatet af min härvaro går nemligen öfver Lübeck hem i form af en mängd böcker, – så vore det ju en alldeles onödig förlust af både tid och pengar om du skulle komma från Warschau hit. Också skulle det bli rätt tröttsamt för dig att göra denna omväg utan att dröja några dagar här. Jag hoppas|4| således, att du icke fann innehållet af min depesch ovälkommet. – Då du bör erhålla detta bref tisdag morgon, och Henrik sannolikt då ännu icke köpt vexlarne, vore det bra om du bad honom lemna de 150 rublarne i ryska sedlar, om sådana stå att fås, men om så mycket icke fås, så kan du medtaga differensen i finska sedlar, hvilka på Finlands Banks kontor i Petersburg fås vexlade till ryskt mynt. De 600 österrikiska floriner eller gulden borde han taga i Föreningsbanken à vistafrån lat. avista, sv. vid uppvisande helst i 2 vexlar, en på 250 och den andra på 350 gulden. – Dock är det ej farligt om han redan före dettas ankomst skulle hafva uppfyllt ordern litet annorlunda.

Med denna summa tror jag att vi skola komma bra tillrätta. Jag träffade häromdagen en österrikare och strax derpå en berliner bankir som nyss varit i Wien, och båda voro öfvertygade om att jag skulle med min fru slå mig bra ut med 20 Gulden eller 50 f.finska mark om dagen, för godt qvarter och förtäring på de bästa restauranter, samt ekipage. – De nämnda|6| herrarne lemnade dessutom åtskilliga upplysningar om Wien, och spådde att vi skulle bli alldeles förtjusta i den.

Af mitt gånga bref till lilla Cely har du ren funnit en antydning om att mitt beslut för Wienerresan mognade. Mitt långa bref af den 4 eller 5^te, hvari jag framställde reservplanen, att vi skulle mötas i P^burgSankt Petersburg och tillbringa der en vecka, föranleder numera inga vidare reflexioner, än att den veckan också skulle ha blifvit ganska dyr, då kejsar Wilhelms besök der just skulle ha varit samtidigt och alla priser således hade blifvit stegrade både på hoteller och teatrar. – Hvad åter forskningarne i P^burgsSankt Petersburg bibliotek vidkommer, så skall jag försöka att få detsamma på ryska biblioteket i H^forsHelsingfors eller ock genom korrespondens.

Alltså om 9 dagar får jag trycka dig till mitt hjerta! Ja, min pia, nog skall din gubbe vara på bangården i Wien dig tillmötes. Tag nu ditt bästa humör med dig, var sjelfsvåldig och nyckfull så mycket du|5| möjligen kan ha lust till, förfoga öfver mig som öfver en ”frivillig slaf”, – det skall bli min största njutning om jag nu i dina ögon får läsa att du är belåten, du min rara, varma följeslagarinna.

Från lilla Cely blir du skiljd högst fyra veckor. När hon får vara hos Mormor och ha sin Nanna med, är jag fullt öfvertygad att hon blir så bra och ömt vårdad, att vi kunna vara lugna. Och hvarannan dag kan ju Nanna eller Mamma eller Jenny skicka oss par rader – och Cely sjelf också. De må först skrifva poste restante, måhända telegraferar jag adressen såsnart jag fått qvarter.

Och nu farväl! Och välkommen! Måtte resans ansträngningar icke ha någon skadlig verkan. Helsa hjertligt alla de våra! Till Torsten skrifver jag endera dagen. – Helsa äfven herr Wahlgren och säg honom att jag icke kunde önska för dig en bättre kavaljer på resan än honom. – – Denna gång slutar jag med glada känslor. Kyss lilla Cely!