24.2.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
18. luento 24. helmikuuta
Suomen valtio-oikeus. Armahdusoikeuden käyttämisjärjestys
Perustuslakiemme mukaan toimivalta vain kuninkaalla. Hallitusmuodon § 9. Kuninkaalle yksin kuuluu oikeus armahtaa, palauttaa kunnia, elämä ja omaisuus. Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 1. Kuninkaalla on täysi valta antaa armahdus, palauttaa elämä, kunnia ja omaisuus. Suvereniteettitillagt i marginalen.
Tämä on myös yleinen periaate. Katsottu kuuluvan valtion oikeuksiin yleensä nk. valtaoikeutena, osana oikeusvaltaa.
Y. Ranskan tämän vuosisadan monarkistisia perustuslakeja: kuninkaalla oikeus armahtaa. Vuoden 1848 tasavaltalainen perustuslaki: Presidentillä oikeus armahtaa, muttei ilman Valtioneuvostolta saatua lausuntoa; – yleiset armahdukset vain lainsäädäntöteitse. – Presidentin, ministerit ja kaikki korkeimmassa oikeudessa tuomitut voi armahtaa vain Kansalliskokous. – Ranskan tällä hetkellä voimassa olevassa valtiosäännössä presidentillä armahdusoikeus, kun taas yleinen armahdus tapahtuu lainsäädäntöteitse.
Belgia: Kuninkaalla oikeus armahtaa tai lieventää rangaistusta ministereitä lukuun ottamatta. Preussissa samoin.
Hollanti: Armahdus usein korkeimman tuomioistuimen lausunto. Yleinen armahdus vain lakiteitse. Sääntönä on siis: Valtion päämies armahtaa, kuitenkin aina oikeusministeri allekirjoituksellaan vahvistaa, kun viranomaisia on ensin kuultu.
Suomessa prosessi on nyt seuraava: Lähinnä hallituskonseljin ohjesäännön säädöksissä 35–37, s. 195.
Näitä säädöksiä on osittain täydennetty, osittain muokattu myöhemmillä määräyksillä.
5. toukokuuta 1810 Hänen Keisarillinen Korkeutensa viittaa momenttiin 35, että armonanomuksen saa jättää maaherralle 15 päivän kuluessa. Tämä lähettää ne Senaattiin, joka tutkii anomuksen, ja mikäli se katsoo, että armahdus voidaan myöntää, lähettää sen Keisarilliselle Majesteetille. Siis alustava tutkinta.
24. tammikuuta 1819 Hänen Keisarillinen Korkeutensa ilmoittaa rikostapausten armonanomuksista. Ei pidä lähettää suoraan Hänen Majesteetilleen, vaan vasta sellaisissa tapauksissa, joissa Senaatin oikeusosasto on antanut lopullisen tuomion. Kuuluu momenttiin 37.
Merkittävämpi muutos Keisarin asetuksella ja kuulutuksella 2. kesäkuuta 1826, s. 251. Siis elinkautinen tai kunnia – ehdoton vetoomus. Muista vaaditaan: poliisitutkinta – anomus vain, jos on syytä myöntämiseen, – poliisi lähettää Senaatille, jolla lopullinen armahdusoikeus ja lisäksi § 5 lievennysoikeus.
28. marraskuuta 1859, s. 273 – Senaatin Oikeusosaston lievennysoikeutta laajennetaan edelleen – lue ääneen § 1) huom. kirkossakäyntivelvollisuuden rikkomisesta ei enää tuomittu sakkorangaistukseen 19. joulukuuta 1864 §:n 2 perusteella – hylkäämisoikeus ulotettu kaikkeen, josta ei saa elinkautisrangaistusta. –
Hallitsija on siis delegoinut varsin suuren osan tästä kaikesta Oikeusosastolle.
Eli paljon vähemmän syitä pitää tätä (armahdusoikeutta) vain valtaoikeutena – vaan yhtenä keinona toteuttaa oikeudenmukaisuutta.
Säädetään siis järjestys ja tutkinta.tillagt i marginalen
Poikkeuksesta rikoksia kohtaan, jotka ovat ilmeisessä ristiriidassa Jumalan selvän sanan kanssa. Hallitusmuoto 2.tillagt i marginalen
– Tämä ei nyt ole pelkästään rikosoikeuden aluetta, vaan nyt myös siviilioikeuden:
Hallitsijan oikeus lainvoiman saaneen tuomion purkamiseen
Oikeudenkäymiskaaren 31. luvun § 1 Ei kellään muulla vallalla kuin pelkästään kuninkaalla ole oikeutta purkaa tuomiota, joka on saanut lain voiman, tai palauttaa laiminlyötyä laillista valitusaikaa. – § 2 Kenenkään ei tule rohjeta anomaan Kuninkaalta laiminlyödyn laillisen ajan palauttamista, ellei hän osoita erityistä syytä tuomion purkamiselle. Hänen anomuskirjelmäänsä ei pidä esitellä Keisarille, ennen kuin hän on suorittanut, mitä tuomittu on, sekä asettanut takauksen kustannuksista ja vahingosta (27. huhtikuuta 1868).Jos anomus katsotaan aiheettomaksi, niin hän saa sakot. – § 3. Uusia syitä lainvoiman saanutta tuomiota vastaan – anotaan Kuninkaalta lupaa, että asia tutkittaisiin uudelleen, – ja tapaus osoitetaan sille tuomioistuimelle, joka viimeksi on tuominnut.
Erivapaus: Molemmat edelliset poikkeukset koskevat tuomiota, johon on sovellettu lakia. Erivapaus = lupa poiketa laista, jota ei kiistatapauksessa ole vielä sovellettu.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 79
Regentens rätt att återbragta dom som vunnit
V. T.Vårterminen 79
18de FöreläsnFöreläsningen
24 Febr.februari
Finl.Finlands statsrätt.
Ordningen vid Benådningsrättens utöfvande.
Enl.Enligt våra Grundlagar endast konungen kompetent.
§ 9. R. F.Regeringsformen KngnKonungen allena tillkomma att göra Nåd, återgifva
Ära, lif och gods. § 1 F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten KgnKonungen eger full magt att
göra Nåd, återgifva Lif, ära och gods.
Suveräniteten.tillagt i marginalen
Detta äfven den allm.allmänna principen. Ansetts tillhöra statens
öfverhufvud ss.såsom en s. k. höghetsrätt, ett moment i justitiehög-
heten.
Y Frankrikes monarkiska konstitutioner af detta
sekel: kngnkungen rätt att göra nåd. Republik.Republikanska konstitutionen
af 1848: Presidenten rätt att göra nåd, men icke utan
att ha inhemtat Statsrådets utlåtande; – amnestier
blefstruket blott i lagstiftningsväg. – Presidenten, Ministrarna
och alla dömda af högsta rätten kunna blott af national-
församlingen benådas. – Frankrikes nu gällande
konstitution presid.presidenten benådnrättbenådningsrätt, medan amnesti
i lagstiftningsväg.
Belgien: KngKung rätt att efterge eller lindra straff
utom för ministrarna. Preussen lika.
Holland: benådning ofta högsta domstolens utlåtande.
Amnesti blott medstruket genom lag.
Alltså regeln: statschefen, dock alltid på justitie mi-
nisters kontrasignering och efter myndighets hörande.
I Finland nu procedyren följande: Närmaste
stadganden i 35–37 Regl. f. Rkon.Reglemente för Regeringskonseljen p.sidan 195.
Dessa stadganden dels förfullständigade dels modifierade g.genom
senare förfförfattningar.
5 Maj 1810 K K.Kejserlig kungörelse hänföra till mommoment 35, att nådeansökning
få inlemnas till Guvernören inom de 15 dagar. Han
sänder dem till Senaten som, i händelse pröfvas
förtjena nådigt afsdeavseende öfverlemnar dem till K. MKejserlig Majestät.
Alltså en preliminär pröfning.
K. K.Kejserliga kungörelsen 24 Jan.januari 1819 som nådeansökningar i brottmål.
Att icke direkte till H. M.Hans Majestät ens i sådana mål der
Just. dep.Justitiedepartementet slutligt dömt, utom dock dersvårtytt. Hör till 37 mommomentet.
Mera betydande förändring genom K FKejserliga Förordningen och
Kung.Kungörelsen 2 Juni 1826. p.sidan 251.
Alltså lifstraff eller äratillagt – ovilkorlig hemställan. Öfriga grafva: poli-
ciär pröfning – hemställan endast om skäl till
bifall, – polis öfverladersvårtytt Senaten def.definitiv nåderätt och
dessutomsvårtytt § 5 leuterations rätt.
28 Nov.november 1859 p.sidan 273 – Just. dep.Justitiedepartementets leuterationsrätt
ytterligare utvidgas – uppläs § 1o)
obs.observera kkopliktkyrkoplikt ådömd ej vidare
på grund af 19 Dec.december 1864.tillagt
§ 2 – rätt att afslå utsträckt till allt som
icke lifsstraff. –
Alltså Regenten delegerat icke så ringa del
af detta åt Just. depJustitiedepartementet.
Så mycket mindre skäl att fatta detta benådningsrättentillagt ss.såsom en
blott höghetsrätt – utan ss.såsom en af destruket utväg
att förverkliga rättvisan.
Alltså stadgas
ordning och pröfning.tillagt i marginalen
Om undantaget för
brott, som uppenbarligen
strida emot Guds
klara ord. R. F.Regeringsformen 2.tillagt i marginalen
– Detta nu blott på straffrättens område,
nu äfven på civilrättens:
Regentens rätt att återbragta dom som vunnit
laga kraft.
31 kap.kapitlet R. B.Rättegångsbalken § 1 Ei hafve ngnnågon våld, utan
allenast KngnKonungen, att bryta dom åter, som
vunnit laga kraft, eller återställa laga tid
som försutten är. – § 2 Ingen driste sig hos
KgnKonungen söka att försuten laga tid må gifvas åter
der han ej viser synnerlig orsak till resning. Ej
skall hans böneskrift Kejs.Kejsaren föredragas innan han
fulgjort hvad dömdt är, samt stält borgen för
kostnad och skada (27 Apr.april 1868). – Pröfvas oskäligt,
så böter. – § 3. Nya skäl mot dom som
laga kraft – söka Kongens lof att saken må å nyo
skärskådas, – och varda förvist till den rätt, som
sist dömt.
Dispens: De båda föregående undantag för dom, som tilläm-
pat lag. Dispens = tillåtelse att afvika fr.från lag som i det omstridda fallet
ännu icke blifvit tillämpad.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
18de FöreläsnFöreläsningen
24 Febr.februari
Finl.Finlands statsrätt.
Ordningen vid Benådningsrättens utöfvande.
Enl.Enligt våra Grundlagar endast konungen kompetent. § 9. R. F.Regeringsformen KngnKonungen allena tillkomma att göra Nåd, återgifva Ära, lif och gods. § 1 F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten KgnKonungen eger full magt att göra Nåd, återgifva Lif, ära och gods. Suveräniteten.tillagt i marginalen
Detta äfven den allm.allmänna principen. Ansetts tillhöra statens öfverhufvud ss.såsom en s. k. höghetsrätt, ett moment i justitiehögheten.
Y Frankrikes monarkiska konstitutioner af detta sekel: kngnkungen rätt att göra nåd. Republik.Republikanska konstitutionen af 1848: Presidenten rätt att göra nåd, men icke utan att ha inhemtat Statsrådets utlåtande; – amnestier blott i lagstiftningsväg. – Presidenten, Ministrarna och alla dömda af högsta rätten kunna blott af nationalförsamlingen benådas. – Frankrikes nu gällande konstitution presid.presidenten benådnrättbenådningsrätt, medan amnesti i lagstiftningsväg.
Belgien: KngKung rätt att efterge eller lindra straff utom för ministrarna. Preussen lika.
Holland: benådning ofta högsta domstolens utlåtande. Amnesti blott genom lag. Alltså regeln: statschefen, dock alltid på justitie ministers kontrasignering och efter myndighets hörande.
I Finland nu procedyren följande: Närmaste stadganden i 35–37 Regl. f. Rkon.Reglemente för Regeringskonseljen p.sidan 195.
Dessa stadganden dels förfullständigade dels modifierade g.genom senare förfförfattningar.
5 Maj 1810 K K.Kejserlig kungörelse hänföra till mommoment 35, att nådeansökning få inlemnas till Guvernören inom de 15 dagar. Han sänder dem till Senaten som, i händelse pröfvas förtjena nådigt afsdeavseende öfverlemnar dem till K. MKejserlig Majestät. Alltså en preliminär pröfning.
K. K.Kejserliga kungörelsen 24 Jan.januari 1819 som nådeansökningar i brottmål. Att icke direkte till H. M.Hans Majestät ens i sådana mål der Just. dep.Justitiedepartementet slutligt dömt, utom dock dersvårtytt. Hör till 37 mommomentet.
|2|Mera betydande förändring genom K FKejserliga Förordningen och Kung.Kungörelsen 2 Juni 1826. p.sidan 251. Alltså lifstraff eller ära – ovilkorlig hemställan. Öfriga grafva: policiär pröfning – hemställan endast om skäl till bifall, – polis öfverladersvårtytt Senaten def.definitiv nåderätt och dessutomsvårtytt § 5 leuterations rätt.
28 Nov.november 1859 p.sidan 273 – Just. dep.Justitiedepartementets leuterationsrätt ytterligare utvidgas – uppläs § 1o) obs.observera kkopliktkyrkoplikt ådömd ej vidare på grund af 19 Dec.december 1864. § 2 – rätt att afslå utsträckt till allt som icke lifsstraff. –
Alltså Regenten delegerat icke så ringa del af detta åt Just. depJustitiedepartementet.
Så mycket mindre skäl att fatta detta (tillagt av utgivarenbenådningsrätten)tillagt av utgivaren ss.såsom en blott höghetsrätt – utan ss.såsom en utväg att förverkliga rättvisan.
Alltså stadgas ordning och pröfning.tillagt i marginalen
Om undantaget för brott, som uppenbarligen strida emot Guds klara ord. R. F.Regeringsformen 2.tillagt i marginalen
– Detta nu blott på straffrättens område, nu äfven på civilrättens:
Regentens rätt att återbragta dom som vunnit laga kraft.
31 kap.kapitlet R. B.Rättegångsbalken § 1 Ei hafve ngnnågon våld, utan allenast KngnKonungen, att bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid som försutten är. – § 2 Ingen driste sig hos KgnKonungen söka att försutttillagt av utgivarenen laga tid må gifvas åter der han ej viser synnerlig orsak till resning. Ej skall hans böneskrift Kejs.Kejsaren föredragas innan han fulgjort hvad dömdt är, samt stält borgen för kostnad och skada (27 Apr.april 1868). – Pröfvas oskäligt, så böter. – § 3. Nya skäl mot dom som laga kraft – söka Kongens lof att saken må å nyo skärskådas, – och varda förvist till den rätt, som sist dömt.
Dispens: De båda föregående undantag för dom, som tillämpat lag. Dispens = tillåtelse att afvika fr.från lag som i det omstridda fallet ännu icke blifvit tillämpad.