13.9.1874 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Hämeenlinna & Nuutajärvi, syyskuun 13. pnä 1874
Rakas Leo!
Kiitos eilisestä kirjeestäsi, joka oli ystävän viesti! Minäkin olen odottanut hiukan jännittyneenä tämän kuun 15. päivää, kun luentojesi on määrä alkaa, olethan halunnut jo alusta alkaen esitellä täysin valmista tieteellistä työtä. On kuitenkin niin luonnollista, että nuorelta professorilta täytyy jossain määrin puuttua kokemusta ja rutiinia hänen ensimmäisillä luennoillaan, ettei kukaan voi odottaa muuta. Sitä vastoin voi toivoa, että onnistut saamaan kuulijasi kiinnostumaan ensi hetkestä lähtien ja siinä suhteessa olen vakuuttunut, että luennoillasi on mitä parhain menestys, varsinkin jos niitä kuten oletan sävyttää tietty vaatimattomuus, esitystapa, joka on todellisen viisauden kaunein koristus ja varmin tunnusmerkki. Toivon sinulle kaikesta sydämestäni menestystä uudella urallasi ja rohkeutta voittaa monet vaikeudet, joita epäilemättä ilmaantuu sen ensiaskelmilla.
Minua ilahduttaa vilpittömästi, että Puotila lopultakin hallintasi lähestyessä loppuaan lahjoittaa sinulle aidosti tyytyväisen mielen sekä erinomaisella kunnollaan, jollaiseen olet onnistunut tilan joka suhteessa saattamaan, että myös epätavallisen kauniilla tuloksilla, joita sillä on osoittaa talouden saralla tänä vuonna huolimatta maassa yleisesti vallitsevasta kadosta. Kartanon osakkaana on ole suinkaan voinut välttyä kiitollisena huomaamasta, miten olet omistautunut johtamaan Puotilaa taitavasti ja huolella ja ehkä suuremmalla mielenkiinnolla kuin yksityistä tilaasi Laitialaa. Jos yksityiskohtainen, juokseva kirjanpito ja siihen liittyvä vuositilinpäätös eivät ole ehtineet mukaan, mitään vahinkoa ei ole tapahtunut, enkä tilan edessä olevan myynnin yhteydessä vaivaa sinua pikkumaisilla numeroilla, vaan tyydyn likiarvoiseen laskelmaan keskinäisestä asemastamme taloudellisen tilanteen suhteen. Tämän laskennan laadinnassa toivon sitä paitsi voivani olla sinulle avuksi, koska luovutus Jannelle ja kaikki selvityksemme sopimuksen mukaan tapahtunevat marraskuussa, jolloin toivon voivani muuttaa Helsinkiin.
Apilansiementä en tarvitse ensi kevääksi. Olen ottanut enemmän kuin tarpeeksi timotein ja apilasiemenen sekoitusta omilta heinäpelloiltani ja minulla on sitä paitsi apilansiementä varastossa sekoitettavaksi.
Varaamani punaviinin, 50 pulloa, tahtoisin mieluiten jättää sinun hoteisiisi niin pitkäksi aikaa kuin haluat sitä säilyttää, ja olen ajatellut yhden Turun rautatien ensimmäisistä tehtävistä olevan kuljettaa viinit omiin vihkiäisiinsä.
Terveyteni on valitettavasti entisessä jamassa, ehkä kuitenkin niin, että pää on hiukan kevyempi kuin aivan alussa, mutta koska suhina ei ole tauonnut sekunniksikaan ja lievää päänsärkyäkin tuntuu useimmiten, en juuri voi havaita paranemista, vaikka sitä kuitenkin tarkkaan ottaen on täytynyt tapahtua. Voin ainakin aivan varmasti vakuuttaa, ettei tilani ole huonompi. Kirjoitan tänään Wasastjernalle ja pyydän lisäohjeita, olen myös pyytänyt Mme Sofieta noutamaan hänen vastauksensa ensi torstaina. Näkisin nimittäin mielelläni, että hän varaisi hiukan aikaa harkintaan, mihin ei ollut tilaisuutta käynneilläni hänen tavanomaisten vastaanottotuntiensa aikana. Jos tapaat hänet sattumalta, ei minulla ole mitään sitä vastaan, että esität kohteliaita epäilyjä hänen määräystensä virheettömyydestä.
Sydämellisiä terveisiä sinulle ja perheellesi veljeltäsi ja hänen välityksellään
Torsten
P. S. Kirjoitan tänään Jättenille
Fredrik Idestam ja pyydän häntä tekemään, jos mahdollista vielä viimeisen epätoivoisen yrityksen pelastaakseen minulle suoran tien välille Kölly – Huhti. Täällä näkyy selvästi, että Wahren on lasketellut aitoa pajunköyttä insinööreille. Joka tapauksessa hän on hoitanut asiaansa niin taitavasti, että tarvitaan jättiläisvoimat repimään alas hänen rakennelmansa. Tahtoisitko tilaisuuden tullen vähän vihjaista tästä Jättenille, niin teet minulle suuren palveluksen.
Original (transkription)
|1|
Tavastehus & Notsjö d. 13 SeptbrSeptember 1874.
Älskade Leo!
Tack för Ditt vänskapsfulla bref af
gårdagen! – Äfven jag har med en viss
spänning emotsett den 15 dennes då Dina
föreläsningar skola vidtaga, hvilka Du
redan från första början skulle vilja fram-
ställa som fulländade vetenskapliga verk.
Att erfarenhet och routine måste i någon mon
saknas hos en ung professor under hans
första föreläsningar är emellertidtillagt så naturligt, att ingen
kan vänta sig annat; deremot kan man
begära af Dig att Du från första stunden
skall lyckas intressera Dina åhörare
och i sådant afseende är jag öfvertygad om att
Dina föreläsningar skola röna den bästa fram-
gång, i synnerhet om de, som jag förmodar, komma
att fernissas med en viss anspråkslöshet i fram-
ställningssättet, som utgör den sanna förtjenstens
skönaste prydnad och säkraste kännemärke.
|2|
Af allt hjerta önskar jag Dig framgång på
Din nya bana och godt courage att öfvervinna
de många svårigheter, som utan allt tvifvel
skola yppa sig under de första stegen på
densamma!
Det fägnar mig uppriktigt att Botby ändt-
ligen mot slutet af Din förvaltning skän-
ker Dig en verklig tillfredsställelse, såväl
genom det framstående skick, hvartill
Du lyckats bringa egendomen i alla af-
seenden, som ock genom de ovanligt vackra
resultater densamma visar i ekonomiskt
afseende under detta år, i trots af den i
landet i allmänhet rådande missväxten.
Såsom intressent i denna egendom har
jag ingalunda kunnat undgå att med
tacksamhet observera, huru Du egnat
Botby en skicklig och omsorgsfull ledning
och kanske ett större intresse än Din enskilda
egendom Laitiala. Om en detaljerad, löpande
bokföring och dermed sammanhängande års-
bokslut icke kunnat medhinnas, så är
|3|
dermed ingen skada skedd, och vid egendomens
förestående realisering skall jag icke plåga
Dig med småaktiga siffror, utan nöja mig
med en approximativ kalkyl öfver vår
ömsesidiga ställning till affären. Vid upp-
görandet af en sådan kalkyl hoppas jag dess-
utom kunna blifva Dig behjelplig då öfverlåtelse
till Janne och alla våra uppgörelser enligt öfver-
enskommelse torde komma att inträffa i
November, då jag hoppas kunna inflytta till
HforsHelsingfors. –
Klöfverfrö behöfva jag ej till nästa vår. –
Jag har tagit mer än tillräckligt blandadt
thimotei & klöfverfrö från egna ängar och har
dessutom klöfverfrö i förrådet i och för till-
blandning.
Det röda vinet, hvaraf jag anhåller om
50 buteljer, skulle jag helst vilja lemna hos
Dig så länge Du vill hysa dettillagt, och har jag
tänkt mig det som en af Åbotillagtjernvägens första
uppgifter att frambefordra viner till dess
egen invigning.
Min helsa befinner sig tyvärr i ett oförändradt
skick, kanske dock att hufvudet är något
lättare än det var i första början, men så
länge susningen icke tagit en sekunds uppe-
håll och äfven en lindrig värk ger sig allt som
oftast tillkänna, kan jag icke just märka
någon förbättring, ehuru en sådan dock strängt
taget måste ha inträffat. – Att det icke
är sämre med mig, kan jag åtminstone mycket
bestämdt försäkra. Jag skrifver i dag till
Wasastjerna och begär vidare instruktioner,
samt har anmodat Mmemadame Sofie att nästa
Thorsdag gå afhemta hans svar. – Jag skulle
neml.nämligen gerna se att han tage sig litet tid
till eftertanke, hvartill tillfälle saknades under
mina besök på hans vanliga mottagnings-
timmar. – Skulle Du tillfälligtvis träffa
honom, så har jag intet emot att Du fram-
ställer höfliga dubier ang.angående fullkomligheten
af hans föreskrifter.
Hjertliga helsningar till Dig och de Dina
från & genom Din broder
Torsten.
P. S. Jag skrifver i dag till Jätten och ber honom, om möjligt
ännu göra en sista förtviflad ansträngning för att rädda till
mig den raka vägen Kölly-Huhtis. – Det visar sig här tydligen, att ett veritabelt skoj
blifvit bedrifvet från Wahrens sida vis á vis ingeniörerna; i alla fall har han bedrifvit
sin sak så skickligt att det behöfs en jättekraft för att nedrifva hans byggnad. –
Vill Du vid tillfälle knycka på Jätten, så gör Du mig en stor tjenst. –
Tavastehus & Notsjö d. 13 SeptbrSeptember 1874.
Älskade Leo!
Tack för Ditt vänskapsfulla bref af gårdagen! – Äfven jag har med en viss spänning emotsett den 15 dennes då Dina föreläsningar skola vidtaga, hvilka Du redan från första början skulle vilja framställa som fulländade vetenskapliga verk. Att erfarenhet och routine måste i någon mon saknas hos en ung professor under hans första föreläsningar är emellertid så naturligt, att ingen kan vänta sig annat; deremot kan man begära af Dig att Du från första stunden skall lyckas intressera Dina åhörare och i sådant afseende är jag öfvertygad om att Dina föreläsningar skola röna den bästa framgång, i synnerhet om de, som jag förmodar, komma att fernissas med en viss anspråkslöshet i framställningssättet, som utgör den sanna förtjenstens skönaste prydnad och säkraste kännemärke.|2| Af allt hjerta önskar jag Dig framgång på Din nya bana och godt courage att öfvervinna de många svårigheter, som utan allt tvifvel skola yppa sig under de första stegen på densamma!
Det fägnar mig uppriktigt att Botby ändtligen mot slutet af Din förvaltning skänker Dig en verklig tillfredsställelse, såväl genom det framstående skick, hvartill Du lyckats bringa egendomen i alla afseenden, som ock genom de ovanligt vackra resultater densamma visar i ekonomiskt afseende under detta år, i trots af den i landet i allmänhet rådande missväxten. Såsom intressent i denna egendom har jag ingalunda kunnat undgå att med tacksamhet observera, huru Du egnat Botby en skicklig och omsorgsfull ledning och kanske ett större intresse än Din enskilda egendom Laitiala. Om en detaljerad, löpande bokföring och dermed sammanhängande årsbokslut icke kunnat medhinnas, så är|3| dermed ingen skada skedd, och vid egendomens förestående realisering skall jag icke plåga Dig med småaktiga siffror, utan nöja mig med en approximativ kalkyl öfver vår ömsesidiga ställning till affären. Vid uppgörandet af en sådan kalkyl hoppas jag dessutom kunna blifva Dig behjelplig då öfverlåtelse till Janne och alla våra uppgörelser enligt öfverenskommelse torde komma att inträffa i November, då jag hoppas kunna inflytta till HforsHelsingfors. –
Klöfverfrö behöfva jag ej till nästa vår. – Jag har tagit mer än tillräckligt blandadt thimotei & klöfverfrö från egna ängar och har dessutom klöfverfrö i förrådet i och för tillblandning.
Det röda vinet, hvaraf jag anhåller om 50 buteljer, skulle jag helst vilja lemna hos Dig så länge Du vill hysa det, och har jag tänkt mig det som en af Åbojernvägens första uppgifter att frambefordra viner till dess egen invigning.
|4|Min helsa befinner sig tyvärr i ett oförändradt skick, kanske dock att hufvudet är något lättare än det var i första början, men så länge susningen icke tagit en sekunds uppehåll och äfven en lindrig värk ger sig allt som oftast tillkänna, kan jag icke just märka någon förbättring, ehuru en sådan dock strängt taget måste ha inträffat. – Att det icke är sämre med mig, kan jag åtminstone mycket bestämdt försäkra. Jag skrifver i dag till Wasastjerna och begär vidare instruktioner, samt har anmodat Mmemadame Sofie att nästa Thorsdag gå afhemta hans svar. – Jag skulle neml.nämligen gerna se att han tage sig litet tid till eftertanke, hvartill tillfälle saknades under mina besök på hans vanliga mottagningstimmar. – Skulle Du tillfälligtvis träffa honom, så har jag intet emot att Du framställer höfliga dubier ang.angående fullkomligheten af hans föreskrifter.
Hjertliga helsningar till Dig och de Dina från & genom Din broder
Torsten.
P. S. Jag skrifver i dag till Jätten och ber honom, om möjligt ännu göra en sista förtviflad ansträngning för att rädda till mig den raka vägen Kölly-Huhtis. – Det visar sig här tydligen, att ett veritabelt skoj blifvit bedrifvet från Wahrens sida vis á vis
fr. gentemot ingeniörerna; i alla fall har han bedrifvit sin sak så skickligt att det behöfs en jättekraft för att nedrifva hans byggnad. – Vill Du vid tillfälle knycka på Jätten, så gör Du mig en stor tjenst. –