20.1.1877 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Puotila 20 tammikuuta 1877.
Rakas Alexandra!
Täällä oleskellessani hermoni ovat taas vähitellen palanneet tasapainoon, niin etten enää ole sellainen äreä ja ärtyisä tyyppi kuin lähtiessäni. – Matkalla minua vaivasi se, että olin tuottanut sinulle murhetta, kun jouduit näkemään minut niin ilkeänä ja kärsimättömänä ennen lähtöä. Annathan ukollesi anteeksi tämän itsehillinnän puutteen!
Mamselli Ahlbäckin perunkirjoitus on nyt tehty, ja sitten olen istunut pari tuntia keskustelemassa herra Jernströmin kanssa. – Hänen vaimonsa ei käynyt kaupungissa ollessaan sinua tapaamassa, mutta sille on selitys. Sen sijaan hän kävi – kätilön luona. Nuori rouvaparka oli nimittäin saanut keskenmenon ja ollut sen jälkeen koko ajan sairaana.
Ja nyt sanon hyvää yötä! Sillä en kirjoittanut tätä kertoakseni asioita, vain pyytääkseni anteeksi kärttyisyyttäni! Sano terveisiä pikku Celylle! – Huomisaamuna matka jatkuu Laitialaan. Sinun oma vanha
Leo.
Jos herra Wendell tulee, pyydä häntä vain odottamaan, mitä kotiin palattuani ilmoitan hänelle.
Original (transkription)
|1|
Botby 20 Jan.Januari 1877.
Min älskade Alexandra!
Under vistelsen här ha
mina nerver småningom åter kom-
mit i jemvigt, så att jag icke mera
är en sådan murrig och knarrig figur,
som vid min afresa. – Det plågade
mig under vägen, att jag beredt dig
obehaget att se mig så stygg och
otålig före afresan. Förlåt din gubbe
denna brist på sjelfbeherrskning!
Bouppteckningen efter mamsell Ahlbäck
är nu verkstäld, och sedan har jag sutit
par timmar och dividerat med herr
Jernström. – Att hans fru icke besökt
dig i staden, är förklarligt. Hon har i stället
besökt – barnmorskan. Den stackars unga
frun har nämligen haft missfall, och
derefter ständigt krasslat.
Och nu säger jag godnatt! Ty detta skrifves
icke för att berätta, endast för att be dig förlåta
mig för min fnurrighet! Helsa lilla Cely! – Imorgon
bittida bär det af till Laitiala. Din egen gamla
Leo.
Om hrherr Wendell komma, så bed honom blott invänta hvad jag efter hem-
komsten meddelar honom.
Botby 20 Jan.Januari 1877.
Min älskade Alexandra!
Under vistelsen här ha mina nerver småningom åter kommit i jemvigt, så att jag icke mera är en sådan murrig och knarrig figur, som vid min afresa. – Det plågade mig under vägen, att jag beredt dig obehaget att se mig så stygg och otålig före afresan. Förlåt din gubbe denna brist på sjelfbeherrskning!
Bouppteckningen efter mamsell Ahlbäck är nu verkstäld, och sedan har jag sutit par timmar och dividerat med herr Jernström. – Att hans fru icke besökt dig i staden, är förklarligt. Hon har i stället besökt – barnmorskan. Den stackars unga frun har nämligen haft missfall, och derefter ständigt krasslat.
Och nu säger jag godnatt! Ty detta skrifves icke för att berätta, endast för att be dig förlåta mig för min fnurrighet! Helsa lilla Cely! – Imorgon bittida bär det af till Laitiala. Din egen gamla
Leo.
Om hrherr Wendell komma, så bed honom blott invänta hvad jag efter hemkomsten meddelar honom.