19.4.1880 Nationalekonomi
Finsk text
Kansantaloustiede
Kevätlukukausi 1880
24. luento 19. huhtikuuta
3. luku. Tavaranvaihto ja tuotto
§ 5. Raha.
Kysymyksessä hinnan suhteesta arvoon on jo puhuttu rahasta.
Mitä raha on: tavaranvaihdon välittäjä, arvonmittari, vaihdon väline jne. Kaikki tämä on tiettyyn määrään saakka oikein. Se on tavara, joka on hyväksytty ja laillisesti määrätty palvelemaan kaikkien muiden tavaroiden arvon ilmauksena.
Vaikeus päästä lainkaan mihinkään arvon arviointiin yksinkertaisessa siemenviljan vaihdossa vaatteisiin jne. – On ikään kuin paljon helpompaa verrata eri esineiden pituutta ilmaisemalla se kyynärinä, jalkoina jne. kuin silloin, kun niiden arvo määritellään hintana, rahassa.
Mutta samoin kuin esineellä itsellään on oltava mitta, kun sillä mitataan jonkin muun pituutta, – tai sillä itsellään on oltava mittaamisessa oma paino, niin myös sillä, joka mittaa arvoa, on myös itsellään oltava arvo.
Vuodat, vilja, kotilot jne. Vaikeita jakaa tai säilyttää, eivät aina edes haluttavia.
Tavaran, joka kelpaa vaihdon välineeksi ja arvon mittariksi, on oltava jaettavissa, yleisesti haluttu, ja sitä on voitava säilyttää vahingoittumattomana.
Miten kulta ja hopea täyttävät nämä ehdot.
Halu koristautua vanhimpina aikoina – (jalokivien arviointi oli vaikeaa, koska niitä oli erilaisia eikä niitä voinut jakaa). – Kullan ja hopean puhtaus on helposti tutkittavissa. – Vähitellen keksittiin rahan lyöminen. Pian tuli valtion asiaksi taata rahan arvo, vaikkakin väärinkäyttöä ilmeni.
Lait eivät muokkaa rahan arvoa.
Kun rahan käytöstä tuli säännöllistä, niin siitä oli tullut väline, jonka avulla yhteiskunnan eri jäsenten tulot jaettiin, ja se oli mitta, jolla jokainen arvioi varallisuuttaan. Kun rahalla hankkii itselleen kaikkea muuta, niin sitä on katsottu varsinaiseksi vauraudeksi: Yleisesti uskotaan siihen, että myyminen rahaa vastaan on hyvä asia, ostaminen rahalla huono asia. Merkantilismi.
Pohjimmiltaan kaupanteot ovat kuitenkin samanlaisia kuin rahaa ei olisikaan. Vaihdan viljani rahaan hankkiakseni tällä välineellä vaihtokaupassa itselleni vaatteita, työkaluja jne. Ovathan minulle varoja tuottavat kuitenkin muita arvoja. Vain kultakaivoksen tuotolla on välitön rahasisältö. Rahaa ei voi sellaisenaan kuluttaa käytössä, se on tavallaan yleinen viittaus kaikkiin niihin tavaroihin, joita voin tarvita.
Arvoja koskevat lainalaisuudet eivät siis muuttuneet rahankäyttöön siirryttäessä. Uusi tekijä on vain se, mikä on rahan arvo verrattuna kaikkiin muihin tavaroihin.
Raha = tavara, jonka arvon määräävät tiettynä aikana kysyntä ja tarjonta ja tämän ajan kuluessa aiheutuneet valmistuskustannukset samalla tavoin kuin kaikkien muidenkin tavaroiden arvon.
Rahan arvo, penningin kaksoismerkitys: 1) sen vaihtoarvo, ostokyky. Alhaiset hinnat = rahan arvo korkea, korkeat hinnat, päinvastoin. Rahan arvo on käänteinen hintoihin verrattuna, sen arvo nousee, kun hinnat laskevat ja päinvastoin.
Mutta sitä käytetään myös pääomalakien ollessa kyseessä. Osoita, miksi tämä ei ole oikein. Lainaus tapahtuu tavallisesti rahan muodossa. Siitä väärinkäsitys, että korkokanta olisi sen ajankohdan rahayksikön arvon ilmentäjä: se on vain osoitus pääomamarkkinoiden tilanteesta. Miten sitten vastaisuudessa.
Rahan arvo riippuu sen määrästä. Amerikan löytäminen vähensi sitä – samoin kuin Australian. Kalifornian tilanne taas lisäsi sen määrää ja alensi arvoa joksikin ajaksi. Vaihtelua tässä on kullan ja hopean välillä. – Edelleen näin on joka maassa: Kysyntä ja tarjonta. Jokainen toisten tavaroiden myyjä on rahan ostaja tai [...]oläslig/saknad text. Raha ja tavarat etsivät toisiaan tullakseen vaihdetuiksi. Kummankin kokonaissumma vaikuttaa hintaan.
Äkillinen rahan virtaaminen johonkin maahan: ulkomainen valtionlaina, epätavallisesti tuettu vienti. Suomi vuosina 1874–76. Ja vastakohta, katovuodet, huono vientitilanne. – Muiden tavaroiden vähenemisellä on samanlainen vaikutus kuin rahan vähenemisellä.
Ei vain määrä vaan myös se nopeus, jolla raha kiertää. Yhdellä kolikolla voi sen kiertäessä suorittaa kuukaudessa 10 tai 100 ostosta – sen vaikutus on tuolloin aivan erilainen.
Rahan tarjonnan muodostaa se todella ostamisessa hyödynnetty rahan ja kaupantekojen määrä, johon sitä käytetään.
Valtion [...]oläslig/saknad text maksaminen. Ei vaikuta hintoihin, koska tällainen raha kuuluu normaalin rahavirtaan eikä etsi uutta sijoituspaikkaa. Riippuu edelleen tuotantokustannuksista.
[...]oläslig/saknad text rahan hinta, – rahankulun ohjaaminen. – Kaivostyön kalleus.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 80.
Nationalekonomitillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 80.
24 FörelFöreläsningen
19 April.
3 Kap.Kapitlet Utbytet.
§ 5. Myntet.
I fråga om prisets förhållande till värdet redan talat
om myntet.
Hvad är myntet: bytesförmedlare, värdemätare,
cirkulationsmedel etcetcetera. Allt detta till en viss grad riktigt.
Den vara, som är antagen och lagligen bestämd till att tjena
såsom uttryck för alla andra varors värde.
Svårigheten att alls komma till ngnnågon värde uppskattning,
vid enkla bytet af säd mot kläder etcetcetera. – Liksom vida
lättare att jförajämföra olika föremåls längd genom att uttrycka
den i aln, fot etcetcetera, lika så när de bestäms i pengar, mot
ett pris.
Men liksom det som skall mäta en längd sjelf måste
ha sådan, – eller en vigt sjelf väga, likaså måste det
som mäter värdet, sjelft ha värde.
Hudar, säd, snäckor etcetcetera. Svåra att dela, att förvara,
icke alltid begerligasvårtytt.
Den vara som duga till att förmedla byten och mäta värde,
måste vara delbar, allmänt eftersökt och kunna bevaras
utan att taga skada.
Huru guld och silfver fylla dessa vilkor.
Begäret att smycka sig i äldsta tider – (stenarnas uppskattning
svårt, emedan olika slag, delbarhet saknas). – Guld och
silfver lätta att till sin renhet undersökas. – Småningom
myntningen uppfunnen. Blef snart statsangelägenhet
för att garantera myntets värde, ehuru nog missbruk.
Myntet modifiera icke lagarna för värdet.
När bruket af mynt blef regelbundet, så ha de blifvit
medlet, hvarmedelst de skilda samhällsmedlemarnas inkomster för-
delats, och måttet hvarmed en hvar uppskattat sina tillgångar.
Då man genom myntet skaffar sig allt annat, så det betrak-
tats som den egentlegentliga rikedomen: allmän tro att försälja
med mynt en god sak, köpa för mynt en dålig sak. Mercan-
tilismen.
I grunden transaktioner dock de samma som om ej mynt fanns.
Jag byter mina spanmål mot mynt, för att med detta medelsvårtytt
byta mig kläder, redskap etcetcetera. Det är dock andra värden
som bereda mig tillgångar. Endast guldgrufvans reveny bestå
|2|
omedelbart i myntinnehåll. Myntet kan ej sssåsom sådant för-
brukas, det är liksom en generel anvisning på alla
de varor jag kan behöfva.
Alltså värdelagar ej ändrade genom myntets införande
endast den nya faktorn hvad är myntets värde jfdtjämfört
med alla andra varor.
Myntet = en vara, dess värde bestämmas för tiden, liksom
hvarje annan varas, genom anbud och efterfrågan och under tidens
lopp genom tillverkningskostnader.
Myntets värde penningensvårtytttillagt dubbel betydelse: 1o) dess bytesvärde
köpfömåga. Låga pris = myntets värde högt, – höga
pris, tvärtom. Myntets värde omvändt till prisen,
höjer sig när dessa sjunka och tvärtom.
Men begagnas ock i fråga om kapital lagarsvårtytt. Visa hvarför
detta orätt. Utlåning sker vanligen i form af pengar. Deraf för-
villelse att räntefoten vore exponent af myntets värde
för tiden: den är exponent af kapital marknadens
ståndpunkt. Huru framdeles.
Myntets värde beror på dess mängd. Amerikas upptäckt
minskade – likaså Australien, Kalifornien ökade mängden,
sänkte värdet för en tid. Variation härå mellan guld och
silfver. – Vidare så i hvarje land: Anbud och efterfråefterfrågan.
Hvarje säljare af andra varor är köpare af mynt eller [...]oläslig/saknad text.
Mynt och varor uppsöka hvarandra för att utbytas.
Totalsumman af hvardera verka på priset.
Plötsligt penningflöde i ett land: utrikes statslånsvårtytt,
ovanligt stöda export. Finland 1874–76. Och motsatsen,
missväxt, dålig export. – Minskning i andra varor
lika verkan som minskning i mynt.
Icke blott af mängden, men äfven af den snabbhet.
hvarmed det cirkulera. 1 stycke kan göra på en månad
10 köp eller 100 köp – dess verkan röja sig då helt olika.
Det är det verkligt till köp begagnade myntet
och antalet transaktioner som dermed göres, som
utgör anbudet af mynt. –
Utbetalning af stats [...]oläslig/saknad text. Verka ej
på priser, emedan sådana mynt hör till normala utflödet och
söker ej åter placering. – Beror vidare af produktionskostnad.
[...]oläslig/saknad text, myntets kostnad, – myntförinningensvårtytt. – Grufarbetens dyrhet.
Nationalekonomitillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 80.
24 FörelFöreläsningen
19 April.
3 Kap.Kapitlet Utbytet.
§ 5. Myntet.
I fråga om prisets förhållande till värdet redan talat om myntet.
Hvad är myntet: bytesförmedlare, värdemätare, cirkulationsmedel etcetcetera. Allt detta till en viss grad riktigt. Den vara, som är antagen och lagligen bestämd till att tjena såsom uttryck för alla andra varors värde.
Svårigheten att alls komma till ngnnågon värde uppskattning, vid enkla bytet af säd mot kläder etcetcetera. – Liksom vida lättare att jförajämföra olika föremåls längd genom att uttrycka den i aln, fot etcetcetera, lika så när de bestäms i pengar, mot ett pris.
Men liksom det som skall mäta en längd sjelf måste ha sådan, – eller en vigt sjelf väga, likaså måste det som mäter värdet, sjelft ha värde.
Hudar, säd, snäckor etcetcetera. Svåra att dela, att förvara, icke alltid begerligasvårtytt.
Den vara som duga till att förmedla byten och mäta värde, måste vara delbar, allmänt eftersökt och kunna bevaras utan att taga skada.
Huru guld och silfver fylla dessa vilkor.
Begäret att smycka sig i äldsta tider – (stenarnas uppskattning svårt, emedan olika slag, delbarhet saknas). – Guld och silfver lätta att till sin renhet undersökas. – Småningom myntningen uppfunnen. Blef snart statsangelägenhet för att garantera myntets värde, ehuru nog missbruk.
Myntet modifiera icke lagarna för värdet.
När bruket af mynt blef regelbundet, så ha de blifvit medlet, hvarmedelst de skilda samhällsmedlemarnas inkomster fördelats, och måttet hvarmed en hvar uppskattat sina tillgångar. Då man genom myntet skaffar sig allt annat, så det betraktats som den egentlegentliga rikedomen: allmän tro att försälja med mynt en god sak, köpa för mynt en dålig sak. Mercantilismen.
I grunden transaktioner dock de samma som om ej mynt fanns. Jag byter mina spanmål mot mynt, för att med detta medelsvårtytt byta mig kläder, redskap etcetcetera. Det är dock andra värden som bereda mig tillgångar. Endast guldgrufvans reveny bestå|2| omedelbart i myntinnehåll. Myntet kan ej sssåsom sådant förbrukas, det är liksom en generel anvisning på alla de varor jag kan behöfva.
Alltså värdelagar ej ändrade genom myntets införande endast den nya faktorn hvad är myntets värde jfdtjämfört med alla andra varor.
Myntet = en vara, dess värde bestämmas för tiden, liksom hvarje annan varas, genom anbud och efterfrågan och under tidens lopp genom tillverkningskostnader.
Myntets värde penningensvårtytt dubbel betydelse: 1o) dess bytesvärde köpfömåga. Låga pris = myntets värde högt, – höga pris, tvärtom. Myntets värde omvändt till prisen, höjer sig när dessa sjunka och tvärtom.
Men begagnas ock i fråga om kapital lagarsvårtytt. Visa hvarför detta orätt. Utlåning sker vanligen i form af pengar. Deraf förvillelse att räntefoten vore exponent af myntets värde för tiden: den är exponent af kapital marknadens ståndpunkt. Huru framdeles.
Myntets värde beror på dess mängd. Amerikas upptäckt minskade – likaså Australien, Kalifornien ökade mängden, sänkte värdet för en tid. Variation härå mellan guld och silfver. – Vidare så i hvarje land: Anbud och efterfråefterfrågan. Hvarje säljare af andra varor är köpare af mynt eller [...]oläslig/saknad text. Mynt och varor uppsöka hvarandra för att utbytas. Totalsumman af hvardera verka på priset.
Plötsligt penningflöde i ett land: utrikes statslånsvårtytt, ovanligt stöda export. Finland 1874–76. Och motsatsen, missväxt, dålig export. – Minskning i andra varor lika verkan som minskning i mynt.
Icke blott af mängden, men äfven af den snabbhet. hvarmed det cirkulera. 1 stycke kan göra på en månad 10 köp eller 100 köp – dess verkan röja sig då helt olika.
Det är det verkligt till köp begagnade myntet och antalet transaktioner som dermed göres, som utgör anbudet af mynt. –
Utbetalning af stats [...]oläslig/saknad text. Verka ej på priser, emedan sådana mynt hör till normala utflödet och söker ej åter placering. – Beror vidare af produktionskostnad.
[...]oläslig/saknad text, myntets kostnad, – myntförinningensvårtytt. – Grufarbetens dyrhet.