5.6.1875 Vid Dannemora gruva, under studentmötet i Uppsala
Finsk text
Vaikka täältä Dannemorasta saamani vaikutelmat vilkkaasta keskinäisestä yhdessäolosta ovat innostaneet minut pyytämään puheenvuoroa, sallinette minun kuitenkin pyytää herroja ensiksi siirtymään hetkeksi kanssani ajassa muutaman tunnin taaksepäin, unohtumattomaan aamuhetkeen Odinin kukkulalla. Opiskelijatapaamisten merkitystä niin ylistävästi tulkinneet sanat ovat epäilemättä saaneet vastakaikua meidän kaikkien sydämissämme. Mutta haluaisin täällä erityisesti korostaa sitä syvää liikutusta, jota suomalaiset opiskelijat kokivat professori Holmgrenin heille osoittaman tervehdyksen ansiosta. Nämä sanat jäivät sydämiimme, ja tulemme uskollisesti säilyttämään ne muistoissamme. Niistä on myös virrannut meihin, opiskelijatapaamisten uusiin tulijoihin, tämä vanhan veljeyden lämmin liekki, jonka kokeminen on niin mieltä ylentävää.
Ja uskon varmasti, etteivät meidän norjalaiset ja tanskalaiset veljemme kadehdi meitä suomalaisia siitä, että meitä on erityisesti muistettu, onhan itse asiassa ystävyys ruotsalaisten ja suomalaisten välillä vanhempaa kuin kolmen varsinaisen skandinaavisen kansan kesken. Kun kristinuskon valo kohosi ruotsalaisten ylle, he toivat sen mukanaan Suomeen. Ruotsalaisilta, ja heidän kanssaan, Suomen kansa on oppinut, miten lakeja säädetään ja oikeutta jaetaan. Yhdessä he ovat käyneet suuria taisteluja, jotka ovat koetelleet miehuutta ja jättäneet tuleville sukupolville perinnöksi valtavan hyvän muiston loistokkaista urotöistä.
Koskaan ei tätä niin syvään juurtunutta ystävyyttä pystytä meiltä riistämään.
Mutta nyt jätän tämän aiheen. Junan lähtösignaali kajahti, ja sanomatta jäi, mitä olisin halunnut lausua, kun tämä veljespiiri oli vielä koossa ikiaikaisilla hautakummuilla. Ja nyt tällä hetkellä tulevat esiin muut ajatukset.
Hyvät herrat! Jos me yritämme tältä paikalta, jonne ovat kokoontuneet neljän pohjoismaan älymystön edustajat, vangita sielumme silmiin kuvan siitä elämästä, jota nyt näissä maissa eletään, niin minkälaisen näkymän mahtavatkaan katseemme kohdata? Kyllä vain, niin etelässä kuin pohjoisessa, niin idässä kuin lännessä, näemme siellä vallitsevan uupumattoman toimeliaisuuden. Talonpoika puurtaa auransa kahvoissa, seppä takoo alasimensa ääressä, malmia räjäytetään kaivosten käytävissä, koneiden melu kaikuu tehtaista, veturit kiiruhtavat eteenpäin kaikkiin suuntiin, höyrylaivat kyntävät laineita merellä ja järvillä ja joilla – kaikkialla tehdään työtä innolla ja taukoamatta, voimalla ja sitkeydellä, tätä työtä, jota nimitetään aineelliseksi työksi. Onko tämä työ vierasta meille, teoreettisen työn, ihanteellisten intressien miehille? Pitäisikö meidän suhtautua siihen välinpitämättömästi? Ei, kaukana siitä. Toki näyttää siltä, että mainittu toiminta tähtää vain materiaalisen tuotannon, aineellisten tarpeiden tyydyttämiseen, mutta kun ajatellaan sen seurauksia, yleisen hyvinvoinnin kohottamista, välttämättömän, kansakunnan edistymisen hyväksi käytettävän materiaalisen perusvoiman tuottamista, se osoittautuu yhtä oleellisen tärkeäksi isänmaan hyvinvoinnille kuin idealistinen taistelu. Eikä tämä ole ainoa asia, joka yhdistää idealistiset ja aineellista hyvää tuottavat pyrkimykset. Tiedon palvelukseen elämänsä omistavilla on myös myönteinen tehtävä täytettävänä tätä toista, laajaa työsarkaa kohtaan. Näissä neljässä maassa, joissa skandinaavinen sivistys vallitsee, on tietenkin tehty paljon työtä sivistyksen valon levittämiseksi. Mutta kuka haluaisi kieltää, etteikö paljon ole vielä tekemättä tässä asiassa. Sillä päämääränhän täytyy olla, että tieto ja valistus saavat vallita jokaisessa mökissä, jokaisessa pohjoismaisessa miehessä ja naisessa, oli heidän elämänkulkunsa miten vaatimaton ja huomiota herättämätön tahansa. Vasta silloin, kun jokainen kansalainen voi osallistua yhteisten asioiden hoitoon itsetietoisena ja asioista perillä olevana, vasta silloin isänmaan hyvinvointi on kaikin puolin turvattu. Silloin on demokratian periaate toteutunut sanan todellisessa merkityksessä, ja silloin myös ajatus korkeammasta, idealistisemmasta päämäärästä kuin päivän tarpeesta ja oman voiton pyynnistä voi elävöittää ja jalostaa aineellista toimeliaisuutta. Virratkoon pohjoismaisten korkeakoulujen sivistyksen valo entistä runsaammin kansojemme ylle!
Hyvät herrat! Olemme täällä yhdessä Ruotsin tuotannollisen työn ylpeistä keskuksista. Juuri tällaisten suurten teollisuusyritysten johtoa kutsutaan toimimaan yhdistävinä lenkkeinä teorian ja käytännön kesken, älymystön pyrkimysten ja käytännön työläisen ammatin välillä. Käyttäkäämme siis tätä tilaisuutta hyväksemme ja tyhjentäkäämme kunnioituksen ja arvonannon malja tämän päivän kunnioitetun isäntämme, yhden tämän tärkeän yhteiskunnallisen tehtävän edustajan, Dannemoran tehtaan asiantuntevan johtajan kunniaksi. Eläköön vapaaherra Tham!
Original (transkription)
|25|
Vid studentmötet i Upsala? Antagl på 70 talet.tillagt senare
Om det ock är intrycken af denna liffulla
samvaro här vid Dannemora, som föranledt mig
att begära ordet, tillåter jag mig dock att främst bedja
HHHerrarne för ett ögonblick följa mig några timmar tillbaka
i tiden, till den oförgätliga morgonstunden vid Odins
högar. De ord, i hvilka der studentmötenas betydelse
så vältaligt tolkades, hafva utan tvifvel funnit gen-
klang i allas våra hjertan. Men hvad jag önskade
att här särskildt betyga, är attstruket den djupatillagt rörelse med hvilken
de finska studenterna förnummo professor Holmgrens
helsning till nykomlingarna vid studentmötenastruket demtillagt. Vi hafva
gripits af dessa ord och skola i troget minne demtillagt bevara.
Äfven ur dem har emot oss, nykomlingarne vid studentmötena,tillagt strömmat [...]oläslig/saknad text
[...]oläslig/saknad text denna varma flägt af gam-
malt broderskap, som det är så ljuft att erfara. – Och
jag tror mig kunna med visshet antagastruket förvissotillagt, att våra norska
och danska bröder ochstruket icke skola missunna oss finnar
att sålunda hafva blifvitstruket att sålunda hafva blifvit
särskildt ihågkomne. – Äldre är ju, i sjelfva verket
vänskapen mellan svensk och finne, än emellan
de tre egentligen skandinaviska folken. När kristen-
domens ljus uppgick öfver svenskarna, bragte de
det öfver till Finland. Af svenskarna och med dem,
har Finlands folk lärt huru lag skall stiftas
och rätt skall skipas. Tillsammans gingo de i de
stora strider, som pröfvade mandomen och som
lemnat bedrifternas glans såsom hugstort minne
i arf åt kommande slägten.
Aldrig kan den utplånas, den vänskap, som slagit
så djupa rötter ......
Men jag lemnar nu detta ämne. Bantågets afgångs-
signal vållade att hvad jag velat uttala då denna brödra-
krets ännutillagt var samlad på de åldriga grafhögarnastruketkullarnatillagt, förblef
osagdt. Och vidstruket i den stund som nu är, är det andra
tankar som träda fram.
Mina HhHerrar! Om vi söka med själens ögastruket [...]oläslig/saknad text
nu, från denna plats, der en intelligensens representation
från de fyra nordiska länderna är församlad, med själens
öga söka fangastruket uppfånga en bild af denstruketttillagt verksamhetstruket liftillagt som
[...]oläslig/saknad text i detta nu lefvertillagt i dessa länder, hvad syn möter väl då våra
blickar? Jo, i söder som i norr, i öster som i vester
se vi rastlös verksamhet råda. Bonden sträfvar
vid sin plog, smedan hamrar vid sin härd, malmen spränges i grufvornas schakt,tillagt maski-
nernas buller ljuder från fabrikerna, lokomoti-
ven ila fram i alla riktningar, forslande varor i mängd,struket
ångbåtar klyfva vågen på haf och sjö och flodtillagt – öfverallt pågår med ifver och oro, med kraft och ihärdighet
detta arbete som man benämnt det materiella
arbetet. Är detta arbete främmande för oss, det teoretiska
arbetets, de ideala intressenas män? Skola vi förhålla
oss likgiltigt gentemot detsamma? Nej, långtifrån.
Väl är det synbarligen blott den materiella produktionen,
de materiella behofvens tillfredsställande, materiella skatters
förvärfvande, som besagda arbetastruket verksamhettillagt åsyftar. Men i sina följder,
det allmänna välståndets höjande, beredande af det nödvän-
diga substratet af materiel kraft för nationens framåtskridande,
framstår det såsom likaväsentligt för fäderneslandets väl,
som kampen för idéerna. Och det är ej blott häristruket sålunda,
ett samband förefinnes mellan de ideala och de materiellt
produktiva sträfvandena. De som egna sitt lif åt vetandets
tjenst, de hafva äfven en positivt uppgift att fullfölja
gentemot detta andra vida arbetsfält. I dessa fyra länder
der skandinavisk bildning råder har visserligen mycket gjorts
för utbredandet af bildningens ljus. Men hvem ville förneka
att oändligt mycket ännu återstår att göra i denna riktning.
Ty målet måste ju vara, att vetande och upplysning må varda
hemmastadda i hvarje hydda, hos hvarje man och qvinna
bland våra folkstruket af nordens folktillagt, huru anspråkslös och undanskymd
dess lefnadsbana och må vara. [...]oläslig/saknad text Dåstruket Först dåtillagt, när hvarje
medborgare sjelfmedvetet och insigtsfullt kan deltaga
i allmänna ärenden, först dåstruket först dåtillagt är fäderneslandets
väl allsidigt betryggadt.tillagtochstruket Och då är [...]oläslig/saknad text demo-
kratins princip i sann menning förverkligad, och då skall
[...]oläslig/saknad text äfven den materiella verksamheten lifvas och
förädlas af tanken på högre, idealare mål, än omsorgen
om dagens behof och egen vinning. Måtte från nordens
högskolor bildningens ljus i allt rikare floder strömma
ut öfver våra folk!
Mina Hh.Herrar Vi befinna oss här vid en af de stolta central-
punkterna för Sveriges produktiva arbete. Det är ledarne
för [...]oläslig/saknad text sådana stora industriela företag, som närmast
är kallade att utgöra förmedlingslänkar mellan teori
och praxis, mellan intellegensens sträfvanden och den prak-
tiska arbetarens värf. Låtom oss begagna detta tillfälle att
för en af representantena för denna vigtiga samhällsuppgfit,
för den insigtsfulle ledaren af Dennemora verk, [...]oläslig/saknad text vår
ärade värd idag, tömma en högaktningens och erkänslans skål.
Lefve friherre Tham!
Om det ock är intrycken af denna liffulla samvaro här vid Dannemora, som föranledt mig att begära ordet, tillåter jag mig dock att främst bedja HHHerrarne för ett ögonblick följa mig några timmar tillbaka i tiden, till den oförgätliga morgonstunden vid Odins högar. De ord, i hvilka der studentmötenas betydelse så vältaligt tolkades, hafva utan tvifvel funnit genklang i allas våra hjertan. Men hvad jag önskade att här särskildt betyga, är den djupa rörelse med hvilken de finska studenterna förnummo professor Holmgrens helsning till dem. Vi hafva gripits af dessa ord och skola i troget minne dem bevara. Äfven ur dem har emot oss, nykomlingarne vid studentmötena, strömmat denna varma flägt af gammalt broderskap, som det är så ljuft att erfara. – Och jag tror förvisso, att våra norska och danska bröder icke skola missunna oss finnar att sålunda hafva blifvit särskildt ihågkomne. – Äldre är ju, i sjelfva verket vänskapen mellan svensk och finne, än emellan de tre egentligen skandinaviska folken. När kristendomens ljus uppgick öfver svenskarna, bragte de det öfver till Finland. Af svenskarna och med dem, har Finlands folk lärt huru lag skall stiftas och rätt skall skipas. Tillsammans gingo de i de stora strider, som pröfvade mandomen och som lemnat bedrifternas glans såsom hugstort minne i arf åt kommande slägten.
Aldrig kan den utplånas, den vänskap, som slagit så djupa rötter ......
Men jag lemnar nu detta ämne. Bantågets afgångssignal vållade att hvad jag velat uttala då denna brödrakrets ännu var samlad på de åldriga grafkullarna, förblef osagdt. Och i den stund som nu är, är det andra tankar som träda fram.
Mina HhHerrar! Om vi nu, från denna plats, der en intelligensens representation från de fyra nordiska länderna är församlad, med själens öga söka uppfånga en bild af det lif som i detta nu lefver i dessa länder, hvad syn möter väl då våra blickar? Jo, i söder som i norr, i öster som i vester se vi rastlös verksamhet råda. Bonden sträfvar vid sin plog, smedan hamrar vid sin härd, malmen spränges i grufvornas schakt, maskinernas buller ljuder från fabrikerna, lokomotiven ila fram i alla riktningar, ångbåtar klyfva vågen på haf och sjö och flod – öfverallt pågår med ifver och oro, med kraft och ihärdighet detta arbete som man benämnt det materiella arbetet. Är detta arbete främmande för oss, det teoretiska arbetets, de ideala intressenas män? Skola vi förhålla oss likgiltigt gentemot detsamma? Nej, långtifrån. Väl är det synbarligen blott den materiella produktionen, de materiella behofvens tillfredsställande, materiella skatters förvärfvande, som besagda verksamhet åsyftar. Men i sina följder, det allmänna välståndets höjande, beredande af det nödvändiga substratet af materiel kraft för nationens framåtskridande, framstår det såsom likaväsentligt för fäderneslandets väl, som kampen för idéerna. Och det är ej blott sålunda, ett samband förefinnes mellan de ideala och de materiellt produktiva sträfvandena. De som egna sitt lif åt vetandets tjenst, de hafva äfven en positivt uppgift att fullfölja gentemot detta andra vida arbetsfält. I dessa fyra länder der skandinavisk bildning råder har visserligen mycket gjorts för utbredandet af bildningens ljus. Men hvem ville förneka att oändligt mycket ännu återstår att göra i denna riktning. Ty målet måste ju vara, att vetande och upplysning må varda hemmastadda i hvarje hydda, hos hvarje man och qvinna af nordens folk, huru anspråkslös och undanskymd dess lefnadsbana och må vara. Först då, när hvarje medborgare sjelfmedvetet och insigtsfullt kan deltaga i allmänna ärenden, först då är fäderneslandets väl allsidigt betryggadt. Och då är demokratins princip i sann menning förverkligad, och då skall äfven den materiella verksamheten lifvas och förädlas af tanken på högre, idealare mål, än omsorgen om dagens behof och egen vinning. Måtte från nordens högskolor bildningens ljus i allt rikare floder strömma ut öfver våra folk!
Mina Hh.Herrar Vi befinna oss här vid en af de stolta centralpunkterna för Sveriges produktiva arbete. Det är ledarne för sådana stora industriela företag, som närmast är kallade att utgöra förmedlingslänkar mellan teori och praxis, mellan intellegensens sträfvanden och den praktiska arbetarens värf. Låtom oss begagna detta tillfälle att för en af representantena för denna vigtiga samhällsuppgfit, för den insigtsfulle ledaren af Dennemora verk, vår ärade värd idag, tömma en högaktningens och erkänslans skål.
Lefve friherre Tham!