29.7.1881 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Järvelä ja Laitiala 29. heinäkuuta 81.
Parahin Setä!
Näillä riveillä haluan vain toivottaa Sedälle onnea lomien alkamisesta. Kymmenen kuukauden tauottoman aherruksen ja suuren sielunponnistuksen jälkeen voi olla aika levähtää vähän luonnon helmassa, kaukana poliittisen maailman monenkirjavasta uurastuksesta!
Perheeni naiset yhtyvät onnentoivotukseeni, pahoitellen vain, kuten minäkin, että Toivoranta on liian kaukana Laitialasta, jotta erilliset ryhmämme pääsisivät lähempiin kosketuksiin kesäisen yhdessäolon aikana.
Täällä kaikki sujuu tasaista latuaan. Myrskyt pauhaavat, sadekuurot estävät heinänkorjuun, muutaman päivän ajan on kuin pilan päiten ollut kesäisen lämmintä, sitten taas viileää. Mutta me yritämme pitää mielialaa yllä ja hoitaa sitkeästi hommamme.
Mitä minuun tulee, on kuitenkin myönnettävä, ettei työ suju niin hyvin kuin toivoisin.
”Naturam furca pellas ex” (vaikka lappaisi luonnon talikolla pihalle) – ja luonto on vähän kankea eikä juuri tarjoa syrjähyppyä mielikuvituksen puolelle.
Heinäsato jää hyvin niukaksi, kaikki muu keskinkertaiseksi, mutta perunoista ja ohrasta saadaan melko hyvä sato, – ellei niitä pure pakkanen, mitä ei yleensä tapahdu ensimmäisenä Laitialassa.
Pyydän Setää kertomaan Constantinille ja Henrikille, reippaille opiskelijoille, sydämelliset terveiset; – ja siinä toivossa, että me voimme kahden kuukauden kuluttua tavata hyvien nesteiden äärellä, kirjoitan minä
Sedän uskollisin
Leo M.
Original (transkription)
|1|
Järvelä et Laitiala 29 Juli 81.
Bäste Farbror!
Syftemålet med dessa rader
är blott, att lyckönske Farbror
till feriernas ingång. Det kan
vara på tiden att efter tio
månader af oafbruten ansträng-
ning och mycken själsprövning
få hvila ut någon tid i na-
turens sköte, oberörd af den
politiska verldens mångbrokiga
äflan!
Alla mina damer instämma
i denna min lyckönskan,
endast beklagande liksom jag
att Toivoranta skall ligga
|2|
så långt från Laitiala, att
ingen närmare beröring mellan
våre skilde grupper kan ega
rum under sommarkampanjen.
Här går allt sin jemna gång.
Stormarna hvina, regnskurar
hindra höets inbergande,
några dagar har det på skämt
varit sommarvarmt, sedan
åter kyligt. Men vi bjuda
till att hålla lynnet godt och
enhvar fullgöra sina prestanda.
Hvad mig vidkommer, måste
jag dock medgifva, att det icke
lider så bra undan med arbetet,
som jag skulle önska.
”Naturam furca pellas ex”
– och naturen är litet trög och
|3|
derjämte litet böjd för snedsprång
inom fantasiens gebit.
Höskörden blir ytterst klen,
allt annat medelmåttigt, dock
poteter och korn ganska bra, – om
ej frosten kniper dem, hvilket
icke just plär ske här på
Laitiala.
Jag ber att Farbror ville till
Constantin och Henrik, de raska
studenterna, framföra min
hjertliga helsning; – och med
den förhoppning att vi om två
månader må råkas vid
goda vätskor, tecknar jag
Farbrors tillgifnaste
Leo M.
Järvelä et Laitiala 29 Juli 81.
Bäste Farbror!
Syftemålet med dessa rader är blott, att lyckönske Farbror till feriernas ingång. Det kan vara på tiden att efter tio månader af oafbruten ansträngning och mycken själsprövning få hvila ut någon tid i naturens sköte, oberörd af den politiska verldens mångbrokiga äflan!
Alla mina damer instämma i denna min lyckönskan, endast beklagande liksom jag att Toivoranta skall ligga|2| så långt från Laitiala, att ingen närmare beröring mellan våre skilde grupper kan ega rum under sommarkampanjen.
Här går allt sin jemna gång. Stormarna hvina, regnskurar hindra höets inbergande, några dagar har det på skämt varit sommarvarmt, sedan åter kyligt. Men vi bjuda till att hålla lynnet godt och enhvar fullgöra sina prestanda.
Hvad mig vidkommer, måste jag dock medgifva, att det icke lider så bra undan med arbetet, som jag skulle önska.
”Naturam furca pellas ex”
lat. ”hon kommer dock igen”; travesti av Jens Baggesen (1792) efter lat. naturam expellas furca, tamen usque recurret; sv. du må driva ut naturen med högaffel, hon ska likväl komma tillbaka. – och naturen är litet trög och|3| derjämte litet böjd för snedsprång inom fantasiens gebit.
Höskörden blir ytterst klen, allt annat medelmåttigt, dock poteter och korn ganska bra, – om ej frosten kniper dem, hvilket icke just plär ske här på Laitiala.
Jag ber att Farbror ville till Constantin och Henrik, de raska studenterna, framföra min hjertliga helsning; – och med den förhoppning att vi om två månader må råkas vid goda vätskor, tecknar jag
Farbrors tillgifnaste
Leo M.