27.4.1880 Nationalekonomi
Finsk text
Kansantaloustiede
Kevätlukukausi 1880
29. luento 27. huhtikuuta
§ 8, jtk. Kaupan vapaus.
Muista oikaista laskuvirhe. Suomen tuonnin ylijäämä ei ylittänyt viennin arvoa vuosina 1873 – 76 150:lla vaan 180 miljoonalla markalla. Se olisi siis vieläkin huomattavampi, jos myös sotilasmenot laskettaisiin mukaan Venäjän rahtikuljetuksiin.
Tässä miten kansainväliset maksut tapahtuvat.tillagt i marginalen
Muistuta: että tavaroita ostetaan, koska niitä halutaan. Tuonnin määrä on osoitus kansakunnan kyvystä hankkia itselleen sellaisia välttämättömyyksiä tai miellyttäviä asioita, joita se ei itse tuota tai ei tuota riittävästi. Tästä on suuressa määrin kysymys. Jokainen eri viejä haluaa saada rahaa tavarastaan, ellei hän voi samalla tavoin tuoda tavaraa maahan. Mutta nämä rahat hän saa nimenomaan maahantuojalta, isot juomarahat tai epäsuoraan tämän vekselit. Näin siis kuitenkin vientiä käytetään tuonnin kattamiseen.
Jokainen tuote on toisen samanarvoisen tuotteen kate. Jos vienti lisääntyy, niin lisääntyy myös tuonti.tillagt i marginalen
Maahan voidaan haluta tuoda myös tavaraa nimeltä raha. Näin käy, kun metallirahan kysyntä tuotannon käyttöön on voimakasta. Ja se voi tapahtua kahdella tavalla: vähemmän tavaroiden tuontia, tai ulkomaisia valtionlainoja obligaatioiden vientiä vastaan. Jälkimmäinen menetelmä voi tietenkin tapahtua vain tilapäisesti.
Mutta koska osa tuontitavaroista on varmastikin luksusta, – koska siten on säästeliäämpää olla tuomatta sellaisia maahan, – koska edelleen säästäväisyys on pääoma-avustuksen lähde – niin eikö silloin ole oikein intoilla suurta tuontia vastaan? Jos Suomi olisi mainittuina vuosina tuonut maahan vähemmän kudonnaisia, kahvia ja viiniä, joihin maalaisväestö oli käyttänyt rahansa sen sijaan, että olisi sijoittanut varansa parempaan karjaan, ojitukseen jne., niin maa olisi nyt rikkaampi. Kyllä. Mutta sellaisessa tapauksessa tuonti olisi pian sen jälkeen kuitenkin lisääntynyt, sillä kun yksityiset ihmiset saavat enemmän varoja, he haluavat lisätä kulutustaan. Monta miljoonaa sanotusta tuonnista olisi tietenkin voinut jäädä säästöön kahvin ja kudonnaisten sijaan, mutta se olisi myös antanut vauhtia elinkeinoille ja käytetty koneisiin, raaka-aineisiin, lannoitteisiin jne.
On aivan toinen kysymys, miten hyvin käytetään niitä arvoja, jotka on kuluneet tuontiin. – Mitä tässä on kauppataseen teorian kannalta todettava, on, ettei mikään kansakunta voi köyhtyä tuonnin vuoksi. Se ei voi tuoda enemmän tuotteita ja palveluja, kuin mitä se pystyy omilla tuotteillaan ja palveluillaan maksamaan. Luotto on tässä kohtaa lyhytaikaista, se täytyy pian maksaa pois. Ulkomaalainen ei jatkuvasti lähettäisi meille tavaroita, jos he eivät saisi niistä maksua. Entä jos me kulutamme pääomamme? Minkä muka? Kulta- ja hopeapääomaa meillä ei ole ollut. Emme me voi viedä maasta viljelysmaata ja taloja, koneita jne. No entä metsä? Annetaan sen olla. Se on sellainen luonnonvara, jonka hyväksikäyttöä voimme harjoittaa kaikkina vuodenaikoina, sillä se uusiutuu. Mutta asia on kai niin, että kun jokin kansakunta löytää jonkinlaista ylimääräistä apua luonnosta, jolla se hankkii itselleen pääomaa – osittain rahana, osittain ja enimmäkseen koneina, raaka-aineina jne. – niin esim. Australia hukkasi pääomansa, kun sen kulta vietiin maasta. Kalifornia samoin. Kukaan ei ajatellut tämän kohtuullistamista normaaliksi vuosituotannoksi. Mutta kyllä siitä toki etuakin oli, sillä nyt sen maatalous ja teollisuus kukoistavat. Katovuoden vaikutus: Heti vähenee tarpeettomien tavaroiden tuonti.
Kuitenkin merkantiilisella kauppatasejärjestelmällä on nykyään harvoja kannattajia: Sen sijaan protektionismi nostaa joka puolella päätään. Se tarkoittaa: valtion puuttumista kansainvälisiin kaupankäyntisuhteisiin, sillä tavalla että kansallista teollisuutta suojellaan ja rohkaistaan.
Aluksi on huomattava, että kansantaloustiedettä todellakin usein syytetään kosmopoliittiseksi nimenomaan vapaakaupan vuoksi. Niin on tapahtunut jo vuosikymmenien ajan muissa maissa ja vielä hiljattain meillä. Täällä Suomessa tulevat tällaiset hyökkäykset, tosin ilman taloudellisen tiedon antamaa perustetta, siltä taholta, jolla halutaan riistää meiltä kansallisen yhtenäisyyden nimissä jopa ulkomaisten tiedemiesten myötävaikutuksesta saatava hyöty, eikä edes kaihdeta solvausten ja pilkan kiinanmuurin pystyttämistäkään meidän tieteemme saavutuksia koskevaa ulkomaista kritiikkiä vastaan. Ei kilpailua, ei muiden sulkemista ulkopuolelle, monopolia.
No niin, mutta – palataksemme takaisin talouteen – nimenomaan vapaakauppa on kansallisella kannalla. Se sanoo: ei anneta suojatullien hyödyttää heidän teollisuuttaan, siitähän ei voi tulla suomalaista. Suurin voitto saavutetaan, kun jokainen maa tuottaa omien olosuhteittensa mukaisesti. Tässähän halutaan tehdä servis initialis – ja sitä paitsi on väärin verottaa sen vuoksi kaikkia kansalaisia.
Protektionismin argumentteja:
1) Ilman estäviä tulleja vierasmaalaiset hukuttaisivat maan tuotteillaan, kansakunnasta tulee vain ostaja, ei myyjä. – 2) Tullit antavat vahvan rohkaisun kansalliselle työlle. – 3) Eikö olekin välttämätöntä tai ainakin edullista, että kansa sopeuttaa omaan keskuuteensa erilaisia teollisuudenaloja, jotta se voi täyttää omat oleelliset tarpeensa eikä tule täysin riippuvaiseksi muista kansakunnista ja siten joutua kärsimään puutetta sodan sattuessa?
Ratkaisukeino kaikkiin kolmeen tapaukseen on suojelutulli.
Kohtaan 1) – Ei ole tuontia, ellei ole tuotteita, joilla maksu suoritetaan. Liikatuonti on kielletty, koska se toimii itseään vastaan.
2) Tämän todelliset vaikutukset rohkaisevat suuntaamaan [...]oläslig/saknad text vinoutuneille, väärille raiteille, – uneliaisuutta, aivan liian helppoa ansaitsemista tai huonoa hoitoa, joka ei tuota voittoa. Ja kuinka tämä vaikuttaa valtionkassaan: tullituotot jäävät saamatta, ne on korvattava muulla verolla, vaikka kuluttajat jo maksavat veroa tuottajalle. Lisäksi juuri sillä tavoin voi mahdollisesti syntyä maan sisällä voimakasta kilpailua vailla mahdollisuutta markkinoida tuotetta ulkomaille.
Kohtaan 3) moni asia näyttää puhuvan tämän puolesta. Mutta mitä on oikea protektionismi? – Hyviä lakeja, oikeusjärjestys ja toimeenpanovalta, vapaus, yksilön kunnioitus, teknilliset koulut, tilastot, liikenneyhteydet [...]oläslig/saknad text, traktaatit ja muut.
Suojataan sitten sellaista, josta voi tulla kansallista teollisuutta, – ei mitään keinotekoista.tillagt i marginalen
Mikä on oikeaa politiikkaa, jos suojelutulli on olemassa?
Meidän omat olosuhteemme – Venäjän laajuus.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 80
Nation. ekonomiNationalekonomi.
V. T.Vårterminen 80
29de Förel.Föreläsningen
27 April
§ 8, FortsFortsättning. Handelns frihet.
Tvist rätta ett räknefel. Finska importens
öfverskott 187struket öfra exportvärdet 1873–76 icke 150 men
180 millioner. Ännu märkligare således, om ocktillagt militär pengar med i betraktastillagt fraktfart, rysk.
Här huru de inter-
nationela liqviderna
försiggå.tillagt i marginalen
Erinra: att man köper varor emedan man vill
ha dem. Importens belopp en exponent af nationens
förmåga att skaffa sig sådana nödvändiga eller angenäma sakersvårtytt
som du ejstruket sjelf prostruket icke eller otillräckligt producera.
Detta i det stora hela taget. Hvarje skild exportör
vill ha pengar för sin vara om kan ej tillika importerassvårtytt.
Men dessa pengar får han just af importören, de
höga dricks eller indirekt hans vexlar. Det är således
dock till importens betäckande som exporten används.
Hvarje produkt
är en afsättning
för annan produkt
af samma värde.
Ökas exporten, så
ökas importen.tillagt i marginalen
Man kan vilja importera äfven varan pengar. Detta in-
träffa när stark efterfråga på mynt för produktions
användning. Och kan ske på två sätt: mindre import af
varor, eller utländska statslån, mot export of obligationer.
Den senare metoden kan naturligtvis blott temporärt ega
rum.
Men då en del importvaror säkerligen lyx, – då således
mera sparsamt att icke införa sådana, – då vidare sparsamhet
källa till kapitalbidrag – är det då ej rätt att ifra mot
stor import? Om Finland under de nämnda åren infört
mindre väfnad, kaffe och vin, som bönder i stället för
att konsumera, nedlagt sina pengar på bättre boskap, dikning
etcetcetera, så vore landet nu rikare. Ja. Men i sådant fall
hade snart derpå importen dock blifvit ökad, ty när
individen får mera tillgång, så vill han öka sin konsumtion.
Mången million af sagda import visst kunnat vara
inbesparad för kaffe och väfnader, – men den skulle gifvit
fart åt näringar och gått ut för maskiner, råämnen,
guanosvårtytt m. m.
Fråga huru väl använda de värden som utgått för
importen är, är en annan fråga. – Det som här med
afseende å teorin om handelsbalansen gällde att kon-
statera, är att ingen nation kan utarmas gegenom importen.
Han kan ej importera mera produkter och tjenster, än han
med sina produkter och tjenster kan betala. Krediter här
blott kort, måste snart utjemnas. Utlänning skulle ej
|2|
fortfara att skicka oss varor, om de ej finge dem betalda.
Men om vi tära på kapitalet? Hvilket då? Guld och
silfver kapital ha vi ej haft. Icke kunna vi exporterasvårtytt
jord och hus, maskiner etcetcetera. Nu skogen? Ja, låt vara.
Detta är en sådan naturtillgång, hvars tillgodgörade kan gå
utöfver årstid återväxtsvårtytt. Men det är väl så, att börja
nogsvårtytt nation finna något slags extra hjelp i natur,
hvarmed han skaffar sig kapital, – dels sssåsom pengar,
dels och mest ss.såsom maskiner, råvaror etcetcetera. – Australien
tärde visst på sitt kapital, när dess guld utfördes.
Kalifornien likaså. Ingen tänkte på att moderera detta till
normal årsproduktion. Men dock fördel, ty nu
blomstra dess jordbruk och industri.
Missväxts verkan:
Genast minskar importen
af umbärliga varor.tillagt
Men den merkantila handelsbalansens system numera
föga anhängare: I dess ställe höja protektionism
styft sitt hufvud. Den är: statens ingripande i de
internationela handelsförhållande, på detstruket så sätttillagt att den
nationella industrin må varda skyddad och upp-
muntrad.
Till en början anmärka, att nation. ekon.nationalekonomisk vetenskap
verkligen ofta attackerats för kosmopolitism, just för
frihandelns skuld. Så har skett för decennier sedan, i andra länder,
så ännu nyss hos oss. Här i Finland komma slika angrepp, visserligen
utan underlag af ekon.ekonomiskt vetande från enahanda håll, der man i den natio-
nella enhetens namn vill beröfva oss t. o. m. gagnet af utländska veten-
skapmäns medverkan och icke ens skyr att uppresa kinesisk mur af
skymf och hån äfven mot utländsk kritik af vår vetenskaps prestation.
Ingen täflan, nejsvårtytt exklusivism, monopol.
Nåväl, men – för att återgå till ekon.ekonomin – just frihandeln är på nationel
grund. Den säga: låt bli att gegenom skyddstull frommasvårtytt deras industri, den kan
ej bli nationel. Med hvarje land producera enligt sina egna förhållanden,
detta blir största vinst. Det är ju servis initialissvårtytt att här vilja göra
– och det är desstom orätt att derföre vilja beskatta alla medborgare.
Protektionismens argumenter:
1) Utan hindrande tullar skulle utländingar öfversvämma
landet med sina produkter, nationen blir bara köpare,
icke säljare. – 2) Tullar utgöra kraftig uppmuntran för
det nationella arbetet. – 3o) Är det icke nödvändigt
|3|
eller åtminstone fördelaktigt att ett folk hos sig ackli-
matisera skilda industrier, för att sjelft kunna
tillgodose sina väsentligaste behofver och icke under
krigstruket bli helt och hållet beroende af andra nationer
och sålunda under krig lida nöd?
Medlet i alla 3
fallen skyddstull.tillagt
Till 1) – Det importeras ej om man ej har pro-
dukter att betala med. Öfverimport förbjuden mot
sig sjelf.
2) De rätta verkningarna af denna uppmuntrar i
[...]oläslig/saknad text skefva, falska banor, – sömnighet, allt
för lätt förtjent, eller dålig skötsel utan vinst.
Och huru detta verkar på statskassan: tullinkomster
uteblir, måste ersättas med annan skatt, ehuru
konsumenterna redan beskattade till producenten.
Dessutom just sålunda stark täflan inom landet
möjligt uppstå, utan möjlighet att afsätta utrikes.
Till 3) mycket synestillagt talan derför. Men hvad är
den rätta protektionen? – Goda lagar, rättsordning
och exekution, frihet, respekt för individen, tekniska
skolor, statistik, komunikation [...]oläslig/saknad text, traktater
med mera.
Skydd då
sådan, som kan
bli nationens
industri, – ej arti-
ficielltillagt i marginalen
Hvad är rätta politiken, der skyddstull
finnas?
Våra egna fhållandenförhållanden – Rysslands vid-
sträckthet.
Nation. ekonomiNationalekonomi.
V. T.Vårterminen 80
29de Förel.Föreläsningen
27 April
§ 8, FortsFortsättning. Handelns frihet.
Tvist rätta ett räknefel. Finska importens öfverskott öfra exportvärdet 1873–76 icke 150 men 180 millioner. Ännu märkligare således, om ock militär pengar med i betraktas fraktfart, rysk.
Här huru de internationela liqviderna försiggå.tillagt i marginalen
Erinra: att man köper varor emedan man vill ha dem. Importens belopp en exponent af nationens förmåga att skaffa sig sådana nödvändiga eller angenäma sakersvårtytt som du sjelf icke eller otillräckligt producera. Detta i det stora hela taget. Hvarje skild exportör vill ha pengar för sin vara om kan ej tillika importerassvårtytt. Men dessa pengar får han just af importören, de höga dricks eller indirekt hans vexlar. Det är således dock till importens betäckande som exporten används.
Hvarje produkt är en afsättning för annan produkt af samma värde. Ökas exporten, så ökas importen.tillagt i marginalen
Man kan vilja importera äfven varan pengar. Detta inträffa när stark efterfråga på mynt för produktions användning. Och kan ske på två sätt: mindre import af varor, eller utländska statslån, mot export of obligationer. Den senare metoden kan naturligtvis blott temporärt ega rum.
Men då en del importvaror säkerligen lyx, – då således mera sparsamt att icke införa sådana, – då vidare sparsamhet källa till kapitalbidrag – är det då ej rätt att ifra mot stor import? Om Finland under de nämnda åren infört mindre väfnad, kaffe och vin, som bönder i stället för att konsumera, nedlagt sina pengar på bättre boskap, dikning etcetcetera, så vore landet nu rikare. Ja. Men i sådant fall hade snart derpå importen dock blifvit ökad, ty när individen får mera tillgång, så vill han öka sin konsumtion. Mången million af sagda import visst kunnat vara inbesparad för kaffe och väfnader, – men den skulle gifvit fart åt näringar och gått ut för maskiner, råämnen, guanosvårtytt m. m.
Fråga huru väl använda de värden som utgått för importen är, är en annan fråga. – Det som här med afseende å teorin om handelsbalansen gällde att konstatera, är att ingen nation kan utarmas gegenom importen. Han kan ej importera mera produkter och tjenster, än han med sina produkter och tjenster kan betala. Krediter här blott kort, måste snart utjemnas. Utlänning skulle ej|2| fortfara att skicka oss varor, om de ej finge dem betalda. Men om vi tära på kapitalet? Hvilket då? Guld och silfver kapital ha vi ej haft. Icke kunna vi exporterasvårtytt jord och hus, maskiner etcetcetera. Nu skogen? Ja, låt vara. Detta är en sådan naturtillgång, hvars tillgodgörade kan gå utöfver årstid återväxtsvårtytt. Men det är väl så, att börja nogsvårtytt nation finna något slags extra hjelp i natur, hvarmed han skaffar sig kapital, – dels sssåsom pengar, dels och mest ss.såsom maskiner, råvaror etcetcetera. – Australien tärde visst på sitt kapital, när dess guld utfördes. Kalifornien likaså. Ingen tänkte på att moderera detta till normal årsproduktion. Men dock fördel, ty nu blomstra dess jordbruk och industri. Missväxts verkan: Genast minskar importen af umbärliga varor.
Men den merkantila handelsbalansens system numera föga anhängare: I dess ställe höja protektionism styft sitt hufvud. Den är: statens ingripande i de internationela handelsförhållande, på så sätt att den nationella industrin må varda skyddad och uppmuntrad.
Till en början anmärka, att nation. ekon.nationalekonomisk vetenskap verkligen ofta attackerats för kosmopolitism, just för frihandelns skuld. Så har skett för decennier sedan, i andra länder, så ännu nyss hos oss. Här i Finland komma slika angrepp, visserligen utan underlag af ekon.ekonomiskt vetande från enahanda håll, der man i den nationella enhetens namn vill beröfva oss t. o. m. gagnet af utländska vetenskapmäns medverkan och icke ens skyr att uppresa kinesisk mur af skymf och hån äfven mot utländsk kritik af vår vetenskaps prestation. Ingen täflan, nejsvårtytt exklusivism, monopol.
Nåväl, men – för att återgå till ekon.ekonomin – just frihandeln är på nationel grund. Den säga: låt bli att gegenom skyddstull frommasvårtytt deras industri, den kan ej bli nationel. Med hvarje land producera enligt sina egna förhållanden, detta blir största vinst. Det är ju servis initialissvårtytt att här vilja göra – och det är desstom orätt att derföre vilja beskatta alla medborgare.
Protektionismens argumenter:
1) Utan hindrande tullar skulle utländingar öfversvämma landet med sina produkter, nationen blir bara köpare, icke säljare. – 2) Tullar utgöra kraftig uppmuntran för det nationella arbetet. – 3o) Är det icke nödvändigt|3| eller åtminstone fördelaktigt att ett folk hos sig acklimatisera skilda industrier, för att sjelft kunna tillgodose sina väsentligaste behofver och icke bli helt och hållet beroende af andra nationer och sålunda under krig lida nöd?
Medlet i alla 3 fallen skyddstull.
Till 1) – Det importeras ej om man ej har produkter att betala med. Öfverimport förbjuden mot sig sjelf.
2) De rätta verkningarna af denna uppmuntrar i [...]oläslig/saknad text skefva, falska banor, – sömnighet, allt för lätt förtjent, eller dålig skötsel utan vinst. Och huru detta verkar på statskassan: tullinkomster uteblir, måste ersättas med annan skatt, ehuru konsumenterna redan beskattade till producenten. Dessutom just sålunda stark täflan inom landet möjligt uppstå, utan möjlighet att afsätta utrikes.
Till 3) mycket synes talan derför. Men hvad är den rätta protektionen? – Goda lagar, rättsordning och exekution, frihet, respekt för individen, tekniska skolor, statistik, komunikation [...]oläslig/saknad text, traktater med mera.
Skydd då sådan, som kan bli nationens industri, – ej artificielltillagt i marginalen
Hvad är rätta politiken, der skyddstull finnas?
Våra egna fhållandenförhållanden – Rysslands vidsträckthet.