19.9.1876 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 19. syyskuuta 1876.
Rakas Alexandra!
Täällä minä nyt taas olen, yksin tyhjässä kodissa! Baseliin lähettämästäni sähkeestä lienet varmaan tänä iltana sinne saavuttuasi kuullutkin, että tulin kotiin jo eilen aamupäivällä. – Viime sunnuntaina aamupäivällä saavuin, varsin uuvuttavan matkan jälkeen, Pietariin. Asiaankuuluvan peseytymisen ja siistiytymisen jälkeen lähdin kävelylle tihkusateeseen. Ei huvittanut mennä valtiosihteeristön herrojen luo. Lähdin ajankulukseni tapaamaan Adolf Waseniusta hotelli d’Angleterreen, tapasin hänet kotonaan, juttelin hänen ja Neiglickin kanssa; sitten nautimme hiljaisen päivällisen Duseux’llä. Wasenius käveli sen jälkeen vielä pitkään kanssani Nevski prospektilla. Kello 9 palasin Demouthiin, pieneen kolmannen kerroksen huoneeseeni. Sinne oli sijattu mukava vuode – ja minä olin väsyksissä kiireestä kantapäähän. Tilasin teetä ja tunsin houkutusta jäädä yöksi. Mutta sitten muistin, kuinka paljon työtä Helsingissä odotti, kokosin kaiken voimani, pakkasin tavarani ja menin asemalle, jonne saavuin ¼ yli 10 – viisi minuuttia ennen junan lähtöä. Minun kylläkin onnistui nukkua suurin osa matkasta, mutta olin silti aika pyörällä päästäni, kunnes lämmin kylpy ammeessa ja kunnon päiväunet saivat minut tasapainoon.
Huoneeni, salonki ja sänkykamari olivat jo täysin kunnossa, kun saavuin. Ruokasali ja Celyn huone valmistuivat tänään. Asunhan minä kuin prinssi – mutta asuntoa ei ole suunniteltu yhdelle henkilölle.
Luonani on vilissyt paljon ylioppilaita ja muita. Valmisteluvaliokunnassa olen ollut aamupäivällä, ja hetken päästä alkaa kaupunginvaltuuston kokous. Sen jälkeen menen teelle professori Laguksen luo.
Tänään aamupäivällä olin hetken Alman luona, missä tapasin Fannyn ja hänen nuorensa, – kaikki lähettivät sydämelliset terveiset sinulle, – Maria erikseen Celylle. Sitten pistäydyin tapaamassa Edla-eukkoa, joka oli iloinen kuullessaan, että matka oli mennyt hyvin.
Niin, kunpa se olisi edelleen mennyt hyvin! Kyllä minua harmittaa, etten vaatinut itselleni sähkettä Berliinistä!
Saitkin kai rajalta lähettämäni kirjeen avaimineen. Täytyy myöntää, että sinulla on aikamoisen hajamielinen ukko, kun hän saattoi unohtaa antaa sinulle avaimet. Osaksi saan kai vierittää syyn ikävälle yllätykselle, että juna lähti heti sen sijaan, että olisi viipynyt 40 minuuttia, niin kuin minulle oli sanottu. Kunpa sinulle ei tuottanut liikaa vaivaa joutua turvautumaan seppään saadaksesi arkut auki.
Kesä ei ole vielä täysin ohi täällä pohjoisessa. Viime yönä oli 13 astetta lämmintä. Puut viheriöivät vielä. Perjantaina aion mennä hetkeksi Puotilaan.
Muuten ei ole uutta kerrottavaa. Wikin ukon hautajaiset olivat lauantaina, kun meidän pyynnöstämme vaunut vuokrattiin.
Haluatko, että lähetän sinulle Ny Illustrerad Tidning? Aioin lähettää lehden sinulle heti mutta päätin mieluummin odottaa vastaustasi, sillä ristiside vahingoittaa lehteä ja haluat ehkä mieluummin säilyttää sen hienona sidontaa varten. Kuinka ikävöinkään sähkeitä ja kirjeitä sinulta. Suljen sinut ja Celyn syleilyyni ja pyydän kertomaan sydämelliset terveiset Mammalle, Jennylle ja hänen pienokaisilleen.
Sinun oma vanha
Leo.
Original (transkription)
|1|
Till Montreuxtillagt senare
Helsingfors 19 Sept.September 1876.
Min älskade Alexandra!
Så är jag nu åter här, ensam
i det toma hemmet!
Af mitt gåriga telegram till Basel
torde du vid ankomsten dit i afton
erfara att jag redan igår f. m.förmiddag anlände
hem. – Söndags f. m.förmiddag ankom jag, efter
en temligen tröttsam färd, till PburgSankt Petersburg.
Efter behörig rengöring och toilette
gick jag ut att flanera i duggregnet.
Till herrarne vid statssekretariatet
hade jag icke lust att gå. Jag begaf
mig då, för att förströ mig, till
Adolf Wasenius på hotel d’Angleterre,
träffade honom hemma, pratade
der med honom och Neiglick; sedan
åto vi en stilla middag hos Duseux.
Wasenius promenerade derefter ännu
länge med mig på Nevska perspek-
tivet. Kl. 9 kom jag till Demouth
|2|
på mitt lilla rum i tredje våningen.
Der var en beqvem säng uppbäddad
– och jag var trött från topp till tå.
Jag bestälde mig thé och kände
mig frestad att dröja öfver natten.
Men så besinnade jag huru mycket
arbete det förestod i HforsHelsingfors, samlade
all min energi, packade mina
saker, och rullade till bangården
dit jag anlände ¼ öfver 10 – fem
minuter före tågets afgång. Det
lyckades mig visserligen att sofva
största delen af resan, men jag var
dock temligen yr i hufvudet ändå
tills ett varmt karbad och en
grundlig middagslur bragt mig
i jemvigt.
Mitt rum, salongen och sängkam-
maren voro redan fullständigt i ordning
då jag kom. Idag hafva matsalen
och Celys rum blifvit färdiga. Visst
bor jag ju som en prins – men
|3|
våningen är icke beräknad för
en person.
Mycket studenter och andra ha
sprungit hos mig idag. Berednings-
utskott har jag hållit f. m.förmiddag och om
en stund vidtager stadsfullmäktiges sam-
manträde. Derefter skall jag på thé
till prof.professor Lagus.
Idag f. m.förmiddag var jag en stund hos Alma
der jag träffade Fanny med sina
ungdomar, – alla bådo hjertligt helsa
till dig, – Maria särskildt till Cely.
Sedan stack jag mig in till gumman
Edla, som var glad att få höra att
resan gått bra.
Ja, måtte den fortfarande ha
gått bra! Hvad jag är ledsen
att jag icke förbehöll mig telegram
från Berlin!
Du har väl fått mitt bref från
gränsorten, med nycklarne. Det
måste medges att du har en bra
konfys gubbe, då han kunde
|4|
glömma att ge dig nycklarna. Till
en del får jag väl skjuta skulden
på den obehagliga öfverraskningen att
tåget genast afgick i stället att dröja
40 minuter såsom man hade
sagt mig. Måtte det icke ha beredt
dig alltför mycket olägenhet att nödgas
anlita smed för kistornas öppnande.
Ännu är sommarn icke alldeles
förbi här i norden. I natt var det
13 graders värme. Träden äro gröna
ännu. Om fredag ämnar jag mig
på en stund till Botby.
För öfrigt intet nytt att förtälja.
Gubben Wiks begrafning var i lördags,
när vagn blef anlitad, enligt vår önskan.
Vill du att jag skall tillsända dig
Ny illustr. tidn.Ny Illustrerad Tidning? Jag tänkte skicka
den strax, men beslöt heldre invänta
ditt svar, ty korsbandsförsändningen
skadar bladet, och du vill kanske
heldre bevara det fint till inbindning.
Hvad jag längtar efter telegram och bref
från dig. Jag sluter dig och Cely i mina
armar och ber dig hjertligen helsa Mamma,
Jenny och hennes små.
Din egen gamle
Leo.
Helsingfors 19 Sept.September 1876.
Min älskade Alexandra!
Så är jag nu åter här, ensam i det toma hemmet! Af mitt gåriga telegram till Basel torde du vid ankomsten dit i afton erfara att jag redan igår f. m.förmiddag anlände hem. – Söndags f. m.förmiddag ankom jag, efter en temligen tröttsam färd, till PburgSankt Petersburg. Efter behörig rengöring och toilette gick jag ut att flanera i duggregnet. Till herrarne vid statssekretariatet hade jag icke lust att gå. Jag begaf mig då, för att förströ mig, till Adolf Wasenius på hotel d’Angleterre, träffade honom hemma, pratade der med honom och Neiglick; sedan åto vi en stilla middag hos Duseux. Wasenius promenerade derefter ännu länge med mig på Nevska perspektivet. Kl. 9 kom jag till Demouth|2| på mitt lilla rum i tredje våningen. Der var en beqvem säng uppbäddad – och jag var trött från topp till tå. Jag bestälde mig thé och kände mig frestad att dröja öfver natten. Men så besinnade jag huru mycket arbete det förestod i HforsHelsingfors, samlade all min energi, packade mina saker, och rullade till bangården dit jag anlände ¼ öfver 10 – fem minuter före tågets afgång. Det lyckades mig visserligen att sofva största delen af resan, men jag var dock temligen yr i hufvudet ändå tills ett varmt karbad och en grundlig middagslur bragt mig i jemvigt.
Mitt rum, salongen och sängkammaren voro redan fullständigt i ordning då jag kom. Idag hafva matsalen och Celys rum blifvit färdiga. Visst bor jag ju som en prins – men|3| våningen är icke beräknad för en person.
Mycket studenter och andra ha sprungit hos mig idag. Beredningsutskott har jag hållit f. m.förmiddag och om en stund vidtager stadsfullmäktiges sammanträde. Derefter skall jag på thé till prof.professor Lagus.
Idag f. m.förmiddag var jag en stund hos Alma der jag träffade Fanny med sina ungdomar, – alla bådo hjertligt helsa till dig, – Maria särskildt till Cely. Sedan stack jag mig in till gumman Edla, som var glad att få höra att resan gått bra.
Ja, måtte den fortfarande ha gått bra! Hvad jag är ledsen att jag icke förbehöll mig telegram från Berlin!
Du har väl fått mitt bref från gränsorten, med nycklarne. Det måste medges att du har en bra konfys gubbe, då han kunde|4| glömma att ge dig nycklarna. Till en del får jag väl skjuta skulden på den obehagliga öfverraskningen att tåget genast afgick i stället att dröja 40 minuter såsom man hade sagt mig. Måtte det icke ha beredt dig alltför mycket olägenhet att nödgas anlita smed för kistornas öppnande.
Ännu är sommarn icke alldeles förbi här i norden. I natt var det 13 graders värme. Träden äro gröna ännu. Om fredag ämnar jag mig på en stund till Botby.
För öfrigt intet nytt att förtälja. Gubben Wiks begrafning var i lördags, när vagn blef anlitad, enligt vår önskan.
Vill du att jag skall tillsända dig Ny illustr. tidn.Ny Illustrerad Tidning? Jag tänkte skicka den strax, men beslöt heldre invänta ditt svar, ty korsbandsförsändningen skadar bladet, och du vill kanske heldre bevara det fint till inbindning. Hvad jag längtar efter telegram och bref från dig. Jag sluter dig och Cely i mina armar och ber dig hjertligen helsa Mamma, Jenny och hennes små.
Din egen gamle
Leo.