3.10.1878 Finlands statsrätt

Svensk text

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78
9^de föreläsföreläsningen
3 Oktoktober

Påminnelse om folkrätten.tillagt i marginalen

Orsaken hvarföre igår betonade vigten af att inse detta icke ngtnågot bindande dokument, är att den en inkorporation.tillagt i marginalen

Försäkran om lagens och privilegiers vidmakthållande kan ha sitt värde; men sammanhanget orätt Kejsaren.tillagt i marginalen

Detta manifestAlexander I:s manifest 5 juni 1808 af en del betraktats s. s.såsom en verklig annekterande och bindande statshandling, t. o. m. åberopat eller föresväfvat Palmén i handbok. Jag kan ej tillerkänna den någon statsrättslig betydelse i annat än ss.såsom tillkännagifvande afsigt att förena t. o. m. Finland med Ryssl.Ryssland – Ty kriget icke då slut, tvertom finsk-svenska vapnen den tiden segerrika, utgången sål.således oviss. hade visst kräfts och delvis gifvits. Men dess afgifvande var blott ett de enskildes vikande för öfvermakten; icke ett uttryck af folkets i sin helhet vilja, sål.således icke en akt af statsrättslig betydelse. Ed gafs äfven åt i de occuperade provinserna, utan påföljd. Man ville undgå våldsamheter. 1809 vid landtdagen gafs den bindande eden. att senare helt andra grunder blefve antagen för Finlands förening. Inkorporation ss.såsom provins öfvergafs. Det gjordes i stället ett paktum mellan Kejsaren och finska folket. – Om ock manifestets anticipens om eröfring sedan|2| besannades, blef dock vapenskiftenas utgång och den i enlighet dermed slutna freden i rättsligt afseende bestämmande blott för ryska kronans förh.förhållade till den svenska i hvad Finland angick. Men landets ställning till Ryska kronan bestämdes genom Borgå landtdag,– och förbereddes genom den s. k. finska deputationens uppträdande i P^burgSankt Petersburg.

Buxhoevdens första befallning om afsändandet af deputerade till P^burgSankt Petersburg åtlyddes icke. Det skulle väljas en adelsman, en borgare, en bonde från hvarje län och en prest från hvardera stiftet. Men man förklarade att grundlagarna annorlunda stadga om representationens utförande vid riksdag. Nytt påbud af Buxhoevden med försäkran, att det icke var mening usurpera på landtdag. Sedan på de flesta ställen vapenlyckans utgång ännu afvaktats, valdes, ock på senhösten kommo de deputerade till P^burgSankt Petersburg, dock icke alla. Mannerheim ordf.Ordförande, Rotkirch, Silfverskiöld, – Lebell, Wallenius – Tjäder, Carlstedt, Lindert,tillagt av utgivaren Borgström. – Cavén,tillagt av utgivaren Kaitala, Laurikainen. – Sekreterare handelsbokhållare Hammarberg.

De sammanträdde 12 Nov.november 1808. Kriget var då faktiskt slut. Ordf.Ordförandes följföljande P. M.promemoria värd att bevaras i historien. (Finns icke tryckt.) ”Sedan H. K. M^tHans Kejserliga Majestät alltfrån den första occupation af Finland, genom utfärdade proklamationer allernådigst utlofvat att behålla alla stånd vid deras af ålder åtnjutna frioch rättigheter, hvilken Nådiga försäkran sedermera, vid tro- och huldhetsedens afläggande, högtidligen blifvit bekräftad; och onekligen den lagstiftande makten utgör grundvalen hvarpå vår hittills egda frihet hvilar; så synes mig, det de nu hitkomna Finlands deputerade, som icke enligt med constitutionen äro utsedda, utan så godt som arbiträrt kallade, icke kunna definitivt yttra sig i något mål, som kan leda till ändring av landets lagar, beskattning, indelningsverk med mera; utan önskar jag, det allt sådant måtte orubbadt förblifva, intilldess det kan behaga H. K. M.Hans Kejserliga Majestät att i laga ordning|3| inom Landet, sammankalla Ständerna, för att i Nåder höra dem öfver de ämnen, som H. K. M^tsHans Kejserliga Majestäts faderliga omsorg för deras väl kan finna nödigt. Att organisera ett lands definitiva styrka fordrar tid och mogen öfverläggning, det skall lägga grunden till närvarandes och efterkommandes sällhet. Alla äga således rättighet att deröfver varda hörda, och uti ett så betydeligt ämne samråda. Sådant har också blifvit oss lofvadt. Den hitkomna deputationen kan väl aldrig anses i likhet med en riksdag. Enligt 1626 och 1778 års Riddarhus Ordning, äga blott den äldsta af hvarje famille eller den så kallade caput familiaelat. familjens överhuvud rättighet att var representant; nu äro genom militair makt och genom Landshöfdingarne 10 à 12 personer af Adeln inom hvarje län kallade, för att inom sig utse en deputerad; de öfrige af detta Stånd, som onekligen haft samma rättighet, äro i okunnighet om hela saken, och finna sig med förundran vara förbigångna. De kallade var icke engång alla capitalat. överhuvuden, utan flere tillochmed af samma familj. Man fordrade, att den utsedda borde vara försedd med sådana instruktioner, som med ståndets allmänna önskan voro enliga; men dertill fordras ju, att de alla böra höras, då det angår deras gemensamma bästa. Uppå gjorda förutsättningar af Adeln och Borgareskapet i Åbo ochB^borgsBjörneborgs län, emot detta ovanliga sätt att utse deputerade, följde en arbiträr befallning. På samma sätt med de öfriga stånden. Consistorierna utnämnde deputerade af Presteståndet, Magi|4|straterna af städerna och Lands höfdingarne af Bönderna.

Af hvad jag således anfört, tyckes mig den hitkomna deputation endast med ceremonier och vördnadsbetygelser kunna sig befatta; och om H. K. M.Hans Kejserliga Majestät ändteligen så befaller, meddela deras underdåniga råd, hvad som under påstående krig kan vara att vidtaga, till lättande af de bördor som vanligen sådana bedröfliga oroligheter åtfölja; dock med uttryckligt förbehåll, att sådana råd icke måtte leda till intrång i våra hemmavarande medbröders lagliga rättigheter, eller någonsin anses såsom nations beslut eller enhälliga mening. Intilldess fred blifver, kan ändå ej blifva annat än en provisorisk styrelse och denna beror helt och hållet af regenten.”

Alla ense utom Lindert. – Denna P. M.promemoria gaf väckelsen till det memorial de deputerade, efter första uppvaktningen inlemnade till Kejsaren, med påyrkande en Landtdag. Anser nödigt uppläsa detta vigtiga dokument ().

Svaret gynsamt, refererar (ProtProtokoll I p.sidan 33).

Karakteren af denna deputation och dess framställningar. Deras ställning vansklig, och blifvit klandrad. Men kriget var faktiskt slut. Occupationen fullbordad. Det gällde att rädda hvad räddas kunde. – En viss nationalkänsla synes ock funnits. Och hvem kan beräkna huru den i Manifestet kungjorda annecionsafsigten blifvit realiserad, om inga deputerade afrest, eller om de hade|5| af fruktan eller af bristande politisk insigt underlåtit ställa sig på den konstitutionella grund (som visserligen var tillförsäkrad, men för Kejsarn obekant, eller) om hvilken kejskejsaren sannolikt blott hade sväfvande åsigter. Att Finlands ställning blef den af en sjelfständig stats, icke af en inkorporerad provins, derom torde deputationen och främst dess ordförande måsta erkännas haft stor förtjenst. Måhända medverkade dertill obs.observera Sprengtporten och Speranski Alexander I^s åsigter – det skulle ej lyckats, om ej de haft en viss liberal riktning.

Deputationens öfriga framställningar.tillagt i marginalen

Det dröjde ej länge innan Kejsaren gaf sina löften verklighet. Landtdagskallelsen utfärdades redan 1 Febr.februari 1809. Utfärdad i öfverensstämmelse med svenska riksdagskallelserna. Ordet sannolikt icke för att göra en ändring, utan emedan förut begagnats i Finland (H^forsHelsingfors 1617, deremot icke i B^borgBjörneborg).

I enlighet med svensk statsrättslig praxis utfärdades Regentförsäkran 15/27 Mars 1809⊠original:. sålydande: Vi Alexander I, med Guds nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland etcetcetera etcetcetera, etcetcetera. Göre veterligt: Att sedan Vi, efter Försynens skickelse etcetcetera (ProtProtokoll I p.sidan 21).

Detta var d. 27. – Den 29 hyllade samtliga Ständren kejsarn såsom landets högsta Öfverhet, Regent och Storfurste medelst en af hvarje stånd särskildt inför H. M.Hans Majestät förnyadsvårtytt tro- och huldhetsed lika som 1778; hvarefter Kejsarn ytterligare stadfästade Finlands konstitution och styrelsesätt (härolden utropade till Finlands Storfurste)tillagt i marginalen|6| i öfverensstämmelse med Manifestet. – Sedan afläts kungörelsen af 4 April 1809 till samtliga Finlands inbyggare, hvari framhålles den gifna försäkringsakten och så heter det: ”Jemte det Vi alltså härigenom meddela Våra trogne Undersåtare i Finland berörda akt, vela Vi tillika gifva dem tillkänna: att då Vi bibehållit och lämpat Oss efter detta lands urgamla bruk, anse Vi den Trohets Ed Ständerna i allmänhet och Bonde-Ståndets Deputerade i synnerhet, å egne och deras hemmavarande medbröders vägnar, frivilligt och otvunget aflagt, såsom god och förbindande hvarje Finlands Inbyggare, utan allt undantag.” etcetcetera etcetcetera.

Betydelsen af dessa ömsesidiga försäkringar, detta paktum mellan Kejsarn af Ryssland och det finska folket, i och för bedömandet af landets ställning till kejsaredömet skall jag snart närmare framhålla.

Öfriga beslut vid Borgå landtdag blir efterhand anledning omnämna.tillagt i marginalen

Här närmast att draga konseqvensen beträffande rättskällorna för vår statsrätt. Tydliga alla , ej mindre är civil,tillagt av utgivaren kriminal och förvaltningslag, som vid denna tidpunkt gällde för Sverige och Finland gemensamt eftersom de högtidgnhögtidligen, utan undantag bekräftades; samt de genom Borgå landtdag tillkomna handlingar af statsrättslig natur. Och vidare höra till källorna de nya rättsurkunder, som efter Borgå landtdag tillkommit till ändring eller komplettering af grundlagen eller andra statshandlingar.

|7|

Hör till 9^de FöreläsnFöreläsning
H.T.Höstterminen 78tillagt i marginalen

Besluten vid Borgå landtdag. Främst märkes: allm.allmän förf.författning gifven genom grundlagarnas stadfästande. I vissa delar naturl.naturligtvis otillämpliga. – Finland blott varit del af den stat dessa grundl.grundlagarna gällde, derför icke inom sig reger.organenregeringsorganen. Således måste sådana inrättas. . Calonii förslag, – det St^naStänderna meddelade var kortare och ändradt i vissa delar. Ärendets förlopp i hufvudsak. – Framdeles närmare.

Det andra vigtiga om militären – försäkran att ingen tvångsrekrytering. – Den politiska uppfattning, som föranledde upplösandet af indelta militären. Vidare förekom om kronouppbörden – om myntet. – Samt petitions- eller besvärs ändr.ändringar

Man har sagt: att Borgå ständers hela förfarande en rättsvidrighet, då Finland ännu de jurelat. rättsenligt hörde till Sverige. Konflikten mellan formell rätt och verklighetens tvång. Den lagliga svenska auktoriteten kunde alldeles icke göra sig gällande. Det blef derför patriotisk pligt, att icke endast protestera, men ingripa i händelsernas hjul. Och väl förtjena tacksamt minnas den politiska takt som i Borgå i många hänseenden.

Men särskilt må erinras att äfven ur formelt rättslig synpunkt en omständighet som rättfärdigar. När St^neStänderne sammanträdde i Borgå, fanns icke mer den svenske konung som varit deras. 13 Mars 1809, hade ”Vestra armén” afsatt Gustaf 4 Adolf. Revolution der– d^odito här. På båda hållen gällde det räddning.

Analys af revisnensrevisionens beskaffenhet blir föremål för särskildt kapitel.

Närmaste tiden efter 1809 en organisationerings tid. Det gällde att växa in i de nya förhållandena. Reglerna för Reg. kon.Regeringskonseljen utfärdades 18 Aug.augusti 1809.|8| Hvilka förändrförändringar detta undergått skall jag framdeles anföra.

FöredragFöredragning i P^burgSankt Petersburg: Rehbinder först: anstäld vid HM^sHans Majestäts person, för finska ärenden. Sedan 6 Nov.november 1811 instruktion för den i S^tSankt Petersburg i afs.avseende å finska ärenden tillförordnad komité. Minst 3 ledamöter, finnar, ordf.ordförande öfvervara föredrag, som sker af Statssekreteraren, hvilka och säte och stämma i koncilii. – Alla Finland rörande, icke militära ärender kommuniceras med komitén och upptagas i dess protokoll. 1812 12 Febrfebruari instruktion för GguvernörGeneralguvernör – hans ställning dittills icke varit närmare bestämd.

D^oDito för Prokuratorn.

Emellertid en mycket vigtig förändring. Kung.Kungörelsen 23 Decbrdecember 1811 om Wiborgs läns införlifvande med Storfurstendömet Finland. Tid.Tidigare Guvernementet förenas med Storfurstendömet Finland och kommer ss.såsom utgörande en del af detta Storfurstendöme att framdeles benämnas Wiborgs län. Bland dess invånare 2 till ledamöter i Finska Conseillen, 1 till d^odito i Åbo Hofrätt. Statsmedel för länet till Finlands allmänna statskassa. I allt införs de för öfriga landet gällande styrelseregler. 31 Decbrdecember ssamma år föredrag om genomförandet. Blromedassvårtytt: Ståndens repres. rättighrrepresentationsrättigheter vid Riksdagarna bestämmas för Wiborgs län i enlighet med hvad uti Storfurstendömets konstitutersvårtytt derom är stadgadt.tillagt i marginalen

Obs.Observera särksilt dettatillagt i marginalen

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

Syyslukukausi 1878

9. luento 3. lokakuuta

Muistutus kansainvälisestä oikeudesta.tillagt i marginalen

Syy, miksi eilen korostettiin sen tärkeyttä on, ettei tätä tule nähdä sitovana dokumenttina, koska kyseessä on yhdistäminen.tillagt i marginalen

Vakuutuksella lain ja etuoikeuksien voimassapitämisestä voi olla oma arvonsa; mutta yhteys Keisariin ei ole oikein.tillagt i marginalen

Tätä manifestiaAleksanteri I:n manifesti 5. kesäkuuta 1808 jotkut katsovat todella annektoivana ja sitovana valtiollisena asiakirjana, siihen on jopa Palmeen käsikirjassaan viitannut tai ainakin se on ollut hänen mielessään. En pysty tunnustamaan sille mitään muuta valtio-oikeudellista merkitystä kuin sen, että siinä tehdään tiettäväksi tarkoitus yhdistää, jopa Suomi Venäjään. – Sillä sota ei ollut silloin päättynyt, päinvastoin, suomalais-ruotsalaiset aseet olivat siinä vaiheessa voitokkaita ja lopputulos siten epävarma. oli toki vaadittu ja osin vannottu. Mutta valan vannominen oli vain yksityisten taipuminen ylivoiman edessä; ei ilmaus siitä, että kansa olisi sitä kokonaisuudessaan halunnut, joten sillä ei siten ole valtio-oikeudellista merkitystä. Valoja vannottiin myös vallatuissa provinsseissa ilman seurauksia. Haluttiin välttää väkivaltaisuuksia. Vuoden 1809 valtiopäivillä vannottiin sitova vala. Manifestin merkitys muuttuu jääviksi myös siten, että myöhemmin hyväksyttiin aivan toiset perusteet Suomen yhdistämiselle. Sulauttamisesta provinssina luovuttiin. Sen sijaan tehtiin sopimus Keisarin ja Suomen kansan välille. – Vaikkakin manifestissa ennakoitu valloitus sittemmin toteutui, tuli kuitenkin vain taistelujen lopputuloksesta ja sen mukaisesti solmitusta rauhasta oikeudellisesti katsoen määräävä Venäjän kruunun suhteessa Ruotsin kruunuun, mitä Suomeen tuli. Mutta maan asema Venäjän kruunuun nähden päätettiin Porvoon valtiopäivillä, – ja sitä valmisteltiin nk. Suomen edustajiston esiintymisellä Pietarissa.

Buxhoevdenin ensimmäistä käskyä edustajien lähettämisestä Pietariin ei toteltu. Piti valita yksi aatelismies, yksi porvari ja yksi talonpoika jokaisesta läänistä ja yksi pappi jokaisesta hiippakunnasta. Mutta selitettiin, että perustuslait säätävät toisella tavoin edustajiston lähettämisestä valtiopäiville. Uusi käsky Buxhoevdenilta, jossa vakuutettiin, ettei ollut tarkoitus anastaa valtiopäivien valtaa. Valinnat tehtiin sen jälkeen, kun useimmilla paikoilla oli vielä odotettu sotaonnen lopputulosta, ja myöhään syksyllä edustajat tulivat Pietariin, eivät kuitenkaan kaikki. Mannerheim oli puheenjohtaja, Rotkirch, Silfverskiöld, – Lebell, Wallenius – Tjäder, Carlstedt, Lindert, Borgtröm. – Cavén, Kaitala, Laurikainen. – Sihteerinä kaupallinen kirjanpitäjä Hammarberg. He kokoontuivat 12. marraskuuta 1808. Sota oli silloin faktisesti päättynyt. Puheenjohtajan laatimaa muistiota (P.M.) kannattaa säilyttää historiassa. (Ei ole painettuna.)

”Koska Hänen Keisarillinen Majesteettinsa on ensimmäisestä Suomen valtauksesta lähtien annetuilla julistuksilla kaikkein armollisimmin luvannut säilyttää kaikille säädyille heidän jo ammoisista ajoista nauttimansa vapaudet ja oikeudet, mikä on keisarillisella vakuutuksella sittemmin, uskollisuuden ja hyväntahdon valan vannomisen yhteydessä juhlallisesti vahvistettu; ja kiistatta se lainsäädännöllinen valta on perustana sille, millä meidän tähän saakka nauttimamme vapaus lepää. Siksi minusta näyttää, että ne nyt tänne tulleet Suomen edustajat, joita ei ole valittu ja nimitetty perustuslain mukaan, vaan kutsuttu oikeastaan sattumanvaraisesti, eivät ole voineet antaa mitään lopullista lausuntoa, joka voisi johtaa maan lakien, verotuksen, ruotuväkilaitoksen ym. muuttamiseen; vaan toivon, että se kaikki saisi pysyä sellaisenaan ja muuttumattomana, kunnes Hänen Keisarillinen Majesteettinsa katsoo hyväksi kutsua maassa koolle Säädyt, jotta hän voisi armollisesti kuulla heitä niistä aiheista, jotka Hänen Keisarillinen Majesteettinsa isällisessä huolenpidossaan voi katsoa tarpeellisiksi heidän parhaakseen. Maan organisointi lopullisesti takaisin jaloilleen vaatii aikaa ja kypsää harkintaa. Se laskekoon perustuksen läsnäolijoiden ja jälkeemme tulevien onnelle. Kaikilla on siten oikeus tulla siitä asiasta kuulluiksi ja neuvotella siitä niin merkityksellisestä aiheesta. Sellaista meille on myös luvattu. Tänne tulleita edustajia ei kai voi koskaan katsoa valtiopäivien veroisiksi. Vuosien 1626 ja 1778 Ritarihuonejärjestyksen mukaan on vain jokaisen suvun vanhimmalla tai niin kutsutulla caput familiaellalat. oikeus olla edustajana; nyt on sotilasmahdin ja maaherrojen kautta kutsuttu 10–12 aateliston jäsentä jokaisesta läänistä nimeämään keskuudestaan yhden edustajan; muut tämän säädyn jäsenet, joilla olisi kiistatta ollut sama oikeus, eivät ole tietoisia koko asiasta, ja ihmettelevät, miksi heidät on ohitettu. Kutsutut eivät kerta kaikkiaan olleet kaikki capitalat. , vaan useat olivat jopa samasta perheestä. Vaadittiin, että valituille pitäisi antaa sellaiset ohjeet, jotka olisivat yhteneväiset säädyn yleisen toiveen kanssa; mutta siihenhän vaaditaan, että heitä kaikkia pitää kuulla, koska kyse on siitä, mikä heille kaikille on yhteiseksi parhaaksi. Turun ja Porin läänin aateliston ja porvariston tätä epätavallista edustajien valintaa vastaan asettamien ehtojen jälkeen seurasi sattumanvarainen edustusmääräys. Samalla tavoin meneteltiin muissakin säädyissä. Konsistorit nimittivät pappissäädyn edustajat, maistraatit kaupunkien ja maaherrat talonpoikien edustajat. Juuri sanomani perusteella olen sitä mieltä, että tänne tullut edustajisto voi osallistua vain seremonioihin ja kunnioituksenvakuutuksiin; ja jos Hänen Keisarillinen Majesteettinsa lopulta niin käskee, lausua julki alamaiset neuvonsa, mihin voidaan sodan jatkuessa ryhtyä helpottamaan niitä taakkoja, joita tavallisesti sellaisista tuhoisista levottomuuksista seuraa; kuitenkin korostetusti sillä varauksella, etteivät sellaiset neuvot saa johtaa puuttumiseen meidän kotona olevien maanmiehiemme laillisiin oikeuksiin, eikä niitä saa milloinkaan pitää kansakunnan päätöksenä tai yhtenäisenä mielipiteenä. Siihen asti, kunnes rauha tulee, ei myöskään pidä perustaa muuta kuin tilapäistä hallintoa, ja tämä riippuu kokonaan Hallitsijasta.”

Kaikki olivat yksimielisiä Lindertiä lukuun ottamatta. – Tämä alustava P.M. antoi herätteen sille muistiolle, jonka edustajisto luovutti ensimmäisen tapaamisen jälkeen Keisarille, ja jossa vaadittiin valtiopäiviä. Katson, että on tarpeellista lukea tämä tärkeä asiakirja

Vastaus suotuisa, referoi (Prot I s. 33).

Tämän edustajiston luonne ja esitykset. Heidän asemansa oli tukala, ja sitä oli moitittu. Mutta sota oli todella päättynyt. Miehitys täydellinen. Piti vain pelastaa, mitä pelastettavissa oli. – Tietty kansallistunne näkyi ja tuntui. Ja kuka pystyy arvioimaan, miten manifestissa julistettu sulauttamistarkoitus olisi toteutettu, ellei yksikään edustaja olisi matkustanut Pietariin, tai elleivät he olisi pelon tai poliittisen näkemyksen puutteen vuoksi asettuneet sille perustuslailliselle pohjalle (jota kylläkin oli vakuutettu, mutta se oli Keisarille tuntematon, tai), josta keisarilla todennäköisesti oli vain hämäriä käsityksiä. Lienee pakko tunnustaa, että edustajilla ja ennen muuta ryhmän puheenjohtajalla on ollut suuri ansio siitä, että Suomen asemasta tuli itsenäisen valtion asema, ei minkään Venäjään sulautetun provinssin. Kenties Aleksanteri I:n näkemyksiin vaikuttivat huom. myös Sprengtporten ja Speranski – eikä se olisi onnistunut, elleivät he olisi edustaneet tiettyä liberaalia poliittista suuntausta.

Edustuston muita esityksiä.tillagt i marginalen

Ei kestänyt kauan, ennen kuin Keisari teki totta lupauksistaan. Valtiopäiväkutsu esitettiin jo 1. helmikuuta 1809. Se annettiin Ruotsin valtiopäiväkutsujen sanamuodon mukaisesti. Sanaa ei luultavasti käytetty muutoksen tekemiseksi, vaan koska sitä oli käytetty Suomessa jo ennenkin (Helsingissä 1617, muttei sitä vastoin Porvoossa).

Ruotsin valtio-oikeudellisen käytännön mukaisesti annettiin Hallitsijan vakuutus 15/27 maaliskuuta 1809 seuraavasti: Me Aleksanteri I, Jumalan armosta, koko Venäjän Keisari ja Itsevaltias jne. jne., jne. Teemme tiettäväksi: että sen jälkeen, kun Me Kaitselmuksen johdatuksesta jne. (Prot. I s. 21).

Tämä tapahtui 27. maaliskuuta. – 29. päivänä kaikki säädyt juhlivat keisaria maan korkeimpana Esivaltana, Hallitsijana ja Suuriruhtinaana siten, että yksi kustakin säädystä vannoi Hänen Majesteettinsa edessä uudistetun uskollisuuden- ja kunnioituksenvalan samalla tavoin kuin vuonna 1778, minkä jälkeen Keisari lisäksi vahvisti Suomen perustuslain ja hallitusmuodon manifestin mukaisesti. (airut huusi Suomen Suuriruhtinaaksi)tillagt i marginalen – Sitten annettiin 4. huhtikuuta 1809 kaikille Suomen asukkaille kuulutus, jossa todettiin annettu keisarin vakuutus ja sitten sanottiin:

”Kun Me täten siis ilmoitamme Suomen uskollisille alamaisillemme kyseisestä tapahtumasta, Me haluamme myös tehdä heille tiettäväksi; että kun Me olemme säilyttäneet tämän maan ikivanhan tavan ja mukautuneet siihen, katsomme sen uskollisuudenvalan, jonka säädyt ovat yleisesti ja Talonpoikaissäädyn edustaja erityisesti omasta ja kotona olevien maanmiestensä puolesta vapaaehtoisesti ja pakottamatta vannoneet, olevan hyvä ja sitova jokaiselle Suomen asukkaalle ilman yhtäkään poikkeusta.” jne. jne.

Näiden keskinäisten vakuutusten merkitystä, tätä sopimusta Venäjän Keisarin ja Suomen kansan välillä aion pian lähemmin korostaa ja arvioida maan asemaa keisarikuntaan nähden.

Muista Porvoon valtiopäivien päätöksistä on aihetta puhua myöhemmin.tillagt i marginalen

Tässä teen lähinnä johtopäätöksiä meidän valtio-oikeuttamme koskevien oikeuslähteiden pohjalta. Selvästi niihin kuuluvat kaikki ne ja yhtä tärkeinä siviili-, rikos- ja hallintolaki, jotka tuolloin koskivat Ruotsia ja Suomea yhteisesti, koska ne poikkeuksetta vahvistettiin juhlallisuuksien jälkeen, samoin kuin Porvoon valtiopäivillä laaditut, luonteeltaan valtio-oikeudelliset asiakirjat. Ja edelleen lähteisiin kuuluvat uudet oikeudelliset asiakirjat, joita on Porvoon valtiopäivien jälkeen laadittu perustuslakien tai muiden valtiollisten asiakirjojen muuttamiseksi tai täydentämiseksi.

Kuuluu 9. luentoon, syyslukukaudella 1878. tillagt i marginalen

Porvoon valtiopäivien päätökset. Heti alkuun huomattava: Perustuslakien vahvistamisella annetaan yleinen valtiosääntö. Tietyt osat eivät tietenkään ole sovellettavissa. Suomi oli ollut vain osa sitä valtiota, jota nämä perustuslait koskivat, sen vuoksi meillä ei ollut itsellämme hallituselimiä. Ne täytyi siis perustaa. . Caloniuksen ehdotus, – Säätyjen ilmoittama oli lyhyempi ja tietyin osin muutettu. Asioiden sujuminen oli pääasia. Tarkemmin myöhemmin.

Toinen tärkeä asia koski armeijaa – vakuutus, ettei mitään pakkorekrytointia tule. – Se poliittinen käsitys, joka johti ruotuväkiarmeijan hajottamiseen. Edelleen kruununrasituksista – rahayksiköstä. – Samoin muutokset vetoomus- tai valitusasioihin.

On sanottu: Koko Porvoon säätyjen menettely oli lainvastaista, koska Suomi kuului silloin de jurelat. Ruotsiin. Ristiriita muodollisen oikeuden ja todellisuuden aiheuttaman pakon välillä. Ruotsin laillinen auktoriteettikaan ei voinut millään tavoin päästä vaikuttamaan. Oli sen vuoksi isänmaallinen velvollisuus, ettei vain protestoitu, vaan tartuttiin asioiden kulkuun. Ja sitä poliittista tahdikkuutta, jota Porvoossa monessa suhteessa osoitettiin, kannatta kyllä muistella kiitollisuudella.

Mutta erityisesti on muistutettava, että myös muodollisesti oikeudelliselta näkökannalta katsottuna tarkoitus pyhittää keinot. Kun Säädyt kokoontuivat Porvoossa, ei enää ollut sitä Ruotsin kuningasta, joka oli ollut heidän. 13. maaliskuuta 1809 oli ”Läntinen armeija” oli syössyt Kustaa IV Aadolfin valtaistuimelta. Vallankumous siellä – vallankumous täällä. Molemmilla tahoilla se merkitsi pelastusta.

Analyysi muutoksen laadusta on erityisluvun aiheena.

Lähinnä vuotta 1809 seurannut aika oli organisoinnin aikaa. Oli kasvattava uusiin olosuhteisiin. Hallituskonseljin säännöt julkaistiin 18. elokuuta 1809. Selitän myöhemmin, minkälaisia muutoksia niihin on sittemmin tehty.

Pietarissa pidetyt esittelyt: Ensin Rehbinder: Hänet oli Majesteetti itse palkannut hoitamaan Suomen asioita. Sitten 6. marraskuuta 1811 annettiin ohje Pietariin Suomen asioiden hoitamiseen määrätystä komiteasta. Vähintään 3 jäsentä, suomalaisia, puheenjohtaja läsnä valtiosihteerin pitämissä esittelyissä, heillä paikka ja äänioikeus konsiilissa. – Kaikista Suomea koskevista asioista, jotka eivät ole sotilasasioita, keskustellaan komitean kanssa ja merkitään sen pöytäkirjaan. 12. helmikuuta 1812 ohjeet Kenraalikuvernöörille – hänen asemaansa ei ollut siihen saakka tarkemmin määritelty.

Ohjeet Prokuraattorille.

Kuitenkin erittäin tärkeä muutos. Kuulutus 23. joulukuuta 1811 Viipurin läänin liittämisestä Suomen Suuriruhtinaskuntaan. Entinen kuvernementti yhdistetään Suomen Suuriruhtinaskuntaan ja siitä tulee tärkeä osa tätä Suuriruhtinaskuntaa ja sitä nimitetään vastaisuudessa Viipurin lääniksi. Sen asukkaista 2 Suomen konseljin jäseniksi, 1 jäseneksi Turun Hovioikeuteen. Läänin valtionvarat Suomen yleiseen valtionkassaan. Kaikessa otetaan käyttöön muussa osassa maata voimassa olevat hallintosäännöt. Saman vuoden joulukuun 31. päivänä esittely yhdistämisen toteuttamisesta. Ilmoitettiin: Säätyjen edustajilla oikeus määrätä valtiopäivillä Viipurin läänin asioista sen mukaan, mitä Suuriruhtinaskunnan perustuslaeissa siitä on säädetty.tillagt i marginalen

Huom. erityisesti tämä.tillagt i marginalen

Original (transkription)

Visa ändringar inarbetade

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78
9^de föreläsföreläsningen
3 Oktoktober

Påminnelse om
folkrätten.tillagt i marginalen

Orsaken hvarföre
igår betonade vigten aftillagt att insetillagt detta
icke ngtnågot bindande doku-
ment, är att den en
inkorporation.tillagt i marginalen

Försäkran om lagens
och privilegiers vid-
makthållande kan
ha sitt värde; men
sammanhanget orätt
Kejsaren.tillagt i marginalen

Detta manifest af en del betraktats s. s.såsom en verklig annekte-
rande och bindande statshandling, t. o. m. åberopat eller före-
sväfvat Palmén i handbok. Jag kan ej tillerkänna den någon stats-
rättslig betydelse i annat än ss.såsom tillkännagifvande afsigt att för-
ena t. o. m. Finland med Ryssl.Ryssland – Ty kriget icke då slut, tver-
tom finsk-svenska vapnen den tiden segerrika, utgången sål.således oviss.
hade visst kräfts och delvis gifvits. Men dess afgifvande var blott ett
de enskildes vikande för öfvermakten; icke ett uttryck af folkets i sin
helhet vilja, sål.således icke en akt af statsrättslig betydelse. Ed gafs äfven åt i de occuperade provinserna, utan påföljd. Man ville undgå våld-
samheter. 1809 vid landtdagen gafs den bindande eden.tillagt att senare helt
andra grundsatsstruketer blefve antagen för Finlands förening. Inkorporation
ss.såsom provins öfvergafs. Det gjordes i stället ett paktum mellan Kejsaren
och finska folket. – Om ock manifestets anticipenstillagt talstruket om eröfring sedan
|2| besannades, blef dock vapenskiftenas utgång [...]oläslig/saknad text och den i enlighet dermed slutna fredentillagt i rättsligt afseende
bestämmande blott för ryska kronans förh.förhållade till den svenska i hvad Finland
angick. Men landets ställning till Ryska kronan bestämdes genom
Borgå landtdag,– och förbereddes genom den s. k. finska depu-
tationens uppträdande i P^burgSankt Petersburg.

Buxhoevdens första befallning om afsändandet af deputerade
till P^burgSankt Petersburg åtlyddes icke. Det skulle väljas en adelsman, en borgare,
en bonde från hvarje län och en prest från hvardera stiftet. Men
man förklarade att grundlagarna annorlunda stadga om represen-
tationens utförande vid riksdag. Nytt påbud af Buxhoevden med
försäkran, att det icke var mening usurpera på landtdag. Sedan
på de flesta ställen vapenlyckans utgång ännu afvaktats, valdes,
ock på senhösten kommo de deputerade till P^burgSankt Petersburg, dock icke alla.
Mannerheim ordf.Ordförandetillagt, Rotkirch, Silfverskiöld, – Lebell, Wallenius – Tjäder,
Carlstedt, Lindert Borgströmtillagt. – Cavén Kaitala, Laurikainen. – Sekreterare handelsbokhållare Hammarbergtillagt.

De sammanträdde 12 Nov.november 1808. Kriget var då faktiskt slut.tillagt
Ordf.Ordförandes följföljande P. M.promemoria värd att bevaras i historientillagt. (Finns icke tryckt.)tillagt ”Sedan H. K. M^tHans Kejserliga Majestät alltfrån den första occupa-
tion af Finland, genom utfärdade proklamationer allernådigst
utlofvat atttillagt behålla alla stånd vid deras af ålder åtnjutna fri-
och rättigheter, hvilken Nådiga försäkran sedermera, vid tro-
och huldhetsedens afläggande, högtidligen blifvit bekräftad; och
onekligen den lagstiftande makten utgör grundvalen hvarpå
vår hittills egda frihet hvilar; så synes mig, det de nu
hitkomna Finlands deputerade, som icke enligt med consti-
tutionen äro utsedda, utan så godt som arbiträrt kallade, icke
kunna definitivt yttra sig i något mål, som kan leda
till ändring av landets lagar, beskattning, indelningsverk
med mera; utan önskar jag, det allt sådant måtte orubbadt
förblifva, intilldess det kan behaga H. K. M.Hans Kejserliga Majestät att i laga ordning |3| inom Landet, sammankalla Ständerna, för att i Nåder höra
dem öfver de ämnen, som H. K. M^tsHans Kejserliga Majestäts faderliga omsorg för deras
väl kan finna nödigt. Att organisera ett lands definitiva
styrka fordrar tid och mogen öfverläggning, det skall
lägga grunden till närvarandes och efterkommandes sällhet.
Alla äga således rättighet att deröfver varda hörda, och uti ett
så betydeligt ämne samråda. Sådant har också blifvit oss
lofvadt. Den hitkomna deputationen kan väl aldrig anses i
likhet med en riksdag. Enligt 1626 och 1778 års Riddarhus
Ordning, äga blott den äldsta af hvarje famille eller
den så kallade caput familiae rättighet att var repre-
sentant; nu äro genom militair makt och genom
Landshöfdingarne 10 à 12 personer af Adeln inom
hvarje län kallade, för att inom sig utse en deputerad;
de öfrige af detta Stånd, som onekligen haft samma
rättighet, äro i okunnighet om hela saken, och finna
sig med förundran vara förbigångna. De kallade var
icke engång alla capita, utan flere tillochmed af samma
familj. Man fordrade, att den utsedda borde vara försedd
med sådana instruktioner, som med ståndets allmänna
önskan voro enliga; men dertill fordras ju, att de
alla böra höras, då det angår deras gemensamma
bästa. Uppå gjorda förutsättningar af Adeln och
Borgareskapet i Åbo ochB^borgsBjörneborgs län, emot detta ovanliga
sätt att utse deputerade, följde en arbiträr befallning.
På samma sätt med de öfriga stånden. Consisto-
rierna utnämnde deputerade af Presteståndet, Magi-
|4| straterna af städerna och Lands höfdingarne af Bönderna.

Af hvad jag således anfört, tyckes mig den hit-
komna deputation endast med ceremonier och
vördnadsbetygelser kunna sig befatta; och om H. K. M.Hans Kejserliga Majestät
ändteligen så befaller, meddela deras underdåniga
råd, hvad som under påstående krig kan vara att
vidtaga, till lättande af de bördor som vanligen sådana
bedröfliga oroligheter åtfölja; dock med uttryckligt
förbehåll, att sådana råd icke måtte leda till in-
trång i våra hemmavarande medbröders lagliga
rättigheter, eller någonsin anses såsom nations
beslut eller enhälliga mening. Intilldess fred blifver,
kan ändå ej blifva annat än en provisorisk styrelse
och denna beror helt och hållet af regenten.”

Alla ense utom Lindert. – Denna P. M.promemoria gaf
väckelsen till det memorial de deputerade, efter första
uppvaktningen inlemnade till Kejsaren, med på-
yrkande en Landtdag. Anser nödigt uppläsa detta vigtiga
dokument ().

Svaret gynsamt, refererar (ProtProtokoll I p.sidan 33).

Karakteren af denna deputation och dess framställ-
ningar. Deras ställning vansklig, och blifvit klandrad. Men
kriget var faktiskt slut. Occupationen fullbordad. Det
gällde att rädda hvad räddas kunde. – En viss national-
känsla synes ock funnits. Och hvem kan beräkna huru
den i Manifestet kungjorda annecionsafsigten blifvit
realiserad, om inga deputerade afrest, eller om de hade
|5| af fruktan eller af bristande politisk insigt underlåtit
ställa sig på den konstitutionella grund (som visserligen
var tillförsäkrad, men för Kejsarn obekant, eller) om
hvilken hanstruket kejskejsaren sannolikt blott hade sväfvande åsigter.
Att Finlands ställning blef den af en sjelfständig stats,
icke af en inkorporeradtillagt provins, derom torde deputationen och främst
dess ordförande måsta erkännas haft stor förtjenst. Må-
hända medverkade dertill obs.observera Sprengtporten och Speranski Alexan-
der I^s åsigter – det skulle ej lyckats, om ej de haft en
viss liberal riktning.

Deputationens öfriga framställningar.tillagt i marginalen

Det dröjde ej länge innan Kejsaren gaf sina löften
verklighet. Landtdagskallelsen utfärdades redan 1 Febr.februari
1809. Utfärdad i öfverensstämmelse med svenska riks-
dagskallelserna. Ordet sannolikt icke för att göra
en ändring, utan emedan förut begagnats i Finland (H^forsHelsingfors 1617,
deremot icke i B^borgBjörneborg).

I enlighet med svensk statsrättslig praxis utfärdades
Regentförsäkran 15/27 Mars 1809. sålydande: Vi Alexander
I, med Guds nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver
hela Ryssland etcetcetera etcetcetera, etcetcetera. Göre
veterligt: Att sedan Vi, efter Försynens skickelse etcetcetera
(ProtProtokoll I p.sidan 21).

Detta var d. 27. – Den 29 hyllade samtliga Ständren
kejsarn Storfurstenstruket såsom landets högsta Öfverhet, Regent
och Storfurste medelst en af hvarje stånd särskildt inför
H. M.Hans Majestät förnyadsvårtytt tro- och huldhetsed lika som 1778tillagt; hvarefter Kejsarn
ytterligare stadfästade Finlands konstitution och styrelsesätt
(härolden utropade till Finlands Storfurste)tillagt i marginalen |6| i öfverensstämmelse med Manifestet. – Sedan afläts
kungörelsen af 4 April 1809 till samtliga Finlands
inbyggare, hvari framhålles den gifna försäkrings-
akten och så heter det: ”Jemte det Vi alltså härigenom
meddela Våra trogne Undersåtare i Finland berörda
akt, vela Vi tillika gifva dem tillkänna: att då
Vi bibehållit och lämpat Oss efter detta lands urgamla
bruk, anse Vi den Trohets Ed Ständerna i allmänhet
och Bonde-Ståndets Deputerade i synnerhet, å egne och
deras hemmavarande medbröders vägnar, frivilligt
och otvunget aflagt, såsom god och förbindande hvarje
Finlands Inbyggare, utan allt undantag.” etcetcetera etcetcetera.

Betydelsen af dessa ömsesidiga försäkringar, detta
paktum mellan Kejsarn af Ryssland och det finska
folket, i och för bedömandet af landets ställning
till kejsaredömet skall jag snart närmare framhålla.

Öfriga beslut vid Borgå landtdag blir efterhand anledning omnämna.tillagt i marginalen

Här närmast att draga konseqvensen beträffande
rättskällorna för vår statsrätt. Tydliga alla , ej mindre är civil kriminal
och förvaltningslag, som vid denna tidpunkt gällde för
Sverige och Finland gemensamt eftersom de högtidgnhögtidligen, utan undantag bekräftadestillagt; samt de genom
Borgå landtdag tillkomna handlingar af statsrätts-
lig natur. Och vidare höra till statsstruket källorna
de nyatillagt rättsurkunder, som efter Borgå landtdag tillkommit
till ändring eller komplettering af grundlagen eller andra
statshandlingar.

|7|

Hör till 9^de FöreläsnFöreläsning
H.T.Höstterminen 78tillagt i marginalen

Besluten vid Borgå landtdag. Främst märkes:
allm.allmän förf.författning gifven genom grundlagarnas stadfästande.
I vissa delar naturl.naturligtvis otillämpliga. – Finland blott varit
del af den stat dessa grundl.grundlagarna gällde, derför icke inom
sig reger.organenregeringsorganen. Således måste sådana inrättas.
. Calonii förslag, – det St^naStänderna
meddelade var kortare och ändradt i vissa delar.
Ärendets förlopp i hufvudsak. – Framdeles
närmare.

Det andra vigtiga om militären – försäkran att
ingen tvångsrekrytering. – Den politiska uppfattning,
som föranledde upplösandet af indelta militären.
Vidare förekom om kronouppbörden –
om myntet. – Samt petitions- eller besvärs ändr.ändringar

Man har sagt: att Borgå ständers hela för-
farande en rättsvidrighet, då Finland ännu de jure
hörde till Sverige. Konflikten mellan formell
rätt och verklighetens tvång. Den lagliga svenska
auktoriteten kunde alldeles icke göra sig gällande.
Det blef derför patriotisk pligt, att icke endast
protestera, men ingripa i händelsernas hjul.
Och väl förtjena tacksamt minnas den politiska
takt som i Borgå i många hänseenden.

Men särskilt må erinras att äfven ur formelt
rättslig synpunkt en omständighet som rättfärdigar.
När St^neStänderne sammanträdde i Borgå, fanns icke
mer den svensketillagt konung som varit deras. 13 Mars 1809,
hade ”Vestra armén” afsatt Gustaf 4 Adolf.
Revolution der– d^odito här. På båda hållen
gällde det räddning.

Analys af revis-
nensrevisionens beskaffenhet
blir föremål för
särskildt kapitel.

Närmaste tiden efter 1809 en organisationerings
tid. Det gällde att växa in i de nya förhållandena.
Reglerna för Reg. kon.Regeringskonseljen utfärdades 18 Aug.augusti 1809. |8| Hvilka förändrförändringar detta undergått skall jag fram-
deles anföra.

FöredragFöredragning i P^burgSankt Petersburg: Rehbinder först: anstäld
vid HM^sHans Majestäts person, för finska ärenden. Sedan
6 Nov.november 1811 instruktion för den i S^tSankt Petersburg
i afs.avseende å finska ärenden tillförordnad komité.
Minst 3 ledamöter, finnar, ordf.ordförande öfvervara
föredrag, som sker af Statssekreteraren, hvilka
och säte och stämma i koncilii. – Alla
Finland rörande, icke militära ärender kommuni-
ceras med komitén och upptagas i dess protokoll.
1812 12 Febrfebruari instruktion för GguvernörGeneralguvernör –
hans ställning dittills icke varit närmare bestämd.

D^oDito för Prokuratorn.

När det första decenniet gått, begynte man
erfara behöflighet af landtdag. – Men
det gick icke.struket

Regentförändring.struket

Emellertid en
mycket vigtig
förändring. Kung.Kungörelsen
23 Decbrdecember 1811 om
Wiborgs läns
införlifvande med
Storfurstendömet
Finland.
Tid.Tidigare Guvernementet
förenas med Storfursten-
dömet Finland och
kommer ss.såsom utgörande
en del af detta Storfursten-
döme att framdeles
benämnas Wiborgs
län. Bland dess
invånare 2 till ledamöter
i Finska Conseillen, 1 till
d^odito i Åbo Hofrätt.
Statsmedel för länet
till Finlands allmänna
statskassa.
I allt införs de för
öfriga landet gällande
styrelseregler.
31 Decbrdecember ssamma år föredrag
om genomförandet.
Blromedassvårtytt: Ståndens
repres. rättighrrepresentationsrättigheter vid Riks-
dagarna bestämmas för
Wiborgs län i enlighet
med hvad uti Storfursten-
dömets konstitutersvårtytt derom
är stadgadt.tillagt i marginalen

Obs.Observera särksilt
dettatillagt i marginalen

Svensk text

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78 9de föreläsföreläsningen 3 Oktoktober

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

9. luento 3. lokakuuta

Original (transkription)

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H. T.Höstterminen 78 9de föreläsföreläsningen 3 Oktoktober

Dokumentet i faksimil

H. T.Höstterminen 78
9^de föreläsföreläsningen
3 Oktoktober

H. T.Höstterminen 78
9^de föreläsföreläsningen
3 Oktoktober