16.3.1876 Förvaltningsrätt
Finsk text
Hallinto-oikeus
Kevätlukukausi 1876
13. luento 16. maaliskuuta
Virkamiesten ja viranhaltijoiden oikeudet
Erottamattomuuden jälkeen puhuttiin erityisestä suojasta viran toimittamisessa – tähän vielä 3) Oikeus arvoasemaan, nykyinen arvojärjestys on päivätty 19. maaliskuuta 1860. – 4) Lomat. Osassa virastoja on tiettyyn aikaan vuosittain virkavapaata, jota nimitetään lomaksi. Tämä siksi, ettei koko henkilökunta ole sitä tuohon aikaan käyttänyt hyväkseen. Tai myös koko toiminta on keskeytetty kuten yliopistossa ja kouluissa. Se on etu, koska sitä ei lasketa virkavapaudeksi.
5) Oikeus työtehtävään kuuluviin tuloihin. Vaikka julkisiin ammatteihin, jotka pohjautuvat itsehallintojärjestelmään, ei liity palkitsemista, on kuitenkin selvää, että maksaminen varsinaisista valtiolle tuotetuista palveluksista on välttämätöntä. Edellinen on luottamustehtävä muiden ammattien rinnalla, jälkimmäisestä tulee elämäntehtävä ja se jättää ulkopuolelleen muun mainitsemisen arvoisen ansion. Valtion täytyy varmistaa elanto kohtuullisena korvauksena niille, jotka omistautuvat sen palvelukseen: on selvää, että mitä arvokkaampaa tämä työ on, sitä suuremman määrän ymmärrystä se vaatii ja mitä enemmän valmisteluja siihen vaaditaan, sitä suurempi on korvauksen oltava. Oikeus sopimuksen tekemiseen: Virkaan astuminen on samaa kuin tehtäisiin sopimus, joka velvoittaa molempia osapuolia, vaikkei sitä ole kirjallisesti ilmaistukaan.
Tätä korvausta nimitetään tavallisesti palkaksi. Nimitys tulee ajoilta, jolloin maatiloilla oli palkollisia – eli työvoiman käytöstä maksettiin korvausta. Oikeussuhteet valtion ja sen virkamiesten ja toimenhaltijoiden välillä sisältävät sen, että molempien täytyy täyttää keskinäiset sopimuksensa. Jälkimmäinen on sitoutunut harjoittamaan virkatehtäväänsä niillä ehdoilla, jotka olivat voimassa silloin, kun hän otti tehtävän hoitaakseen; – toisaalta valtio on velvollinen maksamaan sen korvauksen, joka kyseisen työn vaativuus edellyttää tai josta on sovittu.
Tästä seuraavat lauseet:
a) Virkamiehelle tai toimenhaltijalle on hyväksyttävä muodollinen oikeus virassa tai toimessa ansaittuihin tuloihin. Tavallinen varmistus siihen annetaan valtakirjalla. b) Hän on oikeutettu nostamaan tehtävään liittyvät tulot sellaisina kuin ne olivat, kun sopimus solmittiin ja että, jos niitä on sittemmin korotettu, nostamaan ne jatkuvasti tämän summan suuruisina.
Tämä on suhteen oikeudellisessa luonteessa. On oletettava, että viran itselleen ottanut on toimittanut sitä niiden ehtojen mukaisesti, että hänellä on oikeus nauttia siitä säädettyä korvausta. Tämä on perusta viran vastaanottamiselle. Jos siitä jotain vähennettäisiin, se olisi sopimusrikkomus.
Tämän oikeuden varmistamiseen ei ole mitään nimenomaista lainsäädöstä, eikä ole asian luonteen vuoksi tarpeenkaan. Nykyään siihen on varsin vahvoja lakiperusteita, koska 3. helmikuuta 1868 päivätyn asetuksen kautta myös viran lakkauttamisen yhteydessä voidaan säilyttää palkkaedut, josta pian enemmän. On myös katsottava, että tämän oikeuden on varmistanut vakuutus, että ainoastaan laillisin syin voidaan virasta erottaa, – siten ei myöskään voi poistaa etuja tai joitakin niistä. Näin on asia myös aina ymmärretty. Huolimatta siitä, onko virkamiehen tai toimenhaltijan vaatimus, että hänen on saatava säilyttää kulloinenkin tulotasonsa, katsottava sopimussuhteeseen perustuvaksi oikeudeksi, se ei kuitenkaan estä hänen palkkaturvaansa olemasta tietyissä tapauksissa suurempi, toisissa pienempi. Ehdot nimityksen yhteydessä. – Erilaiset tulot – osa pysyväisluontoisia, toiset muuttuvia.
Ne tulot, jotka virkamies ja viran- tai toimenhaltija saavat palkkana tai erilaisina palkkioina. Sellaisina, jotka aina maksetaan – toiset riippuvina kulloisistakin olosuhteista. Tulot siis jaetaan 2 luokkaan, säännöllisiin ja satunnaisiin, joissa kummassakin on useita eri alaosastoja.
1) Säännölliset tulot. a. palkka = määrätty määrä rahaa tai varusteita, jotka maksetaan palvelusta vuosittain, tavallisesti neljännesvuosittain. Varusteet tavallisesti rahassa tietyn arviointiperusteen mukaan. – Palkkoja voi maksaa valtio tai kunta tai tuloista vastaavat tietyt laitokset.
1) Valtion maksamat palkat. Kahta lajia. Käteisellä määrätyt, jotka maksetaan rahana valtion kassoista, tai myös rahana ja varusteina tai ainoastaan viljana, vaikka kruunu lunastaa sen rahalla. Jälkimmäinen oli aikaisemmin erittäin tavallista – nk. ruotuväen palkat… Nämä olivat säännön mukaisesti osoitettuja palkansaajille, joiden tuli itse tai asianomaisen virkamiehen avulla ja hänen nimissään koota varat verovelvollisilta. 2. Ne muodostuivat tietyin määrätyin osin varsinaisesta verosta ja kymmenyksistä. 1. Ruotuväen palkat: Senaatin oikeusosasto (laamannit ja käräjätuomarit) armeija, valtio, papisto, maaseudun väki, – akateeminen virkakunta. – Koska nämä verot maksettiin suurimmaksi osaksi varusteina, siitä seurasi, että ruotuväen palkat, vaikka ne oli alun perin määrätty maksettaviksi rahassa, maksettiin kuitenkin varusteina tietyn huonomman rahanarvon mukaan laskelmien mukaisesti. Syynä oli, kuten niiden määrittelyssä todettiin, että ne muodostuivat tietyiltä osin maaverosta. Nykyään ei nk. ruotuväen palkkoja enää makseta luonnossa, ne on määritelty maanviljelyn ruplissa. Niiden arvo lasketaan keskimarkkinoiden mukaan ja valtio maksaa ne käteisellä. Muun kuin ruotuväen palkka maksetaan osin rahassa, osin viljassa, joka kuitenkin lunastetaan käteisellä.
Vielä on huomattava, että osa valtion virkamiehistä kerää suoraan itselleen, nimittäin käräjätuomareina käräjäkestityksensä. Vanhentunut, analoginen sille, miten papit ovat menetelleet.
2) Kunnilta ja seurakunnilta tulevat palkat. Edelliset useimmiten kaupungeista, käteisellä kuten valtionkin. Pappien palkkaus on monimutkainen järjestelmä.
Pappien palkkana ovat ensi sijassa kymmenykset; vanhastaan alun perin 1/10 tuotteista, joihin ne perustuvat a) viljakymmenyksistä, nykyään vain ⅓, jota myös nimitetään tertiaaliviljaksi b) muista kasveista kuten humalasta, hampusta, pellavasta ym. c) pikakymmenykset, kymmenesosa kaikesta tietyistä eläimistä saatavista tuotteista. d) voikymmenys, 1 pauna jokaisesta lehmästä, e) kala, saaristossa. – Huom. Ottamalla a) kymmenykselle määrätyt perusteet huomioon kymmenysten asettamisessa, sopimuksessa tai manttaalin mukaisessa laskelmassa (b–e) koko määrä kirkkoherroille – vuoden 1681 kymmenysplakaatin mukaan. Sopimus seurakunnan ja pappien välillä. Kirkkoherrat saivat lisäksi muita palkka-avustuksia seurakunnalta. Hautausmaksu kuolintapauksen yhteydessä – jura stolae
lat. -maksu kuulutuksen, vihkimisen lapsikasteen ym. yhteydessä. Pääsiäisrahat, taksvärkit. Kappalainen sai ½ pannia viljaa kaikesta ja puolet talosta, nyt ¼ vähemmästä ja torpan. Kaikki nämä tulot palkansaaja kerää itse.
Tämä palkanmaksutapa on kaikissa suhteissa kelpaamaton. Kymmenykset eli maksut bruttotuotosta ovat hylättäviä. – Muut epämääräisiä. – Palkkojen keruutapa hylättävä. – Sen vuoksi oli esitys valtiopäivillä 1863 ja 1867 – hylättiin. Nyt on tehty komiteaehdotus. Paikallisseurakunnan papinpalkka maaverona siksi, että… Tässä huomattava, että keisarillisissa kuulutuksissa 29. toukokuuta 1867 ja 12. helmikuuta 1874 viitataan kreikkalaisten pappien palkkaukseen, ja pappien palkan muodostumiseen osittain kreikkalaisvenäläisen, osittain luterilaisen opin tunnustajien maksuista. Periaate on, että jokainen uskon tunnustaja (maanomistaja) maksaa papilleen. Korvaus valtiolta siitä, mitä pappi menettää, tästä molempien kirkkokuntien täysi vastavuoroinen sopimus.
B. Puustellit. Palkkaetujen joukossa ovat vanhastaan jäljellä olevat puustellit. Kahdenlaisia, joko vain vapaan asumisen etu (joidenkin läänien kuvernööri jne.), kallista kruunulle, tai tarkoitus tuottaa tuloa maan tuotolla ja muilla puustelliin liittyvillä eduilla.
Tehtyjen palkkaussäätelyjen seurauksena niissä yksiköissä, joihin nämä tilat oli liitetty, oli suuri osa niistä menettänyt merkityksensä asumisen mahdollistajina. – Osa oli siirretty yleiseen valtionrahastoon, toinen osa lakannut kuulumasta tiettyyn virkaan, vaikka tuotto jatkuvasti kuuluu sille valtionrahastolle, johon omistaja aikaisemmin kuului (sotilasrahasto). Jäljellä on joitakin siviilipuustelleja ja kaikki kirkolliset puustellit. Siellä virkamiehen tai toimenhaltijan hallinta on liittynyt asumiseen, mutta sellaista ei vaadita luonnossa, joten hän on oikeutettu vastaavaan raha-avustukseen. Pappien etuoikeudet 1727 § 7, kirkkoherralle, kappalaiselle ja kaupungeissa lukkarille.
Puustellia asuntona on haltijan ylläpidettävä, mutta toki se ei ole mikään uudisrakennus. Maapuustelli: Hyödyntämisoikeus kaikkien siitä saatavien etujen käyttämiseksi. Metsää vain kotitarpeiksi, tulee hoitaa ja viljellä, eikä rakennusta tai viljelysmaata saa päästää huonoon kuntoon. – Lisärakentamisesta ym. on omat säädöksensä. Pois- ja sisäänmuuton tarkastukset. Myös tietty uudisrakennusvelvollisuus vuosilaskelman mukaan.
C. Tulot muusta kiinteästä omaisuudesta kuin puustelleista, – tämä on prebendatalo (prebenda – eli kirkon palkkapitäjä, lakkautettu). Kaupunkitalo kaupungin virkamiehille.
D. Sotilaiden pysyvä majoittaminen. (Siitä lähemmin tässä kameraalikohdassa.)
E. Matkakustannusten korvaaminen kiinteänä vuosiavustuksena: piirilääkäri.
F. Kestitysrahat tietyille korkeille virkamiehille, palkanlisä tämän otsikon muodossa.
G. Provisio – tulot verojen ja maksujen velkomisesta ja veronkantorahojen vastaanottamisesta ja valtion varojen säilyttämisestä, mutta kaikki eivät olleet sellaisia. Merkittävin tulo tullimiehille. Tietty prosentti tuotoista.
2. Satunnaiset tulot
a) Päivärahat, matkakustannusten korvaukset – aikaisemmin päivää kohden, myöhemmin matkan pituuden mukaan. Nykyinen matkustussääntö päivätty 6. joulukuuta 1875.
b) Satunnainen majoitus.
c) Palkkiot (sijaisille) – tai tietyistä sivutoimeksiannoista.
d) Sporttelit eli luvalliset sivutulohyvitykset erityisistä palvelussuorituksista, jotka virkamiehet ja toimenhaltijat ovat velvollisia hoitamaan korvausta vastaan tietyn taksan mukaisesti.
Muuta [...]oläslig/saknad text (esim. passi.)
e) Lisäpalkkio – korvaus satunnaisesta ylimääräisestä työstä – tai myös lahjapalkkio – saadaan käyttää vain kohtuudelle.
Säädökset: laitosten sääntöihin perustuvat tilit ym.tillagt i marginalen
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Förvaltningsrätt.
V. T.Vårterminen 1876.
13e FöreläsnFöreläsningen
16 Mars
Emb.Ämbets- och tjenstemäns rättigheter.
Efter inamovibiliteten nämnde om särskilda skyddet
i tjenstens utöfning, – dertill ännu 3o) Rättighet till rang
n. v.nuvarande rangordning är af 19 Mars 1860. – 4o) dodito till Ferier.
Vid en del embetsverk viss tids årl.årlig tjensledighet som
kallas semester. Detta sålunda att ej hela personalen den
tiden i anspråk tagen. Eller ock hela verksamheten inställd
ss.såsom vid univers.universitet och skolor. – Fördel, enär icke beräknas
ss.såsom permission.
5) Rättighet till de bfttngnbefattningen åtföljande inkomster. Om de offentliga
värf som på grund af sjelfstyrelsesystemet icke åtföljes af remu-
neration, dock klart att betalning nödvändig för den egentliga
statstjensten. Den förra ett förtroende uppdrag bredvid öfriga yrken,
det senare blir lefnadsyrke och utesluter annat nämnvärdt
förvärf. Staten måste tillförsäkra dem som egna sig åt dess tjenst
lifsbesörjningsvårtytt, skälig ersättning: Klart, att ju mera värdefullt
detta arbete är, ju högre mått af insigter det erfordra och ju större
förberedelser dertill erfodrats, desto större bör ersättningen
vara. Rättigheten kontrakterning: Inträdd i tjensttillagt ett aftal under ömsesidig
förpligtelse, om ock ej uttryckluttryckligen så upprättadt.
Denna ersättning kallas vanligen lön. Benämningen kommer
fr.från legohjonsaftalet, – hvari likaså arbetskraftens upplå-
tande mot ersättning. RättsfhållandetRättsförhållandet mellan staten och dess
emb. och tjmänämbets- och tjänstemän innebär att hvardera bör uppfylla sina förbin-
delsersvårtytt. De senare förbunden att utöfva tjensten under de
vilkor som gällde derföre den tid han öfvertog åliggandet; – å
andra sidan staten skyldig utbetala den ersättning som för den vid-
kommande arbets prestationen är utsatt eller fastställd.
Häraf följande satser:
ao) En emb. eller tjmanämbets- eller tjänsteman måste antagas hafva formlig rätt
till de med embetet eller tjensten förenade inkomster. Vanligen upp-
tages försäkran derom i fullmakten.
b) Han är berättigad att uppbära de med befattningen förenade
inkomster sådana som de voro då aftalet ingicks, och att, om
de sedermera förhöjts fortfarande uppbära dem till detta belopp.
Ligga i fhållandetsförhållandets rättsliga natur. Den som åtagit sig sin
tjenst måste antagas ha gjort det mot vilkor att åtnjuta derför
stadgade vedergällning. Detta grunden för tjenstens mottagande. Att borttaga
något deraf vore ensidigt kontraktsbrott.
För denna rätts betryggande ej uttryckl.uttryckligt lagstadgande
af nöden, enär i sakens natur. Numera ganska starka lagskäl
då gegenom förordn.förordning 3 Febrfebruari 1868 äfven vid indragn.indragning bibehålla vid
löneförmoner, hvarom snart mera. – Rättigheten måste ock
anses tillförsäkrad ss.såsom konseqvens af försäkran att endast
på laga skäl fr.från befattningen skiljas, – således icke heller skiljas
från förmonerna eller ngnnågon af dem. Så har saken ock ständigt
uppfattats. – Oaktadt om Emb. och tj mansÄmbets- och tjänstemans anspråk att
bibehållas vid de inkomster han engåg innehar är att anse ss.såsom
en rätt grundad på ett kontraktsfhållandekontraktsförhållande hindrar detta dock icke att
hans säkerhet kan i vissa fall vara större, i andra mindre.
Vilkor vid utnämnandet. – Olika slag af inkomster – en del
af permanent karakter, andra föränderliga.
De inkomster som tillfalla Emb. och tj manÄmbets- och tjänsteman ss.såsom lön eller aflöning
af olika slag. Sådana som alltid utgå, – andra beroende af tillfälliga
omständheteromständigheter. Alltså delas i 2 klasser ständiga och tillfälliga,
hvardera med flera underafdelningar.
1) Ständiga inkomster. a lön = bestämd qvantitet penningar eller
persedlar, hvilka för tjenstgöringen årligen utbetalas, vanligen qvartalsvis.
Persedlarna vanligen i pengar, efter viss uppskattningsgrund. – Löner
kan utbetalas af staten eller kommunen, eller af inkomsten till-
hörande vissa inrättningar.
Rätteligen hit
också sådana inkomster
som tillföras uppbörds
procenter.tillagt i marginalenstruket
1) Löner utgående af staten. 2 slag. – Kontant bestämda, och
betalas i pengar från statens kassor, ell.eller också pengar och persedlar,
ell.eller endast spnmålspannmål, ehuru den af kronan löses med pengar. Det senare
fördom mycket vanligt – de s. k. indelta lönerna ... Dessa voro
enl.enligt regeln anvisade löntagarna att sjelf eller gegenom vdbdevederbörande tjensteman
å hans vägnar af de skattskyldiga uppbäras. De kontanta olika
rubriker: lön, taffel-
pengar, hyresvärdesvårtytt, miss-
räkningspengar.strukettillagt i marginalen 2 De utgjordes af
vissa bestämda delar af ordinarie räntan och tionden. 1 Indelta löner:
Just. statenJustitiestaten (Lagmän och HäradshfdgHäradshövding) Landtarmén, Landtstaten, Presterskapet
LandtmLantmätare. – Akademi staten. – Då dessa skatter till största delen bestämda
i persedlar, följde deraf att de indelta lönerna, ehuru ursprungligen
bestämda i pengar, likväl, då det betecknande för dem var att de bestod
i viss del af grundskatten, hvad utgå i persedlar [...]oläslig/saknad text efter
en viss sämresvårtytt penningevärde motsvarande uträkning. N. v.Nuvarande s. k.
indelta löner icke mera in natura – bestämda i jordebruks
rubelsvårtytt. Dessas värde uträknas enl.enligt medelmarkegångar och
betalas kontant af staten. – Icke indelta utgå dels i pengar, dels i
säd, som dock löses kontant.
Ännu bemärkas att
en del statstjenstemän
uppbära direkte, ss.såsom härads-
höfdingar sin tingsgästning.
Föråldradt, analogt
med hvad för presterna.tillagt
2) Löner utg.utgående af kommuner och församlingar. De förra mest
i städerna, kontant, analogt med staten. Presterna
ett inveckladt system. – Ss.Såsom prestens lön främst
tionden, af ålder, urspruglursprungligen ⅒ af produkten hvarå lagd.
a) sädestionde, numera endast ⅓, äfven kallad tertialspannmål
b) af andra vexter ss.såsom humle, hampa, lin m. m. c) Quicktionde,
tiondelen af all afvel som faller efter vissa djur. d) smörtionde, 1 ℔lispund
för hvarje ko. e) fisk, i skärgården. – N b.Nota bene i afs.avseende å a) efter de
för tionde bestämda grunder, tiondesättning, kontrakt eller efter
mantalet (b–e) hela beloppet till kkoherdenkyrkoherden. – 1681 års
tiondeplakat. – Konvention mellan församlförsamling och presterna.
KkoherdarnaKyrkoherdarna dessutom andra lönebidrag af församlförsamlingen. Likstol
vid dödsfall – jura stolae afgiften vid lysning, vigsel, barn-
dop o. s. v. Påskpengar, dagsverken.
Kaplanen ½ spann säd af hel och half gård, nu ¼ af mindre
och torp. Alla dessa inkomster uppbäras af löntagare sjelfva.
Detta löningssätt olämpligt i alla afseenden. Tionden, ss.såsom
afgifter af brutto förkastligsvårtytt. – Öfriga obestämda. – Uppbördssättensvårtytt
förkastligtsvårtytt. – DföreDärför propos.proposition 1863 och 67 – förkastad.
Nytt komitéeförslag uppgjordt. TerritorialförsamlTerritorialförsamling
prestlön ss.såsom grundskatt
derföre attsvårtytttillagt. Härvid märkas att
K. Kung.Kejserlig kungörelse 29 Maj 1867 och 12 Febrfebruari 1874 angdeangående grekiska presters aflöning ochtillagt prestaflönings
utgörande der invånare bekänna sig dels till grekisk rysk
dels till luthersk troslära. Den principen att hvarje be-
kännare (jordegare) till sin prest. Vederlag fr.från staten
för hvad prester förlorar, detta under full reciprocitet
för båda kkornakyrkorna.
B. Boställen. Bland löneförmoner, frfrån gammalt qvar-
stående boställen. 2 slag, antantingen endast förmån af fri bostad,
(Guvern.Guvernören i flestastruket en deltillagt län, etcetcetera) dyrt för kronantillagt eller ock afsigten att bereda inkomst
gegenom afkastning af jord och andra bostället åtföljdeåtföljande förmoner.
I följd af vidtagna löneregleringar inom de stater, hvilka dessa
lägenheter varit antagna, en stor del af dem förlorat betydelse
att lemna bostad. – En del indragna till allm.allmänna statsfonden, en
annan del upphört att tillhöra viss tjenst, ehuru afkastningen fort-
farande tillfaller den statsfond, under hvilken innehafvaren förut
hört (Militie). – Qvarstå några civila och alla ecklesiastika.
Der innehafvandet af emb.ämbete eller tjenst förenadt med bostad,
|4|
men sådan icke presteras in natura, är han berättigad
motsvarande penningsbidrag. Pr. priv.Prästprivilegier 1727 § 7 för
kkoherdekyrkoherde, kaplan och klockare i städerna.
Boställe ss.såsom bostad måste underhållas af inne-
hafvaren, dock ingen nybygnad. – Jordboställen: Nyttjande-
rätt, begagna alla förmoner derå. Skog blott till husbehof,tillagt odla och bruka, men får
icke försämra det hvarken i bygnad eller odling. – Finnes stadgadt
om åbyggnad m. m. – Af- och tillträdehusesyn. Äfven
viss nybyggnadsskyldighet efter årsberäkning.
C Inkomst af annan fast egendom än boställen, – detta är
prebendehemman (prebende – eller annexpastorat afskaffadt).
Stadsgård åt städernas tjenstemän.
D Ständig inqvartering för militären. (Det närmare härvid i kamerala.)
E Resekostnads ersättning ss.såsom fast årsanslag: provincial-
läkare.
F. Taffelpengar för vissa högre embetsmän, ett löne-
tillägg under denna titel.
G. Provision – en inkomst för debitering och uppbörd
emottagande och förvaring af statens medel dock icke alla sådanatillagt. Mest betydande
för tullförvaltare. Utgår med viss procent.
2) Tillfälliga inkomster
a) Traktamente, resekostnadsersättning – före för dag,
senare per distans. N. v.Nuvarande resereglemente 6 Decbrdecember 1875.
b.) Tillfällig inqvartering.
c) Arvode (för vikariater) – eller vissa biuppdrag.
d) Sportler en godtgörelse för särskild tjenste-
förrättning, hvilka emb.ämbets- och tjenstemän skyldig att verkställa
emot dem ersättning enl.enligt taxa. – Teml.Tämligen [...]oläslig/saknad text
(T. ex. passen.)
e) Gratifikation – ersättning för tillfälligt extra arbete –
eller ock nådegåfva – bör endast måttligt förekomma.
FörffFörfattningar: de
med regler för
verken fogade
stater
m. m.tillagt i marginalen
Förvaltningsrätt.
V. T.Vårterminen 1876.
13e FöreläsnFöreläsningen
16 Mars
Emb.Ämbets- och tjenstemäns rättigheter.
Efter inamovibiliteten nämnde om särskilda skyddet i tjenstens utöfning, – dertill ännu 3o) Rättighet till rang n. v.nuvarande rangordning är af 19 Mars 1860. – 4o) dodito till Ferier. Vid en del embetsverk viss tids årl.årlig tjensttillagt av utgivarenledighet som kallas semester. Detta sålunda att ej hela personalen den tiden i anspråk tagen. Eller ock hela verksamheten inställd ss.såsom vid univers.universitet och skolor. – Fördel, enär icke beräknas ss.såsom permission.
5) Rättighet till de bfttngnbefattningen åtföljande inkomster. Om de offentliga värf som på grund af sjelfstyrelsesystemet icke åtföljes af remuneration, dock klart att betalning nödvändig för den egentliga statstjensten. Den förra ett förtroende uppdrag bredvid öfriga yrken, det senare blir lefnadsyrke och utesluter annat nämnvärdt förvärf. Staten måste tillförsäkra dem som egna sig åt dess tjenst lifsbesörjningsvårtytt, skälig ersättning: Klart, att ju mera värdefullt detta arbete är, ju högre mått af insigter det erfordra och ju större förberedelser dertill erfodrats, desto större bör ersättningen vara. Rättigheten kontrakterning: Inträdd i tjenst ett aftal under ömsesidig förpligtelse, om ock ej uttryckluttryckligen så upprättadt.
Denna ersättning kallas vanligen lön. Benämningen kommer fr.från legohjonsaftalet, – hvari likaså arbetskraftens upplåtande mot ersättning. RättsfhållandetRättsförhållandet mellan staten och dess emb. och tjmänämbets- och tjänstemän innebär att hvardera bör uppfylla sina förbindelsersvårtytt. De senare förbunden att utöfva tjensten under de vilkor som gällde derföre den tid han öfvertog åliggandet; – å andra sidan staten skyldig utbetala den ersättning som för den vidkommande arbets prestationen är utsatt eller fastställd.
Häraf följande satser:
ao) En emb. eller tjmanämbets- eller tjänsteman måste antagas hafva formlig rätt till de med embetet eller tjensten förenade inkomster. Vanligen upptages försäkran derom i fullmakten. botillagt av utgivaren) Han är berättigad att uppbära de med befattningen förenade inkomster sådana som de voro då aftalet ingicks, och att, om de sedermera förhöjts fortfarande uppbära dem till detta belopp.
Ligga i fhållandetsförhållandets rättsliga natur. Den som åtagit sig sin tjenst måste antagas ha gjort det mot vilkor att åtnjuta derför stadgade vedergällning. Detta grunden för tjenstens mottagande. Att borttaga något deraf vore ensidigt kontraktsbrott.
|2|För denna rätts betryggande ej uttryckl.uttryckligt lagstadgande af nöden, enär i sakens natur. Numera ganska starka lagskäl då gegenom förordn.förordning 3 Febrfebruari 1868 äfven vid indragn.indragning bibehålla vid löneförmoner, hvarom snart mera. – Rättigheten måste ock anses tillförsäkrad ss.såsom konseqvens af försäkran att endast på laga skäl fr.från befattningen skiljas, – således icke heller skiljas från förmonerna eller ngnnågon af dem. Så har saken ock ständigt uppfattats. – Oaktadt om Emb. och tj mansÄmbets- och tjänstemans anspråk att bibehållas vid de inkomster han engåg innehar är att anse ss.såsom en rätt grundad på ett kontraktsfhållandekontraktsförhållande hindrar detta dock icke att hans säkerhet kan i vissa fall vara större, i andra mindre. Vilkor vid utnämnandet. – Olika slag af inkomster – en del af permanent karakter, andra föränderliga.
De inkomster som tillfalla Emb. och tj manÄmbets- och tjänsteman ss.såsom lön eller aflöning af olika slag. Sådana som alltid utgå, – andra beroende af tillfälliga omständheteromständigheter. Alltså delas i 2 klasser ständiga och tillfälliga, hvardera med flera underafdelningar.
1) Ständiga inkomster. a lön = bestämd qvantitet penningar eller persedlar, hvilka för tjenstgöringen årligen utbetalas, vanligen qvartalsvis. Persedlarna vanligen i pengar, efter viss uppskattningsgrund. – Löner kan utbetalas af staten eller kommunen, eller af inkomsten tillhörande vissa inrättningar.
1) Löner utgående af staten. 2 slag. – Kontant bestämda, och betalas i pengar från statens kassor, ell.eller också pengar och persedlar, ell.eller endast spnmålspannmål, ehuru den af kronan löses med pengar. Det senare fördom mycket vanligt – de s. k. indelta lönerna ... Dessa voro enl.enligt regeln anvisade löntagarna att sjelf eller gegenom vdbdevederbörande tjensteman å hans vägnar af de skattskyldiga uppbäras. 2 De utgjordes af vissa bestämda delar af ordinarie räntan och tionden. 1 Indelta löner: Just. statenJustitiestaten (Lagmän och HäradshfdgHäradshövding) Landtarmén, Landtstaten, Presterskapet LandtmLantmätare. – Akademi staten. – Då dessa skatter till största delen bestämda i persedlar, följde deraf att de indelta lönerna, ehuru ursprungligen bestämda i pengar, likväl, då det betecknande för dem var att de bestod i viss del af grundskatten, hvad utgå i persedlar efter en viss sämresvårtytt penningevärde motsvarande uträkning. N. v.Nuvarande s. k. indelta löner icke mera in natura – bestämda i jordebruks rubelsvårtytt. Dessas värde uträknas enl.enligt medelmarkegångar och betalas kontant af staten. – Icke indelta utgå dels i pengar, dels i säd, som dock löses kontant.
Ännu bemärkas att en del statstjenstemän uppbära direkte, ss.såsom häradshöfdingar sin tingsgästning. Föråldradt, analogt med hvad för presterna.
|3|2) Löner utg.utgående af kommuner och församlingar. De förra mest i städerna, kontant, analogt med staten. Presterna ett inveckladt system. – Ss.Såsom prestens lön främst tionden, af ålder, urspruglursprungligen ⅒ af produkten hvarå lagd. a) sädestionde, numera endast ⅓, äfven kallad tertialspannmål b) af andra vexter ss.såsom humle, hampa, lin m. m. c) Quicktionde, tiondelen af all afvel som faller efter vissa djur. d) smörtionde, 1 ℔lispund för hvarje ko. e) fisk, i skärgården. – N b.Nota bene i afs.avseende å a) efter de för tionde bestämda grunder, tiondesättning, kontrakt eller efter mantalet (b–e) hela beloppet till kkoherdenkyrkoherden. – 1681 års tiondeplakat. – Konvention mellan församlförsamling och presterna. KkoherdarnaKyrkoherdarna dessutom andra lönebidrag af församlförsamlingen. Likstol vid dödsfall – jura stolae afgiften vid lysning, vigsel, barndop o. s. v. Påskpengar, dagsverken. Kaplanen ½ spann säd af hel och half gård, nu ¼ af mindre och torp. Alla dessa inkomster uppbäras af löntagare sjelfva.
Detta löningssätt olämpligt i alla afseenden. Tionden, ss.såsom afgifter af brutto förkastligsvårtytt. – Öfriga obestämda. – Uppbördssättensvårtytt förkastligtsvårtytt. – DföreDärför propos.proposition 1863 och 67 – förkastad. Nytt komitéeförslag uppgjordt. TerritorialförsamlTerritorialförsamling prestlön ss.såsom grundskatt derföre attsvårtytt. Härvid märkas att K. Kung.Kejserlig kungörelse 29 Maj 1867 och 12 Febrfebruari 1874 angdeangående grekiska presters aflöning och prestaflönings utgörande der invånare bekänna sig dels till grekisk rysk dels till luthersk troslära. Den principen att hvarje bekännare (jordegare) till sin prest. Vederlag fr.från staten för hvad prester förlorar, detta under full reciprocitet för båda kkornakyrkorna.
B. Boställen. Bland löneförmoner, frfrån gammalt qvarstående boställen. 2 slag, antantingen endast förmån af fri bostad, (Guvern.Guvernören i en del län, etcetcetera) dyrt för kronan eller ock afsigten att bereda inkomst gegenom afkastning af jord och andra bostället åtföljdeåtföljande förmoner.
I följd af vidtagna löneregleringar inom de stater, hvilka dessa lägenheter varit antagna, en stor del af dem förlorat betydelse att lemna bostad. – En del indragna till allm.allmänna statsfonden, en annan del upphört att tillhöra viss tjenst, ehuru afkastningen fortfarande tillfaller den statsfond, under hvilken innehafvaren förut hört (Militie). – Qvarstå några civila och alla ecklesiastika. Der innehafvandet af emb.ämbete eller tjenst förenadt med bostad,|4| men sådan icke presteras in natura, är han berättigad motsvarande penningsbidrag. Pr. priv.Prästprivilegier 1727 § 7 för kkoherdekyrkoherde, kaplan och klockare i städerna.
Boställe ss.såsom bostad måste underhållas af innehafvaren, dock ingen nybygnad. – Jordboställen: Nyttjanderätt, begagna alla förmoner derå. Skog blott till husbehof, odla och bruka, men får icke försämra det hvarken i bygnad eller odling. – Finnes stadgadt om åbyggnad m. m. – Af- och tillträdehusesyn. Äfven viss nybyggnadsskyldighet efter årsberäkning.
C Inkomst af annan fast egendom än boställen, – detta är prebendehemman (prebende – eller annexpastorat afskaffadt). Stadsgård åt städernas tjenstemän.
D Ständig inqvartering för militären. (Det närmare härvid i kamerala.)
E Resekostnads ersättning ss.såsom fast årsanslag: provincialläkare.
F. Taffelpengar för vissa högre embetsmän, ett lönetillägg under denna titel.
G. Provision – en inkomst för debitering och uppbörd emottagande och förvaring af statens medel dock icke alla sådana. Mest betydande för tullförvaltare. Utgår med viss procent.
2) Tillfälliga inkomster
a) Traktamente, resekostnadsersättning – före för dag, senare per distans. N. v.Nuvarande resereglemente 6 Decbrdecember 1875.
b.) Tillfällig inqvartering.
c) Arvode (för vikariater) – eller vissa biuppdrag.
d) Sportler en godtgörelse för särskild tjensteförrättning, hvilka emb.ämbets- och tjenstemän skyldig att verkställa emot dem ersättning enl.enligt taxa. – Teml.Tämligen [...]oläslig/saknad text (T. ex. passen.)
e) Gratifikation – ersättning för tillfälligt extra arbete – eller ock nådegåfva – bör endast måttligt förekomma.
FörffFörfattningar: de med regler för verken fogade stater m. m.tillagt i marginalen