12.3.1881 Torsten Costiander–LM

Hjertlig tack för brefvet af d. 6 d^sdennes
som i går e. m.eftermiddag kom mig tillhanda,
och särskildt för bestyret och notiserna
ang.angående mina små penningaffärer.

Den äskade fullmagten bilägges härhos.

Ett senare bref från Jenny bör nu hafva
underrättat Eder om hennes önskan att
återvända till hemlandet, neml.nämligen direkte
till Helsingfors, redan i höst. Min
mening i denna för oss så vigtiga fråga
vore i korthet följande. – Utan allt tvifvel
vore en vinter till i Södern, i ett samman-
hang med den nu öfverståndna, för Jennys
helsa ojemförligt mycket nyttigare än
detta ena år här, om hon utan svårighet
kunde uthärda en två års skiljsmessa från
destruket hemlandet. Men är detta icke fallet,
|2| utan saknaden efter de hemmavarande
blir henne för svår, så kan man icke
af klimatet ensamt vänta särdeles
känbara resultater. – Äfven sinnes-
stämningen spelar här en ganska
vigtig roll. – Hon uthärdar detta
års skiljsmessa med verkligen godt
mod, ja nästan sagdt med nöje; tystruket
hon låter aldrig en klagan undfalla sig,
så mycket hon än allt emellanåt
måste känna saknad efter Eder alla,
ty hon gör det i förhoppning att, med
återvunna krafter och bättre helsa, desto
mera få njuta af sammanvaron med
Eder nästa vinter. – Men lika tydligt
visar hon, å andra sidan, att det är endast
detta år hon kan uthärda, men icke mera.
Att hon icke desto mindre, för par veckor
sedan, velat ingå på mitt bestämda
förslag att stanna här ännu en vinter,
är att tillskrifvas den omständigheten att
|3| jag dervid lyckades framställa den vig-
tigaste punkten i hennes omsorger, neml.nämligen
frågan om barnens skolgång, i en sådan
dager, att hon i detta afseende gerna
kunde omfatta förslaget, men småningom
hafva dock äfven andra konsiderationer
gjort sig gällande, framförallt den
omständigheten att hvarje år hon ännu
kan påräkna att få se sin dyra Mamma
vid helsa och krafter förefaller henne allt-
för dyrbart för att hon utan smärta skulle
kunna afsäga sig denna glädje hela
tva år rad. – Och jag har för min del
verkligen icke hjerta att yrka derpå, när
hon framställer ett sådant skäl emot mina
förslager. Jennys eget förslag att i stället
stanna hela sommaren i Soden och först
i höst återvända direkte till Helsingfors
utan allt bråk förstruket med Notsjö hushållningen
under detta år, finner jag under sådant
förhållande vara i allo tillfredsställande.

Med Jennys helsa förhåller det sig så
att hon redan nu känner sig mycket
stärkt och isynnerhet varit bra nog
fri från stygn, som annarstillagt utgjort hennes
svåraste plåga. Dock har helsoförbätt-
ringen icke fortgått så väl som början
lofvade. – Hösten var mycket bra, men
allt sedan nyåret, då köld och snö inträffade,
har en stagnation egt rum. – Det till-
fredsställande ligger emellertid deri, att
ingen febersjukdom under hela vintern
inträffat, ehuru förkylningar icke
kunnat undgås, som vållat tillfällig
försämring i tillståndet och isynnerhet
verkat derhän att hostan, hvaraf hon
lidit alltsedan fjolåret (äfven rätt
mycket under sjelfva sommaren å
Notsjö) ännu icke är kurerad, om
den ock på senaste tider uppträdt
helt lindrigt, neml.nämligen i ett enda litet
hostskof på morgonen vid uppstigandet.
Våren kan äfven här vara alltför lång
|5| och blir det helt säkert i år, då så ovanligt
rika snömassor oaktadt omvexlande
regn och solbadd allt fortfarande betäcka
de omgifvande bergen. Och här, likasom
annorstädes, är våren en ohelsosam tid.
Alla i vår pension, de friska Engelskorna
lika väl som våra sjuklingar, ha haft
känningar deraf, och det är derföre icke
så vigtigt att äfven Jenny skoftals
krasslat, ty i allmänhet har det
dock gått framåt och jag är fullt öfver-
tygad om att så snart verkligt som-
marväder inträffar, äfven hostan
skall totalt försvinna. – Om detta
skulle inträffa t. ex. under Maj månad
borde väl en vistelse i Soden, som för
Jenny är den i alla afseenden lämpligaste
orten, under hela sommaren, Juni, Juli
& Augusti, åstadkomma en så defi-
nitiv förbättring i helsotillståndet
att en återresa till Finland i SeptbrSeptember
icke torde af någon läkare afrådas. –

Jag godkänner derföre med nöje Jennys
förslag – i hufvudsak. Beträffande
|6| detaljerna är jag äfven af Jennys mening
att ingen af de våra bör åtaga sig olä-
genheterna af en resa till den Tyska bad-
orten för att hålla Jenny sällskap. –
Någon lämplig, förnuftig Schveitziska
bör kunna fylla behofvet af en gouvernante
för barnen, biträde och till någon del äfven
sällskap åt Jenny. – Efter en utflygt
till Paris skulle vi inträffa i Soden i början
af Juni. Jag skulle stanna der tills jag
öfvertygat mig om att allt är väl stäldt
för de mina och sedan återvända hem
till Notsjö för att i sinom tid afhemta
dem från Soden. Blir vistelsen der,
emot Jennys försäkran, alltför tråkig,
afbryter jag den tidigare. –

Fortsättningen af brefvet neml.nämligen af d. 7^etillagt, anlände medan
detta skrefs. För att ej uppehålla full-
magten afsänder jag nu detta, särskildt
tacksam ännu för telegrammet d. 5^e,
som var hjertl.hjärtligt välkommet. –