31.3.1876 Finanslära
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Finanslära.
V. T.Vårterminen 1876.
20de Föreläsn.Föreläsningen
31 Mars.
Tullafgifter.
Den vigtigaste i flesta länder och mest
inbringande af ind.indirekta skatterna. – Tillika om dem, mer än om hvarje
annan skatt, att deras inflytande på samhällslifvet i allmhetallmänhet varit än större
än deras finansiella betydelse. – Deraf, att Tullväs.Tullväsendet icke blott bygts fr.från finansiel
synpunkt, – sträfvats att genom denna befordra helt andra ändamål än
att skaffa inkomster åt staten. DnnDenna lagstiftningshistoria är dföredärför åter reel
finansiel till sitt innehåll, måste upptaga alla de vigtigare åsigter eller pro-
gram som gjort sig gällande härvid. – Visserl.Visserligen alltid definitionen den, att
tull är en afgift som staten upbär för hvarje öfver dess gräns gående vara.
Men tullen, äfven sålunda upfattad, en dubbel verkan. 1o) fördyrar den varan
med tullbeloppet, – deri dess ekon.ekonomiska verkan. 2o) förskaffar staten inkomst,
deri dess finansiela. Klart att i hvardera fallet verkar beroende af afgiftens
storlek. – Behöfva sldessåledes icke uppställa skilnader emellan ekon.ekonomiska och
finanstullar, då hvarje tullafgift verkar i hvardera riktningar. Uti den ena
möjligen den i allmallmänhet ett lands produktionsfhållandeproduktionsförhållande och synes dföredärför ss.såsom en af staten
vidtagen åtgärd med ekon.ekonomiskt ändamål; i den andra hänför sig endast till finansen
och uppfattas ss.såsom skatt. – Allt efter som den ena eller andra bestämmelsen
framhålles, tullafgiften åtskiljts eller karakteriserats ss.såsom 2 stora grupper.
Förklara begreppen.tillagt i marginalen Skydds- och finanstullar. – Skarp och bestämd skilnad mellan dessa dock
omöjlig, emeda alla tullar kunna vara både – ehuru man visst efter kan finna
att detta är skydd för inhemska industrin. – Läran om tullafgifter tillhör
finansläran egentegentligen endasttillagt ss.såsom framställn.framställning af den inkomst staten degendärigenom hämtar; – polit. ekon.politiska ekonomin
befatta sig med verknigar på produktionen. Men här en inre solidaritet
som hindrar sträng begränsning, nödgas förena synpunkterna (sssåsom ock
förr stundom). Troligt och säkert att statskassans och prod.näringarnasproduktionsnäringarnas
intresse i ett land identiska, rätt upfattade; d. ä.det är att äfven hvad tullafgifter
angår, hvarderas fördel på samma sätt kan tillgodoses.
Innan gå vidare, hufvuddragen af tullväsendets historia.
Gammal institution. Athen, finansiel, verkl.verklig konsumskatt, 2 %
å värdet af alla in- och utgående varor. – Hos sina förbunds stater
införde Athén dyrare tull, 5 %. – I Rom af äldre hamntullar
portoria, kanske dock snarare hamnumgälder. Senare s. k.så kallat vectigalia
som visserl.visserligen öfversattes tullafgifter, men dock fr.från början troligen vägafgifter
½ à 1 %. Ökades under kejsarna. Und.Under Justinianus ⅛ af varans värde,
enl.enligt produkterna. Att märkas att efter Rom.Romerska väldets utbredning icke blott gräns-
tullar, utan till städerna. Således tryckande, fördyrade varor, hämmade inhemska
omsättningen. Bortarrenderades – publicani. Dessa allmänt afskydda i hela
riket, ty missbrukades.
Medeltida Europa splittradt i många små områden under feodala jordherrar.
De ansåge sig ss.såsom absoluta herrar öfver sina områden – utan deras samtycke ingen
med säkerhet till person och egendom träda öfver deras gränser. – Der säkerhet
ej kunde tillkämpas, måste den köpas. De flesta afgifter som då af handlande er-
lades, således karakteren af säkerhets och transitofgifter. DförDärför icke konsumtions-
|2|
skatt, – Köpmän tvungos, vid risk af utplundring, om ej sjelf-beväpnad
styrka för genombrytning, att lösa sig bref af jordherren. – Småningom större
föreningar för att garantera denna säkerhet. Små herrars höghetsrättigheter samlades
hos mesta större, så att mera ordning kunde införas. Värst i detta fall
Tyskland. – Raubritter. Förändringar fortare i andra länder. – I England
och Skandin.Skandinavien sdanasådana fhållandförhållanden icke existerat – Säkerheten dföredärför icke prisvärd.
T. ex. Vikingarna, som ej annat än sjöröfvare efter vår tidsupfattning. – Under
dnadenna tid tullarna ej annat än afgifter lagda på cirkulationen. – Endast
småningom blef varornas värde ett bestämmande moment för afgifters
storlek.
En ny epok börjar med industriens utveckling. Dess intressen först
gällande i Norra Italien, mest Venedig. VengsVenedigs styrelse hade utåt haft en
intervenerande och reglementerande karaktär. – Från början af Norditalienska
städernas upträdande på egen hand finna man t. ex. salthandel i dem mono-
poliserad. Krig af Venedig för att tvinga grannstäderna handla salt dfråndärifrån.
Venedig dessutom småningom blifvit manufakturstad. 13 seklet prohibitiv-
systemet (förklara) der göra sig gällande. Hvad der fabricerades, förbjudet införa.
Men råämnen tullfria. Efterhand större delen af Norra Italien under Venedigs
monopol. Det arrenderade tullarna af grannfurstarna. På 1400-talet
underhöll det och hertigen af Milano 10 000 man och 10 000 hästar emot
rätt att upbära tullarna. Venedig styrde således tullväsendet i dessa småstater.
Vanl.Vanligen ansett prohibitivsystemet först senare upkommet, Karl I. Men
i sjelfva verket vid medeltidens slut utveckladt i den storatillagt handelsrepubl.handelsrepubliken vid
Adriatiska hafvet. Men detta bidrog mäktigt en annan händelse, Amerikas
uptäckt. –
Transtlant.Transatlantiska handelns upblomstring, och började dela verldshandelns föremål
i 2 stora grupper, hvlkvilka inflyt.inflytanden på tullväsendet. 1o) europ.europeiska varor, utsatta för
konkurrens 2o) transatlantiska, för hvilka icke konkurrens att frukta. De senare
betraktades i början ss.såsom blott lyxartiklar och belades med hög tull. Följden genast
ringa åtgång, ända till vårt sekel. Utom höga tullarna verkade bristande
betalningsmedel. Europas guld och silfver förelåg ej till stor konsumtion. Det
gällde kunna köpa dem med andra varor. Sporra till ökad produktion och
ökad verldshandel. Började inse att en del af främmande varors råämnen
att förädlas i Europa. Dessa skiljdes fr.från de andra färdiga, befriades tull för att upmuntra
produktion. Konsumtion af de öfriga s. k. kolonialvaror steg, uphörde be-
traktas sssåsom lyxartiklar – tullafgift på dem dföredärför fr.från lyxskatt, konsumskatt.
Långsamt men säkert vann åsigten insteg att förbrukning skulle styras med lägre
tull, och statens reveny ökar g.genom dess nedsättning. Tullpolitikens upgift varit finna
lämpliga gränser, befrämja förbrukning i statskassans intresse. – Först vår tid med
klar medvetande experimenterat häri.
Annat med Europ.Europas industrialster. Adopterades Venedigs procedyr. Dertill
förvända åsigter att ädla metall guld och silfver egentlg.egentligen verkliga rikedomar. Merkantila systemet. Spanien, Holland.tillagt i marginalen Ville ej släppa dem
ur landet. Dels förbjöds import af främfrämmande industri produkt, dels s. k. prohitivprohibitiv tullar, förklara.
Strängast gränsbevakningar. Det oaktadt smyghandel, floreradestruket stärks ända in i vårt sekel
och kunde icke hämma små för stor handeln. Skedde i association, inbördes assurans. (hos oss Vederlaks)
Småningom insetts att sdantsådant förlust för statskassan också, och indrstrin lam utan täflan. Att absolut isolering
aldrig kan fverkligasförverkligas, och endast quäfver. – Merkantilsystemets brister nu ådagalagda och insedda – Skyddstullar
visst ännu utom Engl.England Nederländerna och tyska riksstäderna – Stränga prohibitiv lemnade, finnas ss.såsom undantag. Tullens idé
att beskatta konsumtion. Artificiel skrufvande af näringen. Monopol kompani. Polit. ekon.Politiska ekonomin studerar detta.tillagt i marginalen
Finanslära.
V. T.Vårterminen 1876.
20de Föreläsn.Föreläsningen
31 Mars.
Tullafgifter.
Den vigtigaste i flesta länder och mest inbringande af ind.indirekta skatterna. – Tillika om dem, mer än om hvarje annan skatt, att deras inflytande på samhällslifvet i allmhetallmänhet varit än större än deras finansiella betydelse. – Deraf, att Tullväs.Tullväsendet icke blott bygts fr.från finansiel synpunkt, – sträfvats att genom denna befordra helt andra ändamål än att skaffa inkomster åt staten. DnnDenna lagstiftningshistoria är dföredärför åter reel finansiel till sitt innehåll, måste upptaga alla de vigtigare åsigter eller program som gjort sig gällande härvid. – Visserl.Visserligen alltid definitionen den, att tull är en afgift som staten upbär för hvarje öfver dess gräns gående vara. Men tullen, äfven sålunda upfattad, en dubbel verkan. 1o) fördyrar den varan med tullbeloppet, – deri dess ekon.ekonomiska verkan. 2o) förskaffar staten inkomst, deri dess finansiela. Klart att i hvardera fallet verkar beroende af afgiftens storlek. – Behöfva sldessåledes icke uppställa skilnader emellan ekon.ekonomiska och finanstullar, då hvarje tullafgift verkar i hvardera riktningar. Uti den ena möjligen den i allmallmänhet ett lands produktionsfhållandeproduktionsförhållande och synes dföredärför ss.såsom en af staten vidtagen åtgärd med ekon.ekonomiskt ändamål; i den andra hänför sig endast till finansen och uppfattas ss.såsom skatt. – Allt efter som den ena eller andra bestämmelsen framhålles, tullafgiften åtskiljts eller karakteriserats ss.såsom 2 stora grupper. Förklara begreppen.tillagt i marginalen Skydds- och finanstullar. – Skarp och bestämd skilnad mellan dessa dock omöjlig, emeda alla tullar kunna vara både – ehuru man visst efter kan finna att detta är skydd för inhemska industrin. – Läran om tullafgifter tillhör finansläran egentegentligen endast ss.såsom framställn.framställning af den inkomst staten degendärigenom hämtar; – polit. ekon.politiska ekonomin befatta sig med verknigar på produktionen. Men här en inre solidaritet som hindrar sträng begränsning, nödgas förena synpunkterna (sssåsom ock förr stundom). Troligt och säkert att statskassans och prod.näringarnasproduktionsnäringarnas intresse i ett land identiska, rätt upfattade; d. ä.det är att äfven hvad tullafgifter angår, hvarderas fördel på samma sätt kan tillgodoses.
Innan gå vidare, hufvuddragen af tullväsendets historia. Gammal institution. Athen, finansiel, verkl.verklig konsumskatt, 2 % å värdet af alla in- och utgående varor. – Hos sina förbunds stater införde Athén dyrare tull, 5 %. – I Rom af äldre hamntullar portoria, kanske dock snarare hamnumgälder. Senare s. k.så kallat vectigalia som visserl.visserligen öfversattes tullafgifter, men dock fr.från början troligen vägafgifter ½ à 1 %. Ökades under kejsarna. Und.Under Justinianus ⅛ af varans värde, enl.enligt produkterna. Att märkas att efter Rom.Romerska väldets utbredning icke blott gränstullar, utan till städerna. Således tryckande, fördyrade varor, hämmade inhemska omsättningen. Bortarrenderades – publicani. Dessa allmänt afskydda i hela riket, ty missbrukades.
Medeltida Europa splittradt i många små områden under feodala jordherrar. De ansåge sig ss.såsom absoluta herrar öfver sina områden – utan deras samtycke ingen med säkerhet till person och egendom träda öfver deras gränser. – Der säkerhet ej kunde tillkämpas, måste den köpas. De flesta afgifter som då af handlande erlades, således karakteren af säkerhets och transitofgifter. DförDärför icke konsumtions|2|skatt, – Köpmän tvungos, vid risk af utplundring, om ej sjelf-beväpnad styrka för genombrytning, att lösa sig bref af jordherren. – Småningom större föreningar för att garantera denna säkerhet. Små herrars höghetsrättigheter samlades hos mesta större, så att mera ordning kunde införas. Värst i detta fall Tyskland. – Raubritter
ty. rovriddare. Förändringar fortare i andra länder. – I England och Skandin.Skandinavien sdanasådana fhållandförhållanden icke existerat – Säkerheten dföredärför icke prisvärd. T. ex. Vikingarna, som ej annat än sjöröfvare efter vår tidsupfattning. – Under dnadenna tid tullarna ej annat än afgifter lagda på cirkulationen. – Endast småningom blef varornas värde ett bestämmande moment för afgifters storlek.
En ny epok börjar med industriens utveckling. Dess intressen först gällande i Norra Italien, mest Venedig. VengsVenedigs styrelse hade utåt haft en intervenerande och reglementerande karaktär. – Från början af Norditalienska städernas upträdande på egen hand finna man t. ex. salthandel i dem monopoliserad. Krig af Venedig för att tvinga grannstäderna handla salt dfråndärifrån. Venedig dessutom småningom blifvit manufakturstad. 13 seklet prohibitivsystemet (förklara) der göra sig gällande. Hvad der fabricerades, förbjudet införa. Men råämnen tullfria. Efterhand större delen af Norra Italien under Venedigs monopol. Det arrenderade tullarna af grannfurstarna. På 1400-talet underhöll det och hertigen af Milano 10 000 man och 10 000 hästar emot rätt att upbära tullarna. Venedig styrde således tullväsendet i dessa småstater.
Vanl.Vanligen ansett prohibitivsystemet först senare upkommet, Karl I. Men i sjelfva verket vid medeltidens slut utveckladt i den stora handelsrepubl.handelsrepubliken vid Adriatiska hafvet. Men detta bidrog mäktigt en annan händelse, Amerikas uptäckt. –
Transtlant.Transatlantiska handelns upblomstring, och började dela verldshandelns föremål i 2 stora grupper, hvlkvilka inflyt.inflytanden på tullväsendet. 1o) europ.europeiska varor, utsatta för konkurrens 2o) transatlantiska, för hvilka icke konkurrens att frukta. De senare betraktades i början ss.såsom blott lyxartiklar och belades med hög tull. Följden genast ringa åtgång, ända till vårt sekel. Utom höga tullarna verkade bristande betalningsmedel. Europas guld och silfver förelåg ej till stor konsumtion. Det gällde kunna köpa dem med andra varor. Sporra till ökad produktion och ökad verldshandel. Började inse att en del af främmande varors råämnen att förädlas i Europa. Dessa skiljdes fr.från de andra färdiga, befriades tull för att upmuntra produktion. Konsumtion af de öfriga s. k. kolonialvaror steg, uphörde betraktas sssåsom lyxartiklar – tullafgift på dem dföredärför fr.från lyxskatt, konsumskatt. Långsamt men säkert vann åsigten insteg att förbrukning skulle styras med lägre tull, och statens reveny ökar g.genom dess nedsättning. Tullpolitikens upgift varit finna lämpliga gränser, befrämja förbrukning i statskassans intresse. – Först vår tid med klar medvetande experimenterat häri.
Annat med Europ.Europas industrialster. Adopterades Venedigs procedyr. Dertill förvända åsigter att ädla metall guld och silfver egentlg.egentligen verkliga rikedomar. Merkantila systemet. Spanien, Holland.tillagt i marginalen Ville ej släppa dem ur landet. Dels förbjöds import af främfrämmande industri produkt, dels s. k. prohitivprohibitiv tullar, förklara. Strängast gränsbevakningar. Det oaktadt smyghandel, stärks ända in i vårt sekel och kunde icke hämma små för stor handeln. Skedde i association, inbördes assurans. (hos oss Vederlaks) Småningom insetts att sdantsådant förlust för statskassan också, och indrstrin lam utan täflan. Att absolut isolering aldrig kan fverkligasförverkligas, och endast quäfver. – Merkantilsystemets brister nu ådagalagda och insedda – Skyddstullar visst ännu utom Engl.England Nederländerna och tyska riksstäderna – Stränga prohibitiv lemnade, finnas ss.såsom undantag. Tullens idé att beskatta konsumtion. Artificiel skrufvande af näringen. Monopol kompani. Polit. ekon.Politiska ekonomin studerar detta.tillagt i marginalen