18.9.1878 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 18. syyskuuta 1878.
Oma, kaivattu ystäväni!
Tällä kertaa kynään tarttuu väsynyt iltaukko kiittääkseen sinua 12. päivänä lähettämästäsi mainiosta kirjeestä. Minulla oli vanhan Schulténin pitkä ja tylsä tentti, ja sitten olin vielä kokouksessa Kihlmanin luona. Ja sitä paitsi minun täytyy valmistella huomista luentoa. Tällä kertaa siis vain muutama kiireinen rivi! – Niinhän me sovimme, että tyydyt niukkasanaisiin kirjeisiin, kunhan saat niitä usein.
Pääasiana ilmoitan, että Cely on terve, hänen koulunsa on kunnolla alkanut, – että hän tosin ikävöi äitiään niin kuin minäkin, – mutta on niin ikään minun laillani iloinen siitä, että olet tyytyväinen matkaasi. Sitä paitsi laskimme tänään illalla, että yli puolet erosta on jo kulunut, niin että pääsemme kahden viikon kuluessa taas syleilemään sinua.
Neiti Maisonnette on oikein mukava ja tyytyväinen. Hänellä ei ole vielä oppitunteja – ne alkavat vasta 1. lokakuuta. Näin hän voi nauttia kelpo pöydän antimista ja omistautua Celylle enemmänkin kuin Celylle olisi tarpeen.
Nyt neiti Eichinger on vihdoinkin voinut laatia lukujärjestyksen, ja näin Cely voi aloittaa soittotunnit. Keskustelin jo neiti Cajanderin kanssa.
Minulla on mennyt tavalliseen tapaan: olen niin kiireinen, etten ehdi käydä vierailuilla. Eliniä olen käynyt tapaamassa vain kerran, pikapikaa, samoin myös Miliä ja Almaa. Kaupunki ja pankki ja pellavakehräämö ovat kilvan täyttäneet aikani professorin viran ohella. Lisäksi olen kirjoittanut pitkän artikkelin Dagbladetiin (syyskuun 17. päivän numeroon) sekä pienen pätkän aikakauslehteen.
Tänään aamupäivällä ehdin viimeinkin järjestää kirjani, niin että huone näyttää kohtuullisemmalta. Minun oli pakko tilata vielä yksi kirjahylly.
Ajatukset rientävät usein sinun luoksesi, – hetkittäin olen kaivannut sinua oikein pahemman kerran – – ei tee hyvää olla erossa parhaimmasta ystävästään. – Sitten siirryn taas kuvitelmissani Laitialaan, ja ajatus erota virastani muutaman vuoden kuluttua muuttaakseni sinne käy toisinaan hyvin elävänä mielessä. – Niin, kukapa tietää mitä tulevaisuus kantaa vielä helmassaan!
Mutta nyt on niin myöhä, että minun on käännettävä ajatukseni sinusta valtio-oikeuteen!
Koko sydämestäni ilahtuneena siitä, että sinä ja Jenny olette niin tyytyväisiä Pariisin-vierailunne, sanon sinulle hyvää yötä!
Sinun oma vanha
Leo.
Post Scriptum. 19. päivä. Hyvää huomenta! – Pitkällinen kaunis sää on nyt vaihtunut sateeseen. – Milloin aiotte lähteä Pariisista? Oletan, että lähdette 25. päivänä. Huomenna on näin ollen viimeinen päivä, kun voimme kirjoittaa Pariisiin. Sen jälkeen kirjoitan Berliiniin, Hotel du Nordiin, missä uskon teidän varmasti lepäävän vuorokauden verran. Kunpa kotimatka sujuisi yhtä onnellisesti kuin menomatka! – Cely lähettää myös aamusuukkonsa
sinun Leo
Original (transkription)
|1|
Till Paristillagt senare
HforsHelsingfors 18 SeptSeptember 78.
Min egen, saknade vän!
Denna gång är det en trött
aftongubbe som fattar pennan
för att tacka dig för ditt goda
bref af d. 12 dnesdennes. Jag har haft
en lång och tråkig tentamen med
gamla Schultén och derefter ännu
sammanträde hos Kihlman. Och
dessutom måste jag arbeta på morgon-
dagens föreläsning. Alltså blott några
hastiga rader denna gång! – Det
var ju så aftaladt att du skulle
nöja dig med knapphändiga
bref, blott du finge dem ofta.
Hufvudsaken att meddela är, att
Cely är frisk, att hennes skola
är i full gång, – att hon visser-
ligen har ledsamt efter sin mam-
ma, liksom jag, – men tillika
med mig gläder sig deråt att du
|2|
är belåten med din resa. Dessutom
beräknade vi i qväll, att mer än
halfva tiden af skiljsmessan redan
är förliden så att vi inom två
veckor åter få omfamna dig.
MlleMademoiselle Maisonnette Melle Maisonnette, den franska guvernanten.tillagt senare är mycket
hygglig och mycket belåten. Hon
har icke ännu några lektioner
– de begynna först den 1 Oktober.
Hon kan således njuta af ett
godt bord och egna sig åt Cely
mer än Cely skulle behöfva.
Nu har fröken Eichinger omsider
kunnat fastställa lektionsplanen,
och alltså kunna Celys speltim-
mar vidtaga. Jag har redan
talt vid fröken Cajander.
Det har gått mig, såsom vanligt:
jag är så upptagen att jag icke hinner
göra några besök. Hos Elin har
jag varit blott en enda gång, som
hastigast, dodito hos Mili och Alma.
|3|
Staden och banken och linnespinneriet
ha täflat med professionen om
att uppfylla tiden. Dessutom har
jag skrifvit en längre artikel för
Dagbladet (i NrNummer för 17 SeptSeptember) samt
en liten stump för tidskriften.
I dag e. m.förmiddag hann jag omsider
ordna mina böcker, så att rum-
met ser skapligare ut. Jag har
nödgats beställa mig en ny bok-
hylla till.
Ofta ila tankarne till dig, – vissa
stunder har jag saknat dig riktigt
grundligt – – det är icke så godt
att vara skild från sin allra bästa
vän. – Sedan åter flyttar fantasin
mig till Laitiala, och idén att efter
några år taga afsked och flytta
dit uppdyker emellanåt mycket
lifligt. – Ja, hvem vet hvad
framtiden ännu bär i sitt sköte!
Men nu är det så sent, att jag
|4|
måste vända mina tankar från
dig till statsrätten!
Af allt hjerta fägnande mig
öfver att du och Jenny ären
så belåtna med ert pariserbesök
säger jag dig godnatt!
Din egen gamla
Leo.
P. S.Post Scriptum d. 19de.
God morgon! – Det lång-
variga vackra vädret har nu
förbytts till regn. – När ämnar
ni afresa från Paris? Jag an-
tager att det sker d. 25te. Således
är det i morgon sista gången vi
kunna skrifva på Paris. Der-
efter skrifver jag på Berlin,
Hotel du Nord, der jag tar för
gifvet att ni hvilar ett dygn.
Måtte hemresan gå lika lyckligt
som ditresan! – Cely skicka sin
morgonpuss, likaså
din Leo.
HforsHelsingfors 18 SeptSeptember 78.
Min egen, saknade vän!
Denna gång är det en trött aftongubbe som fattar pennan för att tacka dig för ditt goda bref af d. 12 dnesdennes. Jag har haft en lång och tråkig tentamen med gamla Schultén och derefter ännu sammanträde hos Kihlman. Och dessutom måste jag arbeta på morgondagens föreläsning. Alltså blott några hastiga rader denna gång! – Det var ju så aftaladt att du skulle nöja dig med knapphändiga bref, blott du finge dem ofta.
Hufvudsaken att meddela är, att Cely är frisk, att hennes skola är i full gång, – att hon visserligen har ledsamt efter sin mamma, liksom jag, – men tillika med mig gläder sig deråt att du|2| är belåten med din resa. Dessutom beräknade vi i qväll, att mer än halfva tiden af skiljsmessan redan är förliden så att vi inom två veckor åter få omfamna dig.
MlleMademoiselle
fr. fröken Maisonnette är mycket hygglig och mycket belåten. Hon har icke ännu några lektioner – de begynna först den 1 Oktober. Hon kan således njuta af ett godt bord och egna sig åt Cely mer än Cely skulle behöfva.
Nu har fröken Eichinger omsider kunnat fastställa lektionsplanen, och alltså kunna Celys speltimmar vidtaga. Jag har redan talt vid fröken Cajander.
Det har gått mig, såsom vanligt: jag är så upptagen att jag icke hinner göra några besök. Hos Elin har jag varit blott en enda gång, som hastigast, dodito hos Mili och Alma.|3| Staden och banken och linnespinneriet ha täflat med professionen om att uppfylla tiden. Dessutom har jag skrifvit en längre artikel för Dagbladet (i NrNummer för 17 SeptSeptember) samt en liten stump för tidskriften.
I dag e. m.förmiddag hann jag omsider ordna mina böcker, så att rummet ser skapligare ut. Jag har nödgats beställa mig en ny bokhylla till.
Ofta ila tankarne till dig, – vissa stunder har jag saknat dig riktigt grundligt – – det är icke så godt att vara skild från sin allra bästa vän. – Sedan åter flyttar fantasin mig till Laitiala, och idén att efter några år taga afsked och flytta dit uppdyker emellanåt mycket lifligt. – Ja, hvem vet hvad framtiden ännu bär i sitt sköte!
Men nu är det så sent, att jag|4| måste vända mina tankar från dig till statsrätten!
Af allt hjerta fägnande mig öfver att du och Jenny ären så belåtna med ert pariserbesök säger jag dig godnatt!
Din egen gamla
Leo.
P. S.Post Scriptum d. 19de. God morgon! – Det långvariga vackra vädret har nu förbytts till regn. – När ämnar ni afresa från Paris? Jag antager att det sker d. 25te. Således är det i morgon sista gången vi kunna skrifva på Paris. Derefter skrifver jag på Berlin, Hotel du Nord, der jag tar för gifvet att ni hvilar ett dygn. Måtte hemresan gå lika lyckligt som ditresan! – Cely skicka sin morgonpuss, likaså
din Leo.