28.3.1875 Torsten Costiander–LM

Tack för brefvet af d.den 26^e! Att ingen
Vederbörande gifvit Dig någon vink ang.angående
den ifrågakomne utnämningen är visserligen
en omständighet som väger tungt i vågskålen
emot det utspridda ryktet, men å andra sidan
kan jag dock ej neka att dess innehåll med små
detaljer ang.angående tiden för tillträdet, Nordenstrengs
försäkran till mig, som Din bror, att han hade
nyheten från fullt trovärdigt håll (personen nämnde
han dock ej), den rådande bristen på lämpliga för-
mågor bland äldre personer, Adlerbergs bevä-
genhet för Dig m. m. gifva åt kombinationen
en trovärdighet, som slutligen icke kan annat
än underhållas af tanken på Din synnerliga
lämplighet att redan nu fungera som rådgifvare
åt Ministern, och framdeles – om den tunga
hofluften icke för qväfva Dig – föredraga
Finlands statsrätt och dess tillämpning i prak-
tiken i ännystruketu högre sfeur! Jag upprepar
|2| derföre att jag icke tviflar på att en sådan
upphöjelse för Dig verkligen utgjort ämne
för vederbörandes betraktelser på höga ort;
men låtom oss emellertid antaga att det icke
så alldeles snart ville blive något utan.
Det verkar lugnande på oss alla! Min
stackars Jenny är redan alldeles hängfärdig
och känner jag Din Alexandra rätt, så tror
jag att hon ännu icke har lust att skilja
sig från Skilnaden N^o 8, allra minst om en
sådan flyttning derifrån verkligen äfven är Dig
motbjudande. Emellertid är det glädjande
och i hög grad smickrande för Dig att Du, vid
så unga år, blifvit föremål för dylika kom-
binationer.

Om 10 dagar kommer jag att besöka Norden-
streng i andra angelägenheter. I händelse
ryktet till dess icke eljest vunnit i klarhet,
skall jag, så listigt som möjligt, pumpa ur
honom källan till hans nyheter. – Att detta
rykte vore i illvilliga afsigter fabriceradt
af Dina politiska fiender och afundsmän,
|3| är väl icke tänkbart. Ditt anseende kan
väl ingalunda lida deraf att den allmänna
meningen vill flytta Dig så högt som möjligt,
och då Du sjelf är den sista att jubilera
deröfver, så är Du väl äfven den sista, som
derigenom kunde råka i någon löjlig dager.

För att öfvergå från lösa kombinationer
till verkliga fakta, så har jag ej kunnat
undgå att fästa mig vid två ord i Ditt bref,
som blifvit betydelsfulla derigenom att de,
på senare tider, tyvärr mer än en gång
förekommit ibland Dina meddelanden till
mig; och dessa två ord lydde denna gång: me-
diokert humör! Är det för mycket arbete,
för mycket ansvar, för mycken oro, för litet
penningar, som framalstrat ett nedstämdt
lynne hos Dig, som hela verlden anser för så
afundsvärd? – Sak samma för öfrigt
hvilken orsaken dertill må vara, men nog
borde det vara fullkomligt säkert att humöret
blir alldeles bra blott Du en gång får tillfälle
att ordentligt sköta om Din helsa. En
|4| s. k.så kallad sommarhvila på någondera af Din egendomar
motsvarar icke Ditt behof. – Så snart Du stannar
hemma i landet är det icke att tänka på någon
ro för Dig och derföre, käre Leo, vill jag
begagna äfven detta tillfälle att uppmana
Dig till ett alvarligt beslut att under instun-
dande sommar stärka Dina krafter och lugna
Dina kanske för mycket öfverretade nerver
med en ändamålsenlig brunns- & badkur i
förening med en angenäm utrikes resa. – Jag
gör det ingalunda för att locka åt mig att an-
genämt ressällskap; tvertom är jag fast
besluten att icke uppgöra gemensamt program
med Dig för en hel sommarfstruketkampanj; ty mitt eget
lynne är, skam till sägande, så sjukligt att jagtillagt ej
nog kan förarga mig deråt, och jag inser altför
väl att jag dermed endast skulle förderfva Din
kur; men för enskilda momenter af en sådan
resa kunde gemensam sak möjligen ändock
göras och att jag, för min del kommer att
resa – hvart? vet jag ännu ej, – är lika säkert
som att min helsa är allt utom tillfredsställande.
Härom hoppas jag snart nog få tillfälle närmare
tala med Dig. Helsa hjertligen de Dina från Din