12.11.1881 Fanny Mechelin–LM
Finsk text
Original (transkription)
Fanny Mechelintillagt senare
Pise 12 nov. 1881.
Via Manzoni, 5.
Mon cher Leo
De retour d’une excursion à
”Gombo”, chalet norvégien situé
dans un bois de pins, au bord de la
Méditerrannée, résidence d’été de la
Princessestruket Comtessetillagt Mirafiori (ancienne
gentille blanchisseuse, (fille d’un
caporal) qu’on nomme généralement
”la Rosina”) épouse de feu Victor
Emmanuel, je profite d’un mo-
ment de loisir pour te remercier
pour ta lettre du 26 oct. conte-
nant 600 fr. Je les destine à
notre voyage, dont l’époque n’
est pas encore définitivement
fixée à cause du chagrin que
toute allusion à ce sujet occasionne
à Julia. La pauvre chère enfant
|2|
s’est habituée à notre vie
en commun, si unie, où il n’y
a qu’un intêret, qu’un but et
qui se concentre autour de sa
personne. J’avais pensé partir
à la fin de ce mois, dans l’es-
poir que Julia pourrait avoir
en perspective le plaisir de re-
voir son mari pour Noël,
mais je ne connais encore
rien de positif la dessus.
Sa santé a fait des progres au
mieux, elle est plus forte,
mais la toux, bien que dimi-
nuée est encore assez forte.
Si la vie de Julia pouvait être
exempte d’émotions violentes
de tout genre, j’espère que le
|3|
climat extraordinairement doux
de Pise avancerait beaucoup sa
guérison, car aujourd’hui même
il faisait trop chaud au soleil,
comme chez nous au mois de
juillet. Nous nous promenons
en robes, sans mantilets et eveil-
lons de beaux bouquets de roses
dans les jardins. Une chose ex-
traordinaire pour les environs de
Pise, comme pour ceux de Viareggio,
c’est la qualité de magnifiques
forêts de pins qu’on y trouve.
Celles de St. Rossori que nous
avons traversées ce matin en
allant à ”Gombo” contiennent
des troupeaux de daims sauva-
ges et des sangliers. Les chevaux
de nos voitures ont été effrayés
par la vue, en peut-être l’adorat
de plusieurs chameaux, que nous
avons rencontrés portant sur leurs dossvårtytt
|4|
des fardeaux de bois. Nous avons
aussi eu la chance d’assister à
une pèche de sardines, pendant
que nous aspirions à pleins pau-
mons l’air salën et tiède de
la majestueuse Méditerrannée.
Demain nous assistérons à une
messe avec musique de Hayden
dans le dôme, bâti au onzième
siècle. En un mot nous commen-
çons à jouir de quelques plaisirs
innocents, parmi lesquels je citeras,
pour la rarité du fait, une ga-
votte, dansée ce soir, par ma
mère et moi et exécutée au piano
par ma sœur Constance.
Je termine cette lettre trop bar-
bouillée, en te priant d’embrasser
de notre part Alexandra. Toute
ma famille te remercie pour tes
aimables souhaits et se rapelle
au souvenir d’Alexandra et du tien.
Pour moi je te souhaite de continuer
ta vie de bonheur dans la famille et d’u-
tilité pour ton pays.
Ton affectueusement
dévouée
F Mn.
Le mort si subite de la pauvre Mme Lindfors, si jeune encore et si
heureuse, nous a vivement impressionées.
Julia aimerait à savoir si Jenny a reçu sa seconde lettre à
[...]oläslig/saknad text.
Pisa 12 november 1881.
Via Manzoni, 5.
Min käre Leo
Återkommen från en utflykt till ”Gombo”, en norsk stuga i en tallskog, vid stranden till Medelhavet, sommarresidens för grevinnan Mirafiori (tidigare en vanlig tvätterska, (dotter till en korpral) som man allmänt kallar ”la Rosina”) hustru till framlidne Viktor Emanuel, passar jag under en ledig stund på att tacka dig för brevet av den 26 oktober innehållade 600 francs. Jag avser att använda dem för vår resa, vars tidpunkt ännu inte är slutgiltigt fastslagen på grund av den sorg alla anspelningar på detta ämne orsakar Julia. Det stackars kära barnet|2| har så vant sig vid vårt så sammanfogade liv tillsammans, där det bara finns ett intresse, bara ett mål och som kretsar kring hennes person. Jag hade tänkt åka i slutet på denna månad, i förhoppning om att Julia kunde se fram emot nöjet att återse sin man till julen, men jag har ännu inte fått någon bekräftelse på detta. Hennes hälsa har gått mot det bättre, hon är starkare, men hostan, även om den har minskat är den ännu ganska svår. Om Julias liv kunde rensas från alla slags starka känslor, hoppas jag att|3| det extremt milda klimatet i Pisa gör att hennes tillfrisknande går framåt, för även i dag var det för varmt i solen, som hos oss i juli. Vi promenerar i klänningar, utan mantiljer och upplivas av vackra rosenbuketter i trädgårdarna. En sak som är kännetecknande för trakten kring Pisa, liksom för Viareggio, är kvaliteten på de magnifika tallskogarna där. Den i San Rossore, som vi i morse åkte igenom på vägen till ”Gombo”, har hjordar med vilda hjortar och vildsvin. Vagnshästarna blev skrämda, eller kanske uppspeltasvårtytt, av synen av flera kameler, som vi mötte bärandes|4| på trälaster på sina ryggar. Vi hade också möjligheten att hjälpa till vid ett sardinfiske, medan vi med fulla lungor andades Medelhavets salta och ljumma luft. I morgon deltar vi i en mässa med musik av Haydn i domkyrkan, byggd på tiohundratalet. Med andra ord börjar vi roa oss med några oskyldiga nöjen, bland vilka jag, på grund av att det så sällan inträffar, nämner en gavott som dansades i kväll av min mor och mig och accompagnerad på piano av min syster Constance.
Jag avslutar detta alltför klottriga brev med att be dig kyssa Alexandra från oss. Alla i min familj tackar för dina vänliga önskningar och ber att få bli ihågkomna av Alexandra och dig. För min del önskar jag att du får fortsätta ditt lyckliga familjeliv och vara till nytta för ditt land.
Din tillgivet hängivna
F Mn.
Stackars fru Lindfors plötsliga död, så ung och så lycklig, gjorde ett djupt intryck på oss.
|1|Julia skulle vilja veta om Jenny fått hennes andra brev till [...]oläslig/saknad text.