4.3.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
14. luento 4. maaliskuuta
Sellaisenaan on tarkasteltava myös Yleistä valitusvaliokuntaa. Ylimääräisillä valtiopäivillä, ks. § 29. Valiokunnan jäsenten lukumäärä. Ks. § 29 – Toimitusvaliokunta 8 – Ritarihuonevaliokunta 7. – Jaetussa valiokunnassa on oltava vähintään 8. § 30. – Erityisvaliokunnat tarkastamisen jälkeen. Lisäksi varamiehiä, joiden lukumäärästä säädyt päättävät.tillagt i marginalen
Yleiset säännöt, yhtä monta jokaisesta säädystä. Ei siis kuten aikaisemmin, jolloin aatelismiehiä oli kaksinkertainen määrä. Tämä luonnollisesti silloin, kun on kyse yhteisistä valiokunnista.
Valittaviksi kelpaavia eivät ole: Senaatin jäsenet tai ne, jotka voivat joutua tarkastuksen kohteiksi § 31, näytä esimerkkejä.
Tehtävä pakollinen 2 valiokunnalle. § 32. Säädyllä on kuitenkin aina tarkastusoikeus.
Valitsemistapa: Valitsijamiesten kautta. § 29. Heitä kutsutaan Aatelistossa valitsijoiksi, ja heidän lukumääräkseen on määrätty 23. Vähintään 18 on oltava läsnä. Muut säädyt päättävät, miten monta valitsijamiestä he esittävät. Nämä valitaan luonnollisesi Valtiopäivien alussa. Selvitä edelleen Ritarihuonejärjestyksen §:ssä 21 mainitut varamiehet jne.tillagt i marginalen
Muodostaminen. Valiokuntien puheenjohtajan valinta. § 33. Sihteeri jne. Aikaisemmin itsestään selvästi vanhin aatelismies.
Työjärjestys. Kaikki valiokunnat kokoontuvat viimeistään 4 päivää sen jälkeen, kun ne on nimitetty.
Tästä käy ilmi, että valiokuntien vaalien on tapahduttava samanaikaisesti. Siten on puhemieskonklaavin 2 jäsentä valittava heti Valtiopäivien alussa mieluiten yhtaikaa valitsijamiesten kanssa.
Lue vielä edelleen § 39 ja 40.
Sen jälkeen § 43.
Päätös. § 42. Sitä ennen äänestys valiokunnissa säädyittäin. – § 44.
Pohdintaa valmistelun tärkeydestä.
Tämän asioiden valmistelun muotoseikkojen tarkastelemisen jälkeen palaamme täysistuntoihin, joille on annettu tehtäväksi sellaisten säädösten laatiminen, jotka osoittavat niiden organisaation sekä puheenjohtajien ja jäsenten tehtävät. Kyse on nyt huolehtimisesta siitä, miten täysistunnoissa työskennellään.
Ne asiat, jotka tulevat täysistunnoissa esiin, voidaan jakaa seuraaviin ryhmiin: 1) Organisatoriset toimenpiteet mainitaan ensimmäiseksi, ei sen vuoksi, että ne olisivat kaikkein tärkeimpiä, vaan siksi, että ne tulevat yleensä ensimmäisinä esiin. § 70. 2) Hallitsijan esitykset. 3) Toivomusaloite-ehdotukset. 4) Valiokuntien mietinnöt. 5) Vaalit.
Jos seurataan sitä valtiopäivälaitoksen kehityskulkua, joka Ruotsin valtakunnassa on tapahtunut, huomataan, että alussa oli oikeastaan kysymys vain neuvoa-antavista kokouksista. Hallitsija ei katsonut olevansa sidottu valtiopäivien lausuntoihin, mutta hankki tietoonsa eri näkemyksiä ja toimi sen mukaan. Tämä käsitys käy vielä ilmi vuoden 1617 Valtiopäiväjärjestyksestä siten, että Kuningas valitsi sen näkemyksen, jonka hän katsoi oikeimmaksi, kuitenkin siten, että verotuskysymyksissä jokaisen säädyn näkemys tuli sinänsä voimaan, vaikkeivät ne olleetkaan yhtäpitäviä. Täten ei kuitenkaan Hallitsija pidättänyt itselleen aloiteoikeutta. Neuvottelut olivat suullisia. Esitys eli esiin asettaminen molemmilta puolilta.
1600-luvulla muodostui kuitenkin käytäntö, että hallitsija teki yksin esityksiä. Tällöin Säätyjen esitykset tulivat toivomusten muodossa samoin kuin heidän vastauksensa Kuninkaan esityksiin. Vuoden 1772 Hallitusmuoto säilytti kuitenkin aikaisemmin esittämälläni tavalla Vapaudenaikana voimassa olleen periaatteen, jonka mukaan myös Säädyillä oli aloiteoikeus. Tämä katosi vuoden 1789 Yhdistys- ja Vakuuskirjan §:stä 6, joka palautti käytännön ennen vuotta 1680 vallinneeseen tilanteeseen.
Lakiesityksistä voidaan ilmoittaa Säädyille joko Valtiopäivien avajaisissa tai Valtiopäivien kuluessa. § 26. Jälkimmäisessä tapauksessa pätee tapa, josta on määrätty §:ssä 50. Erityinen säädös valtion tilaa koskevasta kertomuksesta, ks. § 27.
Sisällöltään lakiesitys voi olla joko ehdotus muutoksesta perustuslakiin, vain siviili- tai rikoslakiin ja kirkko- tai merilakiin, – sellaisia, joissa Säädyillä on päätäntäoikeus Hallitsijan kanssa. Tai se voi myös koskea rahoitus- ja verotuskysymyksiä ja niiden yhteydessä tarttua valtion lainakysymyksiin. Tai se voi myös koskea talousasioita, joissa Säädyillä on oikeus vain antaa lausuntonsa ilman että se olisi juridisesti sitova, ks. § 75.
Lakiesityksiä ei saa ottaa lopulliseen käsittelyyn, ennen kuin valiokunnat ovat antaneet niistä lausuntonsa § 52. Kun se tulee ensi kertaa esiin, se on pantava pöydälle, vaikka vain yksi jäsen sitä vaatisi.
Keskustelua ennen lähettämistä valiokuntaan ei saa tapahtua. Kuitenkin lausuntoja saa antaa paitsi perustuslakiehdotuksista ja tiedoista, jotka koskevat valtion tilaa. § 53. Näistä saa siis kuitenkintillagt i marginalen keskustella jälkeenpäin.
Säätyjen esitykset otetaan aina ensimmäiseksi esille. Ks. § 55, viimeinen momentti.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1875.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
14de FöreläsnFöreläsningen
4 Mars.
Såsom sådant är ock Allm.Allmänna besvärs-
utskott att betrakta.
Vid Urtima landtdag, se § 29.
Utskottsledamöternas antal. Se § 29 – Expe-
|2|
ditionsutskottet 8 – RH-utskottetRiddarhusutskottet 7. – Deladt
utskott bör vara minst 8. § 30. – Särskildt
utskott efter pröfning.
Dessutom supple-
anter, hvilkas
antal stndnstånden be-
stämma.tillagt i marginalen
Allm.Allmänna regeln, lika antal från hvarje stånd.
Så icke förr då dubbelt antal adelsmän. – Detta
naturligtvis i fråga om gemensamma utskott. –
Icke valbara äro: Senatens eller de som
kunna bli föremål för granskning § 31, visa
exempel.
Valsättetstruket Uppdraget obligatoriskt för 2
utskott. § 32tillagt Dock har alltid ståndet pröfningsrätt.
Valsättet: genom elektorer. § 29tillagt De kallas
för Adeln elstruket valmän och deras antal bestämdt
till 23. Minst 18 böra närvaratillagt. Öfriga stndnstånden bestämma huru
många elektorer. Dessa väljas naturligtvis i
början af LdgLantdagen.
Redogör vidare
för R. H. O.Riddarhusordningen § 21
suppleanter etcetcetera.tillagt i marginalen
Konstituering Val af ordförande i utskotten.
§ 33. Sekreterare etcetcetera. Förut äldste adelsman sjelf-
skrifven.
Arbetsordning: Alla utskott samträda sist
4 dagar efter den då de blifvit tillsatta.
Häraf framgår att utskottsvalen böra ske
samtidigt. Således bör talmansklanenssvårtytt
2 medlemmar väljas strax i början af Landtdagen
lämpligen tillikasvårtytt med elektorerna.
Uppläs än vidare § 39 och 40.
Derefter § 43.
Beslut. § 42. Förut omröstelsesvårtytt i utskotten
ståndsvid. – § 44.
Reflexioner om beredningens vigt.
|3|Efter denna granskning af formen för ären-
denas beredning återvända vi till plena
hvilka är lemnade med framställandet af de
stadganden som utvisa deras organisation
samt ordfnsordförandens och ledamöternas åligganden.
Det gäller att nu se till huru det i plena
skall arbetas.
De ärenden, som vid plena förekomma,
äro att hänföras under följande grupper:
1o) Organisations åt-
gärder nämna den
främst, icke derför att
de vigtigaste, men derför
att tidigast pläga före-
komma. § 70.tillagt
2o) Regentens propositioner. 3o) Petitionsförslagflyttad text. 4o) Utskottens
betänkanden. 5o) Val.
Följer man gången af riksdagsväsendets utveckling
i det svenska riket, finna man att i början
egentlegentligen blott rådplägande församlingar. Regenten
ställde sig icke bunden af deras utlåtanden,
men inhemtade åsigter, och handlade derefter.
Denna uppfattning röjer sig ännu i 1617 R O.Riksdagsordning
deruti att Kungen valde den åsigt han fann
riktigast, dock att i beskattningsfrågor hvarje stånds
åsigt för sig blef gällande, derest ej öfverensstämmande.
Dermed var dock icke initiativet förbehållet
RgnRegenten. Förhandlingar muntligt. Proposition
eller ”framsättningar”svårtytt i ömse sidor.
Under 17de seklet utbildade sig dock praxis, att
regenten ensam proponerade. Det är att StensStåndens proposition komma i form af önskningar, jemte deras svar på KngnsKungens prop.proposition 40–struket42. §tillagt 1772 års R. F.Regeringsform
bibehöll dock, på sätt förut framställdt, den
under Frihetstiden gällande grundsatsen, att initiativ
tillkom äfven StenStånden. Detta försvann g.genom 1789 års
F o S. A.Förenings- och säkerhetsakt § 6. som återförde till praxis före
1680.
Propositionerna kunna meddelas StnaStänderna antingen
vid öppnandet eller ock under LdgnsLantdagens förlopp § 26.
I senare fallet gäller det sätt som i § 50
föreskrifves. Särskildt stadgande angdeangående berättel-
sen om statsverkets tillstånd, se § 27.
Till sitt innehåll kunna proposition antingen
vara förslag till ändring af GlagGrundlag, allena civil eller
kriminallag och kkokyrko eller sjölag, – sådana i
hvilka StnaStänderna ha beslutanderätt jemte RgnRegenten.
Eller ock anslags- och be-
skattningsfrågor, derundersvårtytt inbegripa statslånefrågor.flyttad text
Eller ock gälla ekon.ekonomiskt ärende, der StnaStänderna blott
ha att yttrande afgifva, utan att detta juridiskt
bindande se § 75.
Propositioner få icke till slutlig åtgärd
företagas innan utskott deröfver afgifvit
yttrande § 52. När den första gången förekomma
skall den bli bordlagd om också blott en medlem
skulle yrka derpå.
Diskussion före remiss bör icke ega rum.
Dock få yttranden utgifvas, utom grundlagsförslag
och uppgifter om statsverkets tillstånd. § 53.
Dessa få således docktillagt i marginalen
efteråt diskuteras.tillagt
StnsStåndens propositioner alltid främst föredragna.
se § 55, sista mom.momentet
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
14de FöreläsnFöreläsningen
4 Mars.
Såsom sådant är ock Allm.Allmänna besvärsutskott att betrakta. Vid Urtima landtdag, se § 29. Utskottsledamöternas antal. Se § 29 – Expe|2|ditionsutskottet 8 – RH-utskottetRiddarhusutskottet 7. – Deladt utskott bör vara minst 8. § 30. – Särskildt utskott efter pröfning. Dessutom suppleanter, hvilkas antal stndnstånden bestämma.tillagt i marginalen
Allm.Allmänna regeln, lika antal från hvarje stånd. Så icke förr då dubbelt antal adelsmän. – Detta naturligtvis i fråga om gemensamma utskott. –
Icke valbara äro: Senatens eller de som kunna bli föremål för granskning § 31, visa exempel.
Uppdraget obligatoriskt för 2 utskott. § 32 Dock har alltid ståndet pröfningsrätt.
Valsättet: genom elektorer. § 29 De kallas för Adeln valmän och deras antal bestämdt till 23. Minst 18 böra närvara. Öfriga stndnstånden bestämma huru många elektorer. Dessa väljas naturligtvis i början af LdgLantdagen. Redogör vidare för R. H. O.Riddarhusordningen § 21 suppleanter etcetcetera.tillagt i marginalen
Konstituering Val af ordförande i utskotten. § 33. Sekreterare etcetcetera. Förut äldste adelsman sjelfskrifven.
Arbetsordning: Alla utskott samträda sist 4 dagar efter den då de blifvit tillsatta.
Häraf framgår att utskottsvalen böra ske samtidigt. Således bör talmansklanenssvårtytt 2 medlemmar väljas strax i början af Landtdagen lämpligen tillikasvårtytt med elektorerna.
Uppläs än vidare § 39 och 40.
Derefter § 43.
Beslut. § 42. Förut omröstelsesvårtytt i utskotten ståndsvid. – § 44.
Reflexioner om beredningens vigt.
|3|Efter denna granskning af formen för ärendenas beredning återvända vi till plena hvilka är lemnade med framställandet af de stadganden som utvisa deras organisation samt ordfnsordförandens och ledamöternas åligganden. Det gäller att nu se till huru det i plena skall arbetas.
De ärenden, som vid plena förekomma, äro att hänföras under följande grupper: 1o) Organisations åtgärder nämna den främst, icke derför att de vigtigaste, men derför att tidigast pläga förekomma. § 70. 2o) Regentens propositioner. 3o) Petitionsförslag. 4o) Utskottens betänkanden. 5o) Val.
Följer man gången af riksdagsväsendets utveckling i det svenska riket, finna man att i början egentlegentligen blott rådplägande församlingar. Regenten ställde sig icke bunden af deras utlåtanden, men inhemtade åsigter, och handlade derefter. Denna uppfattning röjer sig ännu i 1617 R O.Riksdagsordning deruti att Kungen valde den åsigt han fann riktigast, dock att i beskattningsfrågor hvarje stånds åsigt för sig blef gällande, derest ej öfverensstämmande. Dermed var dock icke initiativet förbehållet RgnRegenten. Förhandlingar muntligt. Proposition eller ”framsättningar”svårtytt i ömse sidor.
Under 17de seklet utbildade sig dock praxis, att regenten ensam proponerade. Det är att StensStåndens proposition komma i form af önskningar, jemte deras svar på KngnsKungens prop.proposition 42. § 1772 års R. F.Regeringsform bibehöll dock, på sätt förut framställdt, den under Frihetstiden gällande grundsatsen, att initiativ tillkom äfven StenStånden. Detta försvann g.genom 1789 års F o S. A.Förenings- och säkerhetsakt § 6. som återförde till praxis före 1680.
|4|Propositionerna kunna meddelas StnaStänderna antingen vid öppnandet eller ock under LdgnsLantdagens förlopp § 26. I senare fallet gäller det sätt som i § 50 föreskrifves. Särskildt stadgande angdeangående berättelsen om statsverkets tillstånd, se § 27.
Till sitt innehåll kunna proposition antingen vara förslag till ändring af GlagGrundlag, allena civil eller kriminallag och kkokyrko eller sjölag, – sådana i hvilka StnaStänderna ha beslutanderätt jemte RgnRegenten. Eller ock anslags- och beskattningsfrågor, derundersvårtytt inbegripa statslånefrågor. Eller ock gälla ekon.ekonomiskt ärende, der StnaStänderna blott ha att yttrande afgifva, utan att detta juridiskt bindande se § 75.
Propositioner få icke till slutlig åtgärd företagas innan utskott deröfver afgifvit yttrande § 52. När den första gången förekomma skall den bli bordlagd om också blott en medlem skulle yrka derpå.
Diskussion före remiss bör icke ega rum. Dock få yttranden utgifvas, utom grundlagsförslag och uppgifter om statsverkets tillstånd. § 53. Dessa få således docktillagt i marginalen efteråt diskuteras.
StnsStåndens propositioner alltid främst föredragna. Soriginal: se § 55, sista mom.momentet