3.12.1880 LM–Jenny Costiander
Finsk text
Helsinki 3. joulukuuta 1880.
Hyvä Jenny!
Jokainen Montreux’stä tullut kirje on ilahduttanut meitä aina vain enemmän, sillä olemme kokeneet, että terveytesi on kohentumassa hyvin. Oli varsinainen nautinto katsella Alexandran kasvoja, kun hän eilen aamulla istui ja luki 20 sivua, joissa olit kuvaillut teidän elämäänne siellä ja kertonut vaikutelmia ja havaintoja. Ja minä puolestani haluan kovasti kiittää sinua ystävällisistä sanoista, joita olet nytkin kirjoittanut minusta! Varmaa on, haluaisin tietää ansainneeni ne hyvät ajatukset, joita sinulla on minusta – mutta valitettavasti tiedän parhaiten itse, etten paljossa ole sellainen mies kuin haluaisin ja minun pitäisi olla.
Sydämessä tuntuu kuitenkin hyvältä tietoisuus, että perhepiirissämme kaikki pitävät toisistaan niin vilpittömästi. Ja vaikka ollaan kaukana, tietää kuitenkin, että ajatukset jatkuvasti kohtaavat ja ylittävät välimatkan.
Kuulin Alexandralta että halusit valokuvia Helsingistä näyttääksesi ulkomaisille ystävillesi, miten kaunis kaukaisen tuntemattoman pohjoisen maan pääkaupunki sittenkin on. Niinpä lähetän nyt pienen kokoelman. Ei niissä ole kehumista, mutta kaikki näkymät ovat silti kohtalaisen esittelykelpoisia. Tämä on sinulle pieni joululahja, vaikka tuleekin ennen aikojaan.
Talvi näyttää olevan tulossa. Pakkasta on 14 astetta, ja nyt maa varmaan routaantuu, koska on taas paljaana.
Onhan tämä ihan muuta kuin Genevejärven rantojen lauhkea sää!
Näin meidän kesken, haluaisimme kaikki hyvin mielellämme tulla Sveitsiin viettämään joulua teidän kanssanne. Celyn mielestä se olisi maailman luonnollisin asia. Mutta ei se ole mahdollista. Sillä vanha äitimuori ei voisi tulla mukaan – ja kustannukset olisivat liian suuret.
Kyllä teitä kaivataan täällä! Aina välillä kuullessani askeleita katolta kuvittelen, että se on Torsten – ja sitten mietin, miten paljon minulla olisi puhuttavaa hänen kanssaan, – mutta sitten ajatus palaa todellisuuteen, ja silloin on selvää, miten onnellista on, että hän voi nyt omistautua täysin omalle perheelleen. – Kerro hänelle sydämelliset terveiset ja sano, että tällä kertaa käyn hänen luonaan vain painetuin sanoin, mutta kirjoitan taas pikimmiten. Ja nyt, hyvää yötä!
Uskollinen lankosi
Leo M.
Original (transkription)
|1|
Konvolut 9
Leverans 1949tillagt senare
Helsingfors 3 December 1880.
Goda Jenny!
Hvarje bref, som kommit
från Montreux, har varit för
oss en ökad anledning till glädje,
då vi erfarit att det går så bra
framåt med Ditt helsotillstånd.
Det var en riktig njutning att
se Alexandras anletsdrag medan
hon igår morgse satt och läste
de 20 sidor, i hvilka Du teck-
nat Er tillvaro derborta med
dess olikartade intryck och iakt-
tagelser. Och jag, för min del,
känner ett lifligt behof att få
tacka Dig för de vänliga ord,
Du äfven denna gång yttrat
|2|
om mig! Säkert är att jag
nog skulle vilja vara förtjent
af den goda tanke som Du
har om mig, – men tyvärr
vet jag bäst sjelf att jag i mångt
och mycket icke är sådan som
jag ville och borde vara.
Emellertid käns det så godt
i hjertat, detta medvetande att
i vår familjekrets alla hålla
så uppriktigt af hvarandra.
Och när man är långt skilda,
vet man ändå att tankarna
ständigt möter och öfvervinner
afståndet.
Jag erfor af Alexandra, att
Du önskade ha några foto-
grafier af Helsingfors, för
att visa Dina utländska vänner
hvilken vacker hufvudstad det
|3|
okända landet i högan Nord
dock består sig. Derför sänder
jag nu en liten samling sådana.
De äro ej mycket att skryta med,
men åtskilliga af dessa vyer
äro ju dock temligen presen-
tabla. Jag ber Dig betrakta
samlingen såsom en liten jul-
klapp, om den ock kommer
för tidigt.
Vintern tyckes nu vilja göra
sitt intåg. Det är 14 graders
köld, och nu bör det bli käla
i jorden ty vi ha åter fått bar
mark.
Detta är något annat, än den
milda atmosferen vid Genèver-
sjön!
Oss emellan sagdt, skulle vi
alla ha stor lust, att resa
|4|
af till Schweiz och fira julen
med Er. Cely tycker att detta vore
den naturligaste sak i verlden.
Men det kan dock icke ske. Ty
gamla Mamma skulle icke
kunna komma med – och
kostnaden vore för stor.
Ja, nog ären I saknade här!
Allt emellanåt när jag hör steg
på mitt tak, inbillar jag mig
att det är Torsten, – och så
tänker jag på huru mycket jag
skulle hafva att tala om med
honom, – men sedan återvänder
tanken till verkligheten, och då fram-
står det klart för mig huru lyckligt
det är att han nu så helt och
hållet kan hängifva sig åt de
sina. – Helsa honom hjertligt
och säg att jag denna gång besöker
honom blott med tryckta ord, men
med det snaraste åter skall skrifva.
Och nu godnatt!
Din tillgifne svåger
Leo M.
Helsingfors 3 December 1880.
Goda Jenny!
Hvarje bref, som kommit från Montreux, har varit för oss en ökad anledning till glädje, då vi erfarit att det går så bra framåt med Ditt helsotillstånd. Det var en riktig njutning att se Alexandras anletsdrag medan hon igår morgse satt och läste de 20 sidor, i hvilka Du tecknat Er tillvaro derborta med dess olikartade intryck och iakttagelser. Och jag, för min del, känner ett lifligt behof att få tacka Dig för de vänliga ord, Du äfven denna gång yttrat|2| om mig! Säkert är att jag nog skulle vilja vara förtjent af den goda tanke som Du har om mig, – men tyvärr vet jag bäst sjelf att jag i mångt och mycket icke är sådan som jag ville och borde vara.
Emellertid käns det så godt i hjertat, detta medvetande att i vår familjekrets alla hålla så uppriktigt af hvarandra. Och när man är långt skilda, vet man ändå att tankarna ständigt möter och öfvervinner afståndet.
Jag erfor af Alexandra, att Du önskade ha några fotografier af Helsingfors, för att visa Dina utländska vänner hvilken vacker hufvudstad det|3| okända landet i högan Nord dock består sig. Derför sänder jag nu en liten samling sådana. De äro ej mycket att skryta med, men åtskilliga af dessa vyer äro ju dock temligen presentabla. Jag ber Dig betrakta samlingen såsom en liten julklapp, om den ock kommer för tidigt.
Vintern tyckes nu vilja göra sitt intåg. Det är 14 graders köld, och nu bör det bli käla i jorden ty vi ha åter fått bar mark.
Detta är något annat, än den milda atmosferen vid Genèversjön!
Oss emellan sagdt, skulle vi alla ha stor lust, att resa|4| af till Schweiz och fira julen med Er. Cely tycker att detta vore den naturligaste sak i verlden. Men det kan dock icke ske. Ty gamla Mamma skulle icke kunna komma med – och kostnaden vore för stor.
Ja, nog ären I saknade här! Allt emellanåt när jag hör steg på mitt tak, inbillar jag mig att det är Torsten, – och så tänker jag på huru mycket jag skulle hafva att tala om med honom, – men sedan återvänder tanken till verkligheten, och då framstår det klart för mig huru lyckligt det är att han nu så helt och hållet kan hängifva sig åt de sina. – Helsa honom hjertligt och säg att jag denna gång besöker honom blott med tryckta ord, men med det snaraste åter skall skrifva. Och nu godnatt!
Din tillgifne svåger
Leo M.