8.7.1880 LM–Georges Cogordan
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Till Cogordan?tillagt senare
Hfors Laitiala 8 Juli 1880.
Cher Monsieur,
La nouvelle de la mort de Mme votre
mère nous a douloureusement ému. Ma
femme se souvenait toujours avec grati-
tude de la bienveillance que Mme Cogordan
lui avait témoignée. Nous savons aussi
combien cette aimablesvårtytt dame était aimée de
son fils unique. Permettez cher monsieur, de
vous exprimer nos condoléances sin-
cères! Que votre grande tristesse soit adoucie
par la conscience que vous avez été le
joie et le bonheur de votre mère!flyttad text
Questruket Ltillagtlstrukete temps marche vite!
Voilà bientôttillagt trois années passées depuis le
séjour à Etretat, où j’ai eu le bonheur
de faire votre connaissance. Mais ces
trois années n’ont pas affaibli le souvenir
que j’ai emporté de vous, cher monsieur.
Quand je pense à vous – ce qui arrive
souvent – c’est toujours avec les mêmes
sentiments d’estime et de sympathie, que
vous m’avez inspirés alors. J’ai éprouvé
un vrai besoin de vous dire celà tout
franchement, puisque le long silence, que
j’ai gardé envers vous, a pu vous
paraitre comme de l’indifférence de ma part.
Ce silence s’explique par trois raisons:
1o) la mauvaise habitude d’ajourner touttillagt ce qui
n’est pas d’urgence officielle 2o) le travail
écrasant à qui j’ai été soumis sans relâche,
3o) l’espoire de vous voir bientôt à Hfors.
L’indifférence n’y est donc pour rien.
Au contraire, vous pouvez toujours compter
sur mon amitié et mon dévouement.
Ces années ont été fécondes en
réformes et en projets de réforme dans
la vie officielle de mon pays. Il faut
nommer en premier lieu la loi concernant
le service militaire, qui déclare obliga-
toire pour tout citoyen de défendre la patrie
et de s’y préparer par des exercises presents struketordonnéestillagt
dans lastruket par la mêmetillagt loi. Quoique la Finlande,
dans sa modeste existence, ne devrait pastillagt éveiller les
appétits des Bismark ou d’autres reprèsen-
tants du système du conquêtes, il lui est
pourtant nécessaire de pouvoir se défendre,
d’avoir une armée nationale comme
gardienne de son indépendance et de son droit.
C’est donc un grand progrès politique,
que marque cette loi. Puis, nous avons
adopté franchementtillagtstruket, par la nouvelle loi concernant la
commerce et l’industrie, nous avons adopté franchementstruket sans reseautillagt, la principe, de la
liberté du travail. J’avoue que ce n’eststruket j’éprouvetillagt
par suitestruket une certaine satisfaction questruket entillagt
je puisstruket pouvanttillagt dire que j’ai pris une part active
dans la rédactionstruket l’élaborationtillagt de ces lois.
Maintenant des réformes financières
sont à l’ordre du jour. Depuis un an
une commission de douze membres, sous
ma présidence, nommée par le gouverne-
ment sur la demande de la diète, travaille
à des projets d’impôts, que l’augementation
des dépenses militaires rend necessaires.
Tâche assez difficile, mais devant laquelle
il ne faut pas reculer. J’espère avoir
achevé ce mandat au mois d’Octobre.
On est occupé aussi de grandes réformes
dans notre système d’enseignement public.
Il s’agit de réorganiser les lycées et d’en
augmenter le nombre. Il a été, encore, élaboré
un projet de nouveau code forrestier, une
autre commission s’occupe de la question du chemin de fer etc.
Vous voyez donc que les petits états
ont aussi leurs besognes. Ce qui nous
fait défaut, quelquefois, ce sont des hom-
mes capables pour toutes ces tâches. Il
y a malheureusement un très grand nombre
qui ne s’intéresse qu’à une seule question,
celle d’établir la suprématie de la Congres
finnoise, question qui, vous le savez bien,
a fait naitre bien des rixes et haines,
dans ce pays qui aurait tout besoin
d’éviter tout schisme intérieur.
Malheureusement on a, sur la nationalité,
des idées pour trop philologiques. Malgrès
les difficultés qui naissent dans un pays
de ce qu’il est habité par deux races
parlant deux langues différentes, il se peut
pourtant, que enstruket j’envisage ici la Finlande
que la dualisme eststruket soittillagt un bonheur, vu la
développement historique dont il est le
résultat et l’approchement à la civilisation
occidentale qu’il favorise.
Permettez-moi maintenant cher monsieur
de vous remercier pour votre livre
sur la nationalité au point de vu des
rapports internationaux que vous avez
eu la bonté de m’envoyer. Je l’ai étudié
avec beaucoup d’intérêt, j’en ai appris
bien des détails qui m’étaint inconnus
et je me suis proposé [...]oläslig/saknad text d’en faire bientôt
[...]oläslig/saknad text mention dans votre revue ”Finsk
tidskrift” pour relever les mérites scienti-
fiques de ce livre qui, vraiment, fait honneur
à son auteur. –
Je passe l’été à la campagne. À Etre-
tat je vous ai parlé quelquefois du projet
de construire une nouvelle maison – vous m’avez
introduit une fois cheztillagt Mr N. N. aimable millionaire,
|4|
dont le petit chateau nous a tant plu, à
ma femme et moi. Eh bien, si vous veniez
à Laïtiala, vous verriez que la projet a été
réalisé et que mon chalet ressemble un
peu à celui de l’aimable Nn dont j’ai
malheureusement oublié le nom. Nous y sommes
très bien. Entourés d’un côté du grand
lac Vesijärvi, des autres côtés du parc,
des champs et des forêts, nous menons
cette vie sistruket calme et douce qu’on ne
trouve qu’au sein de la nature.
Aussi mon âme, fatigué par l’excès
de travail, retrouve-t-elle peu à peu ses
aspirations vers les vérités de la science, et
il se peut que la stérilité literaire à laquelle j’ai
été condamné par les mandats de la vie
politique, cessera bientot.
Quels sont vos projets pour l’avenir?tillagt
Quand viendrez vous nous voir? Le voyage
à Pétersbourg sera-t-il encore ajourné? Sachez
cher monsieur, que ce sera pour nous une
fête de vous voir parmistruket au milieu de noustillagt. – Et
Mr Henri Schultz, que fait-il maintenant?
Ne serait-ce par dans l’intérêt de ses affaires
de bourse de vous accompagner à Pbourg
et à Hfors? Je vous prie de le bien saluer
de ma part et de lui dire que je me rappelle
toujours avec un vif plaisir sa conversation
spirituelle et son aimable abandon et que
j’ai de grands remorts de ce questruket pour n’avoir
pas repondu à sa lettre, – une négligeance
dont il aura dit, avec raison: ”c’est grave”.
Ma femme et ma fille m’ont chargé
de vous envoyer leurs saluts reconnaissants.
Je vous serre la main cordialement
et je vous prie de m’envoyer deux mots
pour m’autoriser à croire à la réciprocité
des sentiments d’amitié et de devouementstruket de sympathietillagt, qui vous
sont voués fidèlement par
L. Mechelin
Helsingfors Laitiala 8 juli 1880.
Käre Herr,
Nyheten om er mors död har rört oss djupt. Min fru kom alltid med tacksamhet ihåg den välvilja fru Cogordan visade henne. Vi vet också hur mycket denna älskvärda dam var älskad av sin ende son. Tillåt mig käre herrn uppriktigt beklaga sorgen! Må er stora sorg mildras av medvetenheten om att ni var er mors glädje och lycka!
Tiden går fort! Nu har snart tre år gått sedan vistelsen i Étretat, där jag hade lyckan att göra er bekantskap. Men under dessa tre år har inte minnet av er, käre herr, förbleknat. När jag tänker på er, vilket händer ofta, är det alltid med samma uppskattning och sympati som ni väckte i mig då. Jag upplevde ett starkt behov av att uppriktigt låta er veta detta, eftersom den långa tystnand ni mött från mig kan för er ha framstått som likgiltighet från min sida. Denna tystnad förklaras av tre orsaker: 1o) den dåliga vanan att skjuta upp allt som inte officiellt är brådskande 2o) det överväldigande arbete som jag utan uppehåll haft att utföra, 3o) förhoppningen om att snart få se er i Helsingfors. Likgiltighet har sålunde inget med saken att göra. Tvärtom, ni kan alltid räkna med min vänskap och hängivenhet.
|2|Dessa år har varit fruktbara på reformer och planer på reformer i mitt lands offentliga liv. Främst bör nämnas värnpliktslagen, som förkunnar att det är obligatoriskt för varje medborgare att försvara fosterlandet och att förbereda sig för detta genom övningar angivna i samma lag. Även om Finland i sin blygsamma tillvaro inte torde väcka samma aptit som hos Bismarck och andra representanter för erövringssystemet, är det ändå nödvändigt att kunna försvara sig, att ha en nationell armé som vaktar dess självständighet och rätt. Denna lag markerar således ett stort politiskt framsteg. I och med näringsfrihetslagen har vi sedan utan uppskov anammat principen om yrkesfrihet. Jag erkänner att jag känner en viss tillfredsställelse över att kunna säga att jag spelat en aktiv roll i utarbetningen av dessa lagar.
Nu står ekonomiska reformer på dagordningen. Sedan ett år arbetar ett utskott på 12 medlemmar under mitt ordförandeskap, utsedda av regeringen på lantdagens begäran, med att planera skatter, vars höjning har blivit nödvändiga till följd av de ökade militära utgifterna. Det är en ganska svår uppgift, men man får inte backa för den. Jag hoppas ha slutfört detta mandat fram till oktober.
Vi är också upptagna av stora reformer inom vårt undervisningssystem. Det handlar om att omorganisera gymnasierna och att höja antalet. Man har också arbetat på en ny skogslagstiftning, ett annat utskott ägnar sig åt järnvägsfrågan och så vidare.
|3|Ni ser således att de små staterna också har sina bestyr. Det vi saknar, ibland, är kompetenta män för alla dessa uppgifter. Det finns tyvärr ett stort antal som bara intresserar sig för en sak, att säkerställa övertaget i finska lantdagen, en fråga som ni vet har gett upphov till bråk och hat, i detta land som skulle behöva undvika all inre splittring.
Tyvärr har man beträffande nationaliteten alltför filologiska idéer. Trots de svårigheter som uppstår i ett land bebott av två raser som talar två olika språk är det ändå, jag talar här om Finland, möjligt att dualismen vore något positivt, sett till den historiska utvecklingen som den är ett resultat av och kopplingen till den västerländska civilisationen som den prioriterar.
Tillåt mig nu kärre herrn tacka för er bok om nationalitet ur internationellt perspektiv som ni hade vänligheten att sända mig. Jag har studerat den med stort intresse, jag har lärt mig många för mig okända detaljer och jag har erbjudit mig att inom kort göra en anmälan om den i vår tidskrift ”Finsk tidskrift” för att lyfta fram denna boks vetenskapliga meriter, som verkligen gör heder åt sin författare.
Jag tillbringar sommaren på landet. I Étretat talade jag med er några gånger om planerna på att bygga en ny huvudbyggnad – ni introducerade mig en gång hos herr Någon Någon, en vänlig miljonär,|4| vars lilla slott tilltalade min fru och mig. Nåja, om ni kom till Laitiala skulle ni se att planen har realiserats och att min stuga påminner lite om den vänliga Någons, som jag tyvärr har glömt namnet på. Vi trivs mycket bra där. Omgiven på ena sidan av den stora sjön Vesijärvi, på andra sidor av en park, fält och skogar lever vi detta lugna och ljuva liv som man bara hittar i naturen.
Även min själ, uttröttad av för mycket arbete, återfinner här så småningom de vetenskapliga drivkrafterna, och det kan hända att inom kort upphör den litterära improduktivitet jag dömts till av uppgifterna i det offentliga livet.
Vilka är era planer för framtiden?
När kommer ni och besöker oss? Kommer resan till Sankt Petersburg ännu att skjutas upp? Var säker, käre herrn, att för oss vore det en fest att se er bland oss. – Och herr Henri Schulz, hur är det med honom nu för tiden? Skulle det inte vara i hans börsaffärers intresse att följa med dig till Sankt Petersburg och Helsingfors? Jag ber att du hälsar honom så mycket från mig och säg till honom att jag fortfarande med livligt nöje kommer ihåg hans spirituella samtal och hans vänliga avsked och att jag ångrar djupt att jag inte har svarat på hans brev, en försummelse om vilken han med rätta skulle ha sagt: ”det är allvarligt”.
Min fru och min dotter sänder sina hälsningar. Jag trycker hjärtligt er hand och ber er sända mig ett par ord för att låta mig tro att vänskapen och sympatin som jag troget tillförsäkrar er är ömsesidig.
L. Mechelin