17.3.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
27. luento 17. maaliskuuta
Suomen valtio-oikeus. III osa
5. luku. Valtion huolenpito kansalaisten fyysisistä elinehdoista sekä maan turvallisuudesta ja järjestyksestä
Hyvinvointi kohoaa vaalimalla kirkkoa ja seurakuntia – edistämällä uskonnollista elämää, – perustamalla erilaisia oppilaitoksilla koulutuksen edistämiseksi, – ammattikouluilla, erilaisilla kulkulaitosmuodoilla. Ei voi kieltää, etteikö tämä näkökulma olisi – näillä alueilla nykyaikana ilmaus kulttuurisesta näkökulmasta. Erityisesti tämä: oikeusarvo jne. sekä kulttuuripuoli siinä merkityksessä, että mitä korkeampi sivistys, sitä tiukempi pitäisi oikeudentunnon ja siveellisyyden olla.
Valtion ei tule sekaantua yksilön vapauteen edellä mainittujen laitosten kautta. Valtio ei voi tehdä yksilöstä hyvinvoivaa, sivistynyttä, uskonnollista, siveellistä, mutta se voi antaa ihmiselle siihen välineet.
Sekä kulttuurissa että oikeuden intressissä tarvitaan kuitenkin vielä erityistä huolenpitoa tiettyjen sellaisten häiriöiden varalle, joiden voittamiseen eivät ihmisyksilön kyvyt riitä. Tämä on sitä valtiollisen toiminnan aluetta, jota tavallisesti nimitetään politiikaksi.
§ 1. Terveydenhoito eli huolehtiminen kansalaisten hengestä ja terveydestä.
1) Toimenpiteet sairauksien ennalta ehkäisemiseksi. – 2) Toimenpiteet sairauksien parantamiseksi. – 1) varsinainen, pääasiallinen valtion tehtävä. Lääkintöhallituksen tärkeimpiä tehtäviä on ”valvoa maan terveydelle haitallisten olosuhteiden ehkäisemistä ennalta ja taistelua niitä vastaan”. Esim. rokotus, – varovaisuustoimenpiteet tarttuvia tauteja vastaan siten, ettei niitä tuoda maahan, eivätkä ne pääse täällä leviämään, – karanteenit, – toimenpiteet lastenhoidon parantamiseksi, – kaupunkien rakennustapa ja puhtaus ym. Kuuluu osittain valtiolle, osittain kunnille.
Uusi terveysmääräys odotettavissa.tillagt i marginalen
2) lääkärien koulutus, tutkinto ja virkaan asettaminen, – sairaalat – mielisairaalat. Molempien valtiollinen elin on Lääkintöhallitus, organisoitu uudelleen Keisarin asetuksella 29. tammikuuta 1878. Siviilitoimituskuntatillagt i marginalen.
§ 2. Köyhäinhoito: ei valtion vaan kuntien laitoksia mutta yleisen lain mukaan, joka määrää rajat lainmukaiselle köyhäinhoidolle. On selvää, ettei erilaisia hyväntekeväisyystoimijoita voi sulkea tämän ulkopuolelle eikä tulla toimeen ilman heitä. [...]oläslig/saknad text vastaisesta kiellosta otetaan vaarin. – Turvattomia lapsia ei voi jättää oman onnensa nojaan. Kunnat ovat mukana myös siksi, että niiden katsotaan pystyvän arvioimaan todellisen tarpeen. Yleisen turvallisuuden näkökulmat.tillagt i marginalen (Tuki katovuosien aikana. – Vaikea ongelma. Oma-apu -periaate. Yleinen onnettomuus: yleisön voimat tarpeen auttamisessa.) – Köyhäinhoito sekä hyväntekeväisyys ja tukilaitokset yhteistyössä Siviilitoimituskunnan kanssa. – Lähinnä maaherrat. Ylimpänä Kenraalikuvernööri. Uusi laki tästä on pian odotettavissa. Vanha Keisarillinen asetus 22. maalikuuta 1852. Jokaisella seurakunnalla erityinen köyhäinhoitoyksikkö. Määrätty: 5 luokkaa, jotka ovat oikeutettuja tukeen; 1) vajaamieliset ja mielisairaat; 2) raajarikkoiset, vanhukset ja hauraat, jotka ovat toisten hoidon tarpeessa eivätkä pysty itse tekemään työtä. 3) muut vanhat, sairaalloiset, ruumiinvamman vaivaamat, jotka kykenevät tekemään työtä jossain määrin. 4) Sellaiset, jotka tarvitsevat vain jossain määrin apua pystyäkseen elättämään itsensä tai jotka ovat sattuneen onnettomuuden tai sairauden vuoksi tilapäisesti avun tarpeessa. 5) Avuttomat, alle 16-vuotiaat lapset, joilta puuttuu tarpeellinen huolenpito. Eri paikkakunnilla on erilaiset köyhäinhoidon ohjesäännöt.
6. helmikuuta 1865 ja 8. joulukuuta 1873 päivättyjen kunnallislakien myötä tämä kaikki kuuluu kuntien siviiliasioihin, siis kaikki se, mikä ei ole julkisen viranomaisen tai [...]oläslig/saknad text vastuulla. Silti myös kirkkoherrat osoittavat huomiota köyhille. Kirkkolaki § 144 – piispantarkastuksessa kuulustellaan, miten tämän laita on. Köyhäinhoito.
Sitten katovuosista ja hätäaputoimenpiteistä.
§ 3. Poliisilaitos sanan varsinaisessa merkityksessä. – Miten erittäin arvostettua vanhojen roomalaisten keskuudessa: Rakennus-, sitten myös valtionpoliisi. Keskiajan valtioista puuttui poliisilaitos (oli kuitenkin salaisia ilmiantajia). 1600- ja 1700-luvuilla annettiin valtion poliisitoiminnalle ylimitoitetut ulottuvuudet. Erityisesti saksalaiset sijoittivat ”Polizei”-käsitteen alle kaiken mahdollisen. Tällaisessa yksisilmäisessä poliisikaupungissa valtion tuli tehdä kaikki. Yksilöt ja korporaatiot eivät saaneet liikahtaakaan ilman holhousta. Jokaisella kulttuurin alueella oli poliisitoimintaa, ”Polizeitätigkeit”. Sellaista jopa jossain määrin Ruotsissakin: ylellisyysasetus jne. Salainen poliisi.
Myöhempinä aikoina sitä vastaan reaktio. Valtiovallan toiminta rajoitettiin järjestyksen ja turvallisuuden ylläpitämiseen ja sen avulla kansalaisten suojelemiseen häiritseviltä vaikutuksilta.
Tärkeä periaate tällöin oli, että tämän oli tapahduttava puuttumatta kansalaisten oikeutettuun vapauteen. Poliisin toiminnassa ei tosin voi välttää pakkoa tai väkivaltaa, mutta tämä ei saa olla mielivaltaista, vaan tapahtua vain silloin, kun järjestystä ei muulla tavoin saada palautetuksi.
Tietty järjestys ja turvallisuus riippuu ennen muuta hyvästä oikeudenhoidosta. Mutta on tuhansia tapauksia, joissa ei ole kysymys oikeusperiaatteesta, ja kuitenkin viranomaisen ratkaisu on tarpeen; eivätkä sitä paitsi tuomioistuimet ole niitä, jotka paljastavat rikoksia. Esim. heikko rakennus on hengenvaarallinen: sen vuoksi on vahvistettu sellaisille kaupungeille tietty järjestys, joissa rakennetaan paljon – poliisi valvoo, että rakentaminen tapahtuu määräysten mukaan. Tulipalo: poliisi estää uteliaiden tungoksen, joka voisi estää sammuttamista. Julkiset huvit: poliisi poistaa hyvien tapojen rikkojat. – Hurjapäinen ajaminen kadulla: ei sinänsä ole väärin, mutta voi olla muille vaarallista jne.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 79
5 KapKapitlet. Statens omvårdnad
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
27de FöreläsnFöreläsningen
17de Mars
Finl.Finlands statsrätt statsrätt III Afdeln.Avdelningen
5 KapKapitlet. Statens omvårdnad
om medborgarnes fysiska lefnadsvilkor samttillagt
om säkerhet och ordning i landet samt omstruket
Genom att hägnasvårtytt kkligkyrklig församlförsamling – främja religiösa
lifvet, – g.genom undervisningsverksvårtytt af olika slag framskridandet
i bildning, – g.genom fackskolor, kommunikations anstalter
af olika slag välståndets höjande. Kan ej nekas, att
den ståndpunkt – på dessa områden för tiden är uttryck
för kulturståndpunkt. Detta specifikt: rättsvärde etcetcetera
och entillagt kultur sida, som i meningen att ju högre bildning
dess strängare borde rättskänsla vara, och sedligheten. –
Staten vill börtillagt ej g.genom omförmälda anstalter ingripa i den
enskildes frihet. Han kan icke göra den enskilde
välmående, bildad, religiös, sedlig, men kan
lemna honom medlen dertill.
Såväl i kulturen som det rättas intresse behöfver
dock ännu särskild omsorg till förekommande af
vissa störningar af det slag, hvilkas öfvervinnande
står utöfver individens förmåga. Det område
af statsverksamheten, som vanligen betecknas ss.såsom
politica.
§ 1. Sanitetsväsendet ellertillagt Omsorgen om medborgarnes lif och helsa.
1o) Åtgärder att förekomma sjukdomar. – 2o) Åtgärder
att bota sjukdomar. – 1o) egentligen, hufvudsaklig
statsuppgift. Bland medicinalstyrelsens främsta åliggande
”vaka deröfver att för sundheten i landet menligen
förhållanden förebyggas och motverkas”. – T. ex.
vaccination, – försigtighetsmott mot smittosamma
sjukdomars införande eller utbredande i landet
– karantäner; – åtgärder för förbättrad barnavård,
– byggnadssättet och renligheten i städern m. m.
Dels staten, dels kommunen.
Ny sundhets-
stadga att emotse.tillagt i marginalen
2o) läkares utbildande, pröfning ochtillagt anställande, – sjukhus – dårhus.
Organet för båda är Medicinalstyrelsen, reorganiserad
g.genom K. för.Kejserlig förordning 29 Januari 1878. Civilexpeditionen.tillagt i marginalen
§ 2. Fattigvård: icke statsanstalter, utan kom-
mun, men enl.enligt allm.allmän lag som bestämma gränser
för den legala fattigvården. Klart att enskilda
välgörenheter hvarken uteslutna eller kan undvaras.
Förbud mot [...]oläslig/saknad text tagas i förvartillagt. – Värnlösa
barn kunna
icke lemnas
derhän.tillagt
Kommunen
äfven derför att
de ansessvårtytt kunna
bedöma verkliga
behofvet.tillagt i marginalen
Synpunkter af
allmänna säker-
heten.tillagt i marginalen(Understöd under
missväxter. – Svårt problem. Hjelp dig sjelf.
Allmän kalamitet: allmännas krafter af
nöden för afhjelpande.) – Fattigvården samt väl-
görenhet och understöds anstalter med Civil-
expd.Civilexpeditionen – Dernäst Guvernörerna. Högstsvårtytt GGenralGuvernörtillagt. Ny lag
härom snart att förvänta. Gamla K. F.Kejserliga förordningen 22 Mars
1852. Hvarje församlförsamling särskild fattigvårdssamhälle.
Bestämdt: 5 klasser, hvilka berättigad till
understöd; 1o) sinnessvaga och vansinniga; 2o) vanföra, åldriga och bräckliga, hvilka äro i behof
af andras skötsel och icke kunna sjelf arbeta. 3o) andra gamla, sjukliga, med lyte besvärad, hvilka i någon
mon äro arbetsföra.
4o) Sådana hvilka blott behöfva
ngtnågot bidrag för att kunna sig
försörja eller genom tillfälligt
olycksfall eller sjukdom
äro i behof af understöd.
5o) Värnlösa barn under
16 år hvilka sakna nödig
omvårdnad.tillagt
De skilda orterna
skilda fattigvårds-
reglementer.tillagt
§ 3. Polisväsendet i trängre mening:struket
Genom nganågra kommunalförff.kommunalförfattningar af 6 Febr.februari 1865 och 8 Dec.december 1873 detta
allt den borgerliga kommunen, allt som icke på officiel embetsmyndighet eller tillagt[...]oläslig/saknad text. Dock kyrko-
herdarnasvårtytt egna uppmärksamheter åt de fattiga.
K. L.Kyrkolagen § 144 – biskopsvisitation efterhöra huru
härmed. Fattigvården.tillagt
Sedan om missväxter och nödhjelpsåtgärder.
§ 3. Polisväsendet i trängrestruket egentligtillagt mening. – Huru
hos Romarna i högt anseende: byggnads, sedan ock
statspolis. Medeltidens stater saknade polisväsende
(dock hemliga angifvare). På 16 och 17 talen åter-
gafs statens polisverksamhet öfverdrifven utsträckning.
Afstruket Isynnerhet tyskarne hänförde under begreppet
Polizei allt möjligt. I dessa endömsvistiska polisstadsvårtytt
skulle staten göra allt. Individer och korporationer finge ej
röra sig utan förmyndeskap. På hvarje kulturområde var
Polizeithätigkeit. Sådant äfven något i Sverige: lyxförordning etcetcetera. Hemlig polis.tillagt
Deremot i nyare tid reaktion. Begränsadt till
|3|
statsmaktens verksamhet att upprätthålla ordning
och säkerhet och dymedelst beredatillagt skyddastruket medborgare mot skadliga
inflytelser, trygghetstruket skydd mot störande inflytanden.
Vigtig princip härvid, att sdantsådant må ske utan
intrång i medborgarens berättigadetillagt frihet. Polisverksamhet
kan visserligen icke undvika tvång, eller våld; men detta
får ej vara ett godtyckligt, utan blott när ordningen
icke på annat sätt kan vinnas.
Främst beror visstsvårtytt ordning och säkerhet på god rättsvård.
Men tusende fall, der icke rättsprincipen ifråga och
likväl myndighetens afgörande af nöden; och dessutom
domstolarna icke de som uppdaga brotten. – Ex.Exempel
svag byggnad, lifsfarlig: derför viss ordning fastställd
för städerna der mera utbygssvårtytt – polisen tillser att bygges
enl.enligt ordningen. Eldsvåda: polisen skingrar folkskockning
som kunde hindra utsläcknig. Offentliga nöjen:
polisen aflägsnar störning af sedligheten. – Öfverdådigt
körande på gata: icke i och för sig orätt, men
kan bli farligt för andra o. s. v.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
27de FöreläsnFöreläsningen
17de Mars
Finl.Finlands statsrätt statsrätt III Afdeln.Avdelningen
5 KapKapitlet. Statens omvårdnad om medborgarnes fysiska lefnadsvilkor samt om säkerhet och ordning i landet
Genom att hägnasvårtytt kkligkyrklig församlförsamling – främja religiösa lifvet, – g.genom undervisningsverksvårtytt af olika slag framskridandet i bildning, – g.genom fackskolor, kommunikations anstalter af olika slag välståndets höjande. Kan ej nekas, att den ståndpunkt – på dessa områden för tiden är uttryck för kulturståndpunkt. Detta specifikt: rättsvärde etcetcetera och en kultur sida, som i meningen att ju högre bildning dess strängare borde rättskänsla vara, och sedligheten. –
Staten original: vill bör ej g.genom omförmälda anstalter ingripa i den enskildes frihet. Han kan icke göra den enskilde välmående, bildad, religiös, sedlig, men kan lemna honom medlen dertill.
Såväl i kulturen som det rättas intresse behöfver dock ännu särskild omsorg till förekommande af vissa störningar af det slag, hvilkas öfvervinnande står utöfver individens förmåga. Det område af statsverksamheten, som vanligen betecknas ss.såsom politica.
§ 1. Sanitetsväsendet eller ooriginal: Omsorgen om medborgarnes lif och helsa.
1o) Åtgärder att förekomma sjukdomar. – 2o) Åtgärder att bota sjukdomar. – 1o) egentligen, hufvudsaklig statsuppgift. Bland medicinalstyrelsens främsta åliggande ”vaka deröfver att för sundheten i landet menligen förhållanden förebyggas och motverkas”. – T. ex. vaccination, – försigtighetsmott mot smittosamma sjukdomars införande eller utbredande i landet – karantäner; – åtgärder för förbättrad barnavård, – byggnadssättet och renligheten i städern m. m. Dels staten, dels kommunen.
Ny sundhetsstadga att emotse.tillagt i marginalen
2o) läkares utbildande, pröfning och anställande, – sjukhus – dårhus. Organet för båda är Medicinalstyrelsen, reorganiserad g.genom K. för.Kejserlig förordning 29 Januari 1878. Civilexpeditionen.tillagt i marginalen
|2|§ 2. Fattigvård: icke statsanstalter, utan kommun, men enl.enligt allm.allmän lag som bestämma gränser för den legala fattigvården. Klart att enskilda välgörenheter hvarken uteslutna eller kan undvaras. Förbud mot [...]oläslig/saknad text tagas i förvar. – Värnlösa barn kunna icke lemnas derhän. Kommunen äfven derför att de ansessvårtytt kunna bedöma verkliga behofvet.tillagt i marginalen Synpunkter af allmänna säkerheten.tillagt i marginalen(Understöd under missväxter. – Svårt problem. Hjelp dig sjelf. Allmän kalamitet: allmännas krafter af nöden för afhjelpande.) – Fattigvården samt välgörenhet och understöds anstalter med Civilexpd.Civilexpeditionen – Dernäst Guvernörerna. Högstsvårtytt original: GGenralGuvernör. Ny lag härom snart att förvänta. Gamla K. F.Kejserliga förordningen 22 Mars 1852. Hvarje församlförsamling särskild fattigvårdssamhälle. Bestämdt: 5 klasser, hvilka berättigad till understöd; 1o) sinnessvaga och vansinniga; 2o) vanföra, åldriga och bräckliga, hvilka äro i behof af andras skötsel och icke kunna sjelf arbeta. 3o) andra gamla, sjukliga, med lyte besvärad, hvilka i någon mon äro arbetsföra. 4o) Sådana hvilka blott behöfva ngtnågot bidrag för att kunna sig försörja eller genom tillfälligt olycksfall eller sjukdom äro i behof af understöd. 5o) Värnlösa barn under 16 år hvilka sakna nödig omvårdnad. De skilda orterna skilda fattigvårdsreglementer.
Genom nganågra kommunalförff.kommunalförfattningar af 6 Febr.februari 1865 och 8 Dec.december 1873 detta allt den borgerliga kommunen, allt som icke på officiel embetsmyndighet eller [...]oläslig/saknad text. Dock kyrkoherdarnasvårtytt egna uppmärksamheter åt de fattiga. K. L.Kyrkolagen § 144 – biskopsvisitation efterhöra huru härmed. Fattigvården.
Sedan om missväxter och nödhjelpsåtgärder.
§ 3. Polisväsendet i egentlig mening. – Huru hos Romarna i högt anseende: byggnads, sedan ock statspolis. Medeltidens stater saknade polisväsende (dock hemliga angifvare). På 16 och 17 talen återgafs statens polisverksamhet öfverdrifven utsträckning. Isynnerhet tyskarne hänförde under begreppet Polizei allt möjligt. I dessa endömsvistiska polisstadsvårtytt skulle staten göra allt. Individer och korporationer finge ej röra sig utan förmyndeskap. På hvarje kulturområde var Polizeithätigkeit
ty. polisverksamhet. Sådant äfven något i Sverige: lyxförordning etcetcetera. Hemlig polis.
Deremot i nyare tid reaktion. Begränsadt till|3| statsmaktens verksamhet att upprätthålla ordning och säkerhet och dymedelst bereda medborgare skydd mot störande inflytanden.
Vigtig princip härvid, att sdantsådant må ske utan intrång i medborgarens berättigade frihet. Polisverksamhet kan visserligen icke undvika tvång, eller våld; men detta får ej vara ett godtyckligt, utan blott när ordningen icke på annat sätt kan vinnas.
Främst beror visstsvårtytt ordning och säkerhet på god rättsvård. Men tusende fall, der icke rättsprincipen ifråga och likväl myndighetens afgörande af nöden; och dessutom domstolarna icke de som uppdaga brotten. – Ex.Exempel svag byggnad, lifsfarlig: derför viss ordning fastställd för städerna der mera utbygssvårtytt – polisen tillser att bygges enl.enligt ordningen. Eldsvåda: polisen skingrar folkskockning som kunde hindra utsläcknig. Offentliga nöjen: polisen aflägsnar störning af sedligheten. – Öfverdådigt körande på gata: icke i och för sig orätt, men kan bli farligt för andra o. s. v.