24.9.1880 C. M. J. Willeumier–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
C. M. J. Villeumiers?tillagt senare
Amsterdam, 24svårtytt Sept. 1880.
Monsieur,
Je vous remercie infiniment
de la lettre que vous avez bien
voulu m’adresser à Hambourg poste
restante. C’est bien aimable de votre
part et je vous assure que cette lettre,
qui est une si grande preuve de
votre bienveillance, me fait regretter
encore plus que je ne vous ai pas trouvé
à Helsingfors. Comme le but principal
de mon voyage était de me mettre
au courant des affaires d’un Mr Wissing
qui a fait faillite en 1877 et d’aboucher
avec notre avocat M. Bergh, qui ne
nous donnait pas assez d’informations,
j’avais aussi de lettres d’introduction
dans les centres commerciaux et j’ai été
très bien reçu par la Banque Finnoise,
Mr Hornborg et Mr Honig, un jeune
|2|
Hollandais, qui s’est établi à Helsingfors
depuis quelques années. Le Consul
Hollandais, Mr Addens, m’a fait aussi
un acceuil cordial. Quant à Mr Bergh,
j’ai eu plusieurs conférences avec lui
et il m’a accompagné à Bergö pour
conférer avec un de nos débiteurs
Mr Ostberg, beaufils de feu Mr Schieffard.
Mr Bergh n’a pas cependant pu éclaircir
toute l’affaire et j’ai conféré avec
Mr Krogerus et Mr le Fiscal Albrecht
pour demander s’il n’y a pas de
raisons suffaisants pour intenter un
procès criminel contre Wissing. Un de
ces jours notre Consul m’écrit
qu’à cause d’une autre affaire
une poursuite a été intentée contre
Mr Bergh lui-même. Vous comprendrez
que cette nouvelle m’a vivement
frappé et pourriez vous me donner peut être
quelques détails vous me feriez
un grand plaisir.
J’ai fait ainsi la connaissance
de Mr l’avocat Lavonius, qui
m’a fait voir la nouvelle grande prison
cellulaire, qu’on est occupé à bâtir
à Helsingfors. Comme je suis membre
|3|
de la Direction des prisons à Amsterdam
et que j’avais vu les prisons de
St. Pétersbourg et de Moscou il
m’intéressait vivement de voir aussi
une prison de la Finlande.
Je puis vous dire, Monsieur, que
la capitale de votre pays a fait
sur moi l’impression la plus
favorable. La situation de la
ville est une des plus belles et j’ai
été charmé de la politesse et de
l’hospitalité de ses habitants.
Comme j’ai manqué de faire votre
connaissance et qu’il n’est pas
probable que je ferai de nouveau un
voyage en Russie, j’espère que
j’aurai l’avantage et le plaisir
de vous rencontrer ailleurs et je
n’aurai pas besoin de vous dire
que je serais charmé de vous recevoir
à Amsterdam et qu’il me serait
un honneur et un plaisir de vous
montrer notre ville et de vous donner
si possible les renseignements sur
les questions qui vous intéressent.
Mr Ploos van Amstel m’a chargé
|4|
de vous saluer de sa part.
Veullez agréer, Monsieur, l’assurance
de ma parfaite considération.
C. M. J. Willeumier.
Je n’ai pas bien compris les fonctions du
Ministère Public en Finlande: chez nous,
comme en France, quand une plainte est délivrée
l’état poursuit sans que la partie lesée vit à
s’y méler autrement que pour déposer comme
témoin. A Helsingfors au contraire Mr Albrecht,
qui parait être en même temps avocat,
ce qui est défendu chez nous, m’a dit et
Mr Krogerus l’a confirmé, qu’il devait avoir
une procuration spéciale. Comme Mr Bergh,
qui assistait à ce discours, avait déja
notre procuration pour l’affaire civile, je
demandais à celui-çi s’il ne pourrait pas
poursuivre l’affaire ce qu’il refusait parce qu’il
était en même temps juge et quand je
lui demandais après si Mr Albrecht
devait être payé comme avocat s’il acceptait
l’affaire Mr Bergh me disait qu’il ne
savait pas ce que Mr Albrecht demanderait
mais que certainement il faudrait commencer
de lui offrir 200 marcs pour les débourses.
Plus tard Mr Lavonius m’a dit que la
poursuite d’une affaire pénale ne coute rien
à la partié lésée. Vous comprenez que tout
cesisvårtytt ne m’est pas clair du tout.
Amsterdam, 24svårtytt september 1880.
Herr,
Jag tackar er oändligt för brevet ni sände mig till Hamburg post restante. Det är mycket vänligt av er och jag försäkrar att detta brev, som är ett så stort bevis på er välvilja, gör att jag ännu mera ångrar att jag inte träffade er i Helsingfors. I och med att främsta målet med min resa var att underrätta mig om en herr Wissings affärer, som gjorde konkurs 1877, och att överlägga med vår advokat herr Bergh, som inte gav oss tillräckligt med upplysningar, hade jag också introduktionsbrev till handelscentren och jag blev väl emottagen av Finlands Bank, herr Hornborg och herr Honig, en ung|2| holländare som sedan några år tillbaka bor i Helsingfors. Holländske konsuln, herr Addens, gav mig också ett hjärtligt mottagande. Med herr Bergh hade jag flera möten och han följde med mig till Bergö för att överlägga med en av våra gäldenärer herr Östberg, svärson till framlidne herr Schieffard. Herr Bergh kunde emellertid inte ge svar på hela affären och jag rådgjorde med herr Krogerus och herr fiskal Albrecht kring om det fanns tillräckligt med skäl att stämma Wissing. En dag skriver vår konsul att på grund av en annan affär har en stämningsansökan riktats mot självaste herr Bergh. Ni kan föreställa er att denna nyhet slog mig hårt och om ni kunde bistå med flera detaljer skulle ni göra mig en stor tjänst.
Jag kom så i kontakt med herr Lavonius, som visade mig det nya stora cellfängelset som man håller på att bygga i Helsingfors. I och med att jag är medlem|3| av Fängelsestyrelsen i Amsterdam och hade sett fängelserna i Sankt Petersburg och Moskva var jag livligt intresserad av att också se ett fängelse i Finland.
Jag kan säga er, Herrn, att ert lands huvudstad gjorde ett mycket gott intryck på mig. Staden är belägen på en av de vackraste platserna och jag charmerades av invånarnas artighet och gästfrihet.
Eftersom jag gick miste om att göra er bekantskap och det är föga troligt att jag på nytt gör en resa till Ryssland hoppas jag att jag har förmånen och nöjet att träffa er annanstans och jag behöver inte säga att jag skulle vara förtjust över att få ta emot er i Amsterdam och att det vore en ära och ett nöje att visa er vår stad och om möjligt ge er upplysningar om de frågor som intresserar er.
Herr Ploos van Amstel har uppmanat mig|4| att hälsa från honom.
Jag försäkrar er, Herrn, min utmärkta högaktning.
C. M. J. Willeumier.
Jag har inte riktigt förstått åklagarmyndighetens funktion i Finland: hos oss, liksom i Frankrike, åtalar staten när en klagan lämnats in, utan att den kränkta parten behöver blanda sig i saken annat än för att avlägga vittnesmål. I Helsingfors däremot sade herr Albrecht, som samtidigt verkade vara advokat, vilket är förbjudet hos oss, och herr Krogerus bekräftade, att man behövde ha en speciell fullmakt. Eftersom herr Bergh, som deltog i samtalet, redan hade vår fullmakt för civilmålet frågade jag denne om han kunde driva åtalet, vilket han nekade till på grund av att han samtidigt var domare och när jag senare frågade honom om herr Albrecht behövde betalas som advokat om han antog sig fallet sade herr Bergh att han inte visste hur mycket herr Albrecht skulle begära, men att man åtminstone borde börja med att erbjuda honom 200 mark för utläggen. Senare sade herr Lavonius att åtal i brottsmål inte kostar något för den kränkta parten. Ni inser hur förvirrande allt detta framstår för mig.