18.4.1878 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Sairakkala 18. huhtikuuta 1878.
Rakas Alexandra!
Töyssytellessäni kieseilläni pitkällä taipaleella Järvelästä tänne minulla on ollut runsaasti aikaa miettiä kaikenlaista. Muun muassa myös tyhmää valvomistani yöllä, jonka jäljiltä olen tietenkin hieman väsynyt. Mutta jos tästä väsymyksestä on nyt vaivaa, se on ansaittu rangaistus.
Mieltä on kuitenkin askarruttanut muukin. 18. huhtikuuta 1865 on palautunut mieleeni kaikkine suruineen. Jos olisin nyt kaupungissa, menisin hautausmaalle.
Ja sitten ajatukset ovat taas siirtyneet toisaalle ja viipyneet enimmäkseen sinussa. Kävelymme viime sunnuntai-iltana muistui elävästi mieleeni – ja olen tuntevinani, että yhdyssiteemme olisi tullut siitä entistäkin lujemmaksi. Kunpa pystyisin olemaan aiheuttamatta sinulle todellista surua ja murhetta, kiltti, rakas ystäväni!
En voinut vastustaa kiusausta lähettää tänä vakavana aamupäivänä sinulle lämmin tervehdys siltä, joka pitää sinusta enemmän kuin kukaan muu maan päällä, sinun oma
Leo.
Post Scriptum. Nämä rivit on kirjoitettu kovassa kiireessä hevosia valjastettaessa. Keli on siedettävä, sää hieman viileä, mutta saalin alla minulla on silti ollut tarpeeksi lämmin. -
Juna oli niin täynnä väkeä, etten saanut lainkaan nukutuksi. -
Suukko pikku Celylle omalta isiltä! Lauantai-iltana tapaamme jälleen.
Original (transkription)
|1|
|3|
Sairakkala 18 April 1878.
Min älskade Alexandra!
Sakta framgumpande
i min chäs har jag på det
långa hållet från Järvelä
hit haft god tid att fundera
på åtskilligt. Bland annat ock
på mitt okloka vakande
i natt, som naturligtvis efter-
lemnat en viss trötthet. Men
om denna trötthet nu generar,
så är det ett välförtjent straff.
Tankarne ha dock äfven
sysslat med annat. Den 18 April 18 april L. Ms mors dödsdag.tillagt senare
1865 har stått för mitt minne
med all sin sorg. Vore jag nu i
staden, skulle jag gå till kyrkogården.
Och sedan ha tankarne
åter gått öfver på annat
och mest dröjt hos dig. Vår
promenad senaste söndags qväll
framstod lifligt för mig – och
jag tycker mig känna liksom
skulle vårt föreningsband
derigenom blifvit ännu
fastare. Måtte det lyckas
mig att icke vålla dig någon
verklig ledsnad och sorg, du min
snälla, älskade vän!
Jag har icke kunnat motstå
önskan att till den alvarliga
morgondagen sända dig en
varm helsning från den som
håller af dig mer är någon
annan på jorden, din egen
Leo.
P. S.Post Scriptum Dessa rader äro ned-
skrifna i största hast medan
hästarne förespännas. -
Föret är drägligt, vädret
litet kyligt, med tillhjelp
af schawlen har jag dock
haft tillräckligt varmt. -
På jernvägen var så fullt
af folk, att jag allsicke fick
sofva. -
En kyss till lilla Cely från
hennes pappa! Lördag qväll
träffas vi åter.
Sairakkala 18 April 1878.
Min älskade Alexandra!
Sakta framgumpande i min chäs har jag på det långa hållet från Järvelä hit haft god tid att fundera på åtskilligt. Bland annat ock på mitt okloka vakande i natt, som naturligtvis efterlemnat en viss trötthet. Men om denna trötthet nu generar, så är det ett välförtjent straff.
Tankarne ha dock äfven sysslat med annat. Den 18 April 1865 har stått för mitt minne med all sin sorg. Vore jag nu i staden, skulle jag gå till kyrkogården.
|2|Och sedan ha tankarne åter gått öfver på annat och mest dröjt hos dig. Vår promenad senaste söndags qväll framstod lifligt för mig – och jag tycker mig känna liksom skulle vårt föreningsband derigenom blifvit ännu fastare. Måtte det lyckas mig att icke vålla dig någon verklig ledsnad och sorg, du min snälla, älskade vän!
Jag har icke kunnat motstå önskan att till den alvarliga morgondagen sända dig en varm helsning från den som håller af dig mer är någon annan på jorden, din egen
Leo.
P. S.Post Scriptum Dessa rader äro nedskrifna i största hast medan hästarne förespännas. Föret är drägligt, vädret litet kyligt, med tillhjelp af schawlen har jag dock haft tillräckligt varmt. -
På jernvägen var så fullt af folk, att jag allsicke fick sofva. -
En kyss till lilla Cely från hennes pappa! Lördag qväll träffas vi åter.