2.5.1878 Felix & Elin Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Wiborg, 2⁄V. 78.
Käraste Leo!
Hjertligaste tack för brefvet i går! – Det glad-
de oss innerligt, att Prof.professorn Wstjerna lofvat komma
hit så snart hans tid medger, fastän först i
lördag, då vi såledestillagt vänta honom med djup längtan
och all säkerhet, omtillagt blott han kan slippa åstad
hit; – hvilket Du behagade honom meddela!
Äfven vore det oss kärt, att ännu få någon skrift-
lig bekräftelse på, när vi med visshet kunna
förvänta den ärade Läkaren, och likaså att
ungefär inhemta summantillagt, hvarmed jag bör honorera
hans besvär och resa? – ! – ! –
Och att Du sjelf ämnade redan så snart helsa
på mig här i min stora uselhet har åter så
djupt rört mig, att jag nutillagt sjelf ville härmed be
Digtillagt vara hjertligt välkommen, fastän jag ej förr
haft hjerta att besvära Dig med en så lång,
besvärlig och kostsam resa, midt under alla
dina egna brådskor och den farliga islosnings-
tiden! – men har justruket Du lust att ändock slita
|2|
Dig lös hit på någon dag, så – vet, att mitt
matta sinne redan fällt glädjetårar vid
hoppet, att kanske ännu få se och fam-
na Dig, min dyre Leo, innan sådant
möjligen vore – för sent ! – ! – ! –
Af hela mitt hjerta din tillgifne
vän
Felix M.
Här tryta krafterna åter; – helsa
alla våra kära anhöriga derborta! –
Bäste Leo! Ehuru Felix,
sedan han sist skref till Leo,
ej förmått hålla pennan i handen,
kunde han i dag ej låta bli att
skrifva några ord i sin glädje
och rörelse öfver hoppettillagt att få se Leo
här. Jag har således ej vidare
att tillägga, än att vi med stor
längtan emotse prof.professor Wasastjer-
nas ankomst i lördag och Ditt
kära besök i nästa vecka! –
Felix har i sin trötthet skrif-
vit på första och sista sidan af
detta bref, der således fortsätt-
ningen bör sökas. –
Hjertliga helsningar till A-
lexandra från bådas er till-
gifna
Elin Mechelin.
Wiborg, 2⁄V. 78.
Käraste Leo!
Hjertligaste tack för brefvet i går! – Det gladde oss innerligt, att Prof.professorn Wstjerna lofvat komma hit så snart hans tid medger, fastän först i lördag, då vi således vänta honom med djup längtan och all säkerhet, om blott han kan slippa åstad hit; – hvilket Du behagade honom meddela! Äfven vore det oss kärt, att ännu få någon skriftlig bekräftelse på, när vi med visshet kunna förvänta den ärade Läkaren, och likaså att ungefär inhemta summan, hvarmed jag bör honorera hans besvär och resa? –! –! –
Och att Du sjelf ämnade redan så snart helsa på mig här i min stora uselhet har åter så djupt rört mig, att jag nu sjelf ville härmed be Dig vara hjertligt välkommen, fastän jag ej förr haft hjerta att besvära Dig med en så lång, besvärlig och kostsam resa, midt under alla dina egna brådskor och den farliga islosningstiden! – men har Du lust att ändock slita|2| Dig lös hit på någon dag, så – vet, att mitt matta sinne redan fällt glädjetårar vid hoppet, att kanske ännu få se och famna Dig, min dyre Leo, innan sådant möjligen vore – för sent! –! –! –
Af hela mitt hjerta din tillgifne
vän
Felix M.
Här tryta krafterna åter; – helsa alla våra kära anhöriga derborta! –
|3|Felix har i sin trötthet skrifvit på första och sista sidan af detta bref, der således fortsättningen bör sökas. –
Hjertliga helsningar till Alexandra från bådas er tillgifna
Elin Mechelin.