1.4.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
34. luento 1. huhtikuuta
Suomen valtio-oikeus. III osa
6. luku. Viroista ja toimista
Korjaan erään eilispäivän luennon unohduksen. Keisarillinen kuulutus 1. joulukuuta 1857: että jokaisen, joka vuodesta 1856 lähtien astuu maan palvelukseen, on esitettävä asianmukainen todistus hankitusta valmiudesta esittää ajatuksiaan suomen kielellä suullisesti, mikäli hän haluaa saada ylennyksen tuomioistuimiin ja virastoihin niissä osissa maata, joissa suurempi osa väestöstä hallitsee vain tämän kielen. Muulle rahvaalle maassa on sallittua, että pitäjän tai kihlakunnan harkinnan mukaan voidaan käyttää ja palkata suomen kielen kääntäjiä.tillagt i marginalen
§ 3. Virkamiehen oikeudet.
Perustuslakien säädökset erottamattomuudesta, jota eilen vain niukasti kosketeltiin, löytyvät Yhdistys- ja Vakuuskirjan vahvistuksessa:
”Tätä koskien on huomattava, että kaikkien korkeampien ja alempien oikeuksien tuomarien, sekä kaikkien alempien virkamiesten, joilla ei ole luottamusmiehen arvoa tai jotka osallistuvat maan hallintoon, ei tule ilman laillista tutkimista ja tuomiota lain ja sota-artiklojen mukaan menettää virkojaan.”
Sekä edelleen Valtiopäivien päätös 23. kesäkuuta 1786 § 4 – s. 176.
Yhteydessä tähän on ero valtakirjan, virkamääräyksen ja määräyksen välillä. Edelliset ovat molemmat vakituisia, jälkimmäinen tilapäinen tehtävä. Esim. kun joku määrätään puheenjohtajaksi tai jäseneksi tehtaan hallitukseen. Käytäntönä on, että vain alemmissa veronkanto- ja hallintoviroissa on virkamääräys, ylemmissä valtakirja. Mutta näiden joukossa taas luottamusmiehet ovat kuitenkin erotettavissa.
Vaikkakaan erottamista ei voi määrätä asian luonteesta johtuen ilman pätevää syytä, – ero on siinä, ettei silloin tarvita tuomioistuimen tutkintaa, – siten ei määräyksen saajalla ole samaa turvaa.
Yleinen vaikutelma tästä: että lähinnä tuomarit, mutta myös muut virkamiehet pystyvät laillisesti turvatun asemansa ansiosta täyttämään tehtävänsä paljon omantunnontarkemmin ja itsenäisen vakaumuksensa mukaan pelkäämättä esimiehiään, ellei heidän tarvitse pyrkiä näiden suosioon. – Toinen asia: Täten on valtiolla paremmat mahdollisuudet saada virkoihin kelvollisia miehiä. – Tällä on myös taloudellista merkitystä, palkkaetujen tuottamaa turvaa.
Nyt voikin käydä niin, että virka tai toimi lakkautetaan. Siksi Keisari on asetuksessaan 3. helmikuuta 1868 säätänyt sellaisten virkamiesten ja valtion palveluksessa olevien oikeuksista ja velvollisuuksista, joiden tehtävät lakkautetaan. – Jokainen erottamattomuutta nauttiva saa nauttia niistä lyhentämättömistä eduista, jotka hänellä on ollut, kunnes hän saa astua toiseen tehtävään. Ne käsittävät normaalin palkan, palkankorotuksen, palkan parannuksen, ruokarahan, asunnon vuokrat jne. – vain sivutulot, provisiot, veronkantoprosentit ym. vastaavat saamiset lakkaavat, – tämä kahden vuoden kuluttua – sikäli kuin siirtyy täydelle eläkkeelle. – Luottamusmiehet ovat nyt kauemmin erotettavissa vain täyden eläkkeen avulla. Velvollisuus palata vastaavaan virkaan tai tehtävään, jos sellaista tarjotaan.
§ 4 Palkitsemiset ja huomionosoitukset
Tällainen on kaikkialla monarkin yksinoikeus: ajatuksena on, että tällä tavoin innostetaan vielä suurempaan ahkeruuteen yleiseksi hyväksi. Ei ole rajoitettu virkamiehiin, vaan myös muita ihmisiä voidaan palkita ja ylentää ansiokkaasta toiminnastaan – aatelointi – ritarikunnat ja mitalit, – arvonimet – lisäpalkkiot. –
Aateluudesta on puhuttu aikaisemmin, Hallitusmuodon § 11. – Ritarihuonejärjestyksen § 2. On kai katsottava ylimmäksi palkitsemisen muodoksi, koska se on ainoa perustuslaissa hyväksytty ja antaa positiivisia oikeuksia.
Ritarikunnat: Kotimaisia ei ole. Ruotsissa tuli ritarikuntalaitos voimaan Säätyjen aloitteesta 1700-luvun puolivälissä. Täällä vain venäläinen ja puolalainen ritarikunta. Norjan Suurkäräjät pohtinut kysymystä perusteellisesti 40 vuotta sitten ja vaati lopulta erillistä norjalaista ritarikuntaa. –
Arvonimet: Näillä palkitsemisella halutaan korottaa virkamies korkeampaan arvoluokkaan kuin hänen virkansa arvojärjestys edellyttää eikä hänen asemansa muuten muutu, tai myös yksityishenkilöille voidaan antaa arvonimi. Kauppaneuvos, kunnallisneuvos, maatalousneuvos, vuorineuvos. Venäjällä tämä on vakiintunut järjestelmä, – Tanskassa, samoin Saksassa on useimmista merkittävistä arvonimistä tärkeimmäksi tullut hovineuvos. Ruotsissa luovuttu. Norjassa perustuslaissa kielletty. –
Lisäpalkkiot: Rahapalkkiota esiintyy varsin usein, joskin vähemmän sen jälkeen, kun Säädyt taas vaikuttavat asioihin. Kenraalikuvernöörin ohjeiden §:ssä 33 Kenraalikuvernööri ilmoittaa Hänen Majesteetilleen armollisesti harkittavaksi, keitä virkamiehiä ja viranhoitajia tulisi palkita oikeudenmukaisuudesta, uutteruudesta ja työteliäisyydestä.
Tässä olivat periaatteessa tiedot palkitsemisvallasta.
7. luku. Suomen suhteet vieraisiin valtoihin
Perustuslain säädökset, Hallitusmuodon § 6–48 – Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 1 muuttaneet nämä.
Ks. vanhat syyslukukauden luennot 1874, 32. luento.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1879.
Kap. 7. Finl.Finlands fhållandeförhållande till främmande
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1879.
34de FöreläsnFöreläsningen
1 April.
Finl.Finlands statsrätt. III
kapkapitlet. 6 Om embeten och tjenster.
Rätta ett förbiseende
i gårdagens föreläsnföreläsning
K K.Kejserliga kungörelsen 1 Decbrdecember 1857: att en
hvar, som fr.från och med år 1856,
inträder i landets tjenst, skall
förete vederbörligt intyg öfver
förvärfvad färdighet att sina
tankar i finska språket
muntligen uttrycka så framt
han vill vinna befordran vid
domstolar och embetsverk
i de trakter af landet, hvarest
större delen af befolkningen
endast är detta språk mäktig.
För öfrigt allmogen i landet
tillåtet att efter öfverläggningsvårtytttillagt sockne eller härads-
vis antaga och aflöna finska
translatorer.tillagt i marginalen
§ 3. Embetsmäns rättighetertillagt
Grundlagars stadgande angdeangående oafsättligheten, som igår blott
knapphändigt berördes, återfinnes i bekräftelsen å Förenings‑
och Säkerhetsakten: ”Rörande härvid märkas, att alla
Domare i högre och lägre Rätten, samt alla mindre Embetsmän,
som ej innehafva Tromans värdighet, eller taga del i landt-
Regeringen, icke skola, utom Laga ransakning och dom, enligt
Lag och krigsartiklar, sina Embeten förlustige varda.” samt
vidare i RkdgsRiksdagens
beslut 23 Juni 1786
§ 4 – p.sidan 176.tillagt
I samhang härmed skilnad mellan fullmakt, konsti-
tutorial och förordnande. Detstruket förra båda ordinarie, de
senare tillfälligt uppdrag. T. ex. när ngnnågon förordnas till ordf.ordförande eller
ledamot i manuf. direktionmanufakturdirektion. Praxis att endast lägre uppbörds‑
och förvaltnings poster konstitutorial, den högre fullmakt.
Men bland dessa åter tromän dock afsättliga.
Äfven som afsättlighet enligt sakens natur icke utan gil-
tiga skäl, – men skilnaden den att då icke domstols
pröfning, – således ej samma trygghet för befattningens
innehafvare.
Det allmänna intrycket härvid: att främst domare,
men äfven öfriga funktionärer, må tillföljd af sin lagligentillagt tryggade
ställning så mycket mera samvetsgrant och eftertillagt sjelfständig
öfvertygelse fullgöra sina åliggande utan rädsla för förmänsvårtytt
utan fikande efter deras gunst. – Ett annat moment:
att härigenom merasvårtytt utsigt för staten att erhålla dugliga
män. – Detta tillika af ekonomisk betydelse, trygghet
vid Aflöningsförmoner. –
Nu kan det hända att embete eller tjenst indragas.
DförDärför K.Kejserlig förordning 3 Febrfebruari 1868 angdeangående de rättigheter och
skyldigheter, som tillkomma embets- och tjenstemän,
hvilkas befattningar indragas. – Alla ickestruket hvarje inamovibel
få tills de annan befattning tillträdt, oafkortadt åtnjuta
de förmoner han innehaft ss.såsom befatta åtföljande ordinarie
lön, lönetillökning, löneförbättring, taffelpengar, boställs-
räntor etc.etcetera – endast sportlen, provisionsvårtytt, uppbördsprocent
m. m. dylikt uppbär, – detta i 2 år, – derest hel
pension. – Tromän nu längresvårtytt afsättliga endast genom
hel pension. Skyldighet att åter ingå i motsvarande tjenst om
sådan bjudes.
§ 4. Belöningar och utmärkelser.
Sådant öfverallt ett monarkens prerogativ: idén
den att derigenom sporra till ännu större nit för
det allmänna bästa. Ej inskränkt
till tjenstemansvårtytt
äfven enskilda kunna
för nyttig verksamhet
befordrastillagt – Adelskap – ordnar och medaljertillagt, –
titlar – gratifikationer. –
Om adelskap förut taladt, 11 § R F.Regeringsformen – 2 § RhordRiddarhusordningen.
Måste väl anses ss.såsom främsta art af belöning, då den enda som G LGrundlagen antaga, och ger positiva rättigheter.tillagt
Ordnar. Ingen inhemsk finnas. I Sverige infördes
ordensväsendet g.genom StnasStändernas initiativ i medlet af 1700
talet. Här blott ryska och polska. – Norge Storthinget
grundligen dryftat frågan för 40 år sedan, och yrkade slutligen
på skild norsk orden. –
Titlar: belöning dermed afser att flytta en embetsman i
högre rangklass än Rangordningen upptaga för hans embete,
utan att ställning eljes förändrad eller ock ges privata
män rang. Kommerseråd,
kommunalråd, landt-
bruksråd, bergsrådtillagt. I Ryssland detta ett
gifvet system, – Danmark, tyska staten dodito de flesta
proff.professorer af betydelse blifva hofråd. I Sverige öfvergifvet.
Norge g.genom grundlag förbjudet. –
Gratifik.Gratifikation: pengabelöning, förekommer ej så sällan, om
ock ngtnågot mindre ofta sedan ständerna åter verka.
G Guv. instr.Generalguvernörsinstruktion § 33. G G.Generalguvernören anmäla till H MtsHans Majestäts nådiga
åtanke, de Embets- och tjenstemän, hvilka utmärkt
utmärkt sig för rättvisa, nit och arbetsamhet.
Det principiela af belöningsmakten.
Kap. 7. Finl.Finlands fhållandeförhållande till främmande
makter.
Grundlagens stadgande R F.Regeringsformen § 6 – 48 –
F o S AFörenings- och säkerhetsakten § 1 ändrat dessa.
Se gamla H. T.Höstterminen 74, 32.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1879.
34de FöreläsnFöreläsningen
1 April.
Finl.Finlands statsrätt. III
kapkapitlet. 6 Om embeten och tjenster.
Rätta ett förbiseende i gårdagens föreläsnföreläsning K K.Kejserliga kungörelsen 1 Decbrdecember 1857: att en hvar, som fr.från och med år 1856, inträder i landets tjenst, skall förete vederbörligt intyg öfver förvärfvad färdighet att sina tankar i finska språket muntligen uttrycka så framt han vill vinna befordran vid domstolar och embetsverk i de trakter af landet, hvarest större delen af befolkningen endast är detta språk mäktig. För öfrigt allmogen i landet tillåtet att efter öfverläggningsvårtytt sockne eller häradsvis antaga och aflöna finska translatorer.tillagt i marginalen
§ 3. Embetsmäns rättigheter
Grundlagars stadgande angdeangående oafsättligheten, som igår blott knapphändigt berördes, återfinnes i bekräftelsen å Förenings‑ och Säkerhetsakten: ”Rörande härvid märkas, att alla Domare i högre och lägre Rätten, samt alla mindre Embetsmän, som ej innehafva Tromans värdighet, eller taga del i landtRegeringen, icke skola, utom Laga ransakning och dom, enligt Lag och krigsartiklar, sina Embeten förlustige varda.” Soriginal: samt vidare i RkdgsRiksdagens beslut 23 Juni 1786 § 4 – p.sidan 176.
I samhang härmed skilnad mellan fullmakt, konstitutorial och förordnande. De förra båda ordinarie, dettillagt av utgivaren senare tillfälligt uppdrag. T. ex. när ngnnågon förordnas till ordf.ordförande eller ledamot i manuf. direktionmanufakturdirektion. Praxis att endast lägre uppbörds‑ och förvaltnings poster konstitutorial, den högre fullmakt. Men bland dessa åter tromän dock afsättliga.
Äfven som afsättlighet enligt sakens natur icke utan giltiga skäl, – men skilnaden den att då icke domstols pröfning, – således ej samma trygghet för befattningens innehafvare.
Det allmänna intrycket härvid: att främst domare, men äfven öfriga funktionärer, må tillföljd af sin lagligen tryggade ställning så mycket mera samvetsgrant och efter sjelfständig öfvertygelse fullgöra sina åliggande utan rädsla för förmänsvårtytt utan fikande efter deras gunst. – Ett annat moment: att härigenom merasvårtytt utsigt för staten att erhålla dugliga män. – Detta tillika af ekonomisk betydelse, trygghet vid Aflöningsförmoner. –
Nu kan det hända att embete eller tjenst indragas. DförDärför K.Kejserlig förordning 3 Febrfebruari 1868 angdeangående de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma embets- och tjenstemän, hvilkas befattningar indragas. – Horiginal: hvarje inamovibel få tills de annan befattning tillträdt, oafkortadt åtnjuta de förmoner han innehaft ss.såsom befatta åtföljande ordinarie lön, lönetillökning, löneförbättring, taffelpengar, boställsräntor etc.etcetera – endast sportlen, provisionsvårtytt, uppbördsprocent m. m. dylikt uppbär, – detta i 2 år, – derest hel pension. – Tromän nu längresvårtytt afsättliga endast genom hel pension. Skyldighet att åter ingå i motsvarande tjenst om sådan bjudes.
|2|§ 4. Belöningar och utmärkelser.
Sådant öfverallt ett monarkens prerogativ: idén den att derigenom sporra till ännu större nit för det allmänna bästa. Ej inskränkt till tjenstemansvårtytt äfven enskilda kunna för nyttig verksamhet befordras – Adelskap – ordnar och medaljer, – titlar – gratifikationer. –
Om adelskap förut taladt, 11 § R F.Regeringsformen – 2 § RhordRiddarhusordningen. Måste väl anses ss.såsom främsta art af belöning, då den enda som G LGrundlagen antaga, och ger positiva rättigheter.
Ordnar. Ingen inhemsk finnas. I Sverige infördes ordensväsendet g.genom StnasStändernas initiativ i medlet af 1700 talet. Här blott ryska och polska. – Norge Storthinget grundligen dryftat frågan för 40 år sedan, och yrkade slutligen på skild norsk orden. –
Titlar: belöning dermed afser att flytta en embetsman i högre rangklass än Rangordningen upptaga för hans embete, utan att ställning eljes förändrad eller ock ges privata män rang. Kommerseråd, kommunalråd, landtbruksråd, bergsråd. I Ryssland detta ett gifvet system, – Danmark, tyska staten dodito de flesta proff.professorer af betydelse blifva hofråd. I Sverige öfvergifvet. Norge g.genom grundlag förbjudet. –
Gratifik.Gratifikation: pengabelöning, förekommer ej så sällan, om ock ngtnågot mindre ofta sedan ständerna åter verka. G Guv. instr.Generalguvernörsinstruktion § 33. G G.Generalguvernören anmäla till H MtsHans Majestäts nådiga åtanke, de Embets- och tjenstemän, hvilka utmärkt ⊠original: utmärkt sig för rättvisa, nit och arbetsamhet.
Det principiela af belöningsmakten.
Kap. 7. Finl.Finlands fhållandeförhållande till främmande makter.
Grundlagens stadgande R F.Regeringsformen § 6 – 48 – F o S AFörenings- och säkerhetsakten § 1 ändrat dessa.
Se gamla H. T.Höstterminen 74, 32.