20.3.1876 Finanslära

Finanslära.

V. T.Vårterminen 1876.
15^de Föreläsn.Föreläsningen
20 Mars.

Inkomstskatten.

Vidtog senast med framställandet af
de konklusioner hvartill det föregående anleda. – För sam-
manhangets skuld återupptaga detta. Inkomstskatten, allmän eller
partiel. Endast den förra som hänvända sigtillagt den verkliga till ock skogsinkomsttillagt. Enhvar af bestämdt direkta
skatter är en partiel. Allm.Allmänna ink.skatteninkomstskatten rationel: – ur rättvisans
synpunkt emedan lika proportion af all inkomst. I detta hän-
seende att märka uppskattningen af de olika arternas inkomst efter deras
ekonomiska valör; hvarefter visa summa för hvarje individ. – Icke
progressiv förstruket att de större revenyerna mer än de små. Den verkliga
inkomst, som för hvarje medbogamedborgare fastställts, bör om stor eller
liten betala samma procentsats: Annat befrielse för minsta
inkomst: principen: det belopp som under förhandvarande fhållandeförhållande
behöfs för den tarfligaste lifsbergning, kan icke utgöra en inkomst för
hvilken skattstruket viss %tillagt kunna utgå till staten. HvlknVilken progression det ligger
deri om detta belopp afdrags fr.från all inkomst, förut vinst. – Exem-
pel för Finland: resultatet skulle smälta: ja väl men man kunde
då taga högre procent. Nu 0 % af 500, ⁴/₅ af 600struket fr.från 550–2 449
mark (förklara) 500 fritagna, fr.från netto ⅘ % fr.r 2 500–5 000, för
hela beloppet ⅘ – 5 100–10 000 – 1 % – 10 100 – 1⅕ %.

Förut 500 mkmark fritagna för all. Detta gjorde skatten mindre gifvande.
DförDärför inskränktes den befrielse. Förut framhållit hvilket obilligt
godtycke det skulle vara att ta fr.från 600 men icke fr.från 500. Man har
gått ett slags medelväg hos oss då i 68 och 73 års bevil.stadgabevillningsstadga mellan
500 och 2 500 får fritaga 500. Men ekon.ekonomiska resultatet icke mycket
vunnit derpå då vida vägen största antalet beviln.skyldigabevillningsskyldiga in-
komsten sålunda befriade för 500. Men åter en egen gräns: den
som har 2 440 (taget till 2 400) betalar ⅘ % af 1900 = 15: 20 p.penni den
som ha 2 450 (taget til 2 500) betaga ⅘ deraf 20 mkmark. Vore 2 % skulle
bli resp.respektive 38 och 50 mkmark vid nästan alldeles lika. DföreDärför vore bättre
låta frisumma följa hela vägen. – Och högre % om så behöfs.
Nu visserligen högst lindring för små revenyer, – nästan intet. DförDärför ock
mindre än mantalspengen.

Men återgå till våra principer

Rättvisans synpunkt det ena. – Den ekonomiska: kan aldrig verka
såtillagt skadligt på ekon.ekonomiska prod.produktionen som andra skatter. Tager alltid bort resultat
afstruket, det verkliga nationens inkomst, inga presumtiva ss.såsom grund- och patenttillagt.HvidaHuruvida inga trans-
aktioner, ss.såsom en del indirekta kan göra. – Icke heller kreditskatter
ss.såsom kupongskatt. Behöfver icke räknas med i produkt.kostnaderproduktionskostnader, kan icke afvältras.

Slutligen fr.från fiskalisk – frfrån statskass^sstatskassans synpunkt: Måste vara gifvande
då all sags inkomst.

Låta tänka sig att fix gfrundskatt garantin. Är den måttlig, och genom sin fixité fått karakteren af intecknad ränta, kan garantin afdras liksom annan räntetillagtskatt [...]oläslig/saknad text men i sådant fall torde reveny af jordbruket icke ställas i högsta klass. Hvilket annars kan vara berättigadt, om hög variabel förut funnits.tillagt i marginalen

AnnorlAnnorlunda med partiel. Mot enhvar särskild kan ju anmärkas
hvarför just justering – hvarföre det riskanta köpmans yrket –
– hvarför kupongerna, d. ä.det är att sämra statskrediten – hförvarför
embetslån, d. ä.det är att ta med ena hand hvad gifvits med
den andra. – Vid den allm.allmänna intet af allt detta. Förklara.

Partiel nu visst ifrågakommen. Men vansklig, mindre ur
rättvisans, är ur ekon.ekonomisk synpunkt. Kapitalets ss.såsom sådan: bereda
skada icke blott åt stats- utan ock privat krediten. Jordegare
t. ex. afdrar skatter fr.från sina räntebolag, så måste detta lust-
placera kapitalet i jord – fördyrar jordkrediten. Att införa
en branche om ingen direkte förut, påtaglig orättvisa. (Norge)

Alldeles lika, om blott ett slags före beskattad eller flera
obeskattade. Detta för alltid fallet att icke taga personens
totala resurser i betrakt.betraktande – Der en del finnas, dessutom
vanl.vanligen högst olika grunder. Frankrike. – Om lika grunder
kan det bli som England. Helst hvilket system förut erinrat.

Italien – detta är icke instioneltinstitutionellt. Det är allmänt,
i 2 grupper, fast som var förut, och löst, som tillkommit.

Nämnde ock om allm.allmän inkomstskatt, ss.såsom låg tillskatt der endel
direkta förut funnits. Det är en sådan som blott borde vara
tillfällig nödfallsutväg. Och hvarföre? Emedan dubbeltstruket orättvis
hvilket tydligt om t. ex. icke blott grundskatt, utan t. ex. aflägts först.

Således har jag g.genom min framställan förordat l’impôt unique.
Ja,struket Hvad med denna företräde. Debatten derom. – Ja,
förordat en sådan, n. b.nota bene ss.såsom enda direkta skatt. Förut sagt
hvarföre icke absolut enda, om ock blefve billigast. Statistik. Kan blott
bli approximativ riktig. Möter svårigheter om alltför hög.
Men äfven indirekta. Ja, äfven grundskatt ss.såsom fix statsränta.tillagt i marginalen Uppställningar derom: domän och förägda, statsanstalter.
Indirekta, såvidt tolerabla, hvarföre bör utgallra det som ekonomiskt
skadligt. – Sedan gemgenom allmallmän inkomstskatt hvad vidare behöfs. – Denna
då variabel, att för hvarje finansperiod till beloppet bestämmas.Så har våra stadskommuner. Analogt med enskild.tillagt i marginalen

Förklarligt, hvarföre vetenskapen sysslat mycket med
denna att jag äfven nog länge uppehållit HHHerrarna dermed. Politiska
synpunkter sälla sig till de först anförda. Beskrifva. Empirin ock redan derför.tillagt i marginalen

Visserligen: Gammal skatt, god skatt. Men utgifter
icke alltid de gamla. För hvarje nation kan en tidpunkt komma
då stark ökning i Statsbehofven. Då behöfva detta elastiska system.
Men svårt att införa under en sådan period, om alltför mycken brokighet
invetererats. Bäst derför att ha instrument klara. Men kan sedan spela forte, likaväl
som piano.