23.3.1873 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Berliini 23. maaliskuuta 1873.
Oma rakas ystäväni!
Tänään sunnuntaiaamuna kello ½ 6 saavuin onnellisesti tänne. Otettuani vahvistavat nokoset kello 10:een ja virkistettyäni turtunutta mieltäni kävelyllä ajattelin ensi töikseni tervehtiä sinua ja pikku Celyä. Edessäni kirjoituspöydällä näen teidän ystävälliset, rakkaat piirteenne – (kiitos vielä kerran tästä upeasta lahjasta!) ja ajatuksissanihan voin niin helposti käydä luonanne rauhallisessa Puotilassamme, missä toivon kevätauringon säteilevän yhtä kirkkaana kuin ylpeän Berliinin yllä.
Matka Pietarista sujui odotettua siedettävämmin. Minulle, joka en uskalla juuri lukea hytissä, sopi mainiosti, että sain mukavaa seuraa parista saksalaisesta liikemiehestä, joilta ei puuttunut sivistystä ja jotka osoittivat minulle suurta kohteliaisuutta. Siinä pääsin hyvin harjoittelemaan saksan kieltä. – Silti matka oli rasittava. Pitkällinen istuminen ja vaunujen lämmityksestä aiheutuva, ajoittain liiallinenkin, kuumuus ovat todella uuvuttavia.
Turkkini, jonka otin mukaan Pietarista koska olin sinulle niin luvannut, lähetin Eydtkuhnenista postissa osoitettuna Henrikille. Se oli ollut koko matkan ajan täysin tarpeeton. – Kun tänään kuljin pitkin jalkakäytäviä juhlapukuisten ihmisten keskellä nuhruisessa palttoossani ja pienessä rautatieläislakissani, näytin varmaan melkeinpä pelottavalta, – mutta ei se minua nolostuttanut! Siistiydyn kyllä, kunhan vain ehdin. Wienissä sinun ei tarvitse hävetä minua. –
Asun neljännessä kerroksessa vaatimattomassa huoneessa, josta on näkymä pihalle. Huomenna yritän selvittää, olisiko saatavilla yksityismajoitusta. Hätätapauksessa voin jäädä tännekin, sillä se on aika edullista, tai sitten muuttaa halvempaan hotelliin. Kaupungissa muuten vilisee nyt matkustavaisia.
Vanhan Vilhelmin eilinen keisarillis-kuninkaallinen syntymäpäivä on houkutellut runsaasti väkeä. – Kaikki asemat oli eilen valaistu ja koristeltu. Onhan heillä syytäkin olla tyytyväisiä vanhaan monarkkiinsa.
Berliini näyttää ulkoasultaan menneen paljon eteenpäin sen jälkeen, kun kävimme täällä vuonna 1865. Unter den Lindenin rakennukset ovat nyt parempia kuin silloin. Komea käytävä näkyy näinä päivinä avautuneen sieltä Behrenstrasselle. Sinun seurassasi siellä olisi tänään voinut olla oikein mukava kävellä. Nyt tallustin siellä niin yksin kuin vain silloin voi, kun koko vellovassa väkijoukossa ei tunne ainuttakaan ihmistä.
Menin tapaamaan Ehnebergiä, mutten löytänyt häntä. Hän oli lähtenyt eilen matkalle – Pariisiin! Se silminnähden vahvistaa, että hän ei palaa tänä keväänä kotiin suorittamaan tohtorintutkintoa – eikä hän näin ollen tosiaankaan aio tehdä professorinkoettaan.
Kunpa nyt ehtisin! Huomenna ryhdyn ottamaan selvää tarvittavasta kirjallisuudesta, ensin kirjakaupoista, sitten kirjastoista. Haluan perehtyä hieman paremmin ennen kuin hakeudun täkäläisten oppineiden herrojen puheille.
Nyt menen alas hotellin päivän ateriallefr. Tänä iltana todennäköisesti italialaiseen oopperaan, jossa esitetään ”Sevillan parturi”.
Odotan suurella kaipauksella ensimmäistä kirjettäsi. Sallin itseni toivoa, että voitte hyvin, rakkaat suloiset tyttöni! – Lähetin sinulle silkkikankaasi Carl Armfeltin mukana. Sinun pitäisi saada se aamulla. Kunpa vain pitäisit siitä. Se maksoi 40 ruplaa, tai 136 markkaa. En uskaltanut vaivata Armfeltia, jolla oli pieni kapsäkki, lähettämällä lahjan Celylle, mutta kirjoitin Henrikille ja pyysin häntä lähettämään paperipaketin ahkeralle pikku Celylleni. – Terveyteni on erinomaisen hyvä ja pidän siitä kyllä hyvää huolta! – Suljen Sinut ja pikku Celyn syliini ja suukotan ystävällisiä silmiänne. Jumala suojelkoon Teitä! – Kerro muulle perheelle terveisiä. Sinun oma
Leo.
Post Scriptum. Parempi kirje ensi kerralla! Nyt aikaa oli niin niukasti. Mutta sinähän tunnet harakanvarpaani.
Original (transkription)
|1|
|2|
Berlin 23 Mars 73.
Min egen älskade vän!
Idag på söndagsmorgonen
kl. ½ 6 anlände jag lyckligen hit. Sedan
jag stärkt mig med sömn till kl. 10
och uppfriskat mitt dufna sinne
med en promenad, är mitt första, att
helsa på dig och lilla Cely. Framför
mig på skrifbordet har jag edra
snälla, kära drag – (tack ännu
engång för denna präktiga gåfva! –)
och i tanken kan jag ju så lätt besöka
er på vårt fridfulla Botby, der jag
hoppas att vårsolen strålar lika klar
som öfver det stolta Berlin.
Resan från PburgSankt Petersburg gick drägligare
än jag väntat. För mig, som ej vågar
läsa mycket i kupén, var det lämpligt
att ha hyggligt sällskap i ett par
tyska affärsmän, som ej saknade
|2|
bildning och visade mig mycken
artighet. Det var en god öfning i
tyska språket. – Ansträngande är
färden likväl. Det långvariga sittan-
det och den skoftals öfverdrifna
hetta som vaggnarnas eldning
åstadkommer, verkar tröttande.
Min pels, som jag medtog från PburgSankt Petersburg,
emedan jag hade lofvat det dig,
återsände jag från Eydtkuhnen
per posto, adress.adresserad till Henrik. Den
var under hela resan fullkomligt
umbärlig. – När jag idag tågade
på trottoarerne bland högtidsklädda
menniskor, klädd i min ruggiga
paltå och lilla jernvägsmössa, lär
jag väl ha sett nästan skrämmande
ut, – men det generade mig icke! Jag
skall väl fiffa upp mig bara jag
hinner. I Wien skall du ej be-
höfva skämmas för mig. –
Jag bebor ett anspråkslöst rum
|3|
i fjerde våningen, med utsigt
åt gården. Imorgon skall jag för-
söka, om privatlogis står att fås.
I nödfall kan jag stanna här, ty
det är ganska fordligt, eller ock flytta
till ett billigare hotel. Det hvimlar
annars nu af resande i staden.
Den gamla Wilhelms kejserligt kung-
liga födelsedag igår har inlockat myc-
ket folk. – Alla bangårdar voro
igår illuminerade och dekorerade.
Visst ha de ju skäl att vara nöjda
med sin gamla monark.
Berlin tyckes ha gått mycket
framåt i det yttre sen vår härvaro
1865. Unter den Linden är nu bättre
bebygdt än då. En präktig passage
synes dessa dagar ha blifvit öpp-
nad derifrån till Behrenstrasse.
I sällskap med dig skulle prome-
naden idag ha kunnat vara
rätt angenäm. Nu gick jag och
stulade så ensam som det är
|4|
tänkbart endast när man i hela
den böljande menniskoskaran icke
känna en enda individ.
Jag uppsökte Ehneberg, men fann
honom ej. Han har igår afrest
– till Paris! Detta bekräftar på-
tagligen, att han icke i vår kommer
hem för att taga doktorsgraden
– och att han således verkligen ej
skall fullfölja sina professorsprof.
Måtte jag nu hinna! Imorgon
börjar jag mina forkningar efter
nödig litteratur, först i bokhandlar,
sednare i biblioteket. Jag vill bli litet
mera hemmastadd innan jag upp-
söker herrar lärde här.
Nu skall jag ner till table d’hôte.
I afton sannolikt på italienska
operan, der man ger Barberaren.
Med stor längtan emotser jag ditt
första bref. Jag tillåter mig hoppas
att ni mår bra, ni mina älskade rara
pior! – Med Carl Armfelt skickade jag ditt
sidentyg. Du borde få det imorgon. Måtte det
behaga dig. Det kostade 40 rubel, eller 136 mark.
Jag vågade ej besvära Armfelt, som hade en liten
kappsäck, med en gåfva till Cely, men jag har skrif-
vit till Henrik och bedt honom att skicka ett papperspaket till min lilla flitiga
Cely. – Min helsa är förträfflig, och nog skall jag vårda den bra! – Jag sluter
|3|
Dig och lilla Cely i min famn och kysser era vänliga ögon. Gud
beskydde Er! – Helsa den öfriga familjen från din egen
Leo.
P. S.Post Scriptum
Bättre bref nästa gång! Nu var tiden så knapp. Men du känner mine
kråkfötter.
Berlin 23 Mars 73.
Min egen älskade vän!
Idag på söndagsmorgonen kl. ½ 6 anlände jag lyckligen hit. Sedan jag stärkt mig med sömn till kl. 10 och uppfriskat mitt dufna sinne med en promenad, är mitt första, att helsa på dig och lilla Cely. Framför mig på skrifbordet har jag edra snälla, kära drag – (tack ännu engång för denna präktiga gåfva! –) och i tanken kan jag ju så lätt besöka er på vårt fridfulla Botby, der jag hoppas att vårsolen strålar lika klar som öfver det stolta Berlin.
Resan från PburgSankt Petersburg gick drägligare än jag väntat. För mig, som ej vågar läsa mycket i kupén, var det lämpligt att ha hyggligt sällskap i ett par tyska affärsmän, som ej saknade|2| bildning och visade mig mycken artighet. Det var en god öfning i tyska språket. – Ansträngande är färden likväl. Det långvariga sittandet och den skoftals öfverdrifna hetta som vaggnarnas eldning åstadkommer, verkar tröttande.
Min pels, som jag medtog från PburgSankt Petersburg, emedan jag hade lofvat det dig, återsände jag från Eydtkuhnen per posto, adress.adresserad till Henrik. Den var under hela resan fullkomligt umbärlig. – När jag idag tågade på trottoarerne bland högtidsklädda menniskor, klädd i min ruggiga paltå och lilla jernvägsmössa, lär jag väl ha sett nästan skrämmande ut, – men det generade mig icke! Jag skall väl fiffa upp mig bara jag hinner. I Wien skall du ej behöfva skämmas för mig. –
Jag bebor ett anspråkslöst rum|3| i fjerde våningen, med utsigt åt gården. Imorgon skall jag försöka, om privatlogis står att fås. I nödfall kan jag stanna här, ty det är ganska fordligt, eller ock flytta till ett billigare hotel. Det hvimlar annars nu af resande i staden.
Den gamla Wilhelms kejserligt kungliga födelsedag igår har inlockat mycket folk. – Alla bangårdar voro igår illuminerade och dekorerade. Visst ha de ju skäl att vara nöjda med sin gamla monark.
Berlin tyckes ha gått mycket framåt i det yttre sen vår härvaro 1865. Unter den Linden är nu bättre bebygdt än då. En präktig passage synes dessa dagar ha blifvit öppnad derifrån till Behrenstrasse. I sällskap med dig skulle promenaden idag ha kunnat vara rätt angenäm. Nu gick jag och stulade så ensam som det är|4| tänkbart endast när man i hela den böljande menniskoskaran icke känna en enda individ.
Jag uppsökte Ehneberg, men fann honom ej. Han har igår afrest – till Paris! Detta bekräftar påtagligen, att han icke i vår kommer hem för att taga doktorsgraden – och att han således verkligen ej skall fullfölja sina professorsprof.
Måtte jag nu hinna! Imorgon börjar jag mina forstillagt av utgivarenkningar efter nödig litteratur, först i bokhandlar, sednare i biblioteket. Jag vill bli litet mera hemmastadd innan jag uppsöker herrar lärde här.
Nu skall jag ner till table d’hôte
fr. dagens meny. I afton sannolikt på italienska operan, der man ger Barberaren.
Med stor längtan emotser jag ditt första bref. Jag tillåter mig hoppas att ni mår bra, ni mina älskade rara pior! – Med Carl Armfelt skickade jag ditt sidentyg. Du borde få det imorgon. Måtte det behaga dig. Det kostade 40 rubel, eller 136 mark. Jag vågade ej besvära Armfelt, som hade en liten kappsäck, med en gåfva till Cely, men jag har skrifvit till Henrik och bedt honom att skicka ett papperspaket till min lilla flitiga Cely. – Min helsa är förträfflig, och nog skall jag vårda den bra! – Jag sluter|3| Dig och lilla Cely i min famn och kysser era vänliga ögon. Gud beskydde Er! – Helsa den öfriga familjen från din egen
Leo.
P. S.Post Scriptum Bättre bref nästa gång! Nu var tiden så knapp. Men du känner mine kråkfötter.