15.5.1876 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Min egen, saknade rara vän!

Den bästa stund jag upplefvat efter afresan från hemmet var idag f. m.förmiddag då jag emottog ditt snälla bref af den 12te. Jag hade just ämnat gå ut för att höra åt om icke Hangö anländt. Det är i sjelfva verket så, att ingenting, hvarken vänner eller bekanta, nöje eller arbete, kan ersätta hemmet. Det förnämsta af allt är dock hjertats lif, – för den åtminstone som har ett varmt hjerta. Och det är derföre som skiljsmessan medför så känbar försakelse. Brefven måste då gifva en ersättning eller tröst. Tack för ditt! Jag hade hela natten så oroliga drömmar om hemmet. Nu känner|2| jag mig åter lugnare. – Att jag först idag kan skrifva dig till, beror derpå, att ingen ångbåt härifrån afgått till HforsHelsingfors efter min hitkomst. Imorgon går ”Åbo”; och nu vill jag anteckna min enkla historia sedan onsdagen.

Sjöresan var icke svår. Väl gungade det något på öppna hafvet, men jag mådde godt likväl, och man visste icke af, att någon skulle varit sjuk. Vid ankomsten fick jag vänta 2 timmar på rum, – här är nu så starkt tillopp af resande. Under tiden tog jag mig ett bad, som smakade mycket bra. Medan jag ordnade mina saker, kom Wieselgren till mig. Vi gingo sedan till Grand Hôtel och åto middag. Derefter till Riksdagens hus. Det var första gången jag bevistade svenska representationens sammanträde. Länge fick jag ej vara på läktaren. Flera|3| gamla bekanta bland riksdagsmännen fingo tag i mig. De visade mig de beqväma lokalerna, de hade mig att sitta inne bland sjelfva representanterna midt under diskussionen, med ett ord, man var mycket älskvärd. Plenum slutade först kl. 12 och då bjöds jag af Gumaelius och några andra framstående representanter att soupera nere i riksdagskaféet, der jag då gjorde en mängd bekantskaper, och det pratades till kl 2. Duktigt trött, sof jag till kl. 10 f. m.förmiddag Mitt första besök gällde Nordströms hos hvilka jag påtagligen var välkommen. Vi höllo på, den dagen (fredag) och lördagsförmiddagen, med att genomgå manuskripter och fundera på deras lämpligaste användning. De godkände slutligen i allo mina förslager. – Fredagen hade Wieselgren|4| hemma hos sig en liten middag för mig, till hvilken han inbjudit några riksdagsmän af olika partier. – Qvällen tillbragte jag på operan der man gaf Mignon af A. Thomas, enligt mitt tycke mycket bra. Efter hemkomsten fick jag ännu besök af flera nya riksdagsbekanta, som pratade hos mig till kl. 1. – Utom Nordströms hade jag på fredagen f. m.förmiddag besökt Lindbergs, fröken Montgomery etc etc. – Lördagen var jag från 10–1 hos Nordströms. Sedan for jag till Götha. Hon blef påtagligen glad öfver mitt besök. Fru Cadovius var mycket förekommande och uttalade sig vänligt och gynsamt om lilla Götha, som också är mycket intagen af den hyggliga gumman. Jag tog Götha med mig i droschkan och så bar det af till bangården för att möta Janne, som hade underrätta henne om sin ankomst. En stund voro vi sedan alla tre tillsammans. Men jag|5| lemnades snart af de unga tu, som skulle ut till Hasselbacken att spisa middag. Jag åter dinerade med Gyldén, Thore Fries och Wieselgren, och tillbragte qvällen under glada samspråk med åtskilliga publicister. Söndag morgonen satt Janne hos mig, sedan gingo vi tillsammans ut, han till Götha, jag till Lindbergs, som hade bjudit mig på frukost. Det gjorde ett godt intryck att vara hos dem. De se så belåtna ut, som om de icke skulle önska sig något bättre. – Efter intagen frukost (med Champagne) foro vi ut att åka. Jag hade nämligen beställt dit till kl. 12 en stor vagn, för att kunna fägna de tre små flickorna med en åkning. Vi gjorde turen kring Djurgården; sedan begaf jag mig på|6| visiter. På middag var jag hos brukspatron Stråle (Rörstrand) som är riksdagsman och som hade bjudit flera riksdagsmän till sig, alla ganska framstående personer, presidenten (f. d.före detta minister) Berg, domprostarne Linder och Strömberg etc. Första skålen var egnad åt mig, och artigt var det hela vägen. Sällan har jag skrattat så mycket som der, det haglade qvickheter från alla hållo, isynnerhet från de båda prostarne. Fru Stråle var nästan hela tiden med, och man slapp icke bort förrän äfven soupen hade serverats.

Nu skall jag efter en half timme fara till Upsala. Qvällen skall jag tillbringa hos prof.professor Rydin, som inbjudit mig på juris professoruren (– jag träffade honom nämligen|7| här på riksdagen –) – imorgon skall nya professorn i straffrätt, Annerstedt installeras. Han var hos mig redan i förrgår och bjöd mig på sin stora installationsmiddag. – Imorgon bittida ämnar jag besöka Janne på Ultuna, och imorgon afton återvända hit. I öfvermorgon bege jag mig ändtligen till Christiania. Naturligtvis skall jag i Upsala också besöka Hamiltons och tacka dem för sist.

Du lär väl tycka, som jag, att det varit mer än nog af sus och dus. Jag längtar också att få vidtaga med mina arbeten. Men mycket snabbare skulle jag icke kunnat komma härifrån, då ju två dagar åtgingo för Nordströmska pappren, och ett besök på Ultuna i alla fall skulle ske. – Utan intresse har det icke varit, att genom mångsidiga samtal|8| få närmare inblick i riksdagsförhållandena här.

Till dig har jag mycket helsningar från Lindbergs, Janne, Götha, Thore Fries, Wieselgren, Almström.

Wieselgren skall i Juni resa till Filadelfia. –

Min glömska var icke så ringa vid afresan från hemmet. Jag glömde nämligen 1o) ditt och Celys porträtt, som jag hade beslutit medtaga. Till all lycka har jag edra snälla ansigten i medaljongen, annars vore jag ännu mera ledsen häröfver. 2o) Paraplyn, – men detta har du nu reparerat – jag fick de idag från Hangö. – 3o) min kikare, som gerna må vara hemma; jag kan åtminstone undvara den. 4o) den väst som hör till min mörkblåa sommarkostym. Denna väst finnes i nedra byrålådan. Jag kan ej begagna kostymen utan västen, och som den i Christiania skall bli min egentliga hvardagsdrägt, måste jag be dig vara så snäll och skicka den åt mig. Det är bäst att du lägger in den som ett postpaket, i groft karduspapper, och med första ångbåten afsända|7| med uppdrag till kaptenen att strax efter hitkomsten skicka paketet|6| vidare per posten. Skrif adressen färdig: Christiania, poste restante.

|5|

Vinet bör sålunda behandlas, att det som är i buteljer, uppackas från kistan och radas på hyllan, men fatet ställes i yttre källaren på sådant underlag, att man sedan, när jag kommer hem, kan tappa det utan att rubba fatets läge. Pihl borde förstå detta.

|1|

Lilla Cely skall du så hjertligt helsa och kyssa från mig! Varmt omfamnas du af din gubbe.

Helsa hjertligt Jenny, Mamma, Torsten, systrarne, Henrik och vännerna. – Här är ännu kallt och ruskigt liksom i Finland. Farväl

Din Leo.

Måtte du kunna läsa dessa kråkfötter!

Finsk text

Oma kaivattu, rakas ystäväni!

Paras hetki, jonka olen kokenut kotoa lähdettyäni, oli tänään aamupäivällä, kun sain sinun 12. päivänä lähettämäsi ystävällisen kirjeen. Olin juuri aikonut lähteä ulos kuulostellakseni, olisikohan ”Hangö” mahtanut saapua. Itse asiassa on niin, ettei mikään, eivät ystävät tai tutut, huvit tai työt, voi korvata kotia. Hienointa kaikessa on kuitenkin sydämen elämä, – ainakin sille jolla on lämmin sydän. Ja siksi ero merkitsee niin tuntuvaa kieltäymystä. Silloin kirjeiden on toimittava korvikkeena tai lohtuna. Kiitos omastasi! Näin koko yön niin levottomia unia kodista. Nyt minun on taas rauhallisempi olla. – Pystyn vasta tänään kirjoittamaan sinulle, mikä johtuu siitä, ettei täältä ole saavuttuani lähtenyt höyrylaivaa Helsinkiin. ”Åbo” lähtee huomenna; ja nyt haluan kirjoittaa yksinkertaisen tarinani keskiviikosta lähtien.

Merimatka ei ollut vaikea. Avomerellä laiva toki keinui hieman, mutta voin silti hyvin, eikä kukaan tiettävästi tullut sairaaksi. Saavuttuani minun piti odottaa huonetta 2 tuntia, – täällä on nyt niin runsaasti tunkua matkustavaisista. Sillä välin kävin kylvyssä, joka maittoi oikein hyvin. Kun järjestelin tavaroitani, Wieselgren tuli luokseni. Menimme sitten Grand Hôteliin syömään päivällistä. Sen jälkeen Valtiopäivätaloon. Se oli ensimmäinen kerta, kun kävin Ruotsin kansanedustuslaitoksen istunnossa. Kovin pitkään en saanut seistä lehtereillä. Monet kansanedustajista olivat vanhoja tuttuja, jotka äkkäsivät minut. He näyttivät minulle mukavia tiloja ja päästivät minut istumaan kansanedustajien joukkoon keskustelujen ajaksi, sanalla sanoen minulle oltiin hyvin rakastettavia. Täysistunto päättyi vasta kello 12, ja silloin Gumaelius ja muutama muu huomattava edustaja kutsui minut nauttimaan illallista Valtiopäivätalon kahvilaan, missä solmin useita tuttavuuksia, ja keskustelu jatkui kello 2een. Olin umpiväsynyt ja nukuin kello 10een aamupäivällä. Ensimmäiseksi vierailin Nordströmien luona, jonne olin silminnähden tervetullut. Sen päivän (perjantain) ja lauantaiaamupäivän vietimme käymällä läpi käsikirjoituksia ja miettimällä niille sopivinta käyttöä. Lopulta he hyväksyivät kaikki ehdotukseni. – Perjantaina Wieselgren tarjosi kotonaan minulle pienen päivällisen, jolle hän oli kutsunut muutamia kansanedustajia eri puolueista. – Illan vietin oopperassa, missä esitettiin A. Thomasin ”Mignon”, mielestäni oikein hyvä. Kun olin palannut kotiin, sain vieraakseni vielä lisää uusia valtiopäivätuttuja, jotka keskustelivat luonani kello 1een. – Nordströmien lisäksi vierailin perjantaina aamupäivällä Lindbergien, neiti Montgomeryn ja niin edelleen luona. – Lauantaina olin kello 10–1 Nordströmeillä. Sitten menin Göthan luo. Hän silminnähden ilahtui vierailustani. Rouva Cadovius oli hyvin huomaavainen ja puhui ystävällisesti ja suopeasti pikku Göthasta, johon mukava eukko oli tehnyt hyvin valloittavan vaikutuksen. Lähdin Göthan kanssa ajurinvaunuilla, ja matka suuntautui asemalle Jannea vastaan, joka oli kertonut hänelle tulostaan. Hetken aikaa olimme sitten kolmisin. Mutta pian nuoripari lähti luotani Hasselbackeniin nauttimaan päivällistä. Minä puolestani söin Gyldénin, Thore Friesin ja Wieselgrenin seurassa ja vietin illan erinäisten lehtimiesten kanssa, iloisten keskustelujen merkeissä. Sunnuntaiaamuna Janne kävi luonani, sitten lähdimme yhdessä ulos, hän Göthan luo, minä Lindbergeille, jotka olivat kutsuneet minut aamiaiselle. Heidän luonaan vaikutti hyvältä. He näyttivät niin tyytyväisiltä, kuin eivät olisi parempaa toivoneetkaan. – Nautittuamme aamiaisen (samppanjan kera) lähdimme ajelulle. Olin nimittäin tilannut sinne kello 12 isot vaunut ilahduttaakseni pikkutyttöjä ajelulla. Ajoimme Djurgårdenin ympäri; sitten lähdin vierailukierrokselle. Päivällisellä olin ruukinpatruuna Strålen luona (Rörstrand), joka on valtiopäiväedustaja ja oli kutsunut luokseen useita valtiopäiväedustajia, kaikki varsin huomattavia henkilöitä, presidentti (entinen ministeri) Bergin, tuomiorovastit Linderin ja Strömbergin ja niin edelleen. Ensimmäinen malja juotiin minulle, ja kaikki sujui kohteliaissa merkeissä. Olen harvoin nauranut niin paljon kuin siellä, sukkeluuksia sateli joka suunnalta, etenkin rovasteilta. Rouva Stråle oli mukana miltei koko ajan, eikä sieltä päässyt pois ennen kuin illallinenkin oli tarjoiltu.

Nyt olen puolen tunnin päästä lähdössä Uppsalaan. Aion viettää illan professori Rydinin kanssa, joka kutsui minut käymään oikeustieteen laitoksella (minä nimittäin tapasin hänet täällä valtiopäivillä) – huomenna rikosoikeuden uusi professori Annerstedt asetetaan virkaansa. Hän kävi luonani jo toissa päivänä ja kutsui minut suurille virkaanasettajaispäivällisilleen. – Huomisaamuna aion vierailla Jannen luona Ultunassa ja palata huomisiltana tänne. Ylihuomenna lähden lopultakin Osloon. Tietenkin aion käydä Uppsalassa myös Hamiltoneilla ja kiittää heitä viimeisestä.

Olet varmaan, kuten minä, sitä mieltä, että humussa ja sumussa on menty enemmän kuin tarpeeksi. Minäkin ikävöin päästä jatkamaan töideni parissa. En kuitenkaan olisi päässyt täältä paljon nopeammin, sillä kaksi päiväähän meni Nordströmin papereihin ja olisin joka tapauksessa käynyt Ultunassa. – On kuitenkin ollut oma mielenkiintonsa siinä, että on päässyt monipuolisissa keskusteluissa perehtymään lähemmin täkäläisten valtiopäivien tilanteeseen.

Sinulle minulla on paljon terveisiä Lindbergeiltä, Jannelta, Göthalta, Thore Friesiltä, Wieselgreniltä ja Almströmiltä.

Wieselgren matkustaa kesäkuussa Philadelphiaan. –

Minulle sattui melkoisesti unohduksia kotoa lähtiessäni. Unohdin nimittäin 1o) sinun ja Celyn kuvan, jonka olin päättänyt ottaa mukaan. Onneksi minulla on kiltit kasvonne medaljongissa, muutoin olisin siitä enemmänkin suruissani. 2o) Sateenvarjot, – mutta sen asian sinä korjasitkin – sain ne tänään Hangöltä. – 3o) kiikarini, joka hyvin voi jäädäkin kotiin; ainakin tulen toimeen ilman sitä. 4) tummansiniseen kesäpukuuni kuuluvan liivin. Liivi on lipaston alimmassa laatikossa. En voi käyttää pukua ilman liiviä, ja koska aion pitää sitä Oslossa varsinaisena arkipukunani, minun on pyydettävä sinua olemaan ystävällinen ja lähettämään se minulle. On parasta, että lähetät sen postipakettina, kiedottuna karkeaan kartuusipaperiin, pistät matkaan ensimmäisellä höyrylaivalla ja annat kapteenin tehtäväksi lähettää se heti perille saavuttua edelleen postin mukana. Kirjoita osoite valmiiksi: Oslo, poste restante.

Viini pitää käsitellä siten, että pulloissa olevat viinit otetaan laatikosta ja asetetaan riviin hyllylle, mutta tynnyri viedään ulompaan kellariin sellaiselle alustalle, että sitten, kun palaan kotiin, siitä voi ottaa viiniä horjuttamatta tynnyriä. Pihlin pitäisi olla perillä asiasta.

Vie pikku Celylle sydämellisiä terveisiä ja suukkoja minulta! Lämmin syleily sinulle omalta ukoltasi.

Kerro sydämelliset terveiset Jennylle, Mammalle, Torstenille, sisarille, Henrikille ja ystäville. – Täällä on vielä kylmää ja sateista niin kuin Suomessakin. Hyvästi

Sinun Leo.

Kunpa pystyisit lukemaan näitä harakanvarpaita!

Original (transkription)

|1|

Min egen, saknade rara vän!

Den bästa stund jag upplefvat
efter afresan från hemmet var
idag f. m.förmiddag då jag emottog ditt snälla
bref af den 12te. Jag hade just äm-
nat gå ut för att höra åt om icke
Hangö anländt. Det är i sjelfva
verket så, att ingenting, hvarken vänner
eller bekanta, nöje eller arbete, kan
ersätta hemmet. Det förnämsta af allt
är dock hjertats lif, – för den åtminstone
som har ett varmt hjerta. Och det är
derföre som skiljsmessan medför så
känbar försakelse. Brefven måste
då gifva en ersättning eller tröst. Tack
för ditt! Jag hade hela natten så oro-
liga drömmar om hemmet. Nu känner
|2| jag mig åter lugnare. – Att
jag först idag kan skrifva dig till,
beror derpå, att ingen ångbåt häri-
från afgått till HforsHelsingfors efter min hit-
komst. Imorgon går ”Åbo”; och nu
vill jag anteckna min enkla historia
sedan onsdagen.

Sjöresan var icke svår. Väl gungade
det något på öppna hafvet, men
jag mådde godt likväl, och man visste
icke af, att någon skulle varit sjuk. Vid
ankomsten fick jag vänta 2 timmar
på rum, – här är nu så starkt tillopp
af resande. Under tiden tog jag mig
ett bad, som smakade mycket bra.
Medan jag ordnade mina saker, kom
Wieselgren till mig. Vi gingo sedan
till Grand Hôtel och åto middag. Der-
efter till Riksdagens hus. Det var
första gången jag bevistade svenska
representationens sammanträde. Länge
fick jag ej vara på läktaren. Flera
|3| gamla bekanta bland riksdags-
männen fingo tag i mig. De visade
mig de beqväma lokalerna,
de hade mig att sitta inne bland
sjelfva representanterna midt under
diskussionen, med ett ord, man
var mycket älskvärd. Plenum
slutade först kl. 12 och då bjöds
jag af Gumaelius och några andra
framstående representanter att sou-
pera nere i riksdagskaféet,
der jag då gjorde en mängd bekant-
skaper, och det pratades till kl 2.
Duktigt trött, sof jag till kl. 10 f. m.förmiddag
Mitt första besök gällde Nordströms
hos hvilka jag påtagligen var välkom-
men. Vi höllo på, den dagen (fredag)
och lördagsförmiddagen, med att
genomgå manuskripter och fundera
på deras lämpligaste användning.
De godkände slutligen i allo mina
förslager. – Fredagen hade Wieselgren
|4| hemma hos sig en liten middag för
mig, till hvilken han inbjudit några
riksdagsmän af olika partier. –
Qvällen tillbragte jag på operan der
man gaf Mignon af A. Thomastillagt, enligt mitt tycke
mycket bra. Efter hemkomsten fick
jag ännu besök af flera nya riks-
dagsbekanta, som pratade hos mig
till kl. 1. – Utom Nordströms hade
jag på fredagen f. m.förmiddag besökt Lindbergs,
fröken Montgomery etc etc. – Lördagen
var jag från 10–1 hos Nordströms.
Sedan for jag till Götha. Hon blef
påtagligen glad öfver mitt besök. Fru
Cadovius var mycket förekommande
och uttalade sig vänligt och gynsamt
om lilla Götha, som också är mycket
intagen af den hyggliga gumman. Jag
tog Götha med mig i droschkan
och så bar det af till bangården för
att möta Janne, som hade underrätta
henne om sin ankomst. En stund voro
vi sedan alla tre tillsammans. Men jag
|5| lemnades snart af de unga tu, som
skulle ut till Hasselbacken att spisa
middag. Jag åter dinerade med
Gyldén, Thore Fries och Wieselgren,
och tillbragte qvällen under glada
samspråk med åtskilliga publicister.
Söndag morgonen satt Janne hos
mig, sedan [...]oläslig/saknad text gingo vi
tillsammans ut, han till Götha, jag
till Lindbergs, som hade bjudit mig
på frukost. Det gjorde ett godt intryck
att vara hos dem. De se så belåtna
ut, som om de icke skulle önska
sig något bättre. – Efter intagen
frukost (med Champagne) foro vi
ut att åka. Jag hade nämligen beställt
dit till kl. 12 en stor vagn, för att
kunna fägna de tre små flickorna
med en åkning. Vi gjorde turen kring
Djurgården; sedan begaf jag mig på
|6| visiter. På middag var jag hos
brukspatron Stråle (Rörstrand)
som är riksdagsman och som hade
bjudit flera riksdagsmän till sig,
alla ganska framstående personer,
presidenten (f. d.före detta minister) Berg,
domprostarne Linder och Strömberg
etc. Första skålen var egnad åt
mig, och artigt var det hela vägen.
Sällan har jag skrattat så mycket
som der, det haglade qvickheter från
alla hållo, isynnerhet från de
båda prostarne. Fru Stråle var
nästan hela tiden med, och man
slapp icke bort förrän äfven soupen
hade serverats.

Nu skall jag efter en half timme
fara till Upsala. Qvällen skall
jag tillbringa hos prof.professor Rydin,
som inbjudit mig på juris professo-
ruren (– jag träffade honom nämligen
|7| här på riksdagen –) – imorgon
skall nya professorn i straffrätt,
Annerstedt installeras. Han var
hos mig redan i förrgår och bjöd
mig på sin stora installationsmid-
dag. – Imorgon bittida ämnar
jag besöka Janne på Ultuna, och
imorgon afton återvända hit. I öfver-
morgon bege jag mig ändtligen till
Christiania. Naturligtvis skall jag i
Upsala också besöka Hamiltons
och tacka dem för sist.

Du lär väl tycka, som jag, att det
varit mer än nog af sus och dus.
Jag längtar också att få vidtaga
med mina arbeten. Men mycket
snabbare skulle jag icke kunnat
komma härifrån, då ju två dagar
åtgingo för Nordströmska pappren,
och ett besök på Ultuna i alla fall
skulle ske. – Utan intresse har det
icke varit, att genom mångsidiga samtal
|8| få närmare inblick i riksdagsför-
hållandena här.

Till dig har jag mycket helsningar
från Lindbergs, Janne, Götha, Thore
Fries, Wieselgren, Almström.

Wieselgren skall i Juni resa till
Filadelfia. –

Min glömska var icke så ringa
vid afresan från hemmet. Jag glömde
nämligen 1o) ditt och Celys porträtt, som
jag hade beslutit medtaga. Till all lycka
har jag edra snälla ansigten i medaljongen,
annars vore jag ännu mera ledsen
häröfver. 2o) Paraplyn, – men detta
har du nu reparerat – jag fick de
idag från Hangö. – 3o) min kikare,
som gerna må vara hemma; jag kan
åtminstone undvara den. 4o) den väst
som hör till min mörkblåa sommar-
kostym. Denna väst finnes i nedra
byrålådan. Jag kan ej begagna kostymen
utan västen, och som den i Christiania
skall bli min egentliga hvardagsdrägt,
måste jag be dig vara så snäll och
skicka den åt mig. Det är bäst att du lägger
in den som ett postpaket, i groft karduspapper, och med första ångbåten afsända
|7| med uppdrag till kaptenen att strax efter hitkomsten skicka paketet
|6| vidare per posten. Skrif adressen färdig: Christiania, poste restante.

|5|

Vinet bör sålunda behandlas, att det som är i buteljer, uppackas från
kistan och radas på hyllan, men fatet ställes i yttre källaren på sådant
underlag, att man sedan, när jag kommer
hem, kan tappa det utan att rubba fatets
läge. Pihl borde förstå detta.

|1|

Lilla Cely skall du så hjertligt helsa och kyssa
från mig! Varmt omfamnas du af din gubbe.

Helsa hjertligt Jenny, Mamma, Torsten, systrarne,
Henrik och vännerna. – Här är ännu kallt och
ruskigt liksom
i Finland. Farväl

Din Leo.

Måtte du kunna läsa dessa kråkfötter!

Dokumentet i faksimil