27.4.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
38. luento 27. huhtikuuta
Porvarissäädyn nk. etuoikeuksien alkuperää on etsittävä tavasta, jolla kaupungit syntyivät. Kun pappien etuoikeudet kuuluivat ennen muuta yhdelle virkamiesluokalle, niin porvarien etuoikeudet olivat näistä kaupungeista riippuvaisia tai sitten tietyissä kaupungeissa myönnettiin yksinoikeuksia. – Kaupunkioikeus oli alkuperäisen käsitteensä mukaan laajennettu immuniteetti tietylle paikkakunnalle vakituista tuomiovaltaa ja sitä julkisesti harjoittavaa viranomaista vastaan. Ja koska kaupunkien synty osoittaa, että kauppa ja elinkeinojen harjoittaminen keskittyi tietyille paikkakunnille, niin siinä oli syy, miksi näistä ihmisryhmistä tuli varsinaisia kaupunkilaisia. Kaupunkioikeutta ei voinut jokainen kaupungissa oleskeleva varautua käyttämään hyväkseen. Se kuului vain niille, jotka harjoittivat kaupunkilaiselinkeinoa tai omistivat maata kaupungista.
Kun puhutaan säätyetuoikeuksista, ei tule unohtaa, että ne etuoikeudet, joista nyt on kyse, tarkoittavat yhden yhteiskuntaluokan suosimista muihin verrattuna. Ne poikkeuslait, jotka koskivat kaupunkeja ja tiettyjä elinkeinoja, asettivat tietenkin kaupunkien asukkaat lakiin nähden tietyissä suhteissa erilaiseen asemaan – kuin muut asukkaat ja antoivat heille etuoikeuden ja yksinoikeuden kauppaan ja käsityöammatteihin. Mutta tarkoitus ei ollut luoda etuoikeutettua yhteiskuntaluokkaa, vaan edistää kaupan ja elinkeinojen ja kaupunkien syntyä ja kehitystä. Tämän monopolietuoikeuksien ja kaikenlaisen protektionismin varaan rakennetun taloudellisen lainsäädännön tarkoitus ei ollut myöntää yhdelle säädylle valtiossa parempia oikeuksia ja suurempia vapauksia kuin muille. Mutta uskottiin, ettei liiketoimintaa ja kansallista hyvinvointia voinut millään muulla edistää paremmin kuin protektionismilla. – Haluttiin rikkaita kaupunkeja – ja pyrittiin siihen myöntämällä poikkeuksellisia etuoikeuksia. Tämä kaikki kuuluu sen vuoksi talousoikeuden historiaan. Ja vaikka oikeudet myöhemmin muuttuivatkin luonteeltaan yhteiskunnallisiksi ja poliittisiksi yksinoikeuksiksi, ei pidä kuitenkaan unohtaa, että jokaisella oli mahdollisuus tulla kaupunkiporvariksi, kunhan hän vain täytti vaatimukset.
Kaikki lähti Kustaa Vaasan lainsäädännöstä, jossa oli loputtoman runsaasti pyrkimyksiä edistää säädöksin kaupunkeja ja niiden elinkeinoja. Kauppaa ja käsityöammatteja suosittiin maaseudun kustannuksella. Vain kaupungeilla oli itse asiassa oikeus kauppaan ja käsityöammatteihin, joten siinä jo sinänsä oli oikeudellista epätasa-arvoa. Mutta yksityiskohdat kuuluvat, kuten sanottu, talousoikeuteen, niin muistutan tässä vain, että vuodesta 1617 lähtien porvaristolla on ollut edustusoikeus. Porvaristo edusti kaupunkeja, ja sillä oli porvarinoikeus elinkeinoihin, mikä johti oikeuteen tehdä kaupungeissa päätöksiä ja etuoikeutettuun edustusoikeuteen. Kaupungissa oli siis jo sisäisesti oikeudellista epätasa-arvoa.
Kaupungit vahvistivat etuoikeudet jo varhain ja pitivät usein kiinni niistä. Paikkakunta ei ole sääty.tillagt i marginalen
16. lokakuuta 1723 vahvistetussa Hallitusmuodossa oli runsaasti säätylakeja, ja siinä oli myös laaja päätöslauselma niistä asioista, joista Kaupungit olivat valittaneet. § 45 Vaikka kaupunkien yksittäisiä etuoikeuksia on Hallitusmuodon mukaan käytävä läpi ja parannettava, niitä ei kuitenkaan pidä kumota. Erilaiset eri kaupungeissa.tillagt i marginalen Ja tällaisia päätöslauselmia oli lukuisia. Mutta ne eivät sisällöltään olleet säätyetuoikeuksia. Siirryn sen vuoksi nyt
Hänen Kuninkaallisen Majesteettinsa Valtakunnan Porvaristolle ja Kaupungeille yleensäkin antamaan Armolliseen Vakuutukseen, joka on päivätty 23. helmikuuta 1789. – Tarkastellaanpa sen merkitystä.
Huom. jo otsikko: Kaupungit = paikkakuntien immuniteetit.
1) Yleinen vakuutus. Siitä on jäljellä sellaista, mikä liittyy kaupunkien kiinteistöihin, – lahjoituskirjojen pätevyys. – Lopussa kaupasta, Tapulikaupunkioikeudesta jne., siinä on kyse lainsäädännöstä, joka on nykyään kokonaan toisenlainen.
§ 2. Tuoteplakaatti on 10. marraskuuta 1724 päivätty Asetus, joka koskee vierasmaalaisten matkoja Ruotsissa ja Suomessa. ”Laivanvarustamojen avuksi määrätään, etteivät Vierasmaalaiset saa omilla tai rahdatuilla ulkomaalaisilla aluksillaan laivan ja tavaroiden takavarikon uhalla, ½ kruunulle ja ½ takavarikoitsijalle, tuoda ensi vuoden alusta lähtien tänne muita kuin oman maansa tuotteita. Tähän kuuluvat kaikki, mitä kussakin maassa kaadetaan, kasvaa ja valmistetaan, kuten myös se, mitä nämä kansakunnat hakevat omista siirtomaistaan, Plantaaseilta ja kauppapaikoilta. Kuitenkaan tähän ei sisälly nk. toukosuola, jonka tuonti Valtakuntaan olkoon täten täysin kielletty.”
Usein lykätty sodan vuoksi.
Sitoutuminen olemaan antamatta etuoikeuksia voi näkyä sen vastakohtana. Aikaisemmin selitetty, miten on patenttioikeuden laita. Tässä oli kuitenkin kyse etuoikeudesta taata porvaristolle, etteivät he kärsisi yksityisten ihmisten saamien etuoikeuksien aiheuttamista loukkauksista. – Monopoli. Kuitenkin jäljellä on vielä porvarinoikeus. Mutta sitä ei katsota säätyetuoikeudeksi. Kaikella tällä on nykyään toisenlainen merkitys. – Lopussa porvarinoikeuden horjuttamisesta vuoden 1868 asetuksella siten, ettei tehtaiden perustaminen kaupungeissa saavi porvarinoikeuksia. – Pian häviää kokonaan.
§ 3. Tämä oikeus kumotaan samoin kuin se osa siitä, joka on toistettu 8. joulukuuta 1873 päivätyn asetuksen §:ssä 6, ja ulotetaan ”kaupunkikuntien kaikkiin raatihuoneäänestyksessä äänioikeutettuihin jäseniin.
Siis kumotaan sekä yksinoikeudet että velvollisuudet kaupunkien hallintoon nähden.
§ 4. – Ei mikään henkilökohtainen tai kaupunkietuoikeus, vain laillisen omistusoikeuden vahvistaminen.
§ 5. Ei ole enää voimassa sen jälkeen, kun ammattikuntapakko poistui ja vuoden 1868 asetus astui elinkeinovapauden tielle.
§ 6 Valtiopäiväedustajien vaalit – Valtiopäiväjärjestyksen § 12. Nyt äänestävät ja valitsevat kaupungit eikä porvaristo, vaikka sitä nimitetäänkin porvarissäädyksi.
§ 7. Eivät säädyn vaan kaupungin etuoikeuksia.
§ 8. Ei ole positiivinen säädös.
Mitä siis jää jäljelle: Kiinteistön omistusoikeus – joka ei ole etuoikeus – jotkut osalle kaupungeista myönnetyt edut, - kuten tapulikaupunkioikeus, joka ei ole säädyn vaan paikkakunnan etuoikeus. – Porvarinoikeus ehtona kaupungissa käytävään kauppaan ja käsityöammatteihin. Mutta helposti saavutettavissa jokaiselle, joka on opetellut lukemaan ja kirjoittamaan. Kyse on vain tutkinnosta kuten viran saamisessakin. Edustamisoikeus ei enää vaadi säätyetuoikeutta.
Siis: Porvarissääty, - elinkeinonharjoittajat eivät enää ole etuoikeutettu sääty, eivät kaupungissa eivätkä valtiossa. Huom. § 7 kunnallisasetuksessa: Tämä asetus ei tuota mitään muutosta kunnallisiin oikeuksiin tai velvollisuuksiin, jotka kuuluvat erityisesti tietyille kaupunkikunnan jäsenille perustuslain mukaan tai perustuslainomaisina etuoikeuksina. Sitä vastoin kaikki muut kunnalliset oikeudet ja velvollisuudet, jotka ovat tähän saakka kuuluneet porvaristolle ja talonomistajille tai niille, joille ne on erityisesti myönnetty, tulevat tästä lähtien kaikille kaupunkikunnan jäsenille yhteisiksi. Yleisen tasa-arvon periaatetta ei sitä koskevien lakien kautta horjuteta.
Ei siis muuta Porvarissäädystä. Pitäisi kai olla luonnollista, ettei kansakunnan suurella joukolla ole etuoikeuksia, kun jotkut ryhmät ovat niistä etuoikeuksiensa avulla erottautuneet.
Original (transkription)
|1|
38de Föreläsn.Föreläsningen
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
38de Föreläsn.Föreläsningen
V.T.Vårterminen 1875.
d. 27 April
Ursprunget af Borgareståndets s.k. privilegier
är att sökas i sättet för städernas uppkomst.
Voro prest.privil.prästprivilegier förnäml.förnämligast en embetsklass tillhörande,
så berodde borgerl.borgerliga privilprivilegier i de städerna ell.eller vissa städer
förlänades exclusiva rättigheter. – Stadsrätt var
efter sitt ursprungliga begrepp en uvidgad immuni-
tet för en viss ort från den ordinarie jurisdik-
tionen och dess offentliga handhafvande myndighet. Och
då städernas uppkomst visar att handeln och
näringars bedrifvande för vissa orter koncentrerades,
så låg deri orsaken hvarföre dessa de egentl.egentliga stads-
invånarna. Icke enhvar som vistades i stad, hade
att räkna stadsrätt sig till godo. Blott de som drefvo
stadsmannanäring eller egde af stadens jord.
På tal om ståndsprivil.ståndsprivilegier må dföredärför icke förbises
att de företrädesrättighet här är i fråga anledningsvårtytt afsäga
gynnandet af en samhällsklass jemförelsevis med
andra. I frågastrukettillagt De undantagslagar som gällde för städerna
och vissa näringar ställde visserligen städers invånare
i annat fhållandeförhållande till lagen i vissa hänseenden, – än andra
invånare och gåfvo dem företrädesrätt ja exklusiv rätttillagt till handel
och handtverk. Men ändamålet var icke att skapa
en privilegierad samhällsklass, utan att befordra
uppkomsten och utvecklingen af handeln och näringarna,
och af städerna. Det låg ej itillagt denna på monopols-
privilegier och all slags protektion bygda ekonomiska
lagstiftning afsigten att förläna ett stånd i staten
|2|
högre rättigheter och större friheter än öfriga. Men
man trodde sig icke kunna befordra utkomststruket
affärsverksamheten och nationalvälmåga bättre
än genom protektionism. – Hurustruket Man ville
ha rika städer – och man gestruket förfor derför genom
undantagsförmoners beviljande. Detta allt hör
derför till den ekonom.ekonomiska rättens historia. Och
om rättigheter ock stundomstruket efterhandtillagt antaga karakter af
exklusiva sociala och politiska privilegier, bör
det dock icke förbises att det stod enhvar öppet
att blifva borgare i stad, blott har fullgjord
prestanda.
Allt Från Gustaf I lagstiftn.lagstiftningen oändligen rik på bemö-
danden att genom reglementer uppdrifva städerna och
deras näringar. Istruket Handel och handtverk gynnades
på landsbygdens bekostnad. Städerna voro
i sjelfva verket uteslutande berättigade till handel
och handtverk, såtillvida således fanns rätts-
olikhet. Men detaljer ss.såsom sagda till ekono-
miska rätten, jemte det blott erinrar att sedan
1617 städernastruket borgerskapettillagt repres.rättrepresentationsrätt. Borgersk. repres.Borgerskapet representera
städerna och destruket burskap på näring, medförde rätt att besluta i städernatillagt
ochtillagt privilprivilegium på represent. rättrepresentationsrätt. Inom stad således ock rättsolikhet.
Städerna tillförsäkrade
tidt och ofta att blefvo
vid deras privielgier.
Orten icke ett stånd.tillagt i marginalen
Den på ståndslagar rika 16 Okt.oktober 1723 hade ock
att uppvisasvårtytt en omfattande resol.resolution öfver Städernas
besvärspunkter. § 45 Ehuruväl
städernas enskilda privi-
legier skola enl.enligt R F.Regeringsformen
öfverses och förbättras
böra de dock icke upp-
häfvas. Olika för olika
städer.tillagt i marginalen Och dylika resol.resolutioner talrika. Men
de voro till sitt innehåll i allm.allmänhet icke ståndspri-
vilegier. Öfvergår dfördärför nu till
Kgl. MtsKunglig Majestäts för Rikets Borgerskap och
Städerna i allmänhet utfärdade Nådiga För-
|3|
säkran, d. 23 Febr.februari 1789. – Granskom dess betydelse.
Obs.Observera redan titeln: Städerna = orternas immuni-
teter.
1o) Allm.Allmän försäkran. Deraf qvarstår att som hänför
sig till städernas fastigheter, – donationsbrefvens
kraft. – Slutet om handel Stapelstadsrättentillagt etc.etcetera, deri fhållerförhåller sig
lagstiftn.lagstiftningen numera helt annorlunda.
§ 2. Produkt-plakatet är FörordnFörordning af 10 Nov.november
1724 angdeangående främmandes fart på Sverige och
Finland. ”Till skeppsrederiernas underhjelpande
förordnas att de Främmande måge icke med
egna eller befraktade utländska fartyg, vid
konfiskation af skepp och gods, ½ till kronan
och ½ till beslagarna, ifrån nästa års början
hitföra andra, än deras egna lands produkter.
Hvarunder begripes allt hvad i hvart och ett land
faller, växer och tillverkas, jemväl ock hvad
samma nationer hemtar från deras egna kolonier,
Plantager och handelsplatser. Dock det s.k.
Maj saltet derunder icke begripet, ss.såsom hvars införsel
i Riket i genom aldeles varder härmed förbudet.”
Ofta suspenderadt för krig.
Förbindelse att icke ge privil.privilegier kan synas ss.såsom motsatsen
deraf. Förut förklaradt
hur patenträtt.tillagt i marginalen Här gällde dock att sssåsom privil.privilegium tillförsäkra borger-
skapet att de icke skulle lida intrång genom enskilda
mäns privilegierande. – Monopol.tillagt Dock quarstår sål.således
burskap. Men icke att
betraktas ss.såsom ett stånds
privilprivilegium.tillagt Allt detta numera
af annan betydelse. – Slutet om burskap rubbad
genom 68 års förf.författning såtillvida att fabriksrörelse i stadtillagt ej
fordrar burskap. – Skall snart alldeles försvinnasvårtytt.
§ 3. Denna rättighet och den del deraf som i § 6. upprepastillagt g.genom förordnförordningen 23 Febr 187struket
8 Decbrdecember 1873 upphäfva och utsträcks till ”stads-
kommunernas samtliga vid rådhusstämman röst-
berättigade invånarestruket medlemmar”.
Alltså upphäfves såväl exklusiva rättigheter som skyldig-
heter i stadstruket afsavseende å städernas förvaltning.
§ 4. – Icke ngtnågot pers.personligt eller stadsprivilstadsprivilegium, endast
bekräftande af laglig eganderätt.
§ 5. Gäller icke mera, sedan skråtvång försvunnit
och 1868 års förordning beträdt näringsfrihetens väg.
§ 6 Riksdagsmansval – § 12 i L. OLantdagsordningen. Det
är nu städerna icke borgerskapen som väljer,
om det ock heter borgarestånd.
§ 7. Icke stånds, utan stadsprivilprivilegium.
§ 8. Intet positivt stadgande.
Alltså: hvad quarstår: Eganderätt till
fastighet – som icke privil.privilegium – vissa en del städer
förunnade förmoner, – ss.såsom stapelstadsrätt, hvilket icke
ngtnågot stånds, utan orts privilprivilegium. – Burskap ss.såsom vilkor
för handel och handtverk i stad. Men lätt åtkomligt
för hvar man som lärt sig läsa och skrifva. Det är
en blott examensfråga liksom för embete. Representationsrätten icke
kalla mera ett ståndsprivilståndsprivilegium.tillagt
Alltså: Borgareståndet, – utöfvare af
näringsyrken är icke mera ett privilegierad
stånd, hvarken inom staden
eller staten.tillagt Obs.Observera § 7 I kommunalförfkommunalförfattningen: Denna förordning gör icke
ngnnågon ändring i de kommunala rättigheter och för-
pligtelser, som enl.enligt grundlag eller privilegierad med
grundlagshelgd särskildt tillkommer vissa medlemmar af
en stadskommun; hvaremot alla öfriga kommunala
rättigheter och skyldigheter, hvilka hittills varit borgerskap
och gårdsegare samfäldt eller hvardera särskildt förbehållna, hädanefter
blifva för alla medlemmar af stadskommun gemensamma.flyttad text Genom de lagar som gälla den äro
icke grundsatsen af allm.allmän jemlikhet rubbad.
Än mindre detta fallet med Bondeståndet.
Det borde väl vara naturligt att den stora
massan af nationen icke privil.privilegierad, när en del
grupper utbrutna derur g.genom privil.privilegium
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
38de Föreläsn.Föreläsningen
V.T.Vårterminen 1875.
d. 27 April
Ursprunget af Borgareståndets s.k. privilegier är att sökas i sättet för städernas uppkomst. Voro prest.privil.prästprivilegier förnäml.förnämligast en embetsklass tillhörande, så berodde borgerl.borgerliga privilprivilegier i de städerna ell.eller vissa städer förlänades exclusiva rättigheter. – Stadsrätt var efter sitt ursprungliga begrepp en uttillagt av utgivarenvidgad immunitet för en viss ort från den ordinarie jurisdiktionen och dess offentliga handhafvande myndighet. Och då städernas uppkomst visar att handeln och näringars bedrifvande för vissa orter koncentrerades, så låg deri orsaken hvarföre dessa de egentl.egentliga stadsinvånarna. Icke enhvar som vistades i stad, hade att räkna stadsrätt sig till godo. Blott de som drefvo stadsmannanäring eller egde af stadens jord.
På tal om ståndsprivil.ståndsprivilegier må dföredärför icke förbises att de företrädesrättighet här är i fråga anledningsvårtytt afsäga gynnandet af en samhällsklass jemförelsevis med andra. De undantagslagar som gällde för städerna och vissa näringar ställde visserligen städers invånare i annat fhållandeförhållande till lagen i vissa hänseenden, – än andra invånare och gåfvo dem företrädesrätt ja exklusiv rätt till handel och handtverk. Men ändamålet var icke att skapa en privilegierad samhällsklass, utan att befordra uppkomsten och utvecklingen af handeln och näringarna, och af städerna. Det låg ej i denna på monopolsprivilegier och all slags protektion bygda ekonomiska lagstiftning afsigten att förläna ett stånd i staten|2| högre rättigheter och större friheter än öfriga. Men man trodde sig icke kunna befordra affärsverksamheten och nationalvälmåga bättre än genom protektionism. – Man ville ha rika städer – och man förfor derför genom undantagsförmoners beviljande. Detta allt hör derför till den ekonom.ekonomiska rättens historia. Och om rättigheter ock efterhand antaga karakter af exklusiva sociala och politiska privilegier, bör det dock icke förbises att det stod enhvar öppet att blifva borgare i stad, blott har fullgjord prestanda.
Allt foriginal: Från Gustaf I lagstiftn.lagstiftningen oändligen rik på bemödanden att genom reglementer uppdrifva städerna och deras näringar. Handel och handtverk gynnades på landsbygdens bekostnad. Städerna voro i sjelfva verket uteslutande berättigade till handel och handtverk, såtillvida således fanns rättsolikhet. Men detaljer ss.såsom sagda till ekonomiska rätten, jemte det blott erinrar att sedan 1617 borgerskapet repres.rättrepresentationsrätt. Borgersk. repres.Borgerskapet representera städerna och burskap på näring, medförde rätt att besluta i städerna och privilprivilegium på represent. rättrepresentationsrätt. Inom stad således ock rättsolikhet.
Städerna tillförsäkrade tidt och ofta att blefvo vid deras privielgier. Orten icke ett stånd.tillagt i marginalen
Den på ståndslagar rika 16 Okt.oktober 1723 hade ock att uppvisasvårtytt en omfattande resol.resolution öfver Städernas besvärspunkter. § 45 Ehuruväl städernas enskilda privilegier skola enl.enligt R F.Regeringsformen öfverses och förbättras böra de dock icke upphäfvas. Olika för olika städer.tillagt i marginalen Och dylika resol.resolutioner talrika. Men de voro till sitt innehåll i allm.allmänhet icke ståndsprivilegier. Öfvergår dfördärför nu till
Kgl. MtsKunglig Majestäts för Rikets Borgerskap och Städerna i allmänhet utfärdade Nådiga För|3|säkran, d. 23 Febr.februari 1789. – Granskom dess betydelse.
Obs.Observera redan titeln: Städerna = orternas immuniteter.
1o) Allm.Allmän försäkran. Deraf qvarstår att som hänför sig till städernas fastigheter, – donationsbrefvens kraft. – Slutet om handel,tillagt av utgivaren Stapelstadsrätten etc.etcetera, deri fhållerförhåller sig lagstiftn.lagstiftningen numera helt annorlunda.
§ 2. Produkt-plakatet är FörordnFörordning af 10 Nov.november 1724 angdeangående främmandes fart på Sverige och Finland. ”Till skeppsrederiernas underhjelpande förordnas att de Främmande måge icke med egna eller befraktade utländska fartyg, vid konfiskation af skepp och gods, ½ till kronan och ½ till beslagarna, ifrån nästa års början hitföra andra, än deras egna lands produkter. Hvarunder begripes allt hvad i hvart och ett land faller, växer och tillverkas, jemväl ock hvad samma nationer hemtar från deras egna kolonier, Plantager och handelsplatser. Dock det s.k. Maj saltet derunder icke begripet, ss.såsom hvars införsel i Riket i genom aldeles varder härmed förbudet.”
Ofta suspenderadt för krig.
Förbindelse att icke ge privil.privilegier kan synas ss.såsom motsatsen deraf. Förut förklaradt hur patenträtt.tillagt i marginalen Här gällde dock att sssåsom privil.privilegium tillförsäkra borgerskapet att de icke skulle lida intrång genom enskilda mäns privilegierande. – Monopol. Dock quarstår sål.således burskap. Men icke att betraktas ss.såsom ett stånds privilprivilegium. Allt detta numera af annan betydelse. – Slutet om burskap rubbad genom 68 års förf.författning såtillvida att fabriksrörelse i stad ej fordrar burskap. – Skall snart alldeles försvinnasvårtytt.
§ 3. Denna rättighet och den del deraf som i § 6. upprepas g.genom förordnförordningen 8 Decbrdecember 1873 upphäfva och utsträcks till ”stadskommunernas samtliga vid rådhusstämman röstberättigade medlemmar”.
Alltså upphäfves såväl exklusiva rättigheter som skyldigheter i afsavseende å städernas förvaltning.
|4|§ 4. – Icke ngtnågot pers.personligt eller stadsprivilstadsprivilegium, endast bekräftande af laglig eganderätt.
§ 5. Gäller icke mera, sedan skråtvång försvunnit och 1868 års förordning beträdt näringsfrihetens väg.
§ 6 Riksdagsmansval – § 12 i L. OLantdagsordningen. Det är nu städerna icke borgerskapen som väljer, om det ock heter borgarestånd.
§ 7. Icke stånds, utan stadsprivilprivilegium.
§ 8. Intet positivt stadgande.
Alltså: hvad quarstår: Eganderätt till fastighet – som icke privil.privilegium – vissa en del städer förunnade förmoner, – ss.såsom stapelstadsrätt, hvilket icke ngtnågot stånds, utan orts privilprivilegium. – Burskap ss.såsom vilkor för handel och handtverk i stad. Men lätt åtkomligt för hvar man som lärt sig läsa och skrifva. Det är en blott examensfråga liksom för embete. Representationsrätten icke kalla mera ett ståndsprivilståndsprivilegium.
Alltså: Borgareståndet, – utöfvare af näringsyrken är icke mera ett privilegierad stånd, hvarken inom staden eller staten. Obs.Observera § 7 I kommunalförfkommunalförfattningen: Denna förordning gör icke ngnnågon ändring i de kommunala rättigheter och förpligtelser, som enl.enligt grundlag eller privilegierad med grundlagshelgd särskildt tillkommer vissa medlemmar af en stadskommun; hvaremot alla öfriga kommunala rättigheter och skyldigheter, hvilka hittills varit borgerskap och gårdsegare samfäldt eller hvardera särskildt förbehållna, hädanefter blifva för alla medlemmar af stadskommun gemensamma. Genom de lagar som gälla den äro icke grundsatsen af allm.allmän jemlikhet rubbad.
Än mindre detta fallet med Bondeståndet. Det borde väl vara naturligt att den stora massan af nationen icke privil.privilegierad, när en del grupper utbrutna derur g.genom privil.privilegium