31.3.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
33. luento 31. maaliskuuta
3) Säädyt. Aikaisemmin Aatelisto oli etuoikeutettu. Emme mene kaikkiin historiallisiin yksityiskohtiin, muistutan vain Kustaa II Aadolfin hallitsijanvakuutuksesta vuodelta 1611. Virkojen ja toimien miehittäminen syntyperäisillä ruotsalaisilla miehillä. Aatelistolle varattiin oikeus valtakunnan 5 ylimpään virkaan, muihin valtioneuvos- ja kamarineuvosvirkoihin, laamannin tehtäviin, maaherran asemaan. Hovin virkamiehet mieluiten aatelismiehiä. Tietenkin selitettävissä, koska sen ajan koulutuksen painopiste oli yläluokissa. Mutta tämä muuttui kyllin pian.
Vuoden 1772 Hallitusmuodon § 10. Kaikkiin näihin tehtäviin on vain taidon ja kokemuksen johdettava, eikä suosiota tai syntyperää saa ottaa huomioon, silloin kun niiden ei voi katsoa yhdistyvän taitoon. – Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 4. Lue ääneen.
Mitä sitten ovat nykyään ne ”korkeat ja ylhäiset virat”. Niihin ei ole määritelmää. – Senaatti, mutta siitä on mainittu vuoden 1809 § 5 luvussa 1. – (Nykyään 11 aatelista ja 10 aatelitonta). Tähän ei enää panna mitään painoa. Kuvaile, miten välttämätöntä nykyisissä yhteiskunnallisissa olosuhteissa on, että sellaisen on jouduttava huonoon valoon ja pois käytännöstä. Silti olisi sellainen selkeä lainmääräys tarpeen, joka tekisi täydet johtopäätökset siitä, mitä Perustuslaki on jo periaatteessa esittänyt. Huom. Yhdistys- ja Vakuuskirjan §:n 4 loppuosa.
4) Muut pätevyysvaatimukset: taito, ansiot, kokemus.
Kun ensimmäistä kertaa aikoo päästä valtion palvelukseen, on osoitettava vaadittavat tiedot. Yliopiston eri tiedekuntien tehtävä ei ole vain ohjata opintoja ja opettaa, vaan myös antaa todistus.
Kielikysymys.
Pappeja koskeva 1847.tillagt i marginalen
Syyslukukauden 33. luento. Kevätlukukausi 1879.tillagt i marginalen
Suomen valtio-oikeus. III osa. Valtion viroista. § 2, pätevyydet (jatk.)
3) Säädyt (ks. edellä).
4) Muut pätevyysvaatimukset: taito, ansiot, kokemus.
Valtion virat edellyttävät enimmäkseen erikoisopintoja. Tuomari – lääkäri, insinööri jne. Alemmat hallintotehtävät, posti, rautatiet tarvitsevat vähemmän. Erityisessä laissa on säädetty, millaisista taidoista todistuksia vaaditaan. Näiden todistusten antaminen on puolestaan uskottu Yliopistolle, jonka tutkinnot ovat tässä suhteessa sitovia. Ainoastaan papeille on lisäksi ordinaatio tuomiokapitulin edessä. Muissa maissa osittain toisin: Preussi, Ranska. –
Yleneminen virassa ei sitten kuitenkaan riipu vain tutkintotodistuksesta. Taito voidaan käytännössä osoittaa eri tavoin. – Kokemus – virkaikäetuuden periaate. Tästä on tiettyyn rajaan asti luovuttava. Toisella on pitempi, toisella monipuolisempi kokemus.
Meidän erikoiset kielelliset olosuhteemme ovat johtaneet erillisiin säädöksiin. Jos Ruotsin aikana säädettiin ajoittain, että pappien ja tuomareiden pitää osata suomea. Silloin ei vielä ollut määrättyä järjestelmää, mikä selittyy osittain sillä, että suomen kielen osaaminen oli suomalaisen aateliston ja muiden keskuudessa siihen aikaan yleensä suhteellista verrattuna siihen, mitä vuoden 1809 jälkeen on tapahtunut. – Kuitenkin virallinen kirjakieli oli vain ruotsi. Porvoon säätyjen anomus tästä, Talonpoikaissäädyn ehdotuksesta, – mikä poliittinen ajatus tästä voidaan aavistaa.
Suomen kielen ja suomenkielisen kirjallisuuden edistysaskelten myötä tilanne on kuitenkin muuttunut.
Oikeudelliset vaatimukset jätettiin tässä kuitenkin pitkäksi aikaa huomiotta. Ensimmäisenä toimenpiteenä voidaan katsoa olleen 21. maaliskuuta 1846 päivätty Keisarillinen kirje tuomiokapituleille. – Siinä määrättiin tärkeäksi, että pappien on osattava suomen kieltä täydellisesti: Senaatin on ehdotettava, että Yliopistossa annetaan stipendejä nuorukaisille, jotka omistautuvat suomen kielen opiskeluun. – Kirkkoherran viran täytössä on etulyöntiasema sillä, joka osaa suomea, vaikka palvelusvuosia hänellä olisikin vähemmän; samoin on siis jokaisessa virkaehdotuksen laadinnassa ilmoitettava valinnan perusteeksi, kuka osaa täydellisimmin suomea. – Useita toivomusaloitteita.
Tämän jälkeen tärkeä asetus 1. elokuuta 1863:
1) Vaikka ruotsin kieli pysyy edelleen maan virallisena kielenä, julistetaan suomen kielen olevan kuitenkin edellisen kanssa yhtä oikeutettu kaikessa sellaisessa, joka välittömästi koskee maan varsinaista suomenkielistä väestöä, mistä johtuen suomeksi laaditut kirjelmät ja asiakirjat on tästä lähtien otettava esteettä vastaan kaikissa Suomen tuomioistuimissa ja virastoissa. 2) Viimeistään vuoden 1883 lopussa on suomen kielen oikeuden, sellaisena kuin se on yllä tunnustettu ja määritelty, oltava täydessä käytössä siinä, mikä koskee lähteviä toimituksia; ne, jotka osaavat, voisivat kuitenkin saada aloittaa heti. – Senaatti on antanut ohjeet valmisteleviin toimenpiteisiin ryhtymisestä.
Sitten tuli Keisarin asetus 20. helmikuuta 1865: § 1,2 ja 3,6,8,9,10,11,15,19.
Perustuslaillinen valtakirja.tillagt i marginalen
Muutos Keisarin 30. toukokuuta 1871 päivätyn asetuksen §:ssä 6, juridinen ja kameraalinen areena: Suomen kielen tutkinnon voi suorittaa virkatutkinnon jälkeen. – Eikä ehdoton vaatimus Senaatille, Valtiosihteerille ja Kenraalikuvernöörin kanslialle.
Ajatuksia kohtuudesta – vaikeuksista – isänmaallisuuden merkityksestä.
Ylimenokausi.
Virasta erottamattomuus ja erotettavuus. Valtiopäivien päätös 23. kesäkuuta 1786, § 4 – nyt Keisarin 3. helmikuuta 1868 päivätty asetus.tillagt i marginalen
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårtermin 79
Finl.Finlands statsrätt III Afdeln.Avdelningen Om statsembetenen.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårtermin 79
33 FöreläsnFöreläsningen
31 Mars
3o) Stånd. Förut Adeln prioriterad. Ej ingå på alla
historiska detaljer, endast påminna Gustaf Adolfs regent-
försäkran 1611. Besätta embete och tjenster med infödda
svenska mänsvårtytt. Adeln förbehållen rätt till rikets 5 högsta
embeten, öfriga riksråds- och kammarråds embeten
|2|
lagmanssyssla, ståthållarebefattning,. HhöfdigeHäradshövdinge
embete helst adelsmän. – Visserligen förklarligt
med afs.avseende på den tidens bildningsståndpunkt i öfriga
klasser. Men detta förändrade snart nog.
R FRegeringsformen 1772 § 10. Till alla dessa tjenster skola endast
skicklighet och erfarenhet föra, utan afs.avseende på gunst
och eller födsel, då de ej med skicklighet förknippade
finnas. – F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 4. Uppläs.
Hvilka är då de som f. n.för närvarande ”höga och förnäma embeten”.
Det saknas definition. – Senaten, men redan anfört
kapkapitel 1 § 5 af 1809. – (F. n.För närvarande 11 adel 10 icke). Härvid
fästas numera ingen vigt. Beskrif huru nödvändighet
i nutida samhällsfhållandesamhällsförhållande sdntsådant måste råka i dis-
kredit och desuetude. Dock vore uttryckligt
lagbud af nöden, som draga fulla konseqvenser
af [...]oläslig/saknad text hvad Grundlagen redan sssåsom princip uppstält.
Obs.Observera slutet af § 4 F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten
4o) Öfriga kompetensvilkor: skicklighet, förtjenst,
erfarenhet. Blifvit fattade på många sätt anciennitets-
princip, vid vidare befordran till nytt embete.struket
När gäller att först inträda i statens tjenst, så visa
att erforderliga kunskaper. Universitetens skilda fakulteter
den uppgift, icke blott att leda studier och undervisa,
men ock att betyga.
Språkfråga.
Bef.Befordran
prester 1847.tillagt i marginalen
H. t.Hör till 33 FöreläsnFöreläsningen
V. T.Vårterminen 79tillagt i marginalen
Finl.Finlands statsrätt III Afdeln.Avdelningen Om statsembetenen.
§ 2, kompetenser forts.fortsättning
3) Stånd. (se förra).
4o) Öfriga kompetensvilkor: skicklighet, för-
tjenst, erfarenhet.
Statsembeten förutsätter för det mesta, special
studier. domare – läkare, ingenörtillagt etc.etcetera Lägre förvalt-
ningsposter, post, jernvägar mindre nödigt. I sär-
skilda förffförfattningar stadgadt, hvad slags kunskaps-
intyg erfordras. Utfärdande af dessa intyg
åter, är anförtrodt åt univ.universitetet, hvars examina
äro bindande i detta hänseende. Endast prester
ytterligare ordonnans inför domkapitel: – I andra
länder delvis annorlunda: Tysklandstruket Preussentillagt, Frankrike. –
För vidare befordran ligger dock ej endast
examensbetyg till grund. Skicklighet kan ha i
praktiken ådagalagts på olika sätt. – Erfarenhet
– anciennitets principen; Måste till en viss grad
öfvergifvas. Den ena längre, den andra mång-
sidigare erfarenhet.
Våra säregna fhållandeförhållanden i språkligt hänseende
föranledt skilda stadgandentillagt. – Redan under svenska tiden
tidtals stadgats, att prester och domare böra
kunna finska. Att ej bestämdt system då ännu,
förklaras delvis deraf att finska språkets kännedom
bland finsktillagt adel och öfriga den tiden allmänna i proportion,
än hvad efter 1809 egt rum. – Dock skriftspråket,
det officiella, endast svenskan. – Borgå ständers
anhållan härmed, på bondeståndets förslag, – hvilken
politisk tanke häri kan skönjas.
Med finska språkets och litteraturens stegstruket framsteg,
fhållandetförhållandet likväl förändradt.
Men rättsliga krafven härmed länge obeaktade.
Ss.Såsom en första åtgärd att märkas, K. Br.Kejserligt brev till dom-
kapitlen 21 Mars 1846. – Vigten att presterna
må fullkomligen känna finska språket, derför
förordrat: Senaten eger förslå inrättandet af Stipendier
vid univ.universitetet för ynglingar som egna sig åt finska
språkets studium. – Att vid besättande af
KkoherdeKyrkoherde beställning, den företrädesrätt som
vet känna finska, om ock färre tjensteår;
samt att således vid hvarje förslags uppgörande
anmälas hvem som fullständigast känner
finska. – Flere petitioner.
Omsider den vigtiga förordningen 1 Aug.augusti 1863:
1o) Ehuru svenska språket fortfarande förblifva landets
officiella språk, förklaras det finska tungomålet
likväl vara med det förra lika berättigadt uti allt
sådant som omedelbarligen beröra den egentlegentliga finska
befolkningen i landet; i följd hvaraf skrifter och
handlhandlingar på finska hädanefter skall vid alla dom-
stolar och embetsverk i Finland utan hinder
emottagas. 2o) Senast vid 1883 års utgång bör
finska språkets rätt, sådan den ofvanför finna
erkänd och bestämd, hafva trädt i full utöfning
öfver hvad röra utgående expeditioner; de som
kunna skulle dock strax få påbörja. – Senaten
öfverlemnadt vidtaga förberedande åtgärder.
Så kom K för.Kejserliga förordningen 20 Febrfebruari 1865: § 1, 2 och 3,
6,8,9,10,11,15,19.
Fullmakten
konstitutioneltillagt i marginalen
En förändring genom § 6 i K FörordKejserliga förordningen 30 Maj 1871,
en juridisk och kameral arenasvårtytt: att finska profvet
kan afläggas efter embets examen. – Och icke ovillkorligsvårtytt
fordran f.för Senat, Statssekretarie och GguvernkansliGeneralguvernörskansli.
Reflexioner om billighet – svårigheter – pa-
triotismens mening.
Öfvergångstidentillagt
Inamovibilitet
och afsättlighet.
RksdgsbeslutetRiksdagsbeslutet 23 Juni 1786
§ 4 – nu
KKejserlig förordning 3 Febrfebruari 1868.tillagt i marginalen
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårtermin 79
33 FöreläsnFöreläsningen
31 Mars
3o) Stånd. Förut Adeln prioriterad. Ej ingå på alla historiska detaljer, endast påminna Gustaf Adolfs regentförsäkran 1611. Besätta embete och tjenster med infödda svenska mänsvårtytt. Adeln förbehållen rätt till rikets 5 högsta embeten, öfriga riksråds- och kammarråds embeten|2| lagmanssyssla, ståthållarebefattningoriginal:,. HhöfdigeHäradshövdinge embete helst adelsmän. – Visserligen förklarligt med afs.avseende på den tidens bildningsståndpunkt i öfriga klasser. Men detta förändrade snart nog.
R FRegeringsformen 1772 § 10. Till alla dessa tjenster skola endast skicklighet och erfarenhet föra, utan afs.avseende på gunst och eller födsel, då de ej med skicklighet förknippade finnas. – F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 4. Uppläs.
Hvilka är då de som f. n.för närvarande ”höga och förnäma embeten”. Det saknas definition. – Senaten, men redan anfört kapkapitel 1 § 5 af 1809. – (F. n.För närvarande 11 adel 10 icke). Härvid fästas numera ingen vigt. Beskrif huru nödvändighet i nutida samhällsfhållandesamhällsförhållande sdntsådant måste råka i diskredit och desuetude. Dock vore uttryckligt lagbud af nöden, som draga fulla konseqvenser af hvad Grundlagen redan sssåsom princip uppstält. Obs.Observera slutet af § 4 F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten
4o) Öfriga kompetensvilkor: skicklighet, förtjenst, erfarenhet.
När gäller att först inträda i statens tjenst, så visa att erforderliga kunskaper. Universitetens skilda fakulteter den uppgift, icke blott att leda studier och undervisa, men ock att betyga.
Språkfråga.
Bef.Befordran prester 1847.tillagt i marginalen
|3|H. t.Hör till 33 FöreläsnFöreläsningen
V. T.Vårterminen 79tillagt i marginalen
Finl.Finlands statsrätt III Afdeln.Avdelningen Om statsembetenen.
§ 2, kompetenser forts.fortsättning
3) Stånd. (se förra).
4o) Öfriga kompetensvilkor: skicklighet, förtjenst, erfarenhet.
Statsembeten förutsätter för det mesta, special studier. Doriginal: domare – läkare, ingenör etc.etcetera Lägre förvaltningsposter, post, jernvägar mindre nödigt. I särskilda förffförfattningar stadgadt, hvad slags kunskapsintyg erfordras. Utfärdande af dessa intyg åter, är anförtrodt åt univ.universitetet, hvars examina äro bindande i detta hänseende. Endast prester ytterligare ordonnans inför domkapitel: – I andra länder delvis annorlunda: Preussen, Frankrike. –
För vidare befordran ligger dock ej endast examensbetyg till grund. Skicklighet kan ha i praktiken ådagalagts på olika sätt. – Erfarenhet – anciennitets principen; Måste till en viss grad öfvergifvas. Den ena längre, den andra mångsidigare erfarenhet.
Våra säregna fhållandeförhållanden i språkligt hänseende föranledt skilda stadganden. – Redan under svenska tiden tidtals stadgats, att prester och domare böra kunna finska. Att ej bestämdt system då ännu, förklaras delvis deraf att finska språkets kännedom bland finsk adel och öfriga den tiden allmänna i proportion, än hvad efter 1809 egt rum. – Dock skriftspråket, det officiella, endast svenskan. – Borgå ständers anhållan härmed, på bondeståndets förslag, – hvilken politisk tanke häri kan skönjas.
Med finska språkets och litteraturens framsteg, fhållandetförhållandet likväl förändradt.
|4|Men rättsliga krafven härmed länge obeaktade. Ss.Såsom en första åtgärd att märkas, K. Br.Kejserligt brev till domkapitlen 21 Mars 1846. – Vigten att presterna må fullkomligen känna finska språket, derför förordrat: Senaten eger förslå inrättandet af Stipendier vid univ.universitetet för ynglingar som egna sig åt finska språkets studium. – Att vid besättande af KkoherdeKyrkoherde beställning, den företrädesrätt som vet känna finska, om ock färre tjensteår; samt att således vid hvarje förslags uppgörande anmälas hvem som fullständigast känner finska. – Flere petitioner.
Omsider den vigtiga förordningen 1 Aug.augusti 1863:
1o) Ehuru svenska språket fortfarande förblifva landets officiella språk, förklaras det finska tungomålet likväl vara med det förra lika berättigadt uti allt sådant som omedelbarligen beröra den egentlegentliga finska befolkningen i landet; i följd hvaraf skrifter och handlhandlingar på finska hädanefter skall vid alla domstolar och embetsverk i Finland utan hinder emottagas. 2o) Senast vid 1883 års utgång bör finska språkets rätt, sådan den ofvanför finna erkänd och bestämd, hafva trädt i full utöfning öfver hvad röra utgående expeditioner; de som kunna skulle dock strax få påbörja. – Senaten öfverlemnadt vidtaga förberedande åtgärder.
Så kom K för.Kejserliga förordningen 20 Febrfebruari 1865: § 1, 2 och 3, 6,8,9,10,11,15,19.
Fullmakten konstitutioneltillagt i marginalen
En förändring genom § 6 i K FörordKejserliga förordningen 30 Maj 1871, en juridisk och kameral arenasvårtytt: att finska profvet kan afläggas efter embets examen. – Och icke ovillkorligsvårtytt fordran f.för Senat, Statssekretarie och GguvernkansliGeneralguvernörskansli.
Reflexioner om billighet – svårigheter – patriotismens mening.
Öfvergångstiden
Inamovibilitet och afsättlighet. RksdgsbeslutetRiksdagsbeslutet 23 Juni 1786 § 4 – nu KKejserlig förordning 3 Febrfebruari 1868.tillagt i marginalen