1.11.1875 Adolf Hamilton–LM

Svensk text

|1|

Bäste Herr Professor!

Sedan jag haft nöjet emottaga edert vänliga bref med Fru Mechelins porträtt, som var oss mycket kärt att få emottaga och med underrättelsen om det paket med fotografier som ni haft vänligheten att sända, erhöll jag avis om att detta pakett skulle i Stockholm tillbehandlas. På resa till Wisby, dit min hustru redan förut rest för sin helsa, fick jag ack ganska riktigt ut pakettet och strax efter min ankomst till Wisby, skref jag ett bref till eder med underrättelse om att så väl brefvet som pakettet kommit mig till handa. Under förhoppning att dermed bereda|2| ett nöje lade jag in uti brefvet några fotografier med vuessvårtytt utaf den gamla Hansastaden.

Jag relaterar nu detta emedan jag en tid bortåt kommit att tänka på att jag begick en oförsigtighet då jag lade in fotografierna i brefvet och icke vid afsändandet rekommenderade det. Jag har nemligen kommit till erfarenhet af att sådanna bref ofta förkommit i postverket och det skulle smärta mig om detta bref icke kommit eder till handa. Icke för fotografiernas skull; ty de voro af ringa betydelse; men emedan ni skulle kunnat finna att jag med liknöjdhet bemött eder vänliga sändning, för hvilken jag nu förmågar en hjertlig tacksägelse.

Wåra studenter rusta sig i dessa dagar till att med en liten fest fira minnet af studentmötet och skall det blifva mig ett nöje att deruti deltaga och|3| påminna mig de många angenäma bekantskaper jag under detsamma gjorde.

Mina söner och döttrar bedja om sin helsning och min hustru, som gick misste om att göra sina gäster bekantskap, beder mig säga att om hon en gång blifva så till helsan återstäld att hon skola låta fotografera sig skall det blifva henne ett nöje att sända eder sitt fotografi på det vi bland edra Upsala minnen må erhålla vår familj komplett.

Med högaktning och tillgifvenhet tecknar Herr Professorn Eder ödmjuke tjenare

A. Hamilton

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Bäste Herr Professor!

Sedan jag haft nöjet emottaga edert
vänliga bref med Fru Mechelins por-
trätt, som var oss mycket kärt att
få emottaga och med underrättelsen om
det paket med fotografier som ni haft
vänligheten att sända, erhöll jag avis om
att detta pakett skulle i Stockholm till-
behandlas. På resa till Wisby, dit min
hustru redan förut rest för sin helsa,
fick jag ack ganska riktigt ut pakettet
och strax efter min ankomst till Wisby,
skref jag ett bref till eder med un-
derrättelse om att så väl brefvet som
pakettet kommit mig till handa.
Under förhoppning att dermed bereda
|2| ett nöje lade jag in uti brefvet några
fotografier med vuessvårtytt utaf den gamla
Hansastaden.

Jag relaterar nu detta emedan jag en
tid bortåt kommit att tänka på att
jag begick en oförsigtighet då jag lade in
fotografierna i brefvet och icke vid af-
sändandet rekommenderade det. Jag har
nemligen kommit till erfarenhet af att
sådanna bref ofta förkommit i postver-
ket och det skulle smärta mig om detta
bref icke kommit eder till handa. Icke
för fotografiernas skull; ty de voro af
ringa betydelse; men emedan ni skulle
kunnat finna att jag med liknöjdhet
bemött eder vänliga sändning, för hvil-
ken jag nu förmågar en hjertlig tack-
sägelse.

Wåra studenter rusta sig i dessa dagar
till att med en liten fest fira minnet
af studentmötet och skall det blifva
mig ett nöje att deruti deltaga och
|3| påminna mig de många angenäma bekant-
skaper jag under detsamma gjorde.

Mina söner och döttrar bedja om
sin helsning och min hustru, som gick
misste om att göra sina gäster bekantskap,
beder mig säga att om hon en gång
blifva så till helsan återstäld att hon
skola låta fotografera sig skall det
blifva henne ett nöje att sända eder
sitt fotografi på det vi bland edra
Upsala minnen må erhålla vår fa-
milj komplett.

Med högaktning och tillgifvenhet
tecknar
Herr Professorn
Eder ödmjuke tjenare

A. Hamilton

Dokumentet i faksimil