10.8.1874 Fanny Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
1874tillagt senare
Botby 10 Aôut.
Mon cher Leo
Maman et Constance me
chargent de te dire, à toi, comme
à Alexandra, qu’elles seraient
très heureuses de vous serrer
encore une fois les mains avant
leurs depart. Maman croit que
c’est bien la dernière fois qu’
elle vient me voir. Le départ
de ces dames est fixé au 27
ou 28 de ce mois, à moins
qu’elles ne consentent à ac-
quiescer à ma prière en nous
accompagnant en ville, pour
y passer quelques jours.
Constance, qui a fait le voyage
à Vienne et de retour en
10 jours, est ici depuis Jeudi.
Elle a ramené ma sœur
Adèle, avec sa petite Pau-
linette. La pauvre Adèle
est désespérée. En perdant
son mari, elle a perdu non
seulement le bien aimé de
son cœur, l’ami et le compa-
gnon de sa vie, mais encore
l’être qui était pour elle
l’image vivante de la per-
fection humaine, pour
tout ce qui a rapport à
la grandeur d’âme, à la
|3|
noblesse des sentiments, unie
[...]oläslig/saknad text d’unesvårtytt délica-
tesse exquise de procédés.
Pauvre sœur sa vie est bri-
sée!
Mon voyage à Laitiala est
très incertain, malgré mon
grand desir de vous y aller
voir, mais vous ne manquez
pas du monde. Une lettre
de mon mari de Jaachimvaara,
(où il est arrivé Mercredi der-
nier) m’annonce le départ
de Félix pour Laitiala.
Botby est toujour char-
mant, malgré la tempéra-
ture assez fraiche et la pluie
|4|
continuelle. Nous voyons ra-
rement nos voisins, à cause
du deuil.
Ai-je besoin de te dire
combien nous serions tous
heureuse de vous voir tous
trois?
Mille amitiés à l’aimable
trio et à Félix s’il est chez
vous, de la part
de ta tante et amie
Fanny Mechelin
Botby 10 augusti.
Min käre Leo
Mamma och Constance uppmanar mig att säga till dig, liksom till Alexandra, att de mycket gärna ännu en gång ville trycka era händer före deras avresa. Mamma tror att det nog är sista gången hon kommer och besöker mig. Damernas avresa är fastställd till 27 eller 28 denna månad, såvida de inte hörsammar min bön och åker med oss in till staden för att tillbringa några dagar där.
|2|Constance som gjorde resan till och från Wien på 10 dagar är här sedan i torsdags. Hon tog med sig min syster Adèle, med hennes lilla Paulinette. Stackars Adèle är förtvivlad. När hon förlorade sin man förlorade hon inte enbart sin hjärtas käre, sin vän och livskamrat, utan även den varelse som för henne var sinnebilden för mänsklig fulländning, vad gäller själens ädelhet,|3| nobla känslor, i kombination med en utsökt finkänslighet i uppträdandet. Stackars syster, hennes liv är krossat!
Min resa till Laitiala är fortfarande osäker, trots min stora lust att åka dit och träffa er, men ni har inte brist på folk. Ett brev från min make i Jakimvaara, (dit han anlände i onsdags), upplyser mig om att Felix är på väg till Laitila. Botby är som alltid förtjusande, trots den svala temperaturen och det ihållande|4| regnet. På grund av sorgetiden träffar vi sällan våra grannar.
Behöver jag säga hur mycket det skulle glädja oss att få träffa er alla tre?
Tusen vänliga hälsningar till trion och till Felix, om han är hos er, från
din faster och vän
Fanny Mechelin