22.7.1874 Frans A. Jernström–LM
Finsk text
Helsinki 22. heinäkuuta 1874
Kunnioitettu herra professori L. Mechelin
Helsinki
Koska minun ei eilen onnistunut tavata arvoisaa herraa kotona ja suullisesti kertoa sitä surullista tapausta, jonka vuoksi nyt olen täällä, kerron nyt pääasiat arvoisalle herralle tällä tavoin. Olen hyvin huolissani siitä, että tämä on jo toinen kerta kun olen saanut osakseni suurenmoista hyväntahtoisuutta arvoisan herran taholta ja näennäisesti osoittanut olevani siitä hyvin kiittämätön. Se on kuitenkin johtunut monesta eri asiasta, joskaan en voi täysin kieltää omia virheitänikään. Seuraavasta yhteenvedosta arvon herra voinee suurin piirtein päätellä minun tilanteeni Akaassa.
Aivan aluksi kapteeni A. Grahn suhtautui minuun hyvin ystävällisesti. Sairaus kuitenkin esti minua jonkin aikaa toimimasta niin kuin olisi pitänyt. Mutta kun tervehdyin ja katsoin perehtyneeni riittävästi, halusin että kaikki sahaa koskeva kulkee minun käsieni kautta, kun se oli minulle kerran uskottu ja minä olin ottanut vastuun siitä. Näin ei kuitenkaan tapahtunut! Huomautin tästä kapteeni Grahnin konttoristille, herra Karlströmille, hyvin tietäen että kapteeni Grahn oli niin eri tehtäviensä ylikuormittama, että hän tuskin ehti ajatella, kenelle hän antaa asiat tiedoksi, eikä Karlström ollut saanut sellaista määräystä, jota tosin minäkään en ollut hänelle antanut. Samaan aikaan jaeltiin kuitenkin käskyjä, joista minä en ollut edes tietoinen. Paitsi että sellainen sivuuttaminen oli minua kohtaan hyvin ikävää, niin se sai aikaan, ettei kirjanpitäjä välittänyt minun ohjeistani ja työläiset kääntyivät etupäässä kirjanpitäjän puoleen, paitsi niissä asioissa joista hän oli täydellisen tietämätön ja joissa hänen täytyi ohjata kysyjät minun luokseni. Erään suorituksen yhteydessä olin antanut kirjanpitäjälle määräyksen, että kahdelta työntekijältä on koneen (huolimattomuudesta johtuneen) rikkoutumisen vuoksi sahalla pidätettävä palkasta yhteensä kahdeksan markkaa. Maksun yhteydessä kirjanpitäjä ja koneenkäyttäjä tulivat huoneeseeni puolustamaan virheen tehneitä työntekijöitä ja koneenkäyttäjän sanoja käyttääkseni julistivat sen olevan ”skandaali yhtiölle, jos työntekijät pannaan maksamaan tällaisesta.” Vein kuitenkin sillä kertaa tahtoni läpi, sillä riskillä, että menettäisimme kaikki työntekijät. Sama konemies oli aiemmin, kun moitin häntä eräästä laiminlyönnistä, kutsunut Sahayhtiötä ”roskaksi ja pihtariyhtiöksi” ja julistanut, ettei hänellä ole mitään velvoitteita yhtiötä kohtaan eikä hän aio ruveta ”koulupojaksi”. Koska minä huomautuksillani tartuin oikeaan asiaan, ja katsoin että minun on yhtiön edun vuoksi toimittava sillä tavoin, ja nyt sain konemieheltä tällaisen vastauksen, niin kirjoitin tästä kapteeni Grahnille ja mainitsin samalla myös sahanasettajan osaamattomuudesta ja itsepäisyydestä, jolla hän kieltäytyy noudattamasta ystävällisessä hengessä tehtyjä huomautuksia.
En saanut siihen mitään vastausta! ja sitten minun täytyi järjestää asiat niin kuin pystyin.
Kun kapteeni Grahn tuli Viialaan ensimmäistä kertaan tämän jälkeen, pyysin häneltä valtuutusta saada toimia sahan hoitamisessa oman mieleni mukaan. Se minulta evättiin, luullakseni siksi että kapteeni Grahn katsoi minun olevan liian nuori ja kokematon omin päin päättämään kaikesta sellaisesta. Siksi luulin toimivani kapteeni Grahnin tahdon mukaan, kun kerroin hänelle kirjeissä, mitä suurempiä töitä oli käsillä ja kysyin, miten hän halusi ne suoritettavan. En saanut niihin mitään vastausta, minkä lisäksi sain kapteenin viimeisimmällä käynnillä häneltä itseltään kuulla, että hän ei pitänyt hyvänä asiana, että vaivasin häntä sellaisilla kysymyksillä, koska ”sitä vartenhan sahalla on hoitaja, että hän hoitaa ja huolehtii kaiken sellaisen”. Mistä syystä en sitten saanut valtuuksia ja miksi minulle ei puolitoista kuukautta aikaisemmin kerrottu tästä asiasta, sitä en ymmärrä. Nyt kapteeni Grahn olikin sitten yhtäkkiä tyytymätön kaikkeen ja antoi sen tiedoksi minulle väen läsnäollessa, odottamattomalla tavalla, ja lopetti sanomalla että jos en saa sitä toimimaan, täytyy hankkia toinen mies tilalle. Seuraavana päivänä sanoin kapteenille, että minulle olisi surullista, jos joudun sillä tavoin lähtemään kesken työn; olisin mieluummin suorittanut jotain loppuun.
Siihen hän vastasi että ”saan jäädä siihen asti kunnes toinen saadaan hankituksi”. Minä luulin, että pahin oli jo ohitettu, väki alkoi jotenkin toimia minun käskyjeni mukaan ja jonkinlainen järjestys oli saatu aikaan, ja nyt minun piti olla siihen asti kunnes joku toinen saataisiin hankituksi. Paitsi että tämä oli vastoin kirjallista sopimustamme, se oli myös minua kohtaan hyvin alentavaa. Mutta kapteeni Grahnin pahansuopuus huipentui vähän sen jälkeen kun hän väen läsnäollessa äänekkäästi julisti, että minä olin vain silkkaa välinpitämättömyyttäni laiminlyönyt tehtäviäni. Syyte esitettiin sellaisin sanoin, että jos sellaisen jälkeen olisin jäänyt hetkeksikään, olisin täysin vailla selkärankaa. Irtisanoin itseni välittömästi siitä hetkestä lähtien, tein sen kirjallisesti seuraavana päivänä ja lähdin Akaasta heti kun olin saanut tehtyä selvityksen hallussani olevista rahoista, vaikka kirjanpitäjä selvästi kielsikin minua lähtemästä, en sitten tiedä oliko se hänen oma ajatuksensa vaiko tekikö sen kapteeni Grahnin puolesta. Tulin Helsinkiin 17. päivä. Olen ollut herra Idestamin luona ja selvittänyt tilanteen. Olen nyt vaivannut näin laajalla kirjoituksella siksi että olen halunnut arvoisan herran ja hyväntekijäni edessä puolustautua syytöksiltä, joita minua vastaan on esitetty. Myönnän kernaasti, että Akaan sahalla olisi ehkä tarvittu kokeneempaa miestä kuin minä mutta uskon, että myös minä olisin selviytynyt paremmin jos kapteeni Grahn olisi tahtonut. Kapteeni Grahnin tapa urkkia minusta tietoja lapsellisen Granfeltin kautta, minkä olen Granfeltilta itseltään saanut tietää, ei myöskään herätä luottamusta ja sitoutumista, vaan on katalaa. – Selvityksen mukaan olen velkaa 235 markkaa, jotka olin saanut ennakkona ja pyysin herra Idestamilta, että velkaa jatkettaisiin siihen asti kun saan hankittua rahat, mihin hän suostui.
Lopuksi haluan kiittää herra professoria tavattoman suuresta hyväntahtoisuudesta ja ystävällisestä kohtelusta, jota olen herra professorilta aina saanut ja vakuutan että juuri nämä seikat vaikuttivat minun halukkuuteni panna Akaan höyrysahan sekavat ja osin kehnosti hoidetut työn kuntoon.
kunnioittaen
Frans A. Jernström
Original (transkription)
Helsingfors den 22 Juli 1874. –
Högädle Herr Professor L. Mechelin,
Helsingfors.
Emedan jag i går ej hade lyckan träffa HHHögädle Herre hemma och
muntligen få framställa gången af den ledsamma händel-
se, i följd af hvilken jag nu befinner mig här, går jag
att härigenom meddela HHHögädle Herre det vigtigaste derom.
Jag är på det högsta oroad deröfver att detta redan är
andra tillfället jag efter åtnjutande af den utmärktaste väl-
vilja från HHsHögädle Herrens sida, skenbert i handling visat mig så föga
tacksam. Många omständigheter finnas dock, som äro or-
saken dertill om ock jag icke vågar fritaga mig sjelf från
allt fel. Af följande sammandrag torde HHHögädle Herre någotsånär kun-
na sluta till min ställning i Akkas.
De första tiderna bemöttes jag af Kapten A. Grahn på det
vänligaste. Sjukdom hindrade mig så en tid frånstruket att verka
som jag bort. Men sedan jag tillfrisknat och nu ansåg mig
tillräckligt hemmastadd ville jag att allt, som rörde sågen skulle gå
genom mina händer, likasom jagstruketmigtillagt engång blifvit ombetrodt det-
samma och jag egde ansvara derför. Så skedde dock icke!
Härom anmärkte jag åt Kapten Grahns kontorist, Hr. Karlström.
Väl vetande att Kapten Grahn till den grad är öfverhopad
med göromål att han knapt hinner tänka på till hvem han lemnar
besked, och att han ej upptagit en sådan anmärkning väl un-
derlät jag äfven att göra honom densamma. Imellertid utde-
lades ordres, som jag icke ens visste af. Utom att ett sådant för-
bigående var direkt tråkigt för mig, verkade det äfven att
bokhållaren brydde sig föga om mina ordres och arbetarena
vände sig mest till bokhållaren, utom i saker der han var
absolut okunnig och således måste visa dem till mig.
Vid en liqvid hade jag gifvit bokhållaren ordres att såsom
plikt för söndrandet af maskineri i sågen (genom vårdslös-
het) af tvenne arbetares aflöning innehålla tillsammans 8 marksvårtytt,
enligt anslag å sågväggen. Vid liqviden tog bokhållaren och
maskinisten de felande arbetarenas parti inkommo med
dem i mitt rum och, för att begagna maskinistens ord,
förklarade att det var ”en skandal för bolaget att låta
arbetarena plikta för sådant”. Imellertid genomdref jag min
vilja denna gång, under risk att mista alla arbetare.
Samme maskinist hade någon tid förut vid det jag klan-
drade honom en försummelse af kallat Sågbolaget för ett
”skräp, knusselbolag” och förklarat mig att han ingen skyl-
dighet hade gentemot detsamma och icke ämnade ställa sig
under en ”skolpojke”. Då jag med mina anmärkningar
afsåg rättvisa saker och ansåg mig pligtig göra sådana
då det gällde Bolagets bästa och nu bemöttes sålunda
af maskinisten, skref jag till Kapten Grahn härom äfven
som om sågställarens okunnighet och envishet att icke
vilja efterkomma rättvisa i vänlig form gjorda anmärkningar.
Härpå bekom jag intet svar! Och så fick jag jämka mig fram
bäst jag kunde.
Vid Kapten Grahns första besök å Viiala sedan jag kommit dit
anhöll jag om fullmagstruketkt att i afseende å sågförvaltningen ega rätt att
göra som jag ville. En sådan vägrades mig, som jag tror i följd deraf
att Kapten Grahn ansåg mig för ung och oerfaren att på egen hand
bestämma allt sådant. Jag trodde derför att jag handlade enligt Kap-
till Grahns vilja då jag i mina bref till honom påpekade hvil-
ka större arbeten voro på tiden att utföra och tillika förfråga-
de mig huru han ville att de skulle utföras. Utom att
jag å dessa bref icke erhöll svar fick jag efteråt vid Kap-
ten Grahns sista besök af honom sjelf erfara att han
ej upptagit det väl att jag besvärat honom med slikt,
ty så föllo sig hans ord: ”derför har man en förvaltare att han
skall sköta och sörja för allt sådant”. Hvarföre jag i så fall ej fick
fullmagt eller hvarföre jag ej för 1 ½ månad sedan underrättades härom
förstår jag ej! Nu var också Kapten Grahn plötsligt onöjd med
alltsammans och gaf mig detta tillkänna i folkets närvaro
på ett oväntadt sätt, dervid han slutade med att om jag ej får
det att gå, så måste en annan hitskaffas i mitt ställe.
Följande dag yttrade jag till Kapten Grahn att det vore led-
samt för mig att nu måsta lemna befattningen så midt
i arbetet; jag hade helst velat slutföra någonting. Härpå
svarades mig att jag ”får qvarstanna tills en annan hinner
anskaffas”. Jag tyckte mig redan ha genombrutit det värsta:
folket började foga sig efter min vilja och helst någon ordning
hadetillagt kommit till stånd och nu skulle jag få qvarstanna tills en an-
nan hunne anskaffas. Utom att detta stred emot vår skrift-
|4|
liga öfverenskommelse, var det för mig nedstämmande på det
högsta. Men Kapten Grahns misskännande nådde sin höjd då
han kort derpå åter i folkets närvaro förklarade mig högljudt
att jag af idel likgiltighet försummat min pligt. Beskyllningen
uttalades i ord, sådana att jag för att qvarstå efter densam-
me bort vara en menniska utan karakter. Jag uppsade
mig derför i och från denna stund, gjorde detsamma dagen
derpå skriftligen och afreste från Akkas så fort jag hade
uppgjort redovisning öfver de handhafda medlen, oaktadt bok-
hållaren uttryckligen förbjöd mig att resa, om å egna eller Kapten
Grahns vägnar vet jag ej. Den 17de dennes ankom jag till Helsingfors.
Hos Herr Ingeniör Idestam har jag varit och omnämnt förhål-
landet. Orsaken till att jag nu besvärat med ofvanstående utförliga
rader är den att jag inför HHHögädle Herre, såsom min välgörare velat värja
mig för den svåra beskyllning, som uttalats emot mig. Att en er-
farnare man bättre än jag kommit till rätta vid Akkas såg vill
jag gerna medge, men jag tror att jag äfven kunnat komma
bättre tillrätta ifall Kapten Grahn det velat. Kapten Grahns sätt att
genom den småtassiga Hr. Granfelt utforska saker rörande mig, hvilket jag
genom samma Hr. Granfelt har mig bekant, är ej heller just afsedt att väc-
ka tillgifvenhet och förtroende, utan odrägligt. – Enligt redovisning står
jag i skuld af 235 msmark silver, hvilka medel jag förskottsvis utbekommit och anhöll
jag hos Hr. Ingeniör Idestam att få stå i denna skuld tills jag kan arrangera
om pengar, hvilket han äfven beviljade.
Slutligt får jag tacka Herr Professorn för den utomordentliga välvilja och
det vänliga bemötande jag städse rönt af Herr Professorn och försäkrar att just
dessa omständigheter voro de som uppehållo min lust att ordna de planlösa
och halft på slarf bedrifna arbetena vid Akkas Ångsåg
Högaktningsfullt
Frans A. Jernström.
Helsingfors den 22 Juli 1874. –
Högädle Herr Professor L. Mechelin, Helsingfors.
Emedan jag i går ej hade lyckan träffa HHHögädle Herre hemma och muntligen få framställa gången af den ledsamma händelse, i följd af hvilken jag nu befinner mig här, går jag att härigenom meddela HHHögädle Herre det vigtigaste derom.
Jag är på det högsta oroad deröfver att detta redan är andra tillfället jag efter åtnjutande af den utmärktaste välvilja från HHsHögädle Herrens sida, skenbert i handling visat mig så föga tacksam. Många omständigheter finnas dock, som äro orsaken dertill om ock jag icke vågar fritaga mig sjelf från allt fel. Af följande sammandrag torde HHHögädle Herre någotsånär kunna sluta till min ställning i Akkas.
De första tiderna bemöttes jag af Kapten A. Grahn på det vänligaste. Sjukdom hindrade mig så en tid att verka som jag bort. Men sedan jag tillfrisknat och nu ansåg mig tillräckligt hemmastadd ville jag att allt, som rörde sågen skulle gå genom mina händer, likasom mig engång blifvit ombetrodt detsamma och jag egde ansvara derför. Så skedde dock icke! Härom anmärkte jag åt Kapten Grahns kontorist, Hr. Karlström.
|2|Väl vetande att Kapten Grahn till den grad är öfverhopad med göromål att han knapt hinner tänka på till hvem han lemnar besked, och att han ej upptagit en sådan anmärkning väl underlät jag äfven att göra honom densamma. Imellertid utdelades ordres, som jag icke ens visste af. Utom att ett sådant förbigående var direkt tråkigt för mig, verkade det äfven att bokhållaren brydde sig föga om mina ordres och arbetarena vände sig mest till bokhållaren, utom i saker der han var absolut okunnig och således måste visa dem till mig. Vid en liqvid hade jag gifvit bokhållaren ordres att såsom plikt för söndrandet af maskineri i sågen (genom vårdslöshet) af tvenne arbetares aflöning innehålla tillsammans 8 marksvårtytt, enligt anslag å sågväggen. Vid liqviden tog bokhållaren och maskinisten de felande arbetarenas parti inkommo med dem i mitt rum och, för att begagna maskinistens ord, förklarade att det var ”en skandal för bolaget att låta arbetarena plikta för sådant”. Imellertid genomdref jag min vilja denna gång, under risk att mista alla arbetare.
Samme maskinist hade någon tid förut vid det jag klandrade honom en försummelse af kallat Sågbolaget för ett ”skräp, knusselbolag” och förklarat mig att han ingen skyldighet hade gentemot detsamma och icke ämnade ställa sig under en ”skolpojke”. Då jag med mina anmärkningar afsåg rättvisa saker och ansåg mig pligtig göra sådana då det gällde Bolagets bästa och nu bemöttes sålunda af maskinisten, skref jag till Kapten Grahn härom äfven som om sågställarens okunnighet och envishet att icke vilja efterkomma rättvisa i vänlig form gjorda anmärkningar.
|3|Härpå bekom jag intet svar! Och så fick jag jämka mig fram bäst jag kunde.
Vid Kapten Grahns första besök å Viiala sedan jag kommit dit anhöll jag om fullmakt att i afseende å sågförvaltningen ega rätt att göra som jag ville. En sådan vägrades mig, som jag tror i följd deraf att Kapten Grahn ansåg mig för ung och oerfaren att på egen hand bestämma allt sådant. Jag trodde derför att jag handlade enligt Kaptill Grahns vilja då jag i mina bref till honom påpekade hvilka större arbeten voro på tiden att utföra och tillika förfrågade mig huru han ville att de skulle utföras. Utom att jag å dessa bref icke erhöll svar fick jag efteråt vid Kapten Grahns sista besök af honom sjelf erfara att han ej upptagit det väl att jag besvärat honom med slikt, ty så föllo sig hans ord: ”derför har man en förvaltare att han skall sköta och sörja för allt sådant”. Hvarföre jag i så fall ej fick fullmagt eller hvarföre jag ej för 1 ½ månad sedan underrättades härom förstår jag ej! Nu var också Kapten Grahn plötsligt onöjd med alltsammans och gaf mig detta tillkänna i folkets närvaro på ett oväntadt sätt, dervid han slutade med att om jag ej får det att gå, så måste en annan hitskaffas i mitt ställe. Följande dag yttrade jag till Kapten Grahn att det vore ledsamt för mig att nu måsta lemna befattningen så midt i arbetet; jag hade helst velat slutföra någonting. Härpå svarades mig att jag ”får qvarstanna tills en annan hinner anskaffas”. Jag tyckte mig redan ha genombrutit det värsta: folket började foga sig efter min vilja och helst någon ordning hade kommit till stånd och nu skulle jag få qvarstanna tills en annan hunne anskaffas. Utom att detta stred emot vår skrift|4|liga öfverenskommelse, var det för mig nedstämmande på det högsta. Men Kapten Grahns misskännande nådde sin höjd då han kort derpå åter i folkets närvaro förklarade mig högljudt att jag af idel likgiltighet försummat min pligt. Beskyllningen uttalades i ord, sådana att jag för att qvarstå efter densamme bort vara en menniska utan karakter. Jag uppsade mig derför i och från denna stund, gjorde detsamma dagen derpå skriftligen och afreste från Akkas så fort jag hade uppgjort redovisning öfver de handhafda medlen, oaktadt bokhållaren uttryckligen förbjöd mig att resa, om å egna eller Kapten Grahns vägnar vet jag ej. Den 17de dennes ankom jag till Helsingfors. Hos Herr Ingeniör Idestam har jag varit och omnämnt förhållandet. Orsaken till att jag nu besvärat med ofvanstående utförliga rader är den att jag inför HHHögädle Herre, såsom min välgörare velat värja mig för den svåra beskyllning, som uttalats emot mig. Att en erfarnare man bättre än jag kommit till rätta vid Akkas såg vill jag gerna medge, men jag tror att jag äfven kunnat komma bättre tillrätta ifall Kapten Grahn det velat. Kapten Grahns sätt att genom den småtassiga Hr. Granfelt utforska saker rörande mig, hvilket jag genom samma Hr. Granfelt har mig bekant, är ej heller just afsedt att väcka tillgifvenhet och förtroende, utan odrägligt. – Enligt redovisning står jag i skuld af 235 msmark silver, hvilka medel jag förskottsvis utbekommit och anhöll jag hos Hr. Ingeniör Idestam att få stå i denna skuld tills jag kan arrangera om pengar, hvilket han äfven beviljade.
Slutligt får jag tacka Herr Professorn för den utomordentliga välvilja och det vänliga bemötande jag städse rönt af Herr Professorn och försäkrar att just dessa omständigheter voro de som uppehållo min lust att ordna de planlösa och halft på slarf bedrifna arbetena vid Akkas Ångsåg
Högaktningsfullt
Frans A. Jernström.