15.7.1874 LM–Harald Wieselgren
Finsk text
Laitiala, Häme, 15. heinäkuuta 1874.
Wiesis-veli!
Sai sinulta viime helmikuussa kirjeen – henkevän, kuten sinä itse – ja käskyn hankkia kreivi Berg -vainajan kuva ja laatia lisäksi elämäkerta, tietysti N. I. T.Ny Illustrerad Tidning:lle.
En ollut kovin innostunut elämäkerran kirjoittamisesta sellaisena aikana, kun oli niin paljon muutakin mustekynästä puserrettavaa. Mutta kuvaa ryhdyin heti hankkimaan. Sitä ei ollut missään kirjakaupassa. Pyysin tuttaviltani. Heilläkään ei ollut. Tilasin sen Pietarista matkailijan mukana. Hän unohti koko jutun. Lopulta kuulin, että tästä arvohenkilöstä on julkaistu hyvä kuva venäläisessä sanomalehdessä, joka oli ollut pariisilaiskahvilassa, ”café parisien”. Ryntäsin sinne – mutta kyypparit olivat jo heittäneet sen numeron pois.
Saamasi kuva on nyt sitten leikattu suomalaisesta kuvalehdestä. Se on erinomaisen hyvä, ja varmasti sitä voidaan N. I. T.Ny Illustrerad Tidning:n ateljeessa vielä parantaa. Miksikö en lähettänyt sitä ennen? Tunnethan sinä tarinan Kolumbuksen munasta? Kyllä kai.
Nyt on sitten vierähtänyt muutama viikko, koska varmaankin uskoit minun ”empressementin kera” (innokkaasti) heti tilaisuuden tullen palvelevan ”mukavaa ystävääni”, kuten olet osuvasti allekirjoittanut kirjeesi – joten en mielestäni voinut enää honnêtement (vilpittömin mielin) lähettää sinulle kuvaa ilman tekstiä, kuten ensin [epäselvää]. On tietysti pikkujuttu kirjoittaa tällainen elämäkerta, jossa ei tarvitse sanoa enempää kuin itse haluaa, mutta viehän sekin pari kolme tuntia, ja niitä sinun ”trassaatillasi” ei tässä tapauksessa ollut käytettävissään.
Tapaat varmaan lähipäivinä ystäväsi Montiksen, ja hän voinee vahvistaa, ettei nuori helsinkiläinen lainopin professori, joka myös toimii lukemattomissa lakikomiteoissa ja kaikissa mahdollisissa yleishyödyllisissä hankkeissa, mitenkään voi harjoittaa jotakin vakituista kirjallista toimintaa vielä siinä ohessa.
Olen nyt suomalaisella maaseudulla, suuren kauniin järven rannalla Hämeessä, missä minulla on luonnonihana tila, jolla oleskellaan vain rusthollityyliin, mutta jolla on mukava asua. Elän täällä erakkona perheeni kanssa, ja olin päättänyt ajatella vain valtioneuvostoa ja maanviljelyä (2 asiaa, jotka voi hyvin yhdistää, onhan maanviljely valtion tärkein veronmaksaja), – mutta si (kyllä), tänään sain kuulla, että Montis on lähdössä Tukholmaan. Niinpä ajattelin mielessäni: Montis tapaa Wiesiksen, Wiesis haukkuu ja mustamaalaa Montikselle Meckistä, Montis yrittää puolustaa Meckistä, mutta hukkuu Montiksen sanatulvaan, joten lopulta he kieltävät yksimielisesti Meckikseltä kaiken ihmisarvon. Mutta molemmat ovat ystäviäni, joten velvollisuuteni on yrittää estää heitä ryhtymästä mihinkään niin tuskalliseen tekoon kuin yhteisen ystävän hylkäämiseen.
Järkeiltyäni näin mielessäni, seisten katselemassa, miten punaiset naisensormet puristelivat valkoisia maitonoroja siihen tarkoitetuista ruumiinosista tyynyillä monipäisen laumani keskellä, istahdin illalliselle. Vahvistettuani itseäni ruumiillisesti raapustin oheisen taitamattoman luonnehdinnan.
Se luovutetaan sinulle järkevästi käytettäväksi. Mieluiten saisit jättää kreivivainaan rauhaan ja tehdä käsikirjoituksen kanssa niin kuin kyypparit Café parisienissa venäläisen kuvalehden kanssa. Mutta jos artikkeli kuitenkin julkaistaan, sinun on ensin toimitettava sitä nerokkaalla ja kokeneella elämäkertakynälläsi. Lyhennä ja parantele vapaasti mielesi mukaan. Kirjoittajanvastuu on joka tapauksessa sinun, koko roskasta. Minä haluan pysyä täysin anonyymina.
Lopuksi toivon, että monen kuukauden viivyttelyni vuoksi kuten myös lopulta ilmi tulleen osaamattomuuteni takia jätät ehdottomasti mielestäsi sellaisen ajatuksen, että vetäisit minut N. I. T.Ny Illustrerad Tidning:ä toimittavien kynäniekkojen joukkoon. Nythän takuulla huomasit, ettei minusta ole siihen. Ottanet myös huomioon, että minulla on arvostelukykyä ja että omatuntoni kärsii siitä, etten kykene toteuttamaan ripeästi sellaisia tilauksia kuin sinun viimeisin. Kiukkuinen mieli siitä, etten ole saanut vastatuksi epistolaasi, on vienyt minulta 20 kertaa enemmän aikaa kuin tuon artikkelin kyhääminen.
Mutta minulta kyllä aina löytyy aikaa ja halua, kun sinä tulet tänne tai minä tulen sinne, pitää ilomielin hauskaa sinun kanssasi. Niin, haluaisin mielelläni tavata sinut taas pian, amice vivifice (eloisa ystävä), sillä mieliala ja henki ovat pahasti lamassa vanhalla ystävälläsi nimeltä
L. Mechelin
Original (transkription)
Laitiala (?)tillagt senare, i Tavastland, d. 15 Juli 1874.
Broder Wiesis!
I förliden februari månad
emottog jag ett bref från dig – spirituelt som du sjelf – med
order att anskaffa salig gref Bergs porträtt och fabricera en biografisk
skiss dertill, för N. I. T.Ny Illustrerad Tidning förstås.
För skissens författande var jag föga böjd på en tid då så
mycket annat måste framtvingas ur bläckhornet. Men jag satte mig
genast i rörelse för att skaffa porträttet. Det fanns icke i någon
bokhandel. Jag begärde det af mina bekanta. De hade det icke. Jag
beställde det från PburgSankt Petersburg med en resande. Han glömde bort sa-
ken. Jag fick slutligen höra att ett godt porträtt af dignitären
i fråga funnits i en rysk tidning hållen å ”café parisien”. Jag
skyndade dit – men kyparna hade redan torkat sig med den
nummern.
Det porträtt, som du nu får, är helt enkelt ett utklipp ur
finska illustr. tidn.illustrerad tidning Det är utmärkt godt och kan väl på N. I. T.sNy Illustrerad Tidnings
atelier ytterligare förbättras. Hvarför jag ej skickat detta förr?
Du känner historien om Columbi ägg? Förmodligen.
Så det emellertid sålunda förgått rundliga veckor, medan
du sannolikt trodde mig skola med ”empressement” genast per
omgående begagna tillfället att betjena min ”hyggliga vän”,
som du så riktigt signerat ditt bref – så fann jag mig ej mera
kunna honnêtement skicka dig konterfejet utan text, såsom
jag först före?tillagt senare Det är visst en småsak att skrifva en
slik skiss i hvilken man icke behöfver säga mer än man
vill, – men det fordras dock par tre timmar dertill, och dem
har din ”trassat” i denna affär, icke disponerat.
Du träffar troligen dessa dagar vännen Montis, kunnandes
han bekräfta sannfärdigheten deraf att unga juris profes-
sorn i HforsHelsingfors, som tillika funktionerar i otaliga lagkomitéer
och i alla möjliga företag till allmänt gagn, omöjligen
kunna utöfva någon extra ordinarie litterär verksamhet
tillika.
Jag är nu midtoppe i finska bondlandet, vid en af
Tavastlands stora vackra sjöar, der jag har en naturskön
possession, bebygd blott à la rusthåll, men treflig att bebo.
Vistandes här i enslighet med min familj, var jag beslu-
ten att tänka blott på statsråd och jordbruk (2 saker
som mycket väl låta förena sig eftersom jordbruket är
statens förnämsta kontribuent), – men si, då erhöll
jag idag den underrättelsen att Montis skulle bege sig
till Stockholm. Då vardt mitt samvetes tankegång föl-
jande: Montis träffar Wiesis, Wiesis kommer att inför
Montis nedskälla och nedsvärta Meckis, Montis kommer
att söka försvara Meckis, men blir öfverflygad af
Montis svada så att de slutligen båda äro ense om
att frånkänna Meckis allt menniskovärde. Nu äro ju
de båda mina vänner, det är derföro min pligt att söka
hindra dem från något så smärtsamt som förkastelse-
domen öfver gemensam vän.
Efter detta samvets resonnemang, som försegick
medan jag stod och betraktade huru röda qvinliga
fingrar framgnedo hvita mjölkstrålar ur de dertill
ämnade partierna på kuddorna i min talrika hjord,–
satte jag mig ned – och åt quällsvard. Sedan jag
|3|
sålunda lekamligen stärkt mig nedraspade jag den klena
skiss som här medföljer.
Den öfverlämnas till ditt diskreta begagnande. Helst
önskar jag, att du lemnar salig grefven i ro och använder
manuskriptet på samma sätt, som kyparna på Café
parisien utiliserade den ryska illustr. tidn.illustrerad tidning Men skall
artikeln införas, vill jag att du först retoucherar den-
samma med din snillrika och erfarna biografipenna.
Förkorta och förbättra huru mycket du vill. Författar-
ansvaret blir i alla fall ditt, för alltihop. Jag måste få för-
bli fullkomligt anonym.
Jag uttalar sist och slutligen den förhoppning, att du
både med afseende å mitt månaders långa dröjsmål och under-
halten af det omsider presterade, definitivt öfverger all tan-
ke på att indraga mig i kretsen af de eleganta pennor
som kollaborera i N. I. T.Ny Illustrerad Tidning Du borde nu ha funnit att
jag är oduglig dertill. Du bör och ta i betraktande att
jag är en person med känsla och samvete, som lider af att
icke kunna prompt effektuera beställningar sådana
som din senaste. Den inre förargelsen öfver att ha läm-
nat din epistel obesvarad har kostat mig 20 gånger
mera tid, än hopskrifvandet af artikeln.
Men hvad jag alltid skall ha tid och lust till är, att
när du hit – eller jag dit kommer, gladeligen vispa om
tillsammans med dig. Ja, det vore godt att snart få
råka dig igen, amice vivifice, ty humör och spiri-
tualism äro betydligt i nedan hos din gamle vän
L. Mechelin.
Laitiala, i Tavastland, d. 15 Juli 1874.
Broder Wiesis!
I förliden februari månad emottog jag ett bref från dig – spirituelt som du sjelf – med order att anskaffa salig gref Bergs porträtt och fabricera en biografisk skiss dertill, för N. I. T.Ny Illustrerad Tidning förstås.
För skissens författande var jag föga böjd på en tid då så mycket annat måste framtvingas ur bläckhornet. Men jag satte mig genast i rörelse för att skaffa porträttet. Det fanns icke i någon bokhandel. Jag begärde det af mina bekanta. De hade det icke. Jag beställde det från PburgSankt Petersburg med en resande. Han glömde bort saken. Jag fick slutligen höra att ett godt porträtt af dignitären i fråga funnits i en rysk tidning hållen å ”café parisien”. Jag skyndade dit – men kyparna hade redan torkat sig med den nummern.
Det porträtt, som du nu får, är helt enkelt ett utklipp ur finska illustr. tidn.illustrerad tidning Det är utmärkt godt och kan väl på N. I. T.sNy Illustrerad Tidnings atelier ytterligare förbättras. Hvarför jag ej skickat detta förr? Du känner historien om Columbi ägg? Förmodligen.
Så det emellertid sålunda förgått rundliga veckor, medan du sannolikt trodde mig skola med ”empressement”fr. iver genast per omgående begagna tillfället att betjena min ”hyggliga vän”, som du så riktigt signerat ditt bref – så fann jag mig ej mera kunna honnêtementfr. uppriktigt sagt skicka dig konterfejet utan text, såsom jag först .tillagt av utgivaren Det är visst en småsak att skrifva en slik skiss i hvilken man icke behöfver säga mer än man vill, – men det fordras dock par tre timmar dertill, och dem har din ”trassat” i denna affär, icke disponerat.
|2|Du träffar troligen dessa dagar vännen Montis, kunnandes han bekräfta sannfärdigheten deraf att unga juris professorn i HforsHelsingfors, som tillika funktionerar i otaliga lagkomitéer och i alla möjliga företag till allmänt gagn, omöjligen kunna utöfva någon extra ordinarie litterär verksamhet tillika.
Jag är nu midtoppe i finska bondlandet, vid en af Tavastlands stora vackra sjöar, der jag har en naturskön possession, bebygd blott à la rusthåll, men treflig att bebo. Vistandes här i enslighet med min familj, var jag besluten att tänka blott på statsråd och jordbruk (2 saker som mycket väl låta förena sig eftersom jordbruket är statens förnämsta kontribuent), – men si, då erhöll jag idag den underrättelsen att Montis skulle bege sig till Stockholm. Då vardt mitt samvetes tankegång följande: Montis träffar Wiesis, Wiesis kommer att inför Montis nedskälla och nedsvärta Meckis, Montis kommer att söka försvara Meckis, men blir öfverflygad af Montis svada så att de slutligen båda äro ense om att frånkänna Meckis allt menniskovärde. Nu äro ju de båda mina vänner, det är derföro min pligt att söka hindra dem från något så smärtsamt som förkastelsedomen öfver gemensam vän.
Efter detta samvets resonnemang, som försegick medan jag stod och betraktade huru röda qvinliga fingrar framgnedo hvita mjölkstrålar ur de dertill ämnade partierna på kuddorna i min talrika hjord,– satte jag mig ned – och åt quällsvard. Sedan jag|3| sålunda lekamligen stärkt mig nedraspade jag den klena skiss som här medföljer.
Den öfverlämnas till ditt diskreta begagnande. Helst önskar jag, att du lemnar salig grefven i ro och använder manuskriptet på samma sätt, som kyparna på Café parisien utiliserade den ryska illustr. tidn.illustrerad tidning Men skall artikeln införas, vill jag att du först retoucherar densamma med din snillrika och erfarna biografipenna. Förkorta och förbättra huru mycket du vill. Författaransvaret blir i alla fall ditt, för alltihop. Jag måste få förbli fullkomligt anonym.
Jag uttalar sist och slutligen den förhoppning, att du både med afseende å mitt månaders långa dröjsmål och underhalten af det omsider presterade, definitivt öfverger all tanke på att indraga mig i kretsen af de eleganta pennor som kollaborera i N. I. T.Ny Illustrerad Tidning Du borde nu ha funnit att jag är oduglig dertill. Du bör och ta i betraktande att jag är en person med känsla och samvete, som lider af att icke kunna prompt effektuera beställningar sådana som din senaste. Den inre förargelsen öfver att ha lämnat din epistel obesvarad har kostat mig 20 gånger mera tid, än hopskrifvandet af artikeln.
Men hvad jag alltid skall ha tid och lust till är, att när du hit – eller jag dit kommer, gladeligen vispa om tillsammans med dig. Ja, det vore godt att snart få råka dig igen, amice vivificelat. livgivande vän, ty humör och spiritualism äro betydligt i nedan hos din gamle vän
L. Mechelin.