20.9.1875 Finanslära

Allmän Finanslära.

H. T.Höstterminen 1875.
1^a Föreläsn.Föreläsningen
20 Sept.September

I inledande förel.föreläsningen anförde finansläran ss.såsom en af statsvetenskapen, de vetensk.vetenskaper för hvilka staten meddsamhetmeddelsamhet – som framställa statens lif, organisation och verks^hetverksamhet, den ena eller andra sidan deraf. – I sjelfva verket spela utgifterna och inkomsterna en sådan rol i statens lif, att en stat utan dem otänkbar. – Huru är en stat organiserad, hvilken statsform än må gälla, despotisk elle fri – och hvilket förvaltningssystem än må råda, – förmyndarmässigt, så att staten ingriper i alla möjliga detaljer, eller decentraliseradt och med sjelfstyrelse – öfverallt än dock fallet, att staten icke kan fylla sin uppgift utan att göra utgifter och således förfoga öfver betydande inkomster. Det aldra mesta af statens verksamhet medför utgifter, vare sig stående eller tillfälliga. Dessa måste betäckas med motsvarande inkomster. – Derföre en särskild del af statsverksamheten, särskildt förvaltningen egnad åt finanserna eller statshushållningen.

Den vetenskap som har till uppgift att utreda och framställa de rätta grundsatserna, de bästa reglerna för statens hushållning är nu finansvetenskapen eller finansläran.

Senare än mången annan af statsvetenskapen har finansläran erhållit sin utbildring och begränsning. Detta till endel beroende af statsfinansernas, finansförvaltningens primitiva skick.

För forntiden fremmande. I Athen och Rom t. ex. fanns väl diverse slags skatter och ett, om ock till stor del på krigsbyten grundadt statskassasystem. Men teoretisk undersökning rörande finans förvaltningen saknas.

Under medeltiden voro ej heller tankarna riktade härpå. Staten låg i i striden för sin emancipation från kyrkans öfvervälde. Feodala organisationen. Furstarnas domäner. I Skandin.Skandinavien, Norden, och äfven annorstäds väl skatter, men mest ss.såsom tillfälliga bvillnbevillningar. Verkligheten manade jjuridiken till vetenskapl.vetenskapliga undersökningar.

Med nyare tidens ingång upplifvades i allm.allmänna statsvetenskapen. Joh.Johannes Bodinus (Jean Bodin) † 1596 de republica, behandlade äfven finanserna. ”Aerarii conficiendi et conservandi quam necessaria sit disciplina ex eo percipi ac intelligi potest, quod vetere proverbio dicitur: reipublicae nervos in pecunia consistere”lat. Vikten av att bygga upp och upprätthålla en statskassa kan ur detta härledas, såsom ett gammalt ordspråk lyder: pengar är statens styrka Öfvers.Öfversätt. Tidens uppfattn.uppfattning framgår ur dessa ord. Målet var spräckandet af statskassan, resp.respektive furstens börs – på allm.allmänna ekon.ekonomiska grundsatser tänkte man icke. Och man kom ännu länge icke till högre resultat, än att predika ordning i hushållingen, – man bygde på det traditionella och bestående i skatte- eller domänväsendet – och utredde furstens rättigheter. Sålunda|2| uppkom läran om regalierna, hvarmed förstods alla de former under hvilka statsmakten kunde förskaffa sig inkomster utan att pålägga direkta skatter eller begära bevillning af stndnaständerna. – I SgeSverige funnos dock redan tidigt verkliga skatter (gamla jordboksränta) – deraf att regalier ej funnos, ss.såsom stridande med adelsmannarätten; regal.regalier voro konsequenser af feodalrätten. – (Holländaren Boxhorn Institutiones politicae, 1643 – Tysken Bornitius 1612 Aerarium. Huru de i allm.allmänhet skrefvo. Och huru i Tyskland kameralvetenskapen kultiverades.

Först i 18^de seklet en mera vetenskaplig bhandlbehandling af finansfrågor. – Utan en ekon.ekonomisk fråga hade Montesquieu i Esprit des lois uppställt satser af oförgängloförgängligt värde. ”En stats inkomster utgöres af den del hvarje medborgare gifver af sina inkomster för att säkert behålla återstoden och i lugn njuta deraf”. Afseende fästar ej blott vid staten utan ock vid medborgarens nödvändiga behof. Man bör ej taga af folket hvad det nödvändigt behöfver, för att fylla några imaginära statsbehof. – ”Skatterna kunna höjas i samma fhållandeförhållande medborgarnes frihet ökas.” – Personella skatter naturliga för träldomen, skatta på egendom, få friheten.

Fysiokratiska systemet. Quesnay. Endast jorden förmögenhet. En enda skatt, grundskatten. Ensidigt, men föranledde öfverväga att bästa system är de brokiga, trafikhinderliga taxorna. – Turgot

Ad.Adam Smith nytt uppslag. Teorien om ekon.ekonomiska lifvets lagar erhölls genom hans berömda arbete om nationernas rikedomar 1776, en ännu klarare och mångsidigare belysning. Kallas också nationalekon.^nsnationalekonomiens fader om ock fysiokraternas förarbeten af betydelse. – Begrundandet af ekonomiska lifvets alla sidor föranledde honom och att i en del af sitt arbete uppställa en finanslära, eller allm.allmänna dragen deraf. – I sin nat.nationalekonomi hade han, i motsats till fysiokraterna uppställt, följ.följande källor till inkomst: Kapitalet, arbetet och räntan. – I spetsen för sin finanslära ställde han nu 4 s. k. principer som med rätta så berömda: ”Det ä hvarje medborgares pligt att i förhållande till sina inkomster betala skatt till staten.” – ”Skatterna skola vara bestämda och ej vilkorliga.” – ”De skola uppbäras på det minsta kostsamma och för de skattdragande minst betungande sätt.” – ”Skatternas belopp bör rättas efter den fördel, som de enskilda af förvaltningen åtnjuter.” – Dessa satser voro en vinning för uppfattningen af finansväsendet hvilken icke mera kunde få teorin gå förlorad. Än mera: g.genom Smith blef det klart att de|3| lagar den polit. ekon.politiska ekonomien bringar i dagen måste ligga till grund för beskattningslagarne och för finanssystemen i sin helhet. Då nationalekon.ekonomin eller polit. ekon.politiska ekonomin är vetenskaper om de naturliga lagar som göra sig gällande i menniskornas verksamhet att frambringa, utbyta och förbruka egendomsvärden af ett eller annat slag, – och då finansvetenskapen syssla med den för staten i sin helhet skeende, således för alla statsmedborgare gemensamma förbrukningen af värden ell.eller tillgångar och rätta sättet att från de enskildas produktion leda till statskassan de nödiga beloppen, så ser man intima sambandet mellan polit. ekon.politiska ekonomin och finanslära, – huruledes den senare icke få förbise den förra. Tvärtom är kannedom om de ekon.ekonomiska principerna en nödvändig förutsättning för alla finansiella undersökningar. Den som t. ex. i våra dagar ville göra tullreformer utan insigt i de lagar som betinga industriella arbetet, skulle anes för en dåre, eller åtminstone kunna ytterligt skada.

Mången derföre velat betrakta och behandla finanslära blott ss.såsom underafdeling af polit. ekon.politiska ekonomin, icke ss.såsom sjelfständig vetenskap. Många nationalekon.nationalekonomer behandlat den så, eller åtminston velat ha erkändt att finanslära blott en del af tillämpade nat.ekon.nationalekonomin Sådana gränsestrider mellan olika vetenskaper icke sällsynta. Erkännas måste att skäl både för och emot. Men torde dock lända till ömse fromma, att de principer som staten i sin finansförvaltning och finanspolitik bör iakttaga göras till föremål för särskild vetenskaplig utredning, dervid som vetenskapligt resultat förutsätter polit. ekon.politiska ekonomins sanningar, hvilka i allm.allmänhet icke gälla statens åtgärder.

Litteraturen efter Ad. Smith oändl.oändligt rik. Väl borde hvarje vetenskaps studium inledas med samma vetenskaps litteraturs historia. Men ansett mig böra inskränka till redan angifna hufvuddrag, nu blott tilläggande ss.såsom förnämsta förf:författare Engelsm.Engelsmännen Ricardo, J. St.John Stuart Mill, fransm.fransmännen Say, Sismondi, Tyskarna [...]oläslig/saknad text, Schäffle, Wirthsom behandlade finans och polit. ekon.politiska ekonomin tillsammans. – Fransm.Fransmännen Garnier, Parieu, Cahen tysk.tyskarne v. Malchus, Umpfenbach, Stein Bergius, Rau, ryssen Cancrin.– Dessutom otaliga specialarbeten öfver vissa delar af läran. – Under framställningens gång blir tillfälle att då och då visa hur olika åsigter förekommit.

Men om finansläran måste taga hänsyn till och förutsätta kännedomen om ekon.ekonomiska naturlagarna, så behöfva hon ej mindre känna faktiskt bestående beskattningssystem och statshushållning. Genom komparation af det bestående vinnes godt underlag för teoriens uppställande. – Och finanshistorien, – staternas positiva finnansrättsutveckling – och verkan af finansåtgärder.

Liksom allm.allmänna statsrätten komparerar förff.författningar och derigenom samt med upplysning jemväl af filosofiska statsläran kommer till teorierna om det förnuftigt gällande, – likaså finansläran, genom komparativ af pos.positiva finanslagar och deras verkningar i olika länder, samt med polit. ekon.politiska ekonomin ss.såsom ledtråd, till sina bestämn.bestämningar Och till en viss stats posit.positiva finansrätt och finanspolitik fhållerförhåller finansläran sig på enahanda sätt, som allm.allmänna statsrätten till en viss stats positi.positiva statsrätt och författningspolitik.

Det är alltså ett vidsträckt fält vi här förehafva. Jag skall dock vara benådad att såvidt möjligt erbjuda HHHerrarne resultaten snarare än sjelfva undersöknundersökningar. Jag skall således icke heller, här lemna en finansväsendets historia hvari ganska rik litteratur finnas, utan på sina ställen framhålla det betydelsefullaste.

Bör ännu erinra om en vigtig del af materialet för allm.allmänna finansforskningen. Statistiken. Den komparativa finansstatistiken varit föremål för särskilda behandlbehandlingar. Dess uppgift. – Svårigheterna dervid, då olika system i olika länder. Likväl stora framsteg deri gjorda, alltsenalltsedan budgeternas offentlighet ett axiom. – Under framställning af stort intresse att visa siffrorna. Goethe: ”Man säger ofta: siffror regera verlden. Säkert är åtminstone att de visa huru verlden regeras.””Man hat behauptet, sagte Goethe, die Welt werde durch Zahlen regiert; das aber weiß ich, daß die Zahlen uns belehren, ob sie gut oder schlecht regiert werde.” – citatet av Goethe ursprungligen ur Johann Peter Eckermanns verk ”Gespräche mit Goethe”, 1836. – I sammanhang härmed källor: finansfrhandl.finansförhandlingar vid parlamenterna.

I inled.inledande förel.föreläsningen framhållit betydelsen af statsvetenskstatsvetenskapliga, polit.politiska studien i allmänhet. Särskildt gälla detta ock om de finansiella. Ingalunda blott de ledande personerna som behöfva dem. Äfven underord.underordnade embetsmän vid uppbörds- och räkenskapsväsendet. – Och medborgare i allm.allmänhet Representanterna.

Men denna utilitet är icke det för en vetenskap mest betydelsefulla. Man skall icke tro att den har sitt välde blott ss.såsom hjelp i praktiken, ss.såsom ledning för staten att skaffa sig nervus rerumlat. sakernas nerv, dvs. det väsentliga.

Den, liksom hvarje, söker sanningen. Ur sanningen på detta gebit framstår ekonomiska intressens harmoni, – harmonin mellan statens kraft och den enskilda verksamheten både på ekon.ekonomiska och andliga områden.