7.10.1880 Nationalekonomi

Nat. ekon.Nationalekonomi

H. T.Höstterminen 80.
10^de FöreläsnFöreläsningen
7 Okt.Oktober

5 kap.kapitlet forts.

I denna fråga, om ett företag af ekon.ekonomisk natur
må göras af staten eller vara enskilda förbehållet
må icke lemnas ur sigte, att om dess natur och
ändamål hör, att gifva vinst, så egna det sig
icke för staten. – Industriel företag sällan eller aldrig
bra i statens hand. Har staten dominans etcetcetera, böra
dessa förvaltas, och så rentabelt som möjligt, men
ej må staten på spekulation inkasta sig i affärs-
företag.

Statens åtgärder på ekon.ekonomiska området bör, äfven de
ha för ändamål den allmänna nyttan, icke den egna
nyttan. Ex.Exempel Jordbruken, åtskilliga, icke att agrono-
miska eller agrikulturkemiska försöksstation voretillagt gagnelig eller
nödig. Men kan en sådan sssåsom sådan renderas? Möjligen,
om mycket starkt anlitas, – hvilket dock först i en
framtid. DförDärför riskera ej dessa enskilda att inrätta
den. Skall den derför bli om intet? Staten – eller en
med nödiga medel utrustad förening, kan inrätta
om verkligt allm.allmänt gagn deraf att emotses. Pröfvar
representation så vara fallet, så anslås medlen.
Statens kostnad betäckas måhända genom att jord-
bruket går framåt.

Staten, kommun, etcetcetera kan vänta på vinsten. Åtskilligt
som göras, blir af fullt gagn först för kommande slägter,
men bör ej derför underlåtas. – Staten ss.såsom skogsegare
t. ex. – Men ju mera allmänande, desto mer
besörjes äfven sdantsådant af enskilda, fria associa-
tioner.

Vi se sdantsådant äfven i Finland. Fria föreningar verkar: Litteratur sällskapet,
Vetenskaps Societet, fornminnes, folkupplysnings, – hus-
hållnings, landtbruks-, djurskydd, hästvårdsvårtytt etcetcetera.
Visserligen en del statsanslag, – men sjelfva verksamheten
egen uppoffring, allmänande.

Det mesta arbetet,
det ledande
arbetet gratis.tillagt senare

Dessa vittna om emancipation från statensstruket regeringstillagt förmyndarskap
– England, Nordamerika, på det sociala området
|2| det mesta besörjdt af dessa föreningar. Help your selftillagt. Frankrike
och öfriga romaniska mindre. Tyskland,
Skandin.Skandinavien, Finland en medelväg, – beskrif.

Endast i despera-
tion hindradesvårtytt
alla förmågansvårtytt
sssåsom yttring af frihet.tillagt i marginalen

Ett folks uppfostran
ge frihet till
frihet.tillagt i marginalen

Låtom oss nu litet jemföra arten af stats-
förvaltning och privat förvaltning.

Statsförvaltning i sin princip allm.allmän karaktär, –
verkar likformigt öfver hela statsområdet, eller
ock öfver bestämda underafdelningar deraf, län, härad etcetcetera.
Alla samhällsklasser föremål derför. Rör sig inom
gränsen af lagar och instruktioner.

Privatförvaltning vanligen till lokalare begränsad.
Genom förenings väsendets utsträckning kan hon dock
vidga sig till verksamheter öfver hela landet. Hon
afser icke det rättas förverkligande, lagbudens exekution,
men olika slag af nytta, – rör sig visst ock inom
stadgar, som ej få kränka lag, – men det mesta
beror på de handlande individernas intentionsvårtytt och
omtanke.

Staten uppställa bestämda kompetensvilkor för
sin förvaltn. personalförvaltningspersonal och har en systematisk
kontroll.

Privat förvaltning annorlunda: den rent enskilde
angår blott honom sjelf – i association väljes
på viss tid de som visat intresse och förmåga.
Och i ststället för bestämd kontroll litar man på am-
bition, intresse ansvarskänsla. –

Vid statsförvaltning vanligentillagt sträng ordning, men fara
af formalism, stagnering, sömnighet, bristande
fri omtanke. – I den privata mer rörlighet,
föränderlighet, företagsamhet. Ligga för mycket
på stela så domnasvårtytt
företagsamhet.tillagt – Dessa de allmänna karaktärerna.

[...]oläslig/saknad text Äfven deraf, utom det förut anförda,
betingadt, att icke i allt lita på staten. Minst der
hvarestsvårtytt moment af spekulativ affärsomtanke
|3| behöfs, – men ej heller der hvarest individens
intresse, offentlighet mer behöfs, än den regelrätta
utförandet af gifna ordres.

Till senast gifna regel: Offentliga (stats)åt-
gärder för ekonomiska eller andra kultur ända-
mål äro national ekonomiskt berättigade, om
de samma icke skulle kunna på ett lika tillfredsstäl-
lande sätt och med mindre kostnad komma till
stånd genom enskildas verksamhet på den fria
konkurrensens vädjobana. –

Erfodrar det tillägg: i hvarje fall böra dessa
åtgärder afse allmänt gagn, icke hatillagt endast karak-
tären af lukrativt företag, med vastruket förenlig med
vinst ss.såsom hufvudändamål.

Hvad staten gör kan icke ske utan kostnad.
Hvem bestrida denna? Alla medborgare ge beskattningtillagt. Äfven detta
visar att allmänt gagn bör afses.

Ty äfven skatter att betraktas ss.såsom en utgift
hvilken skall ha sin eqvivalent. Arbete gifvit medlen
att betala skatter – [...]oläslig/saknad text det skall vara i
motsvarighet till det arbete staten dfördärför prestera.

Ex.Exempel En jernväg som icke renderar räntan på lånen.
Hvem betalar differensen? Vore det bolag, så skulle
bolagsmän. Statens, så är det alla medborgare.
Men är det rätt att t. ex. alla i öster skola
skatta för Wasa banan?

Tanken att staten ej skall bygga rena lokalbanor,
utan blott stambanor, hvilar härpå. Stam-
banor måste åter gå i vissa hufvudriktningar
gegenom hela landet. Kunna ej med ens byggas.
De som skatta till Wasabanan, bör tänka: vår
tid komma efteråt, då östra Finland får en
stambana. Då få Wasaborna skatta äfven till den.
Sålunda omsider skall man kunna säga: den skatt |4| gifves för allmänt, – ej för specielt ändamål.
De afgifter medborgare erlägga till staten, kallas
skatter var till statsbehofven i allmänhet,
afgifter af olika slagtillagt för anlitande af statsanstalter, när de
skola gälda ngnnågon viss speciel tjenst, ss.såsom post
båk, – telegraf, – eller lösen och stämpeltillagt för expedition, etcetcetera.

I hvad mån äro här de allm.allmänna ekonomiska
lagarna för pris bestämningsvårtytt gällande?

Alltså stor urskiljning
af nöden innan besluta
statsföretag.tillagt i marginalen

Icke fritt aftal, för konkurrens. – När jag
köpa stock af staten så eger sdnsådan rum, ty här är
staten på det privaträttsliga området. Men ej
der staten i lag bestämdt värdet af sina tjenster, –
taxor, – tariffer. – Lika litet som, då
skatt i allmänhet.

Constantin
F. M.tillagt i marginalen

Om en medborgare högsvårtytt skatt och dock kanske
säkerhet till lif och egendom eller tillfälle att anlita
kultur anstalter, eller [...]oläslig/saknad text deraf, – så eger utan
tvifvel missfhållande rum (t. ex. Turkiet). Men
om skatter icke kännas tung, och allt det goda
en väl ordnad stat kan erbjuda förefinnes, – så
kan man i allm^hetallmänhet säga: statens tjenster köpes
icke öfver deras värde.

Friheten lifsprincip
på det ekonomiska
området.tillagt i marginalen

Här lätt ett sluttande plan: ju mera man lägga
på staten af allehanda företag, desto mera stiga skatter.
Behofs proportion till nationel välmåga. Intensiv
affärsdrift på en egendom – och i staten. Förut-
sätter att ha kommit derhän, att ökad kapital-
användning verkligt bär frukt. – Annars farligt.
Plötsligt bygga 100^de mil jernväg i Finland på skattersvårtytt,
skulle sannolikt nedtrycka de skattdragadesvårtytt; om
efterhand, så hinna de verka till allm.allmänna välmågans
höjande, så att ej extra skatter af nöden. Franska
republikens allmallmänna arbeten. Nu 500 millioner om
året. – Vid all statsutgift ochtillagt beskattning derför regeln: pröfva
om den är nödig och verkligensvårtytt allmallmän nyttig. – Annars låt bli.

Detta den ekono-
miska regeln för
statsutgifter.
Hvad sjelfva be-
skattningen vidkomma
så den allmänna
regeln, att undvika
sådan, som nedtrycka
näringsverksamheten.
Taga blott af behåll-
ning eller befintlig
konsumtionsföretagsvårtytt
men ej på produktion.
Det närmare hör
till finansvetenskap.
I morgon om Finlands
ståndpunkter.tillagt