25.10.1881 Torsten Costiander–LM

Jag förtjenar tyvärr ej rigtigt den tack
Du uttalar i Ditt konfidentiela bref af d. 17 d^sdennes.
Jag har hvarken haft det lugn eller det öfverseende
Du tilltrott mig. Att åratal förgått sedan Du
första gången för mig antydde vissa bekymmer,
omöjliga att anförtros åt mig, som enl.enligt allt hvad
jag kan förstå dock borde vara Din bästa vän,
är icke egnadt att minska den oro jag tycktestruket
erfor då jag helt nyligen tyckte mig finna detta
mystiska förhållande ytterligare förvärradt. –
Att icke reflektera häröfver, är mig naturl.naturligtvis omöjligt,
och då ingen säker ledning för omdömet finnes,
måste jag draga mina slutsatser så godt jag
kan. – Jag förstår icke att Ditt enskilda lif
skulle kunnat vålla en sådan rubbning i Dina
affärer, som jag icke kunnat undgå att observera,
Du måste således befinna Dig under yttre infly-
tanden, så mäktiga att de kunnat bringa Dig,
|2| en ärans man, att motsvara vår Svärmors
gränslösa förtroende till sina svärsöner
på sådant sätt som senaste redovisning ådaga-
lagt. Härmed syftar jag egentligen icke
derpå att Du behöft använda en så stor summa
som 100 000 mkmark till Dina enskilda behofver
utom de 57 000 mkmark, som jag tog mig friheten lemna
till Din disposition, utan fastmer derpå att Du
gifvit detta lån, som i sin rätta form aldrig
skulle ha nekats Dig, formen af ett förvaltnings
uppdrag, som endast har skenet af ett annat
uppdrag som Du verkligen erhållit och hvartill
helt andra medel blifvit af Mamma anvisade.
Ehuru jag sjelffallet till det yttersta undvikit
att med henne ingå i några hithörande detaljer,
har hon neml.nämligen sjelf meddelat mig att hennes
uppdrag gälde en särskild förvaltning af brand-
skade-ersättningsmedlen såsom en tillgång
uteslutande för byggnaderna i Molingais.

Hvilka dessa yttre inflytanden må vara som
så oemotståndligt fjettra Dig, kan jag naturl.naturligtvis
endast gissningsvis utreda. Jag antager att det
|3| är politiken, eller, om Du helre vill, patriotismen,
och Din ställning som chef för ett politiskt parti,
hvals materiela resurser, lika väl som den
intelektuela ledningen, i främsta rummet och
kanske nog uteslutande bero af Din person.
Det är också derför jagtillagt ännu mera än eljest läng-
tat efter Din utnämning till ett högre embete,
hvarigenom Du troligen kunde utgå ur ett
läge, som erbjuder svårigheter af alla slag.

Några förebråelser ville jag emellertid vara
den sista att rigta åt Dig, om Du äfven i det
ofvanstående, som jag velat öppet utsäga,
kunde spåra någon sådan önskan. Tvertom
är jag, äfven utan Din försäkran, fullt öfver-
tygad om att förmildrande omständigheter
icke blott finnas, utan äfven att de äro af
den art, att de genast skulle skingra
hvarje moln när den svåra förklaringen
en gång vore gjord. Intill dess vill jag lugna
mig med Din försäkran att de värsta tiderna
för Dig redan äro öfverståndna, och ännu
mera skall jag känna mig specielt lugnad
|4| i afseende å Din ekonomi när de lånade
Hyp. För^sHypoteksförenings Obligationerna börja flyta tillbaka
i Mammas jernskåp. – I öfrigt vet Du att
jag alltid är villig att komma Dig till hjelp
när sådant kan behöfvas. –

Uppdraget till C. E. har jag naturl.naturligtvis uträttat så
oskickligt som möjligt eller, rättare sagt, jag
har egentligen icke kunnattillagt åtaga mig uppdraget.
Att jag alldeles icke duger till diplomat, vet
Du alltför väl och jag erkänner dessutom öppet
att jag icke ens kunnat rätt fatta meningen
i Ditt bref. När Du sade: ”Och i intet fall
anser jag mig böra taga något stegstruket det ringaste
steg i syfte att göra mig påmint. Men det
förefaller mig såsom skulle skäl icke saknas
för Dig etc etc.” – ansåg jag att det gälde
att på något sätt göra Dig påmint och detta intresserade mig på det lifligastetillagt, men när
Du slutar med att påräkna, ”att Din person
icke blefve med den ringaste antydan berörd
i brefvet”, måste min första tanke ändock
ha varit ett misstag. – Det gälde således
i stället partipolitik, och det öfriga i brefvet
|5| kunde jag ej heller fatta annorlunda än som
en önskan att känna C. E. på pulsen i af-
seende å hans politiska tänkesätt, men
till dylika uppdrag duger jag alldeles icke. –
Dig personligen vill jag alltid, med upp-
rigtigt nöje, tjena, men till agent för
politiska syftemål eger jag, som sagdt, hvarken
nödig klyftighet, ej heller håg dertill.

Helt annat var det för mig att skrifva till
C. E. när det gälde att öppet begära hans
välvilja till förmån för Robert, och att jag lyc-
kades i ett sådant uppdrag, derpå har jag det
tydligaste bevis i de upprepade, förmånliga
anbud han med anledning deraf gjorde
Robert. –

Emellertid hade jag sjelf tänkt skrifva
och lyckönska vännen Caise till hans utnäm-
ning och jag har gjort det så som jag i all-
mänhet skrifver till en vän. Sådant detta
bref blifvit sänder jag det till Dig i afskrift
och Du kan hysa den lugna tillförsigt att
det är skrifvet så som det hade blifvit om
|6| jag aldrig fått någon påminnelse derom
af Dig, men ditt vilkor att icke blifva
berörd i brefvet har jag just derföre ej
heller kunnat uppfylla. – Att lyckönska
honom, men icke låtsa märka något om
det förfång han gjort min egen broder, hade
varit att hos honom göra mig misstänkt
för en falskhet, som i sjelfva verket icke
finnes. – För öfrigt talar jag deri vida
mera om mig sjelf än om Dig och han
skall i det hela igenkänna sin gamla,
kanske något inskränkta, men alltid
välmenande vän. – Skulle i hans svar
ingå något som kunde intressera Ditt
politiska parti, så skall jag med nöje
meddela det.

Emellertid har jag börjat tro att det
är Bruuns komité-uppdrag som kanske
vållat ryktet om hans förestående ut-
nämning till annat embete men att han
ändock stanna qvar på den vigtiga post
|7| som så nyligen blifvit honom anförtrodd,
och att sålunda inga utsigter till ledig
Adjointsplats finnes.

Enligt Din önskan bränner jag nu upp
Ditt bref och detsamma får Du gerna
göra med detta, om Du så vill.

Bades obligationer kunna utbytas före
den 15 NovbrNovember, då jag senast torde
kunna inträffa i HforsHelsingfors.

Beträffande nya lånet nämnde
jag redan i brefkort att penningar finnas
till mera än det belopp han begär. –
Mina kreditiver äro temmeligen fulla
båda två emedan jag väntar att få betala
mitt ena reselån åt Mamma med 20 000 mkmark.
Efter Din förklaring skulle äfven jag anse
säkerheten temmeligen god och tillstyrka
lånet, men kanske nöjer han sig med
20 000 mkmark emot 10 000 rubel i sådana
papper. Det torde ändock vara mera
än någon bank skulle gifva.

Han har väl tid att vänta tills
jag återvänder, eller huru?

Ang.Angående Mäntsälä räntan lär jag
också ha skrifvit att den skulle
insättas på Mammas löpande rkngräkning
i FöreningsBanken, hvaröfver jag
emotser qvitto, om du vill göra
Dig detta besvär. – Jag hade före
min afresa från HforsHelsingfors skrifvit till
Mäntsälä bolaget att räntan skulle
sändas hit till mig.

Här på egendomen är ett tråkigt år.
Ehuru jag anslagit hela skörden och fjolårets behållningtillagt, både
råg och vårsäde, till konsumtion på
egendomen, är jag dock, i anseende till
höbrist och fattigdom på linfrömjöl,
(endast 400 L℔Lispund fås hos Grönfors) för första
gången urståndsatt att åstadkomma
en rationel utfodring. – Icke blott den
i sådant afseende antagna proportionen
emellan qväfvehaltiga och qväfvefria
ämnen (1:5,4) måste betydligt rubbas,
hvilket är mindre vigtigt, men det erkända
minimum af protein kan absolut icke
på långt när uppnås; – Godttillagt Underhålls foder saknas dock ingalunda, men produktions
fodret är bristfälligt, och detta är i mitt tycke det tråkigaste som kan förekomma på en
egendom, der ladugården eljest befinner sig i
ett glädjande framåtskridande. För öfrigt
allt väl. Hjertl.Hjärtliga helsningar till de Dina från Din broder

Afskrift.

HHögtärade. B.Broder C.Casimir

Minister Statssekreterare-Adjoint för Storfurstendömet
Finland! Med detta utrop får jag väl börja nu, likasom jag
började mitt senaste bref till Dig med: Krigsminister i Bulgarien!
Ty ehuru tidningarnas notiser härom äro dunkla, enär Din ut-
nämning ännu ej kunnat officielt tillkännagifvas, tager jag dock
för afgjordt att Du snart får äran och lyckan att bekläda ofvan-
nämnda vigtiga embete i Ditt eget fosterlands tjenst. Och det är
för att lyckönska Dig dertill lika hjertligen, som jag senast gjorde det
i afseende å Ditt Bulgariska embete, jag nu fattar pennan. Jag
föreställer mig neml.nämligen att, så ringa betydelse mitt ord och mina känslor
med anledning af Din utnämning än kunna hafva, det i alla fall
icke skall vara obehagligt för Dig att vid Ditt första inträde i
finsk tjenst emottoga en välkomsthelsning från det inre af landet.
Vill Du särskildt fästa Dig dervid att den vänliga rösten kommer
från en nyligen till landtdagen vald representant för finska folket,
så skall det fägna och smickra mig; och kan det skänka Dig ett
nöje att den kommer från en gammal, trogen vän, så skall det
glädja mig ännu mera.

För att i sista afseende genast skingra hvarje möjligt miss-
förstånd, bör jag öppet förklara, att jag icke skulle kunna hysa
det ringaste groll mot Dig för att Du genom Din utnämning till
embetet ofrivilligt träder i vägen för min broder, Leo M., som ju
äfven varit uppstäld som kandidat till detsamma. Huruvida det
skulle varit en verklig lycka för honom att bekläda denna ansvars-
fulla post, så skicklig dertill han än af allmänna opinionen anses
vara, har jag ej heller på det klara, isynnehet som han sjelf
aldrig visat att han skulle längta dit. Dessutom var Du ju långt
ifrån den enda konkurrenten och för öfrigt är han jemförelsevis ung och
kan vänta på detta eller något annat högre embete, der han kan för
landet tillgodogöra sina kunskaper och möjliga kapacitet.
|10| Får han lefva något decennium eller mindre, tills Du blir ordinarie
Minister för Finland, så tänker jag väl att Du är så förnuftig och
genast tager honom till Din adjoint, om han då är ledig dertill.
Har jag en gång invid thronens fot två sådana vänner (hvilka
jag tillika tagit mig friheten anse för vårt lands två främsta
förmågor), så skall jag med lugn plöja min tilta här på Notsjö
och framförallt tacka Gud för att mitt dyra fosterlands öden
der vid lag hvila i redliga händer!

Det är sålunda af upprigtigt hjerta som jag lyckönskar Dig till
Din snart förestående utnämning. Den enda skilnad emellan mina
lyckönskningar nu och då Du kom till Bulgarien är 1^o, att det
glädjer mig ännu mera då det är åt eget lands väl Du får egna
Ditt snille och 2^o, att jag denna gång icke, likasom då, tillika
har något förslag, eller rättare någon begäran att framställa,
hvarken för andra eller för mig sjelf. – Men jag skall alltid i
tacksamt minne bevara den utmärkta välvilja, hvarmed Du
emottog förslaget att anställa min broder Robert i Bulgarisk
krigstjenst. – Hans alltför öfverdrifna blygsamhet förmådde honom
emellertid att afböja det befäl Du hade godheten erbjuda honom.
Och bäst var det kanske, då Din regering i Bulgarien icke blef af
större långvarighet. –

En fråga, som i dessa tider ofta sysselsatt mina tankar här
på Notsjö, är den, hvilken politiska rigtning Du i Finlands sty-
relse är stämd att inslå. Om Du tillåter mig att i detta afseende
uttala en förhoppning, ja, jag vågar säga en öfvertygelse, så är det
att Du, påstruket i en så oändligen svår, anvarsfull och grannlaga ställning
som den, Finlands Minister innehar, skall veta att hålla Dig fri
från alla extrêma partiinflytelser. – Att egna gehör och söka befordra
billiga anspråk äfven hos dem, som i sin parti-ifver ovedersägligen
vilja gå för långt, är väl helt enkelt regeringens pligt. –
|11| Sådana reformer som verkligen åsyfta folkets väl och motsvara dess verkliga,
icke till förmån för partiledarenes egen ärelystnad öfverdrifna behof,
måste väl småningom genomföras, äfven om de stöta på hvarjehanda
svårigheter, men alltför omfattande och hastiga omstörtningar, som
lätt kunna rubba de grundvalar med afseende å yttre, statsrättslig
ställning, rättskipningens handhafvande och verklig kulturs be-
främjande, hvarpå landets utveckling hittills varit fotad, sådana
reformer och omstörtningar anser jag mera en annorstädes vådliga i ett
land med Finlands i många afseenden egendomliga och, hvarföre
icke oss emellan säga rent ut, prekära ställning. – Att med alla
till buds stående medel söka befästa denna statsrättsliga ställning,
sådan den här i landet uppfattats och frimodigt uttalats på grund
af akter och försäkringar, som utgöra den för oss så dyrbara och dyra
frukten af Finska folkets trohet, klokhet och rastlösa arbete,
detta torde dock i främsta rummet böra utgöra den mans ögna-
märke, som för monarken föredrager landets angelägenheter. –
Detta säger jag helt öppet och förtroendefullt åt Dig, som nyligen
vunnit Europeisk ryktbarhet genom en skicklig coup d’etat,
hvars ändamål var att qväfva en gifven konstitution, men skilnaden
emellan Bulgarien och Finland är lyckligtvis så stor, att jag, likasom
Dina öfriga vänner här i landet, ändock icke behöfva hysa
något tvifvel om att Du dervid varit ledd af ädla afsigter och
när som helst kan försvara Dina åtgärder inför den strängaste
kritik.

Med lifligaste intresse och beundran har jag för min enskilda
del följt Dina steg derborta i Bulgarien. Jag har sedan förra
hösten, då jag med min familj reste till Schweiz, tillbragt
närmare ett år utomlands och der ofta varit i tillfälle att i
tidningarna läsa om Dig och Bulgarien, och jag erkänner att jag
gladt mig åt den ryktbarhet, som jag förespådde Dig i mitt senaste
bref, men som i éclat öfverträffat allt hvad jag derom kunnat
|12| drömma. Mången gång hade jag rigtigt svårt att beherska min lust
att skrifva till Dig, men jag ville icke falla dig till besvär på en
för Dig så orolig tid.

Ifrån Montreux reste vi i början af sommaren på några
veckor till Paris; derifrån förde jag min familj till Soden, en liten
helsoort nära Frankfurt ^a⁄_Mam Main, men for sjelf till Johanne till
Notsjö. I Aug.Augusti reste jag åter för att afhemta min familj, med
särdeles goda resultater i afseende å min hustrus helsa, hem
till Finland. Under genomresan i PburgPetersburg kom jag först vid afresan
från Grand’hôtel d. ^{9 SeptbrSeptember}⁄28 Aug.Augusti att observera taflan öfver resande, der
jag fann Ditt namn. – Jag hade sålunda, till min stora
ledsnad, försummat ett tillfälle att få träffa Dig. Samma
dag inhemtade jag, på vägen till HforsHelsingfors, af tidningarna den
för mig öfverraskande underrättelsen att jag blifvit vald till
landtdagsman för bondeståndet. Besvär deröfver ha anförts, för-
kastats af Guvernören, men inlemnats vidare till Senaten.
Frågan synes bero deraf om jag skall anses vara i allmän
tjenst eller icke. Allt hvad jag sett af lagkarlar har försäkrat
mig att besvären måste förkastas. De tyckas i detta fall icke
egentligen härflyta ur allmänna partiintrigen utan personl.personliga
från en af mina motståndare, en ända till galenskap ärelysten,
men för öfrigt i alla mycket inskränkt, yngre bonde i denna
socken. Enl.Enligt hvad man från flere håll sagt mig, har hans förfarande
här i trakten väckt ogillande och åtlöje. Jag är ingen fennoman,
ehuru varm för finska språkfrågan. Men någon ”ruotsikihkoisuus”
skall man ha svårt att anmärka hos mig under min mångåriga verk-
samhet i kommunens tjenst, såsom ordf.ordförande i 4 direktioner, deribland
skoldirektionen. Jag skrifver nog alla mina protokoller, bref, kun-
görelser m. m på finska och detta har jag lärt mig på gamla
dagar. –

Finns det någon utsigt att i vinter få se Dig i HforsHelsingfors?
Glöm då icke