3.1.1875 Felix Mechelin–LM
Finsk text
Original (transkription)
WbgWiborg, den 3. Januari 1875.
Käraste Leo!
Då jag nu, efter en nog lång paus, går att
åter en resa helsa på Dig med några rader,
får jag främst tacka Dig för all den väl-
vilja, Du och de dina under höstterminen
bevisat min kära Deli, samt å egna och
de minas vägnar tillönska Dig och din fa-
milj god helsa, trefnad och allskönt med-
gång under detta nya och många komman-
de år! –
Om vårt stilla och temligen ensliga lif i
denna prosaiska krämarstad är föga annat
att sägas, än att vi, under den ständigt till-
tagande dyrheten [...]oläslig/saknad textpåtillagt senaste tider lef-
vat alltmera indraget och för oss sjelfva,
likväl under passabel helsa, med undan-
tag af några mindre och tillfälliga kräm-
|2|
por, som vårt delvis synnerligen kalla qvar-
ter medfört. – Lägger man härtill ett på
senaste tider ytterligare ökadt tjenstebråk,
som i förening med otillräckliga lönevilkor
och vårt nuvarande chefskap börjar kännas
allt tyngre isynnerhet för mig, sedan jag
nu redan i sammanlagdt nio års tid tjenat
såsom ledamot och utsigterne att här i en
snar framtid komma på grönare qvist äro
ganska mörka, så torde det icke skäligen
kunna anses för lumpet lycksökeri, utan fast
mer helt naturligt, att jag börjat önska mig,
både för min egen och de minas framtid, nå-
gon i såväl andligt som lekamligt afseende
bättre anställning, än den jag här ännu
på kanske nog lång tid lärer kunna hoppas
att tillkämpa mig. Och derföre vågar jag nu
|3|
åter falla Dig till last med en vänlig bön,
att Du, om Din nog strängt anlitade tid med-
ger och det eljest konvenerar Dig, godhetsfullt
ville, antingen ensam eller, der Du så tycker,
i samråd med broder Adolf, söka utforska,
huruvida Prokurators Adjointen Zilliacus, såsom
Dagbladet svallrat, nu blir Senator, men
icke någon härifrån våra leder, och om hans
efterträdare redan är designerad eller om
icke jag möjligen kunde komma i fråga dertill
samt hvad jag i sådant afseende hade att iakt-
taga? – Tyvärr lärer min ”fides” hos Palmén
vara nog klen och mina tjenstemeriter honom
temligen obekanta, men kanske dock något
bättre kändatillagt bland Justitie Departementets nuvarande
ordförande och somlige Ledamöter, såsom Brunau
och Sederholm, – så att Dina och Adolfs ”bona
|4|
officia” för mig icke förblefve fruktlösa. –
Någon personlig ”bockning” derstädes ville jag
icke onödigtvis bekosta och underkasta mig,
men om så fordras hellre en höflig skriftlig
anmälan såsom hugad aspirant till embetet
i fråga hos den eller dem, som möjligen veder-
bör. – Hvad Du i saken kan inhemta om mina
möjliga ”apparanser” och om den nämnda tjenstens
kraf samt lönevilkorens nuvarande eller blif-
vande belopp behagade Du sedan med det sna-
naste meddela mig, på det jag i tid må veta
derefter rätta mina framtidsplaner! –
Att dessa mina sekreta meddelanden måste
förefalla Dig nog olägliga och störande inser
jag ganska väl; men då ett djupt bekymmer före-
stafvat mig slika nyårsfantasier, får jag kanske
hoppas på Ditt benägna öfverseende med allt
det stora besvär, jag härigenom Dig vållat ? – ! –
Med de hjertligaste helsningar till Eder alla förblir jag med varmaste vänskap
Din oföränderligt tillgifne
F–x Mn
WbgWiborg, den 3. Januari 1875.
Käraste Leo!
Då jag nu, efter en nog lång paus, går att åter en resa helsa på Dig med några rader, får jag främst tacka Dig för all den välvilja, Du och de dina under höstterminen bevisat min kära Deli, samt å egna och de minas vägnar tillönska Dig och din familj god helsa, trefnad och allskönt medgång under detta nya och många kommande år! –
Om vårt stilla och temligen ensliga lif i denna prosaiska krämarstad är föga annat att sägas, än att vi, under den ständigt tilltagande dyrheten på senaste tider lefvat alltmera indraget och för oss sjelfva, likväl under passabel helsa, med undantag af några mindre och tillfälliga kräm|2|por, som vårt delvis synnerligen kalla qvarter medfört. – Lägger man härtill ett på senaste tider ytterligare ökadt tjenstebråk, som i förening med otillräckliga lönevilkor och vårt nuvarande chefskap börjar kännas allt tyngre isynnerhet för mig, sedan jag nu redan i sammanlagdt nio års tid tjenat såsom ledamot och utsigterne att här i en snar framtid komma på grönare qvist äro ganska mörka, så torde det icke skäligen kunna anses för lumpet lycksökeri, utan fast mer helt naturligt, att jag börjat önska mig, både för min egen och de minas framtid, någon i såväl andligt som lekamligt afseende bättre anställning, än den jag här ännu på kanske nog lång tid lärer kunna hoppas att tillkämpa mig. Och derföre vågar jag nu|3| åter falla Dig till last med en vänlig bön, att Du, om Din nog strängt anlitade tid medger och det eljest konvenerar Dig, godhetsfullt ville, antingen ensam eller, der Du så tycker, i samråd med broder Adolf, söka utforska, huruvida Prokurators Adjointen Zilliacus, såsom Dagbladet svallrat, nu blir Senator, men icke någon härifrån våra leder, och om hans efterträdare redan är designerad eller om icke jag möjligen kunde komma i fråga dertill samt hvad jag i sådant afseende hade att iakttaga? – Tyvärr lärer min ”fides”lat. förtrodda hos Palmén vara nog klen och mina tjenstemeriter honom temligen obekanta, men kanske dock något bättre kända bland Justitie Departementets nuvarande ordförande och somlige Ledamöter, såsom Brunau och Sederholm, – så att Dina och Adolfs ”bona|4| officia”lat. goda dåd för mig icke förblefve fruktlösa. – Någon personlig ”bockning” derstädes ville jag icke onödigtvis bekosta och underkasta mig, men om så fordras hellre en höflig skriftlig anmälan såsom hugad aspirant till embetet i fråga hos den eller dem, som möjligen vederbör. – Hvad Du i saken kan inhemta om mina möjliga ”apparanser” och om den nämnda tjenstens kraf samt lönevilkorens nuvarande eller blifvande belopp behagade Du sedan med det snanaste meddela mig, på det jag i tid må veta derefter rätta mina framtidsplaner! –
Att dessa mina sekreta meddelanden måste förefalla Dig nog olägliga och störande inser jag ganska väl; men då ett djupt bekymmer förestafvat mig slika nyårsfantasier, får jag kanske hoppas på Ditt benägna öfverseende med allt det stora besvär, jag härigenom Dig vållat? –! –
Med de hjertligaste helsningar till Eder alla förblir jag med varmaste vänskap
Din oföränderligt tillgifne
F–x Mn