1.2.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
3. luento 1. helmikuuta
Edellisellä luennolla selostettiin, miten aatelisarvo ja aateliston oikeudet Suomessa saadaan joko syntymän kautta tai myös Monarkista riippuvalla korotuksella tai kansalaistamisella. Jälkimmäisiä tapauksia varten on kirjallisesti määritelty, mitä tulee ottaa huomioon, - minkä lisäksi myös poikkeustapauksissa näyttää adoptio olevan mahdollinen, - ja sitten siirryttiin kysymykseen siitä aateliston etuoikeuksien tärkeästä erityisosasta, joka sisältää oikeuden säädyn edustamiseen Valtiopäivillä. Muistutettiin siitä, että entisinä aikoina jokainen aatelismies saapui paikalle; että vuoden 1626 Ritarihuonejärjestyksen mukaan myös kaikilla Ritarikunnan ja Aateliston miespuolisilla jäsenillä olisi oikeus tulla, mutta että jokainen suku valitsi päämiehensä, joka edusti paikallaan ja äänellään koko sukua, jolloin hänen perheellään oli vain yksi ääni. Kuinka vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestys oli sitten säätänyt, että jokaiselle suvulle kuului edustamisoikeus, minkä jälkeen tuli sitten tavaksi, että vanhin caput familiae oli lähinnä edustamaan oikeutettu, ja tästä tavasta tuli vuonna 1762 laki. Ja edelleen, kuinka sen jälkeen, kun vuoden 1762 Ritarihuonejärjestys vuoden 1772 Hallitusmuodossa kumottiin, ja vuoden 1626 Ritarihuonejärjestyksen lisäyksissä 3. marraskuuta 1778 säädettiin, että edustaja oli itsestään selvästi caput familiae, ja sitten lähinnä hänen vanhin poikansa ja niin edelleen suvun miesten iän mukaan. Mutta ellei kukaan suvusta päässyt paikalle, piti koko suvun valita sinne suvun edustaja. Mutta mitään tarkempaa ohjetta ei ollut, miten tämä vaali piti suorittaa. Ja se olikin varsin vaikeaa, kun suvun miehet olivat hajallaan. Siitä huolimatta käytäntö oli ollut, että päämies laati valtakirjat suvun puolesta.
Kun nyt otetaan tarkempaan tarkasteluun, mitä vuoden 1869 Ritarihuonejärjestyksen mukaan tämän lisäksi säädetään, on ensiksi tarkasteltava §:ssä 7 lueteltuja määritelmiä. Kantaisä, mies, joka aateloitiin tai sai kansalaisuuden. Päämies, ensimmäinen on kantaisä, hänen kuoltuaan vanhin jne. – luetaan. Selvennä: Jos kantaisällä oli ollut 3 poikaa, on vanhin poika päämies, ja jos hän menee naimisiin ja saa lapsia, tämä perhe muodostaa vanhimman sukuhaaran. Anna esimerkki. Aatelissuvun mies – lue ääneen. Kuten kantaisästäkin sanotaan: aateloidun miehen poika tai pojat, voi olla myös veli, jos hallitsija niin erityisesti määrää. Vanhempi aatelissuvun mies jne. On selvää, ettei kyse ole iästä. 1-vuotias lapsi voi olla rooliltaan vanhempi aatelissuvun mies kuin 70-vuotias vanhus.
Nämä nimitykset ovat nyt perustana seuraavalle §:lle 8. Ensimmäinen kappale selitetään. Toinen kappale. Käy ilmi, että edustusoikeus esitellään oikeutena, ei velvollisuutena. Päämies on oikeutettu ennen muita. Mutta hänen on ilmoittauduttava niissä kahdessa ilmoittautumistilaisuudessa, jotka järjestetään nimenhuutotilaisuuksina ennen valtiopäivien avajaisia.
Aatelismiehiä koskevat valtiopäivämiehille yleensä vahvistetut pätevyysvaatimukset, joita voidaan verrata keskenään Ritarihuonejärjestyksen §:stä 9 ja Valtiopäiväjärjestyksen §:stä. – Erityisesti on kuitenkin huomioitava momentit 1) ja 8).
Kolmannen valtakirjan antaa lähin aatelissuvun mies, jos päämies on alaikäinen tai kelvoton tai pätemätön. Huoltaja ei siten saa antaa valtakirjaa, mikä aikaisemmin oli sallittua.
Tapa, jolla §:ssä 8 valtuutuksesta puhutaan, oikeuttaa kysymään, täytyykö valtuutetun olla aatelismies? Sitä ei tässä ole sanottu. §:stä 10 löydämme sananmuodon ”muu tunnettu aatelismies”.
Mitä tulee oikeuteen antaa valtakirja, on tarkasteltava §:n 9 viimeistä momenttia – sekä poikkeustapausta §:stä 10. Saattaa näyttää omituiselta, että 21-vuotias saa antaa valtakirjan, vaikkei saa itse tulla Valtiopäiville. Tämä on verrattavissa äänioikeuteen ja vaalikelpoisuuteen Valtiopäiväjärjestyksen §:n 14 mukaan.
Selosta §:ä 11, joka koskee valtakirjan muotoa.
Tässä nyt ehdot tämän säädyn edustusoikeudesta.
Nyt toiminta säädyn järjestäytyessä. Tähän silloin lähinnä Maamarsalkan nimittäminen §:ssä 13. Muu sisältö §:stä 13.tillagt i marginalen Ohita tällöin, mitä Valtiopäiväjärjestyksessä mainitaan yhtäpitävästi kaikista puhemiehistä. (Huom. Päivä, jolloin Säädyt kutsutaan kokoon, on joitakin päiviä ennen Valtiopäivien avajaisia.) - § 14. Kun sitten maamarsalkan ovat kaksi tärkeintä johtajaa saattaneet Ritarihuoneelle, ja hänet on siellä ottanut vastaan Ritarihuoneen johtaja, sihteeri ja virkamiehet, siellä kokoontuu ensimmäisenä arkipäivänä usein johtajisto laatimaan ensimmäisen ilmoittautumisluettelon Maamarsalkan puheenjohdolla. Toinen ilmoittautumisluettelo päivää ennen Valtiopäivien avajaisia. Kaksi nimenhuutotilaisuutta kummankin ilmoittautumisluettelon yhteydessä, eli jokaisessa ilmoittautumistilaisuudessa varmistetaan, ettei kuolleen suvun nimeä huudeta. Tässä on nyt kyse siitä, mitä §:ssä 8 sanottiin etuoikeudesta. Ilmoittautuminen tapahtuu edelleen Maamarsalkan puheenjohdolla Ritarihuoneen johtajistoon ja Valiokuntiin. – Jos ilmoittautuva todetaan toimivaltaiseksi, tutkitaan erityisesti §:ssä 9 mainitut esteet ja hänelle tilataan poletti (§ 15).
§ 17. Ritarihuoneella säilytetään genealogisia taulukoita kaikista aatelissuvuista. Ellei näissä ole täydellistä selvitystä sen henkilön iästä, joka ilmoittautuu ensimmäistä kertaa valtiopäivämieheksi, häntä voidaan vaatia vahvistamaan ikänsä laillisin keinoin. Jos hän väittää, että genealoginen merkintä on virheellinen, siirretään poletin myöntämistä, kunnes täysi selvyys on saavutettu. – Tai jos useampi esittää samalla kertaa vaatimuksen päämiesoikeudesta tai lähemmästä aatelissuvun miehen oikeudesta, merkitään luetteloon genealogisesti lähin, ja hän pysyy merkittynä, kunnes toinen on asianmukaisesti vahvistanut omaavansa paremmat oikeudet.
§ 18. Jos samassa ilmoittautumistilaisuudessa esitetään useita valtakirjoja samalta päämieheltä, ne on kaikki hylättävä. Jos sellainen jätetään eri ilmoittautumisten yhteydessä, on ensimmäiseksi esitetty voimassa, kunnes toisin päätetään. Ritarihuonevaliokunta saa tutkittavakseen tällaisen epäselvyyden, ja se siirtää asian säädyn ratkaistavaksi. Jos sen johdosta julistetaan päämiehen menettäneen Valtiopäivien istunta- ja puhevallan, on hänen valtuuttamansa poistuttava.
Sääty voi ennen toisen ilmoittautumistilaisuuden päättymistä ottaa päätettävikseen vain sellaiset asiat, jotka eivät siedä lykkäämistä.
Teidän, hyvät herrat, kannattaa muistaa, että päämiehen on ilmoittauduttava jompanakumpana kahdesta ensimmäisestä ilmoittautumistilaisuuksista. Ellei hän ole sitä tehnyt, astuu saman aatelissuvun mies edustajana hänen tilalleen. Jos tällainen edustaja on saanut suvun poletin, voi saman suvun päämies §:n 16 mukaan esiintyä jonkin toisen suvun valtuutettuna. Mutta se päämies, joka on antanut valtakirjan, ei voi itse käyttää samoilla valtiopäivillä valtiopäivämiesoikeutta, ellei valtuutettu eroa tai muulla tavoin poistu edustajistosta.
Edelleen on säädetty, että jos päämies kuolee tai menettää edustusoikeutensa, niin tämän suvun valtuutetun on erottava.
Jos valtiopäivämies poistuu valtiopäiviltä eikä ilmaannu yli kolmeen viikkoon paikalle ilman Maamarsalkan lupaa tai laillista syytä, niin hänen paikkansa saa ottaa toinen pätevä henkilö. (Kaikki §:ssä 16)
§:ssä 19 säädetään, että henkilöllä, jolta poletin saaminen on torjuttu, on oikeus saada vaatimuksensa ilmoitetuksi Ritarihuoneen johtajiston tai Ritarihuonevaliokunnan puheenjohtajan kautta ennen ensimmäistä täysistuntoa, joka ratkaisee asian. – Edelleen mainittakoon tässä niistä tavoista, joilla jokainen poletti voidaan §:n 20 mukaan menettää.
Näiden säädösten jälkeen meidän on paneuduttava erääseen keskeiseen säädöksen, joka koskee säädyn organisointia. Siitä puhutaan §:ssä 6.
Vuoden 1626 Ritarihuonejärjestys oli säätänyt §:ssä 7, että koko Ritarikunta ja Aatelisto on jaettava kolmeen ryhmään tai luokkaan. Ensimmäiseen ne, jotka ”on korotettu Aatelistittelein tai Arvoin Herrasäätyyn”, nimittäin 1) kaikki kreivit ja 2) vapaaherrat. Toiseen ryhmään kaikki ne perheet, jotka pystyvät toistamaan, että joku heidän vanhemmistaan tai esi-isistään on ollut Valtioneuvoksen virassa. Kolmanteen luokkaan sitten kaikki muut. Luokkajako poistettiin nk. Yhdistyskirjan mukaan vuonna 1719 mutta palautettiin 1772. – Toinen luokka oli kuitenkin pienentynyt lukumäärältään paroneiksi julistamisen ja sukujen sammumisen kautta niin pieneksi, että oli enää vain 16 sukua, jotka voitiin lukea tähän ryhmään. Kustaa III siirsi silloin sinne 300 vanhinta sukua kolmannesta luokasta (svenneklassen). Ja vuoden 1778 lisäyksen §:ssä 2 säädettiin, että Svärdin tai Nordenstjärnan ritarikunnan komentajiksi nimitetyt oli jälkeläisineen siirrettävä Ritariluokkaan.
Myös tällöin olivat Herra- ja Ritariluokka (63 ja 67) paljon vähälukuisempia kuin kolmas luokka. Tällä oli merkitystä, koska äänestys tapahtui luokittain. Lue § 20 vuoden 1626 Ritarihuonejärjestyksestä. Siten saattoi tapahtua, ja itse asiassa tapahtuikin, että vähemmistön henkilöt pystyivät äänestämään nurin vahvan enemmistön. Esim. 12 ensimmäisessä, 17 toisessa ja 60 3. luokassa. Enemmistö 2 ensin mainitussa 7 + 8 = 15, jotka pystyivät äänestämään nurin 6 + 7 + 60 = 73.
Huomaatte siis, hyvät herrat, että tapahtui tärkeä edistysaskel, kun vuoden 1869 Ritarihuonejärjestyksen § 6 kumosi luokkajaon ja otti käyttöön äänestyksen per capita. Luetaan ääneen. Ja itse asiassahan luokkajako oli aivan keinotekoinen.
Olemme nyt käyneet läpi säädökset, jotka kuuluvat siihen, mitä voidaan kutsua säädyn koostumukseksi. Muut koskevat työjärjestystä, neuvotteluja, valiokuntien valitsemista ym. Niistä useimmat ovat kaikille säädyille yhteisiä ja sopivat käsiteltäviksi tämän lisäksi muiden säätyjen kanssa samassa yhteydessä.
Hätätapauksessa tässä valitsijamiehistä sekä Ritarihuoneen johtajistosta ja Ritarihuoneen valiokunnista.
Original (transkription)
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
3e FöreläsnFöreläsning
1 Februari.
Efter att i senaste föreläsning framställa huruledes
adligastruket värdighet och adliga rättigheter i Finland
erhållas antingen genom börd, eller ock genom nådigstruket
på Monarken beroende upphöjelse eller natu-
ralisation, i hvilka senare fall särskilda iakt-
tagelser föreskrifna, – hvarförutom undantags-
vis adoption synes kunna ega rum, –
öfvergick till frågan om den vigtiga speciella
del af de adliga privilegierna, som består i
representationsrätten vid landtdag. Påmint
att i äldre tider hvarje adelsman sig infann;
att enl.enligt 1626 års R. H. O.Riddarhusordning jemväl alla mandliga
medlemmar af R. o A.Ridderskapet och adeln skulle till riksdag komma
men att hvarje ätt valde sin hufvudman, som
hade säte och stämma för hela ätten, så att hans
familj blott hade en röst. – Huruledes 1723 års
R. H. O.struket Riksdagsordning stadgat att en af hvar ätt tillkommer
representationsrätten, hvarefter blef sed att äldste caput familiaetillagt
var närmast berättigad, hvilken sed 1762 blef
lag. Och huruledes, sedan 1762 års R H ORiddarhusordning upphäfdes
genom 1772 års R F.Regeringsform det genom tillägg af 3 Novnovember 1778
till 1626 års R H ORiddarhusordning blef stadgadt, att caput familiae
sjelfskrifven och dernäst hans äldste son, och så vidare
efter ålder i ätten. Men om ingen af ätten kunde sig
infinna, så borde ättens representant väljas af hela
ätten. Men intet närmare föreskrifvet om huru detta val skulle
verkställas. Också ganska
svårt när ättemän kring-
spridda. Praxis derför det
oaktadt varit, att fullmak-
terna på ättens vägnar ut-
färdats af hufvudman.tillagt
Då nu taga i skärskådande hvad enligt 1869 R H ORiddarhusordning
härutinnan gällande, bör främst beakta de i
|2|
§ 7 uppställda definitioner. Stamfader, den som
adlats eller naturaliserats. Hufvudman, första är stam-
fadren, efter hans frånfälle äldste etcetcetera – uppläs. För-
tydliga: om stamfadren haft 3 söner är äldsta sonen
hufvudman och om han gifta sig och har barn, bilda
denna familj äldsta ättegren. Utför exemplet. Ätte-
man – uppläs. Som jemte stamfadren: den adlades
son eller söner, kan ock vara broder, om så särskildt
af regenten förordnats. Äldre ätteman etcetcetera tydligt,
att icke åldersår i fråga. 1årigt barn kan vara
äldre ätteman än sjuttioårig gubbe.
I dessa bestämningar ligger nu grundvalen för
den följande i § 8. Första stycket förklaras. Andra
stycket.
Framgår att representations rätten framställd
ss.såsom en rättighet, icke skyldighet. Hufvudman
berättigad framför öfriga. Men han skall anmäla
sig vid de två anteckningar, som på upprop
verkställas före landtdagens öppnande.flyttad text
För adelsman gälla de för landtdagsman i
allmänhet fastställda qvalifikationer ss.såsom finnas
af jemförelse mellan § 9 i R. H. O.Riddarhusordningen och § 14 i
L. O.Lantdagsordningen – Särskildt dock att observeras mommoment
1o) ooch 8o).flyttad text
Tredje tillagt fullmakt utfärdas af närmaste ätte-
man, der hufvudman omyndig eller ovärdig
eller obehörig. Förmyndare får således icke ut-
färda fullmakt, hvilket förut var medgifvet.flyttad text
Det sätt hvarpå i 8 § fullmäktig omtalas, berättiga
till fråga huruvida fullmäktig måste vara adels-
man? Står icke här sagdt. I § 10 finna vi i ”an-
nan introducerad adelsman”.
Beträffande rättigheten att utfärda fullmakt är att
observeras sista mom.momentet § 9 – samt undantags-
fallet i § 10. Kan synas eget, att 21årig få ge fullmakt
fast ej sjelf får komma. Jemförligt med valrätt
och valbarhet enl.enligt § 14 L O.Lantdagsordningen (Också kunde ju [...]oläslig/saknad text
ätt annars bli orepresenterad om dess hufvudman
mellan 21 och 25 år).struket
Referera § 11 angdeangående fullmaktens beskaffenhet.
Detta nu vilkoren för representationsrätten i detta
stånd.
Nu procedyren då ståndet organiseratstruket konstituerartillagt sig.
Hit hör då främst ut-
nämnande af Landt-
marskalk § 13.
Öfriga innehållet af § 13.tillagt i marginalen
Förbigår härvid hvad till Landtdagens allmänstruket-
enär öfverensstämmande om L. O. för alla talmän.tillagt[...]oläslig/saknad text
na konstituering hör ss. § 13.struket (Obs.Observera den dag
hvartill StnaStänderna kallats är några dagar före den då
LdtnLantdagen öppnas. – § 14. Sedan landtmarskalk
emottagits istruket beledsagats tilltillagt Riddarhuset af 2 främsta leda-
rne och der emottagits af R H direktionRiddarhusdirektion, sekreterare
och tjenstemän, sammanträda å första söckendag der
ofta direktionen för att förrätta första anteckning
under LmsklkenLantmarskalken ordf.ordförande Andra anteckningen
dagen före öppnandet. Två upprop vid hvardera
anteckn.anteckningen, d. ä.det är hvarje introducerad icke utdöd ätt
uppropas. Här gälla nu hvad i § 8 sades om
prioriteten. Anteckning sker vidare under LdgensLantdagens
förlopp af Rd.hs.direktRiddarhusdirektionen och Utskotten. – Har den,
som sig anmäler, befunnits behörig, pröfning särskildt om de i § 9 omtalade hinder,tillagt utfordras
till honom pollett (§ 15).
§ 17. På Riddarhuset förvaras genealogiska
|4|
tabeller öfver alla ätter. Innehålla dessa icke full-
ständig utredning om den persons ålder som
sig första gång ss.såsom landtdagsman anmäla, kan
honom åläggas att styrka sin ålder med
laga bevis. Påstår han att genealogisk an-
teckning oriktig, anstår med polletts utgifvande
till full utredning vunnits. – eller om
flere på en gång gör anspråk på hufvudmansrätt
eller närmare ättemansrätt, komma den
enl.enligt genealogin närmaste att antecknas och
fortfarande vara antecknad tilldess den andre
behöriga styrkt sig ega bättre rätt.
§ 18 Om vid samma anteckning flere fullmakter
af samma hufvudman, uppvisas, bör de alla
ogillas. Inlemnas sådan vid olika anteckningar
gälla den först företedda tills annorlunda beslutar.
På Riddarhusutskottet inkomma ett slikt oskick
undersöka och saken till ståndets afgörande
öfverbevisa. Förklara tillföljd deraf hufvudman
för den landtdagen säte och stämme förlustig måste
hans fullmäktig afgå.
Endast sådana ärenden hvilka ej tåla uppskof
må bli föremål för beslut hos ståndet
innan andra anteckningen försiggått.
H HHerrarna påminna sig att hufvudman måste vid
någon af de 2 första anteckningarna sig anmäla. Har han
ej gjort det, inträder ätteman ss.såsom representant.
Har sådan erhållit pollett för ätten, kan samma
ätts hufvudman, enl.enligt § 16, uppträda ss.såsom fullmäktig
|5|
för annan ätt. Men den hufvudman, som [...]oläslig/saknad text uttillagt-
färdat fullmakt, kan ej sjelf vid samma landtdag
utöfva landtdagsmannarätt derest ej fullmäktig
afträda eller på annat sätt afgår från represen-
tationsskapet.
Vidare stadgadt, att om hufvudman dör eller
förlorar sin repres. rättrepresentationsrätt, så skall fullmäktig
för den ätten afträda.
Om landtdagsman aflägsna sig från landtdag
och uteblir öfver 3 veckor utan tillåtelse af Landt-
marskalken eller laga förfall, så får hans plats
intagas af annan behörig person. (Allt § 16)
I § 19 stadgas, att den, hvilken pollett vägrats,
eger rätt att få sitt anspråk genom ordf.ordförande i R H
dir.Riddarhusdirektionen eller R H Utsk.Riddarhusutskottet anmäldt före första plenum,
som afgör. –
Vidare må här
bemärkas det sätt hvarje
enl.enligt § 20 pollett kan
förverkas.tillagt
Efter dessa stadganden ha vi att fästa oss vid
ett kardinalstadgande rörande ståndets organi-
sation, det i § 6.
1626 R H O.Riddarhusordning hade stadgat i § 7 att hela R. o A.Ridderskapet och adeln
skulle vara delad i tre ordningar eller classer. I
den första de som ”med Äretitlar eller Grad
till Herrestånd förhöjde äro”, näml.nämligen 1o)tillagt alla grefvar
och 2)tillagt friherrar. I andra ordningen alla de familjer
som kunna bevisa att någon af deras föräldrar
eller förfäder beklädt Riksrådsembetet. I tredje
klassen alla de öfriga. Klassindelningen upphäfdes genom s. k. föreningsakt 1719, men återinfördes
1772.tillagt – Andra klassen hade
emellertid genom baroniseringar och utslocknande så
|6|
minskats i antal, att blott 16 ätter funnos att
dit hänföras. Gustaf III flyttade då dit 300
de äldste ätterna från svenneklassen. Och i
§ 2 af 1778 års tillägg stadgades, att de som
utnämndes till kommendörer af Svärds- eller Nord-
stjerne orden skola med afkomlingar flyttas till Rid-
dareklassen.
Äfven här voro 63 och 67 Herre – – Riddarklassen
vida fåtaligare än Svenneklassen. Detta af
betydelse, emedan omröstades klassvis. Uppläs
§ 20 i 1626 års R H ORiddarhusordning. Sålunda kunde det
händt och inträffades i sjelfva verket, att en minor-
itet individer kunde kullrösta en stark majoritet.
T. ex. 12 i första, 17 i andra och 60 i 3e klass.
Pluralitet i 2 förra 7 + 8 = 15 som således kunde
rösta ikullsvårtytt 6 +7+ 60 = 73.
H HHerrarna finna således att ett framsteg af vigt, då
§ 6 i 1869 års R H. O.Riddarhusordning upphäft klassindelningen
och infört omröstning per capita. Uppläses.
Och i sjelfva verket var ju klassindelningen
alldeles artificiell.
Genomgått de stadganden som höra till
hvad man må kalla ståndets konstituering.
De öfriga gälla arbetsordning, förhandlingar, ut-
skottsval m. m. som hvaraf det mestatillagt är för alla stånd gemensamt
och lämpligen behandlas i sammanhang med
det härutinnan för öfrige stånd gällande.
I nödfall här om valmännen, samt om R H D.Riddarhusdirektionen och R H U.Riddarhusutskottet
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
3e FöreläsnFöreläsning
1 Februari.
Efter att i senaste föreläsning framställa huruledes adlig värdighet och adliga rättigheter i Finland erhållas antingen genom börd, eller ock genom på Monarken beroende upphöjelse eller naturalisation, i hvilka senare fall särskilda iakttagelser föreskrifna, – hvarförutom undantagsvis adoption synes kunna ega rum, – öfvergick till frågan om den vigtiga speciella del af de adliga privilegierna, som består i representationsrätten vid landtdag. Påmint att i äldre tider hvarje adelsman sig infann; att enl.enligt 1626 års R. H. O.Riddarhusordning jemväl alla mandliga medlemmar af R. o A.Ridderskapet och adeln skulle till riksdag komma men att hvarje ätt valde sin hufvudman, som hade säte och stämma för hela ätten, så att hans familj blott hade en röst. – Huruledes 1723 års Riksdagsordning stadgat att en af hvar ätt tillkommer representationsrätten, hvarefter blef sed att äldste caput familiae
lat. familjens överhuvud var närmast berättigad, hvilken sed 1762 blef lag. Och huruledes, sedan 1762 års R H ORiddarhusordning upphäfdes genom 1772 års R F.Regeringsform det genom tillägg af 3 Novnovember 1778 till 1626 års R H ORiddarhusordning blef stadgadt, att caput familiae sjelfskrifven och dernäst hans äldste son, och så vidare efter ålder i ätten. Men om ingen af ätten kunde sig infinna, så borde ättens representant väljas af hela ätten. Men intet närmare föreskrifvet om huru detta val skulle verkställas. Också ganska svårt när ättemän kringspridda. Praxis derför det oaktadt varit, att fullmakterna på ättens vägnar utfärdats af hufvudman.
Då nu taga i skärskådande hvad enligt 1869 R H ORiddarhusordning härutinnan gällande, bör främst beakta de i|2| § 7 uppställda definitioner. Stamfader, den som adlats eller naturaliserats. Hufvudman, första är stamfadren, efter hans frånfälle äldste etcetcetera – uppläs. Förtydliga: om stamfadren haft 3 söner är äldsta sonen hufvudman och om han gifta sig och har barn, bilda denna familj äldsta ättegren. Utför exemplet. Ätteman – uppläs. Som jemte stamfadren: den adlades son eller söner, kan ock vara broder, om så särskildt af regenten förordnats. Äldre ätteman etcetcetera tydligt, att icke åldersår i fråga. 1-tillagt av utgivarenårigt barn kan vara äldre ätteman än sjuttioårig gubbe.
I dessa bestämningar ligger nu grundvalen för den följande i § 8. Första stycket förklaras. Andra stycket. Framgår att representations rätten framställd ss.såsom en rättighet, icke skyldighet. Hufvudman berättigad framför öfriga. Men han skall anmäla sig vid de två anteckningar, som på upprop verkställas före landtdagens öppnande.
För adelsman gälla de för landtdagsman i allmänhet fastställda qvalifikationer ss.såsom finnas af jemförelse mellan § 9 i R. H. O.Riddarhusordningen och § 14 i L. O.Lantdagsordningen – Särskildt dock att observeras mommoment 1o) ooch 8o).
Tredje styckettillagt av utgivaren fullmakt utfärdas af närmaste ätteman, der hufvudman omyndig eller ovärdig eller obehörig. Förmyndare får således icke utfärda fullmakt, hvilket förut var medgifvet.
Det sätt hvarpå i 8 § fullmäktig omtalas, berättiga till fråga huruvida fullmäktig måste vara adelsman? Står icke här sagdt. I § 10 finna vi i ”annan introducerad adelsman”.
|3|Beträffande rättigheten att utfärda fullmakt är att observeras sista mom.momentet § 9 – samt undantagsfallet i § 10. Kan synas eget, att 21årig få ge fullmakt fast ej sjelf får komma. Jemförligt med valrätt och valbarhet enl.enligt § 14 L O.Lantdagsordningen
Referera § 11 angdeangående fullmaktens beskaffenhet.
Detta nu vilkoren för representationsrätten i detta stånd.
Nu procedyren då ståndet konstituerar sig. Hit hör då främst utnämnande af Landtmarskalk § 13. Öfriga innehållet af § 13.tillagt i marginalen Förbigår härvid enär öfverensstämmande om L. O. för alla talmän. (Obs.Observera den dag hvartill StnaStänderna kallats är några dagar före den då LdtnLantdagen öppnas)tillagt av utgivaren. – § 14. Sedan landtmarskalk beledsagats till Riddarhuset af 2 främsta ledarne och der emottagits af R H direktionRiddarhusdirektion, sekreterare och tjenstemän, sammanträda å första söckendag der ofta direktionen för att förrätta första anteckning under LmsklkenLantmarskalken ordf.ordförande Andra anteckningen dagen före öppnandet. Två upprop vid hvardera anteckn.anteckningen, d. ä.det är hvarje introducerad icke utdöd ätt uppropas. Här gälla nu hvad i § 8 sades om prioriteten. Anteckning sker vidare under LdgensLantdagens förlopp af Rd.hs.direktRiddarhusdirektionen och Utskotten. – Har den, som sig anmäler, befunnits behörig, pröfning särskildt om de i § 9 omtalade hinder, utfordras till honom pollett (§ 15).
§ 17. På Riddarhuset förvaras genealogiska|4| tabeller öfver alla ätter. Innehålla dessa icke fullständig utredning om den persons ålder som sig första gång ss.såsom landtdagsman anmäla, kan honom åläggas att styrka sin ålder med laga bevis. Påstår han att genealogisk anteckning oriktig, anstår med polletts utgifvande till full utredning vunnits. – Eoriginal: eller om flere på en gång gör anspråk på hufvudmansrätt eller närmare ättemansrätt, komma den enl.enligt genealogin närmaste att antecknas och fortfarande vara antecknad tilldess den andre behöriga styrkt sig ega bättre rätt.
§ 18 Om vid samma anteckning flere fullmakter af samma hufvudman, uppvisas, bör de alla ogillas. Inlemnas sådan vid olika anteckningar gälla den först företedda tills annorlunda beslutar. På Riddarhusutskottet inkomma ett slikt oskick undersöka och saken till ståndets afgörande öfverbevisa. Förklara tillföljd deraf hufvudman för den landtdagen säte och stämme förlustig måste hans fullmäktig afgå.
Endast sådana ärenden hvilka ej tåla uppskof må bli föremål för beslut hos ståndet innan andra anteckningen försiggått.
H HHerrarna påminna sig att hufvudman måste vid någon af de 2 första anteckningarna sig anmäla. Har han ej gjort det, inträder ätteman ss.såsom representant. Har sådan erhållit pollett för ätten, kan samma ätts hufvudman, enl.enligt § 16, uppträda ss.såsom fullmäktig|5| för annan ätt. Men den hufvudman, som utfärdat fullmakt, kan ej sjelf vid samma landtdag utöfva landtdagsmannarätt derest ej fullmäktig afträda eller på annat sätt afgår från representationsskapet.
Vidare stadgadt, att om hufvudman dör eller förlorar sin repres. rättrepresentationsrätt, så skall fullmäktig för den ätten afträda.
Om landtdagsman aflägsna sig från landtdag och uteblir öfver 3 veckor utan tillåtelse af Landtmarskalken eller laga förfall, så får hans plats intagas af annan behörig person. (Allt § 16)
I § 19 stadgas, att den, hvilken pollett vägrats, eger rätt att få sitt anspråk genom ordf.ordförande i R H dir.Riddarhusdirektionen eller R H Utsk.Riddarhusutskottet anmäldt före första plenum, som afgör. – Vidare må här bemärkas det sätt hvarje enl.enligt § 20 pollett kan förverkas.
Efter dessa stadganden ha vi att fästa oss vid ett kardinalstadgande rörande ståndets organisation, det i § 6.
1626 R H O.Riddarhusordning hade stadgat i § 7 att hela R. o A.Ridderskapet och adeln skulle vara delad i tre ordningar eller classer. I den första de som ”med Äretitlar eller Grad till Herrestånd förhöjde äro”, näml.nämligen 1o) alla grefvar och 2) friherrar. I andra ordningen alla de familjer som kunna bevisa att någon af deras föräldrar eller förfäder beklädt Riksrådsembetet. I tredje klassen alla de öfriga. Klassindelningen upphäfdes genom s. k. föreningsakt 1719, men återinfördes 1772. – Andra klassen hade emellertid genom baroniseringar och utslocknande så|6| minskats i antal, att blott 16 ätter funnos att dit hänföras. Gustaf III flyttade då dit 300 de äldste ätterna från svenneklassen. Och i § 2 af 1778 års tillägg stadgades, att de som utnämndes till kommendörer af Svärds- eller Nordstjerne orden skola med afkomlingar flyttas till Riddareklassen.
Äfven här voro 63 och 67 Herre – – Riddarklassen vida fåtaligare än Svenneklassen. Detta af betydelse, emedan omröstades klassvis. Uppläs § 20 i 1626 års R H ORiddarhusordning. Sålunda kunde det händt och inträffades i sjelfva verket, att en minoritet individer kunde kullrösta en stark majoritet. T. ex. 12 i första, 17 i andra och 60 i 3e klass. Pluralitet i 2 förra 7 + 8 = 15 som således kunde rösta ikullsvårtytt 6 +7+ 60 = 73.
H HHerrarna finna således att ett framsteg af vigt, då § 6 i 1869 års R H. O.Riddarhusordning upphäft klassindelningen och infört omröstning per capita
lat. per antalet huvud. Uppläses. Och i sjelfva verket var ju klassindelningen alldeles artificiell.
Genomgått de stadganden som höra till hvad man må kalla ståndets konstituering. De öfriga gälla arbetsordning, förhandlingar, utskottsval m. m. som hvaraf det mesta är för alla stånd gemensamt och lämpligen behandlas i sammanhang med det härutinnan för öfrige stånd gällande.
I nödfall här om valmännen, samt om R H D.Riddarhusdirektionen och R H U.Riddarhusutskottet