31.5.1876 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Oslo 31. toukokuuta 1876.
Kiltti rakas ystävä!
Sydämellinen kiitos 26. päivänä kirjoittamastasi kirjeestä, joka saapui eilen. Olet kirjoittanut ukollesi oikein esimerkillisesti. Se on suuresti hälventänyt huolta, joka aina toisinaan valtaa mieleni, kun olen erossa omistani.
Lauantaina sait varmaan 23. ja 24. päivinä kirjoittamani pitkän kirjeen. Toivon, ettet sen luettuasi ole millään muotoa ajatellut, että sinun pitäisi katua 20. päiväntenä kertomaasi vaan päinvastoin pitää hyvänä asiana, että niin tapahtui.
Tällä kertaa et saa pitkää kirjettä. Tuntuu kuin olisin liikkeellä jo nyt, koska olen päättänyt lähteä ylihuomenna.
Siksi aikaa on niukasti, etenkin kun en viime päivinä ole päättänyt menemisistäni kuin kello 3een saakka. – Tänään ja huomenna olen nimittäin sekä päivällis- että illalliskutsuilla.
Sen lisäksi, mitä olen täällä oppinut ja kerännyt toisaalta tieteellisiin tarkoituksiini, toisaalta rahakomiteaa varten, olen myös tehnyt luonteeltaan yksityisempiä havaintoja ja saanut kokemuksia, jotka eivät ole hyödyttömiä nekään ja joiden toivon olevan hyväksi kotielämällemme. Norjalaiset ovat hyvin viisaita ja taloudellisia elämässään, he osaavat olla vieraanvaraisia ilman suuria kustannuksia – ja, mikä hienointa, mies ja vaimo, naiset ja herrat, ovat aina yhdessä.
Olisi kai hyödyllistä viipyä täällä vielä viikko, mutta en voi vastustaa kiusausta rientää kotiin, kun olen nyt kutakuinkin valmis. – En kuitenkaan ole kunnolla selvillä Tukholmasta lähtevistä höyrylaivavuoroista, ja siksi voin vasta sinne saavuttuani ilmoittaa sinulle, minä päivänä minua voi odottaa kotiin.
Pikku Celyn kirje tuotti minulle oikein suurta iloa. Sano tyttökullalle terveisiä ja ota hänet syliin minun puolestani. – Isi koettaa hankkia Tukholmasta hänelle mukavia kirjoja. – Toivon että hän on saanut kirjeeni. –
Pariisista tehdylle kangastilaukselle en voi kuin antaa hyväksyntäni. Sillä on hyvin todennäköistä, että pääsemme mukaan keisarin tanssiaisiin. – Kunpa Alfthanin makeilu ei itse asiassa menisi liian pitkälle! – Ennakoin erinäisiä ikävyyksiä ja konflikteja, ennen kuin tämä suuri seremonia keisarillisten kanssa on hoidettu. Mutta toki on tehtävä parhaansa, jotta asiat saadaan hyvälle mallille, – voihan maallemme kenties olla hyödyksi, jos ylhäisestä vierailusta jää suotuisa vaikutelma. –
Mitä tanhuaan tulee, kirjoitin hiljattain Jernströmille. Lähetän siitä maksun kotiin palattuani.
Oli hauska kuulla, että kotipuolessa alkaa lopultakin viheriöidä. – Tännekin kesä on alkanut tehdä tuloaan. Istutaan avoimen ikkunan äärellä ja kävellään ilman palttoota. – Ringerikeen en lähdekään, kun ei ole aikaa. Menen sitten, kun sinäkin olet mukana.
Nyt minun pitää kiiruhtaa kirjastoon. Kun saat nämä vapisevat rivit, olen jo Tukholmassa. Hyvästi! Kerro terveisiä kaikille meikäläisille. Sinun kotiin ikävöivä
Leo.
Suukko silmillesi ja lämmin halaus ennen kuin kirje sinetöidään.
Post Scriptum. Melkein unohdin puhua asiasta, josta Cely kirjoitti kirjeessään, – hänen hiuksiensa ajelemisesta. Niin, – mitä siitä sanoisin? – Jos lääkärin mielestä on varmaa, että hiukset palaavat ja kasvavat todennäköisesti paremmin kuin silloin jos ne vain leikattaisiin, siinä tapauksessa on kai parasta, että ne ajellaan heti kun kesän lämpö on saapunut. – Jos isä näkee pikku Tipsinsä pieni myssy päässä, isistä hän on kuitenkin yhtä kiltti, kunhan hän vain katsoo vanhaa isäpappaansa yhtä ystävällisesti kuin ennenkin. Niin, vanha sitä täytyy kai jo olla – tänään on 16 vuotta siitä, kun minut promovoitiin maisteriksi!
Sinun reissu-ukkosi.
Original (transkription)
|1|
Christiania 31 Maj 76.
Min snälla älskade vän!
Hjertlig tack för brefvet af
den 26te densdennes, som anlände igår.
Du har varit riktigt exemplarisk
i att skrifva till din gubbe. Detta
har attstruket befriat mig, till en stor del,
från den oro, som allt emellanåt
angriper mig då jag är skild från
de mina.
I lördags borde du ha fått mitt
långa bref af 23 och 24e. Jag hoppas
att du efter dess läsande funnit att
du ingalunda bör ångra dina med-
delanden af den 20de, utan tvärtom anse
det bra, att så skett.
Denna gång får du icke något
långt bref. Jag tycker mig vara
nästan på resande fot allaredan,
eftersom jag beslutit afresa i öfvermorgon.
Derföre är det nu knappt om
tid, isynnerhet som jag de sista
dagarne icke rår om mig sjelf
längre än till kl. 3. – Idag och
imorgon är jag nämligen både
på middags– och aftonbjudningar.
Förutom hvad jag här inhemtat
och samlat dels för mina veten-
skapliga ändamål, dels för mynt-
komitén har jag ock gjort iakt-
tagelser och erfarenheter af privatare
natur, hvilka icke äro utan gagn,
och som jag hoppas skola komma
vårt hemlif till godo. Norrmännen
äro mycket kloka och ekonomiska
i sitt lif, de kunna utöfva gäst-
frihet utan depense – och, hvad
som är det förnämsta, man och
hustru, damer och herrar, äro alltid
tillsammans.
Det vore visst af nytta att dröja
här ännu en vecka, men jag kan
icke motstå frestelsen att skynda
hem då jag nu är någorlunda
beredd. – Dock har jag icke ångbåts-
lägenheterna från Stockholm rätt
klart för mig, hvarföre jag först
efter ankomsten dit kan meddela
hvilken dag jag är att hemförväntas.
Lilla Celys bref gjorde mig så
mycken glädje. Helsa den rara
pian och tag henne på mina
vägnar i famnen. – I Stockholm
skall pappa söka att få trefliga
böcker åt henne. – Jag hoppas
att hon har fått mitt bref. –
Beställningen af tyg från Paris
kan jag ej annat än gilla. Ty det är
ju högst sannolikt att vi få lof
att vara med på kejsarbalen. – Måtte
|4|
det Alfthanska fjesket i sjelfva verket
icke gå för långt! – Jag förutser
åtskilliga ledsamheter och konflikter
innan denna stora ceremoni med
de kejserliga är undanstökad. Men
visst bör man bjuda till att få det
bra stäldt, – det kan ju möjligen
vara af nytta för landet om det
höga besöket qvarlemnar gynsamt
intryck. –
Angående kreatursvägen skref jag
i sistes till Jernström. Betalningen
derför skall jag sända efter hemkom-
sten.
Det var roligt höra, att grönskan
ändtligen framträder der hemma. – Här
ha sommaren ock börjat infinna
sig. Man sitter med öppet fönster och
promenerar utan paltå. – Till Ringerike
far jag icke, af brist på tid. Jag skall
göra det när jag har dig med.
Nu måste jag skynda till biblioteket.
När du får dessa knottriga rader, är
jag redan i Stockholm. Farväl! Helsa
hjertligt alla de våra från din hemlängtande
Leo.
En kyss på dina ögon och en varm omfamning innan brefvet förseglas.
|5|P. S.Post Scriptum Så när hade jag glömt att yttra
mig om en sak som Cely skref om
i sitt bref, – bortrakningen af hennes
hår. Ja, – hvad skall jag säga derom?
– Ifall läkaren anser det säkert att
håret återvänder, och sannolikt att
det växer bättre än om det blott
klippes, så är det väl bäst att
rakningen sker så snart sommaren
närme inträdt. – Ifall pappa
skulle finna sin Tips med en
liten mössa på hufvudet, så skall
pappa dock finna henne lika
snäll, bara hon som förr ser
vänligt på sin gamla pappa. Ja,
gammal måste man väl redan
bli – det är idag 16 år sedan
jag blef promoverad till magister!
Din packargubbe.
Christiania 31 Maj 76.
Min snälla älskade vän!
Hjertlig tack för brefvet af den 26te densdennes, som anlände igår. Du har varit riktigt exemplarisk i att skrifva till din gubbe. Detta har befriat mig, till en stor del, från den oro, som allt emellanåt angriper mig då jag är skild från de mina.
I lördags borde du ha fått mitt långa bref af 23 och 24e. Jag hoppas att du efter dess läsande funnit att du ingalunda bör ångra dina meddelanden af den 20de, utan tvärtom anse det bra, att så skett.
Denna gång får du icke något långt bref. Jag tycker mig vara nästan på resande fot allaredan, eftersom jag beslutit afresa i öfvermorgon.
|2|Derföre är det nu knappt om tid, isynnerhet som jag de sista dagarne icke rår om mig sjelf längre än till kl. 3. – Idag och imorgon är jag nämligen både på middags– och aftonbjudningar.
Förutom hvad jag här inhemtat och samlat dels för mina vetenskapliga ändamål, dels för myntkomitén har jag ock gjort iakttagelser och erfarenheter af privatare natur, hvilka icke äro utan gagn, och som jag hoppas skola komma vårt hemlif till godo. Norrmännen äro mycket kloka och ekonomiska i sitt lif, de kunna utöfva gästfrihet utan depense – och, hvad som är det förnämsta, man och hustru, damer och herrar, äro alltid tillsammans.
|3|Det vore visst af nytta att dröja här ännu en vecka, men jag kan icke motstå frestelsen att skynda hem då jag nu är någorlunda beredd. – Dock har jag icke ångbåtslägenheterna från Stockholm rätt klart för mig, hvarföre jag först efter ankomsten dit kan meddela hvilken dag jag är att hemförväntas.
Lilla Celys bref gjorde mig så mycken glädje. Helsa den rara pian och tag henne på mina vägnar i famnen. – I Stockholm skall pappa söka att få trefliga böcker åt henne. – Jag hoppas att hon har fått mitt bref. –
Beställningen af tyg från Paris kan jag ej annat än gilla. Ty det är ju högst sannolikt att vi få lof att vara med på kejsarbalen. – Måtte|4| det Alfthanska fjesket i sjelfva verket icke gå för långt! – Jag förutser åtskilliga ledsamheter och konflikter innan denna stora ceremoni med de kejserliga är undanstökad. Men visst bör man bjuda till att få det bra stäldt, – det kan ju möjligen vara af nytta för landet om det höga besöket qvarlemnar gynsamt intryck. –
Angående kreatursvägen skref jag i sistes till Jernström. Betalningen derför skall jag sända efter hemkomsten.
Det var roligt höra, att grönskan ändtligen framträder der hemma. – Här ha sommaren ock börjat infinna sig. Man sitter med öppet fönster och promenerar utan paltå. – Till Ringerike far jag icke, af brist på tid. Jag skall göra det när jag har dig med.
Nu måste jag skynda till biblioteket. När du får dessa knottriga rader, är jag redan i Stockholm. Farväl! Helsa hjertligt alla de våra från din hemlängtande
Leo.
En kyss på dina ögon och en varm omfamning innan brefvet förseglas.
|5|P. S.Post Scriptum Så när hade jag glömt att yttra mig om en sak som Cely skref om i sitt bref, – bortrakningen af hennes hår. Ja, – hvad skall jag säga derom? – Ifall läkaren anser det säkert att håret återvänder, och sannolikt att det växer bättre än om det blott klippes, så är det väl bäst att rakningen sker så snart sommaren närme inträdt. – Ifall pappa skulle finna sin Tips med en liten mössa på hufvudet, så skall pappa dock finna henne lika snäll, bara hon som förr ser vänligt på sin gamla pappa. Ja, gammal måste man väl redan bli – det är idag 16 år sedan jag blef promoverad till magister!
Din packargubbe.