5.4.1878 Werner von Troil–LM
Finsk text
Original (transkription)
Åbo den 5. April 1878.
Heders vän!
Till svar å din uti skrifvelse af
den 2. dsdennes gjorda förfrågan angående
ökandet af antalet kommanditärer
för ”Finsk Tidskrift”, får jag häri-
genom meddela, att jag så mycket
mindre kan hafva något att in-
vända emot förslaget härom, som
jag icke ens kunnat göra klart
för mig att aktionärer uti en pe-
riodisk skrift, hvilken icke bär si-
na kostnader, skulle uti densam-
ma äga någon säkerhet för sin
uti affären gjorda insats. Då
härtill kommer att delaktigheten
i företaget aldrig afsett att deri
skörda någon vinst, bifaller jag
|2|
af fullaste hjerta till Redaktio-
nens begäran, dervid jag endast
vill uttala en förhoppning att sa-
ken må hafva all möjlig fram-
gång!
I afseende å den af dig om-
ordade betryckta sinnesstämningens
inverkan på din vän och tjenare,
så börjar jag nästan tro att
att detta onda hos mig öfvergått
till ett kroniskt lidande, som
icke mera kan botas. Då nem-
ligen sinnet saknar ungdomens
styrka och spänstighet, synes
ringa hopp om förbättring åter-
stå. Under sådana förhållanden
har man endast att efter förmå-
ga söka motsvara de anspråk,
som uti en inskränkt verksam-
hetskrets kunna ställas på förmå-
gan hos din tillgifne
S. W. von Troil
Åbo den 5. April 1878.
Heders vän!
Till svar å din uti skrifvelse af den 2. dsdennes gjorda förfrågan angående ökandet af antalet kommanditärer för ”Finsk Tidskrift”, får jag härigenom meddela, att jag så mycket mindre kan hafva något att invända emot förslaget härom, som jag icke ens kunnat göra klart för mig att aktionärer uti en periodisk skrift, hvilken icke bär sina kostnader, skulle uti densamma äga någon säkerhet för sin uti affären gjorda insats. Då härtill kommer att delaktigheten i företaget aldrig afsett att deri skörda någon vinst, bifaller jag|2| af fullaste hjerta till Redaktionens begäran, dervid jag endast vill uttala en förhoppning att saken må hafva all möjlig framgång!
I afseende å den af dig omordade betryckta sinnesstämningens inverkan på din vän och tjenare, så börjar jag nästan tro att att detta onda hos mig öfvergått till ett kroniskt lidande, som icke mera kan botas. Då nemligen sinnet saknar ungdomens styrka och spänstighet, synes ringa hopp om förbättring återstå. Under sådana förhållanden har man endast att efter förmåga söka motsvara de anspråk, som uti en inskränkt verksamhetskrets kunna ställas på förmågan hos din tillgifne
S. W. von Troil